Hej!
Jag är Elisabeth Biström, en akvarellkonstnär med rötterna i Västerbotten och Roslagen.
Jag arbetar idag som konstnär på heltid, men vägen hit var långt ifrån självklar. Jag växte upp i en arbetarklassfamilj i norra Västerbotten och den bakgrunden gav mig massor av kunskaper och erfarenheter jag är glad att ha, men jag bar också länge med mig en grundläggande otrygghet. Utan marginaler är det svårt att våga chansa. Det gjorde tanken på ett liv som konstnär avlägsen. Det var inte för någon som mig, trodde jag.
Samtidigt var det omöjligt att släppa drömmen. Så länge jag kan minnas har tecknande och måleri varit en lika självklar del av mitt liv som att äta, sova eller andas. Ett behov, som alltid gjorde sig påmint.
Förebilder som utmanade
Jag tror att jag var elva år när jag fick min första låda akvarellfärger; jag hade önskat mig färg och papper i julklapp. Under jullovet satt jag vid det mörka köksbordet och kämpade med att få kontroll över vatten och pigment. Det var frustrerande svårt och vansinnigt roligt. Året därpå fick jag höra att konstnären Barbro Frimodig skulle leda en akvarellcirkel för barn i bygden och jag fick lov att gå kursen. Den blev en viktig introduktion till akvarelltekniken.
Under högstadieåren hade jag turen att ha en bildlärare, Mikael Jonasson, som hjälpte mig att ta de första stegen mot att någonting av mitt intresse. Han drev ett galleri i Skellefteå, där jag fick göra utställningsdebut som fjortonåring. Han lärde mig hantverket kring att göra utställningar och utmanade mig att prova nya tekniker och uttryckssätt. Jag började få uppdrag – bokillustrationer och porträtt – och han guidade mig kring hur jag kunde lägga upp arbetet. Efter det blev gymnasievalet enkelt.
Jag valde bild- och formprogrammet, en treårig, bred utbildning där jag fick med mig allt ifrån teckningslära till konsthistoria, till foto, tredimensionella tekniker, grafik och måleri. Akryl, olja – och så akvarell. Allra mest ville jag fortsätta fördjupa mig i akvarellmåleriet. Läraren och akvarellkonstnären Lars Lidman var en hantverksskicklig förebild.
Vid det här laget visste jag att jag egentligen ville bli konstnär, men jag såg fortfarande inga vägar dit. Jag behövde ett ”riktigt yrke”, tyckte jag, inte en osäker framtid som frilanskonstnär. Jag valde bort drömmen om konstskola och sökte in till bildlärarutbildningen i Umeå. I efterhand är jag glad över valet. Det visade sig vara en värdefull praktisk och teoretisk fördjupning i konsten: en möjlighet att experimentera med digital bild, mer foto, mer grafik, mer formgivning och ännu mer måleri – och samtidigt med ett intressant didaktiskt perspektiv. Att inte bara lära sig en teknik för sin egen skull, utan att också lära sig att lära den vidare till andra ger en djupare dimension av kunskap.
Akvarellärare på bildlärarprogrammet var Anita Midbjer, som hade studerat hos Arne Isacsson och förmedlade hans banbrytande sätt att arbeta med pigmentegenskaper i akvarellmåleriet. Hon ställde allt på ända för mig. Ditintills hade jag kämpat med att kontrollera och behärska akvarellen, men hon utmanade mig att istället låta materialet leva ut sin egen vilja och sina inneboende kvaliteter. Att släppa taget. Det var ett stort och svårt skifte.
En långsam väg till konstnärskapet
Efter högskolan fick jag ett jobberbjudande i Stockholm och tänkte att jag skulle prova ett par år av storstadsliv innan jag skulle flytta hem till Skellefteå för att söka lärarjobb. Men det blev en längre Stockholmsperiod än jag hade planerat. Det var roligt att bo i en storstad och jag hade intressanta jobb. Samtidigt saknade jag måleriet och kände att det var dags att göra plats för det i livet igen. Jag sökte deltidsjobb och började måla och ställa ut igen. Långsamt byggde jag upp en konstnärsverksamhet vid sidan av.
Efter fem år av deltidsmåleri bestämde jag mig för att det var dags att satsa på allvar.
Efter fem år av deltidsmåleri – vid det laget hade jag och min sambo en alldeles färsk liten nyfödd son – bestämde jag mig för att det var dags att satsa på allvar. Tillsammans med min lilla familj flyttade jag till ett torp i utkanten av en by i Roslagen, sade upp mig från jobbet och byggde mig en ateljé. Där arbetar jag nu, sedan 2017, som konstnär på heltid.
Skrivandet gör konstnärskapet tydligare
Att vara konstnär är egendomligt. Det finns ingen given väg framåt, inget system att följa. De första åren behövde jag bokstavligen hitta på ett vardagsliv, utan givna ramar att hålla mig till. Framtiden var ett blankt blad och det kändes som att orientera sig fram i en skog utan stigar. Märkvärdigt och fritt. Fantastiskt och svårt.
Ett sätt att göra tillvaron mer begriplig för mig själv var att börja skriva om den. Jag började föra en slags dagbok i form av bloggen på den här hemsidan och det visade sig vara ett värdefullt sätt att få ett sammanhang av människor som följt med mig längs vägen, som läst och uppmuntrat.
Jag började också dela med mig av min måleriprocess både här på hemsidan och på sociala medier, och det kom att bli en integrerad del av mitt måleri: en anledning att reflektera över processen och ha en dialog om vad måleriet handlar om. Jag sätter stort, stort värde på alla er som följer mitt konstnärliga arbete. Kontakten med er är mitt kreativa bränsle.
Butik och akvarellskola
Du som vill se och köpa min konst kan besöka butiken här på hemsidan och om du har vägarna förbi Norrtäljetrakten så är du välkommen att boka tid för ett ateljébesök. Du når mig på info@elisabethbistrom.se. Dit kan du också skriva om du till exempel har frågor kring att köpa en målning, om du vill göra en beställning eller kanske boka in mig som kursledare.
Du som vill lära dig mer om akvarellmåleri kan ta del av min akvarellskola. Det kostar ingenting – jag hoppas att du får glädje av innehållet.
Om du letar efter ett sammanhang för att dela ditt akvarellmåleri med andra så är du hjärtligt välkommen till min facebookgrupp ”Akvarellister emellan”. Någon gång per år håller jag också kurser i egen regi. Maila till info@elisabethbistrom.se om du vill få kursinbjudningar framöver.
Vänligen,
Apropå illustrationen till ”Att berätta en bild”. Den platsen passerar undertecknad ofta på sommaren. Lysande fångat.
Så roligt att höra! Tack ska du ha!
Hej, Jag hittade dig av en slump på insta härom dagen… Tror jag scrollat igenom hela ditt flöde 😀 och har läst hela din konstskola. Nu känner jag mig fylld med ny inspiration att börja måla! Du skrev väldigt fint och de var precis sånt som jag behövde läsa, då jag lätt fastnar i detaljer eller överarbetar tills målningens ”själ” till slut försvinner. Nu har jag precis varit på konstnärsbutiken och köpt nytt akvarellpapper! Tack
Så fantastiskt roligt att höra, Johanna! Det känns så fint när de här texterna jag skickar ut i etern träffar en riktig människa. Vilken magi. Lycka till med måleriet!
Tycker om att lösa det du skriver. Dina reflektioner är intressanta. Jag gillar åxå å formulera mig kring mitt måleri. Jag är fd keramiker. Var i 40 år. Alltid längtat efter å måla men trodde inte jag kunde. Som pensionär sålde ja min verkstad å införskaffade allt inom måleri. Jag gick en ettårig kurs här i Värmland å kände att jag kommit hem. Gått många kurser hos mkt duktiga akvarellister. Det är ju en ständigt oupptrampad stig att måla. Varje ny bild är nya beslut å insikter jag måste gå igenom. Jag gillar verkligen ditt sätt å måla. Har studerat dina bilder mkt.
Nu kan jag mkt teknik,går inga mer kurser då jag inte vill bli invallad i nån fålla,utan jag letar efter mitt egna språk. Vet så väl vad jag gillar men har inte helt landat i nåt eget än.
Hej!
Jag vet att du inte kan svara nu eftersom du väntar smått i augusti, men skulle jag kunna få din adress så jag kan skicka lite information om en eventuell utställning i december nästa år (2023). Vi sammanställer vår katalog över utställningar nästkommande år under hösten, så ett besked vore bra så snart du vet innan 30/9. Jag vill inte stressa dig utan LYCKA TILL med bebisen så hörs vi senare.
Ev. Kanske du kan tänka dig ställa ut under 2024 istället.
Med vänlig hälsning, Anette, Eksjö konstförening
Hej!
Skicka mig gärna info på info@elisabethbistrom.se, så ser vi vad vi kan planera!
Mvh,
Elisabeth