Publicerad den Lämna en kommentar

Nu finns kurser tillgängliga på akvarellskolan.com

Tillsammans med Hanna Grahm har jag startat upp akvarellskolan.com, en kursplattform där vi skapar digitala akvarellkurser. Vi lanserade Akvarellskolan i juni med en välbesökt live-träff via zoom och nu finns kursfilmerna från träffen tillgängliga för dig som vill ta dig an dem i efterhand. När vi valde tema för den första akvarellträffen tog vi fasta på årstiden och målade på temat försommarens blomstring.

Du kan välja att köpa min kurs “vitsippa” i botanisk illustrations-stil. Här finns kursen.

Eller måla en sirlig kvist äppelblom tillsammans med mig. Här hittar du den kursen.

Eller låta Hanna guida dig i hur du kan använda vått-i-vått-teknik för att åstadkomma en naturtrogen tulpan. Här kommer du till Hannas kurs.

Jag vill passa på att tacka för alla fina önskemål och idéer om kursinnehåll! Jag och Hanna har nyligen spelat in en omgång nya kurser och jag kan avslöja att de är på ett tema som många av er önskat… Under de kommande månaderna kommer vi att arbeta fram fler kurser – fortsätt gärna att skicka förslag, så kan vi fylla akvarellskolan.com med innehåll tillsammans!

Publicerad den 1 kommentar

Arrogansbalans

Det gäller att vara lagom arrogant. Tillräckligt för att våga ta sig an motivet, men inte så mycket att jag börjar tro att det är enkelt.

Jag vet nästan alltid redan från start hur det kommer att gå. Det förrädiska med att drabbas av för stort självförtroende är att det lurar en att tro att det ska gå bra, oavsett om huvudet är någon annanstans och skissen som växer fram på papperet ser ut som skit. “Äh”, säger Arrogansen, “det där fixar du till när du börjar måla.”

Arrogansen är ingen akvarellist, som du förstår. Hade hon varit det, så hade hon naturligtvis vetat att det är en värdelös idé att korrigera en akvarellmålning i efterhand. Är skissen dålig blir akvarellen dålig, åtminstone 99 gånger av 100. Men det örat lyssnar hon inte på. Så hon slösar bort en förmiddag på en kass skiss och en ännu sämre målning.

Men det gör ingenting. För idag behövde jag bara komma ut till ateljén. Få bära in ved och tända en brasa. Arrangera om några tavlor på väggarna och slå mig ner för första gången på ett par veckor och testa om jag fortfarande kan måla. Vid försök nummer två gick det vägen. Och utan det dåliga första försöket, hade jag aldrig kommit dit.

Publicerad den Lämna en kommentar

Spänning

Vad skiljer en bra låt från intetsägande hissmusik? Samma som skiljer en tavla köpt i en möbelaffär från en intressant målning, tror jag. Att det inte bara är dekoration, inte bara vackert. Att det finns en nerv. Någonting som skaver. Spänning.

Spänning i en akvarell kan till exempel vara en lite oväntad komposition. En färgfläck som skär sig. En kombination av skira lager och råare penseldrag. Eller att låta pigmentegenskaperna ta ordentligt med plats.

Jag försöker måla som pianisten i Buena Vista Social Club spelar. Han ligger precis på gränsen rytmiskt. Leker med de andra bandmedlemmarnas slingor och Omara Portuondos sång. Än ligger han före, än töjer han på tiondelssekunderna och dröjer, släpar efter – tills han släpper på spänningen och kommer ikapp. Det känns i hela kroppen när han gör det. En lättnad över att strängen inte brast. Att allt var på lek.

Det blir också tydligt när jag hör Rubén Gonzáles spela piano, att kvalitet i konst inte kan förenklas ner till några knep. Det måste också finnas skicklighet i utförandet. Konstnären behöver lägga tid på att lära sig sitt instrument. Att en låt går i otakt gör den ju inte per automatik bra.

Publicerad den 2 kommentarer

Botaniska illustrationer

Jag passade på att utbilda mig under sommaren. Via Göteborgs universitet läste jag en distanskurs i botanisk illustration. Djupt fascinerande.

Jag har nog alltid haft ett naturintresse. “Nog” skriver jag, för i min barndom var det egentligen ingenting jag ägnade någon närmare tanke åt. Jag var ute bara. Plockade lingon, plockade hjortron, plockade blommor. Tog hem, åt upp och målade av. När jag flyttade till torpet där jag bor för sex år sedan tog jag upp den där tråden igen. Jag började odla trädgården och målade vad jag såg. Förde bok över vårblommor och fågelbesök.

Måleriet känner jag mig trygg i, men botaniken var ny för mig. På en sommar blir man ingen botaniker, men jag är glad att ha satt mig in i grunderna. Nu kan jag fortsätta lära på egen hand.

Jag har ingen bestämd plan för vad jag ska göra av de här nya kunskaperna, men många idéer. Tiden får utvisa vilka som bär framåt.

Publicerad den 1 kommentar

Några bestämda åsikter om akvarellmåleri och om bestämda åsikter

Under våren har jag hållit fler kurser än vanligt och det har fått mig att komma fram till några viktiga poänger som jag hoppas lyckas förmedla via kurserna och när jag skriver om akvarellmåleri. Tänkte jag skulle punkta upp dem här och sprida dem med www-vindarna också, så kanske de landar någonstans där de gör nytta.

  • Du får måla akvarell hur du vill

Akvarellvärlden är konstig. Den innehåller så många regler och pekpinnar, att det kan skrämma och hämma den som vill försöka sig på att måla. ”Använd inte den eller den färgen”, ”komponera bilden såhär”, ”akvarell ska vara si eller så” – alltså, vad tusan? Det är som om det stod liv och hälsa på spel. Ju mer jag möter de här påpekandena, desto mindre tycker jag att de passar in i ett konstnärligt sammanhang. Vad är ens konst, om inte nyfiket utforskande av vår värld, våra liv? Regelbrott hör till. Det vi kallar “klassiker” idag var ofta chockerande avvikelser på sin tid.

Akvarellmåleri behöver inte vara vackert! Det behöver inte vara skirt, transparent, korrekt utfört. Det kan se ut hur som helst – tekniken är underordnad innebörden för den som målar. Visst, att ha kunskaper är bra – fast inte om den kunskapen stelnar till dogmer som får färgen att stelna i penseln. Det är bara en målning! Det är bara ett papper! Det är okej om det blir fel. Försök igen. Ingenting farligt kommer hända.

  • Mångfald är en poäng i sig

Tillbaka till syftet med måleri: det är inte att lyckas efterlikna en förlaga eller att hålla sig inom en genre. För min del är det helt okej att man härmar för övnings skull på sin kammare – det kan vara bra teknikträning. Akvarellmåleri är svårt och det tar många försök innan man behärskar olika tekniker. Att försöka göra något som någon annan gjort – eller att gå en kurs där man får de olika teknikerna förklarade för sig och får möjlighet att prova och öva – är bra sätt att lära sig de olika färdigheter som behövs. Men målet med mina kurser är aldrig att få fler att måla som jag. Målet är att bjuda på alla de erfarenheter jag har gjort, för att varje deltagare ska kunna åka hem med nya verktyg för att kunna snida fram sitt eget måleri. Jag målar mitt och det räcker – jag vill i slutänden få se vad du gör. Hur du tolkar din omgivning, din motivvärld. Mångfalden är en av själva poängerna med all mänsklig kulturell verksamhet – att vi bjuder varandra på våra olika perspektiv och tolkningar.

  • Svårt är roligt och andra paradoxer

Akvarellmåleri är på många sätt motsägelsefullt och besynnerligt. Det är komplexare än andra tekniker, eftersom det finns så många faktorer som påverkar slutresultatet: din vilja, pigmentens egenskaper, hur mycket vatten du har i penseln, hur torr luften är där du sitter och målar, vad du använder för papper och så vidare. Dessutom är tekniken bakvänd eftersom akvarellfärgen är transparent – du behöver planera målningen så att ljusa och vita partier finns kvar i slutänden. Det krävs att man utvecklar något av en synsk förmåga att läsa av hur målningen kommer se ut tre steg framåt i tiden. Svårt. På riktigt svårt. Därför är det en god idé att rensa tanken från att sätta likhetstecken mellan svårt och tråkigt. I många fall undviker vi det som är svårt – det är ofta ett klokt sätt att prioritera vår energi. Men akvarellmåleriet tillåter inte den taktiken. Här får vi istället öva oss på att uppleva svårigheter som intressanta problem, som vi väljer att stanna länge i, trots att det tar emot. Misslyckanden är en del av processen. De kommer uppstå. Fäst dig inte vid dem. Ofta kan de faktiskt visa sig bli den bästa delen av målningen, eller åtminstone den mest lärorika. Akvarellmåleri är upp- och nervända världen – hoppa in och se vart resan bär.

Publicerad den Lämna en kommentar

Utställning i Norrtälje, om midnattsljus och värdet av att göra sig besvär

I januari och februari ställer jag ut målningar på Lilla k i Norrtälje. Det är en del av på stadsbiblioteket i Norrtälje där Norrtälje konstförening arrangerar utställningar, i samarbete med Sensus och Norrtälje kommun.

Jag kommer med utställningen bjuda på solsken i vintermörkret. Under förra vintern och våren gjorde jag en serie målningar, med utgångspunkt i fotografier jag tagit hemma i Västerbotten under ljusa sommarnätter. Just nu arbetar jag i ateljén med några kompletterande målningar på samma tema till just den här utställningen.

En sommarnattsritual

Jag har gjort till vana och tradition att åtminstone någon gång varje sommar trotsa klockan och gå ut mitt i natten för att fotografera eller måla midnattsljuset. I Västerbotten är det inte midnattssol, men mellan midnatt och de tidigaste morgontimmarna snuddar solen precis vid horisonten och det lägger sig ett ljus över skog, hav och klippor som inte liknar någonting annat. Det är vackert, förstås. Men det är mer än så. Det är en påminnelse om att allting som är värdefullt i livet kräver att man gör sig besvär, och att det alltid är mödan värt. Att hålla mig vaken en sommarnatt har blivit min årliga ritual för att påminna mig om det.

Det är vad den här utställningen handlar om.

Välkommen!

Det vore roligt att få visa dig sommarnattsmålningarna, om du har vägarna förbi Norrtälje i januari. Utställningen pågår mellan 19 januari-12 februari.

Med hänsyn till pandemin blir det inget vernissage, men du kan titta in närsomhelst under stadsbibliotekets öppettider: måndag-torsdag 10.00-19.00, fredag 10.00-17.00, lördag 11.00-15.00.

PS. Om du vill ha en påminnelse i mailen inför utställningar och annat jag gör, kan du anmäla dig till mitt “akvarellbrev”, som jag skickar ut ett par gånger i månaden. Där för du uppdateringar om utställningar och andra saker jag arbetar med. Här kan du bli akvarellbrevprenumerant. DS.

Publicerad den 3 kommentarer

Akvarellsamtal om kemi, pigment och hur man får ut mer av sina färger

För en tid sedan skrev kemisten och akvarellisten Alexandra Walsh ett uppskattat gästavsnitt i akvarellskolan och nu följer vi upp det med ett samtal om akvarellkemi. Här kan du se det:

Nästa samtal kommer att handla om akvarellkemi och kulör, och därefter ska vi spela in ett avsnitt om akvarellmåleri och miljö. Om du har frågor till Alexandra – ställ dem i kommentarsfältet här nedanför, så ställer jag dem till henne när vi spelar in nästa samtal!

Publicerad den 2 kommentarer

Vad är konst?

Ett annat sätt att se på världen. Det är vad konst är för mig. Ett dike blir en ljusspegling och ett skuggspel. En byggarbetsplats blir en intrikat dans av linjer, ytor och valörer. En kropp blir – för att låna Stina Wollters ord – ett formäventyr.

Det är att få tillbaka barnets syn på världen – istället för att blasé kalla en sak för en sak kan vi fråga “vad kan det här bli?”.
Vad ser det här ut som?
Vad kan jag göra av det här?
Vad händer om..?

Livet blir rikare, väcker mer förundran. Det är vad konst gör för mig, och det är vad jag försöker fånga på papper i mina målningar.

Vad gör konst med dig?