Publicerad den Lämna en kommentar

Nu finns kurser tillgängliga på akvarellskolan.com

Tillsammans med Hanna Grahm har jag startat upp akvarellskolan.com, en kursplattform där vi skapar digitala akvarellkurser. Vi lanserade Akvarellskolan i juni med en välbesökt live-träff via zoom och nu finns kursfilmerna från träffen tillgängliga för dig som vill ta dig an dem i efterhand. När vi valde tema för den första akvarellträffen tog vi fasta på årstiden och målade på temat försommarens blomstring.

Du kan välja att köpa min kurs “vitsippa” i botanisk illustrations-stil. Här finns kursen.

Eller måla en sirlig kvist äppelblom tillsammans med mig. Här hittar du den kursen.

Eller låta Hanna guida dig i hur du kan använda vått-i-vått-teknik för att åstadkomma en naturtrogen tulpan. Här kommer du till Hannas kurs.

Jag vill passa på att tacka för alla fina önskemål och idéer om kursinnehåll! Jag och Hanna har nyligen spelat in en omgång nya kurser och jag kan avslöja att de är på ett tema som många av er önskat… Under de kommande månaderna kommer vi att arbeta fram fler kurser – fortsätt gärna att skicka förslag, så kan vi fylla akvarellskolan.com med innehåll tillsammans!

Publicerad den 3 kommentarer

Nyhet: akvarellskolan.com och akvarellträff 3 juni

Du som prenumererar på mitt akvarellbrev har kanske redan läst om den roliga nyheten: att jag tillsammans med akvarellisten Hanna Grahm nu i juni startar upp akvarellskolan.com! Det är en kursplattform som vi kommer att fylla med innehåll under de kommande månaderna. Nästa vecka firar vi uppstarten med en akvarellträff via zoom – hoppas att du vill vara med!

Här på bloggen bad jag för en tid sedan om förslag på kursinnehåll – tusen tack för alla fina förslag! Jag antecknar allt och ska försöka få med så mycket av era önskemål som möjligt. Fyll gärna på med fler kursförslag i kommentarsfältet till inlägget och håll sedan utkik på akvarellskolan.com. Eller prenumerera på mitt akvarellbrev, så får du läsa där om nya kurser så fort vi spelat in och publicerat dem.

Jag hoppas att akvarellskolan.com ska bli en värdefull resurs för dig som inte har möjlighet att komma till någon av mina fysiska kurser eller som vill fördjupa dig och utforska olika motiv och tekniker i egen takt hemmavid.

Ett av motiven vi kommer att arbeta med på akvarellträffen den 3 juni.

Akvarellträff 3 juni

Den 3 juni kommer vi lansera akvarellskolan.com med en akvarellträff! Det blir ett tillfälle att ses en förmiddag via zoom och måla tillsammans, på temat “Blommande försommar”. Här kan du läsa allt om upplägget för träffen.

Alla som prenumererar på mitt akvarellbrev får fin rabatt på biljettpriset (400 kr istället för ordinarie 500 kr för akvarellträff eller 675 istället för 775 kr för akvarellträff + bonuskurs), så om du inte redan är prenumerant så är du välkommen att bli det här.

Du som inte vill prenumerera på akvarellbrev är förstås lika hjärtligt välkommen att delta på akvarellträffen ändå! Du kan boka din plats direkt här!

Publicerad den 29 kommentarer

Vilket kursinnehåll skulle du vara sugen på?

Jag har ett kul projekt på gång. Det är ännu i sin linda så jag kan bara avslöja att det handlar om digitala kurser. Men trots hysch-hyschet vill jag passa på att kasta ut den här lilla förhandsinformationen i etern, för att fiska efter förslag!

Om du skulle ha lust att gå akvarellkurs med mig (plus två andra, än så länge hemliga, men mycket skickliga kursledare), vad skulle du då vilja lära dig om? Något särskilt motiv, någon särskild teknik, något särskilt material? Berätta i kommentarsfältet! Alla förslag tas emot med öppna armar och stor nyfikenhet!

Publicerad den 1 kommentar

Några bestämda åsikter om akvarellmåleri och om bestämda åsikter

Under våren har jag hållit fler kurser än vanligt och det har fått mig att komma fram till några viktiga poänger som jag hoppas lyckas förmedla via kurserna och när jag skriver om akvarellmåleri. Tänkte jag skulle punkta upp dem här och sprida dem med www-vindarna också, så kanske de landar någonstans där de gör nytta.

  • Du får måla akvarell hur du vill

Akvarellvärlden är konstig. Den innehåller så många regler och pekpinnar, att det kan skrämma och hämma den som vill försöka sig på att måla. ”Använd inte den eller den färgen”, ”komponera bilden såhär”, ”akvarell ska vara si eller så” – alltså, vad tusan? Det är som om det stod liv och hälsa på spel. Ju mer jag möter de här påpekandena, desto mindre tycker jag att de passar in i ett konstnärligt sammanhang. Vad är ens konst, om inte nyfiket utforskande av vår värld, våra liv? Regelbrott hör till. Det vi kallar “klassiker” idag var ofta chockerande avvikelser på sin tid.

Akvarellmåleri behöver inte vara vackert! Det behöver inte vara skirt, transparent, korrekt utfört. Det kan se ut hur som helst – tekniken är underordnad innebörden för den som målar. Visst, att ha kunskaper är bra – fast inte om den kunskapen stelnar till dogmer som får färgen att stelna i penseln. Det är bara en målning! Det är bara ett papper! Det är okej om det blir fel. Försök igen. Ingenting farligt kommer hända.

  • Mångfald är en poäng i sig

Tillbaka till syftet med måleri: det är inte att lyckas efterlikna en förlaga eller att hålla sig inom en genre. För min del är det helt okej att man härmar för övnings skull på sin kammare – det kan vara bra teknikträning. Akvarellmåleri är svårt och det tar många försök innan man behärskar olika tekniker. Att försöka göra något som någon annan gjort – eller att gå en kurs där man får de olika teknikerna förklarade för sig och får möjlighet att prova och öva – är bra sätt att lära sig de olika färdigheter som behövs. Men målet med mina kurser är aldrig att få fler att måla som jag. Målet är att bjuda på alla de erfarenheter jag har gjort, för att varje deltagare ska kunna åka hem med nya verktyg för att kunna snida fram sitt eget måleri. Jag målar mitt och det räcker – jag vill i slutänden få se vad du gör. Hur du tolkar din omgivning, din motivvärld. Mångfalden är en av själva poängerna med all mänsklig kulturell verksamhet – att vi bjuder varandra på våra olika perspektiv och tolkningar.

  • Svårt är roligt och andra paradoxer

Akvarellmåleri är på många sätt motsägelsefullt och besynnerligt. Det är komplexare än andra tekniker, eftersom det finns så många faktorer som påverkar slutresultatet: din vilja, pigmentens egenskaper, hur mycket vatten du har i penseln, hur torr luften är där du sitter och målar, vad du använder för papper och så vidare. Dessutom är tekniken bakvänd eftersom akvarellfärgen är transparent – du behöver planera målningen så att ljusa och vita partier finns kvar i slutänden. Det krävs att man utvecklar något av en synsk förmåga att läsa av hur målningen kommer se ut tre steg framåt i tiden. Svårt. På riktigt svårt. Därför är det en god idé att rensa tanken från att sätta likhetstecken mellan svårt och tråkigt. I många fall undviker vi det som är svårt – det är ofta ett klokt sätt att prioritera vår energi. Men akvarellmåleriet tillåter inte den taktiken. Här får vi istället öva oss på att uppleva svårigheter som intressanta problem, som vi väljer att stanna länge i, trots att det tar emot. Misslyckanden är en del av processen. De kommer uppstå. Fäst dig inte vid dem. Ofta kan de faktiskt visa sig bli den bästa delen av målningen, eller åtminstone den mest lärorika. Akvarellmåleri är upp- och nervända världen – hoppa in och se vart resan bär.

Publicerad den Lämna en kommentar

Måla med mig på utställning i Lövånger

När jag var tolv år gammal ordnade konstnär Barbro Frimodig en akvarellkurs för barn på sockenmuseet i Lövånger, där jag bodde. Jag och några jämnåriga vänner träffades en gång i veckan och fick bekanta oss med papper, pigment och penslar. För mig utvecklades bekantskapen till en livslång relation.

I sommar har Lövångers hembygdsförening bjudit in mig att ha en utställning på sockenmuseet och det känns speciellt och roligt att få ställa ut där jag började måla. Den 14 juli blir det vernissage, och jag tänkte att det kunde vara trevligt att återknyta till starten genom att hålla en workshop under vernissagedagen, där den som vill kan titta förbi och slå sig ner och måla med mig. Jag visar olika akvarelltekniker och svarar på frågor efter bästa förmåga. Du behöver inte ha någon akvarellvana sedan tidigare – kom och prova på! Workshopen är gratis och du behöver inte anmäla dig.

Vernissage med workshop äger rum onsdag 14 juli 2021 kl. 12.00-15.30. Utställningen pågår sedan t.o.m. 29 juli och är öppen onsdag-söndag 12.00-15.30. Adressen till sockenmuseet är Kungsvägen 31, Lövånger (och Lövånger ligger förresten 5 mil söder om Skellefteå, för dig som inte är bekant med trakten).

Välkommen!

Publicerad den 2 kommentarer

Akvarellskolan del 10: “Payne’s Grey – akvarellkemistens perspektiv”

Bästa akvarellmålare – här har jag en riktigt rolig överraskning till dig: ett gästavsnitt i akvarellskolan skrivet av akvarellisten och kemisten Alexandra Walsh! Har du någon gång undrat över varför samma färg från olika tillverkare ser olika ut? Eller vad det är som gör att en färg ser transparent ut medan en annan upplevs som opak? Eller hur du ska veta hur du kan blanda olika färger för att få fram olika kvaliteter och egenskaper? Då är det här akvarellskoleavsnittet för dig! Alexandra bjuder dig på en djupdykning ner i paletten och förklarar hur du kan ha nytta av att närma dig akvarellmåleriet från ett kemiskt och fysikaliskt perspektiv. Visst låter det spännande? Varsågod – här kommer akvarellskolan del 10: “Payne’s Grey – akvarellkemistens perspektiv”  

/Elisabeth Biström

(PS: läs mer om Alexandra Walsh i slutet av avsnittet – där hittar du också länkar till hennes sociala medier. Följ henne, så att du inte missar hennes intressanta inlägg – och kommande kurser om akvarellkemi! DS.)


Mitt namn är Grey, Payne’s Grey

Payne’s grey. Färgen som jag vågar påstå är en av de absolut populäraste bland svenska akvarellister, ja, kanske till och med alla skandinaviska akvarellister. Jag gjorde en omröstning i en av de nordiska akvarellgrupperna på Facebook och gissa vad det flesta röstade som sin mest omtyckta färg? Det är kanske inte är så konstigt att just Payne’s grey tilltalar nordbon; Payne’s grey är färgen av de nordiska vintrarna och stormarna vid våra kuster, det är våra städers gråa asfalt efter midsommarregnet. Den är fantastisk som ett slags blå i en palett, den ger fina skuggor, och kan ge den där svärtan utan att man behöver vända sig till svarta färger (om man nu tycker att sådant är förkastligt).

Winsor & Newtons Payne’s grey är nog den de flesta känner till och några av er läsare har säkert märkt att Payne’s grey som säljs av till exempel Daniel Smith eller Rembrandt, är inte alls den samma. Men de är ju samma färg, alla heter ju Payne’s grey? Eller..?

Färgen fick sitt namn från dess ”uppfinnare”, William Payne, som blandade färgerna Prussian Blue, Yellow Ochre, och Crimson Lake, alla tre vanliga pigment på en akvarellpalett i slutet av 1700- och 1800-talet. Resultatet blev en mörkgrå blandning med en violett underton som passade bra till skuggningar i Payne’s landskapsskildringar. Än idag är Payne’s grey en blandning av två till tre olika pigment och är en så kallad convinience mixture, en färdigblandad kulör som man slipper blanda själv – bekvämlighet är ordet! Oftast har den moderna blandningen ett svart och ett blått pigment, och receptet skiljer sig rätt kraftigt mellan olika tillverkare. Nåja, det är väl bara väl välja den Payne’s grey som är närmast det kulör man önskar, inget märkligt med det. Tillverkare har ju trots allt färgprover som man kan titta på och jämföra. Det är frestande att tänka så, men skillnaderna slutar inte där. För att förstå detta måste man titta närmare på akvarellpigmentens kemiska och fysikaliska egenskaper. Men var ska man börja?

”Vad detta innebär är att Payne’s grey från olika tillverkare skiljer sig inte bara i kulör, men även i hur de beter sig på pappret då alla pigment har olika egenskaper”

För jämförelsens skull låt oss titta närmare på Payne’s grey från Winsor & Newton (WN härefter) och Daniel Smith (DS härefter). Det är värt att notera att DS är har faktiskt två (!) olika färgtuber som använder William Paynes namn – Payne’s blue gray och Payne’s gray. Vänder vi på respektive tuber kommer vi att se de märkliga koderna:

  • PB15, PBk6 och PV19 på WNs tub
  • PB60 och PBk6 på DS Payne’s blue gray
  • PB29 och PBk9 på DS Paynes gray.

Dessa står för pigmenten som tuben innehåller. PB15 exempelvis är Pigment Blue 15 och PV19 står för Pigment Violet 19. Jaha, so what? Vad detta innebär är att Payne’s grey från olika tillverkare skiljer sig inte bara i kulör, men även i hur de beter sig på pappret då alla pigment har olika egenskaper. Då jag tycker att allt detta är så ändlöst roligt, kan jag nog skriva en hel bok om det (kanske jag ska, vad säger ni?), men för korthetens skull ska vi närmare titta på några egenskaper av de blåa pigmenten i blandningarna, de som är kodade som ”PB”.

Kemisten öppnar akvarelltuben

Så vad kan jag som kemist och akvarellist utläsa om de blåa pigmenten? Ja, till exempel pratar man inom pigmentkemi om tinting strength – hur starkt ett pigment färgar pappret – och det är en egenskap som är direkt förknippad med storlek på de färgpartiklarna som finns in din färgtub. Ftalocyanin (PB15), som ni hittar i WNs tub, har mindre partikelstorlek än ultramarinblått (PB 29), som finns i en av DS tuber, Payne’s gray. I DS andra tub finns indantronblått (PB60) som också är mindre i storlek än PB29. Detta innebär att WNs färg och DS Payne’s blue gray kommer mer gärna ”bita” sig in i pappret när de väl har torkat, medans DS Payne’s grey kommer vara mer ”rörlig” och troligtvis även mer granulerande.

”Denna egenskap är orsaken till varför vissa pigment verkar mer transparenta eller opaka”

En annan spännande egenskap är akvarellernas brytningsindex, dvs hur ljuset bryts när den passerar från luft till pigmentet. Denna egenskap är orsaken till varför vissa pigment verkar mer transparenta eller opaka; ju mindre brytningsindex, desto mer transparent ett akvarellpigment är. Av de tre blåa pigmenten i mina exempel är det PB15 som har minst brytningsindex – då kan man förvänta sig att just WNs Payne’s grey kommer vara den som “lyser” mest, medan DS färger kommer upplevas dovare.  

PB15 och är dessutom grönare och kallare i ton än både PB29 och PB60, tack vare en kopparatom i dess kemiska struktur. Detta gör alltså att WNs Payne’s grey verkar något svalare än DS två andra alternativ.

Akvarellfärgen Payne's grey från olika tillverkare. Bild: Alexandra Walsh
Från toppen: Payne’s grey (WN), Payne’s blue gray (DS) och Payne’s gray (DS)

Färg vs. pigment

Men herregud, så mycket information och jag skrapade knappt på ytan! Och allt vi gjorde var att vända på färgtuben och läsa koderna. Genom att vara medveten vilka pigment ingår i en färg och veta deras egenskaper kan man alltså göra mer medvetna val när man ska välja sin palett, vare sig det är en specifik ton man är efter eller ett visst beteende. Jag rekommenderar även titta på tuben om man är ute efter ”rena” blandningar, dvs blandningar som är så klara som möjligt. Men denna rekommendation är egentligen baserad på en gammal uppfattning: ju mer färger man blandar desto smutsigare och dovare blir ens akvarellresultat. Detta är bara delvis sant och beror snarare på vilka pigment man blandar med varandra och i vilka proportioner, inte hur många pigment totalt det blir. Det finns exempelvis en konstnär som sagt att hen blandar WN:s Payne’s grey, Raw sienna och Opera rose. Det är bara tre färger men faktiskt sex olika pigment – Payne’s grey har tre olika pigment, Raw sienna har två och Opera rose är ett enda pigment. Trots att det är så många pigment blandade ihop resulterar de i en alldeles fantastiskt vacker och säregen treklang.

Till eder tjänst

Om du någonsin undrat över akvarellpigmentens egenskaper och sökte dig till nätet, har du säkert bemötts av överväldigande information som är antingen för svår att smälta, för subjektiv, för spridd, eller inte uttömmande. Elisabeth utryckte det så fint när vi pratades vid: ”det blir tankekaos!”. Jag håller med. När jag själv började titta närmare på akvarellen blev jag häpen över den information som fanns att tillgå. Samtidigt verkade det så enkelt när jag tittade på akvarellen från ett naturvetenskapligt perspektiv. I mina efterforskningar har jag identifierat det jag kallar akvarellkemins fyra aspekter – estetik, beständighet, miljö och hälsa – och insåg att mycket av vad en genomsnittlig akvarellist vet om dessa aspekter av akvarell är godtyckligt eller rent av inkorrekt. Jag vill därför dela med mig av mina insikter och göra livet lättare för er akvarellister genom att strö lite kemi över ert konstnärskap. Jag vågar vara så fräck som att påstå att med akvarellkemi till hjälp sparar ni tid, pengar och blir dessutom snällare mot miljön. Faktiskt! 

Vad finns i en akvarelltub, egentligen? Hur ska du välja pigment för att få önskad effekt? Varför beter sig pigment A sig si men pigment B beter sig så? Hur ska man hantera akvarellavfall? Hur kan du som konsument av akvarellpigment vara mer miljövänlig? Ska du ha på mig mask eller inte när du gör akvarell från råa pigment? Har du sådana funderingar föreslår jag att du håller utkik – nästa år tänker jag lansera kurser i just detta!

Alexandra Walsh


Författarpresentation

Alexandra Walsh heter jag men ni kan för all del kalla mig ”den där akvarellkemisten” för att, det bör erkännas, jag är en hopplös jävla nörd när det gäller akvarell. Jag har målat och studerat akvarell seriöst sedan 2014, och innan dess mindre seriöst sedan jag var tonåring. Parallellt med min akvarellresa har jag doktorerat i analytisk kemi, den kemiska disciplinen som sysslar med förbättring och utveckling av nya metoder. Jag sökte nog mig till konst av samma anledning som jag sökte mig till kemin – jakten på förståelse av existensen. Metoderna är olika men frågorna är de samma. Kombinationen av mina konstnärliga efterforskningar och min bakgrund i kemi resulterade i mitt nuvarande jag – akvarellkemisten. Till eder tjänst!

Vill ni hänga med på min akvarellkemiska resa eller vill se mina alster kan ni hitta mig på sociala medier:

https://www.instagram.com/walshtheartist/

https://www.linkedin.com/in/alexandra-walsh-240502204/

https://www.facebook.com/alexandra.walsh.thewatercolourchemist

https://twitter.com/walshtheartist


Letar du efter tidigare avsnitt av “Elisabeths akvarellskola”? Här finns de!

Publicerad den Lämna en kommentar

Reflektion om reflektion

Jag håller emellanåt akvarellkurser, har skrivit en serie inlägg här på hemsidan som jag kallar “Elisabeths akvarellskola och skriver regelbundet på instagram och facebook om hur jag går tillväga och hur jag tänker när jag målar. Jag gör det här av ren lust. Jag gillar att dela tankar och kunskaper med andra. Dessutom bidrar kursverksamheten till min försörjning. Gott så.

Men när jag satt på mitt ateljégolv alldeles nyss och gned bort torkad maskeringsvätska frår en målning i vardande, då slog det mig att allt det här skrivandet – den pedagogiska grenen av min konstnärstillvaro, om du så vill – det ger faktiskt massor till mitt eget måleri.

Ni vet hur man ibland kan bli uppmärksam på sina egna tankar och plötsligt höra dem, som om man hörde ett band som spelades upp. Den briljante fantasyförfattaren Terry Pretchett kallade det “second thought” – tankar som tänker om hur du tänker. Nå, jag hörde plötsligt mina tankar på det sättet och upptäckte att de var i full färd med att formulera ett slags kursprat eller ett akvarellskoleinlägg. Det slog mig att det ofta låter så när jag målar. En del av hjärnan fokuserar på det visuella: att översätta ett motiv till akvarell och styra handen att föra över det till papperet. Och en annan del av hjärnan beskriver vad som händer, för en fiktiv läsare eller kursdeltagare. Ibland kommer det svar eller följdfrågor och så övergår tanken till att bli en utforskande dialog om de konstnärliga och tekniska avvägningar som pågår i måleriprocessen.

Därför vill jag säga: Tack ska ni ha, ni som läser och hör av er och kommer på mina kurser! Tack för att ni styrt in mina tankebanor på det här reflekterande spåret. Det är intressant och jag är övertygad om att det hjälper mig i ateljén.

På tal om kurser är ni många som mailar och frågar om jag har några på gång, digitala eller fysiska. Svaret är att jag avvaktar. Digitala kurser tror jag inte att jag kommer ha – jag har inte de tekniska kunskaperna och vill inte prioritera bort målandet för att lära mig. För tillfället i alla fall. Men allt kan ju ändras. Fysiska kurser har jag på paus ännu ett slag, tills smittläget är mer under kontroll. Vill du få inbjudan till kurser, så maila till elisabeth.bistrom@gmail.com, så sätter jag upp dig på inbjudningslista. Jag är lite långsam på att svara på mail just nu, för jag får lite fler än jag hinner med. Tack för att ni är tålmodiga med mig. Jag uppskattar så att ni läser och hör av er!

Publicerad den 2 kommentarer

En kreativ kurshelg i Umeå

Jag höll en kurs i helgen, på Umeå Konstskola, för tolv härliga deltagare. Människor som söker sig till akvarellkurser verkar ha det gemensamt att de är jäkla trivsamma att vara kring. Engagerade, intresserade, livfulla.

Kursen arrangerades av ett gäng som har en akvarellstudiecirkel genom ABF. De ses varannan vecka och målar tillsammans och nu fick jag det hedervärda uppdraget att komma och inspirera under ett par dagar. Det är roligt att bjudas in i sådana här sammanhang.

Umeå Konstskola ligger på Umedalen, som en gång i tiden var ett stort mentalsjukhus. Numera används lokalerna bland annat till utbildning och på området finns en helt otrolig skulpturpark, med många verk av några av vår samtida mest intressanta konstnärer. Åk och titta när ni är i Umeå!

Kursdeltagarna hade bett mig hålla kursen på temat hur man målar vatten och stenar, men jag gjorde ett litet uppror och hävdade att alla motiv – åtminstone i teorin – är samma sak. Lika enkla eller svåra. Allt består av ytor, linjer, vinklar. Om du undrar vad jag svamlar om, kan du ta en titt på min online-akvarellskola.

Jag gjorde ett par demonstrationsmålningar och försökte berätta hur jag tänker när jag målar och tillsammans resonerade vi om en massa frågor och svårigheter som uppstår när man målar akvarell. Pigmentegenskaper, ljus, pappershantering, korrigering av misstag, acceptans av misstag och mycket mera sådant.

I vinter kommer jag tillbaka till Umeå, då för att ha utställning. Det blir i december i Folkets Hus, i Umeå konstförenings regi. Jag berättar mer när det närmar sig!