Hej på dig! Här kan du läsa om hur jag gick tillväga med min senaste akvarell.
Det här är avsnitt 11 i serien jag kallar ”Elisabeths akvarellskola”. Här hittar du alla tidigare avsnitt. Hoppas att du får något matnyttigt med dig, som hjälper dig att utveckla ditt akvarellmåleri!
Motivet
En morgon lade jag märke till några intressanta skuggor på en åker nedanför mitt hus. Varje gång jag kommer på mig själv med att lägga märke till någonting, fotograferar jag. Det behöver inte bli bra foton, bara ett stöd för minnet. En stor bildbank är guld värt!
I det här fallet såg bilden jag sparade ut så här:

Skiss
Jag började sedan med en enkel skiss. Det här motivet kräver inte att alla linjer hamnar rätt. Det är inte ett exakt porträtt av skogspartiet; träden behöver inte stå precis som de gör i verkliga verkligheten. Skissen behöver bara vara ett stöd för att få till intrycket av snötyngda, solbelysta grangrenar och trädstammar i bakgrunden.
Jag försöker alltid måla formerna jag ser, inte hur jag tänker att de ”borde” se ut. Du kan läsa mer om det förhållningssättet i akvarellskolans avsnitt fyra.
En basfärg
Sedan målade jag hela rasket med ultramarinblått – skog, grenar och skuggspelet över marken i förgrunden. Att lägga en enda färg i botten av ett motiv är en metod man kan använda för att få målningen att hålla ihop visuellt. Särskilt om man använder många färger eller om ett motiv innehåller många olika detaljer, kan det vara skönt för ögat att det finns en genomgående färgton som binder ihop alla delar.
För att förstärka det soliga intrycket lade jag in några stråk av färgerna green gold och bränd sienna i skogspartiet. De fick flyta ut i det våta, första lagret av ultramarin.
Detaljer
Merparten av den här målningen har bara ett lager färg. Men i skogspartiet högst upp förstärkte jag trädens former med mer ultramarinblått, och den svarta färgen neutral tint. Neutral tint har en dragning åt lila, så den gifter sig fint med ultramarin, och båda fungerar bra som komplementfärger till de gul-orangea tonerna i bilden. De mörka skuggorna i träden gör också att de solbelysta delarna ser ännu vitare ut.
Så till sist målningens själva handling; spåren från… någonting. Ska vi gissa på hare?
Att tänka i termer av ”handling” kan vara hjälpsamt när man ska avgöra vad som ska vara med i en målning, och vad som ska uteslutas. Vad som behöver visas i full detalj, och vad som bara behöver antydas. Här har jag skrivit mer om det jag kallar ”att berätta en bild”.
Resultatet
Och här är till slut den färdiga målningen!
