Browsing Tag

akvarell

4 I kategorin Akvarellkurs/ Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola

Akvarellskolan del 11: Så målade jag ”Spår”

Hej på dig! Här kan du läsa om hur jag gick tillväga med min senaste akvarell.

Det här är avsnitt 11 i serien jag kallar ”Elisabeths akvarellskola”. Här hittar du alla tidigare avsnitt. Hoppas att du får något matnyttigt med dig, som hjälper dig att utveckla ditt akvarellmåleri!

Motivet

En morgon lade jag märke till några intressanta skuggor på en åker nedanför mitt hus. Varje gång jag kommer på mig själv med att lägga märke till någonting, fotograferar jag. Det behöver inte bli bra foton, bara ett stöd för minnet. En stor bildbank är guld värt!

I det här fallet såg bilden jag sparade ut så här:

Motivfotografi

Skiss

Jag började sedan med en enkel skiss. Det här motivet kräver inte att alla linjer hamnar rätt. Det är inte ett exakt porträtt av skogspartiet; träden behöver inte stå precis som de gör i verkliga verkligheten. Skissen behöver bara vara ett stöd för att få till intrycket av snötyngda, solbelysta grangrenar och trädstammar i bakgrunden.

Jag försöker alltid måla formerna jag ser, inte hur jag tänker att de ”borde” se ut. Du kan läsa mer om det förhållningssättet i akvarellskolans avsnitt fyra.

Några enkla blyertslinjer räcker. Att markera vilka partier som ska förbli vita är en bra idé.

En basfärg

Sedan målade jag hela rasket med ultramarinblått – skog, grenar och skuggspelet över marken i förgrunden. Att lägga en enda färg i botten av ett motiv är en metod man kan använda för att få målningen att hålla ihop visuellt. Särskilt om man använder många färger eller om ett motiv innehåller många olika detaljer, kan det vara skönt för ögat att det finns en genomgående färgton som binder ihop alla delar.

För att förstärka det soliga intrycket lade jag in några stråk av färgerna green gold och bränd sienna i skogspartiet. De fick flyta ut i det våta, första lagret av ultramarin.

Detaljer

Merparten av den här målningen har bara ett lager färg. Men i skogspartiet högst upp förstärkte jag trädens former med mer ultramarinblått, och den svarta färgen neutral tint. Neutral tint har en dragning åt lila, så den gifter sig fint med ultramarin, och båda fungerar bra som komplementfärger till de gul-orangea tonerna i bilden. De mörka skuggorna i träden gör också att de solbelysta delarna ser ännu vitare ut.

Så till sist målningens själva handling; spåren från… någonting. Ska vi gissa på hare?

Att tänka i termer av ”handling” kan vara hjälpsamt när man ska avgöra vad som ska vara med i en målning, och vad som ska uteslutas. Vad som behöver visas i full detalj, och vad som bara behöver antydas. Här har jag skrivit mer om det jag kallar ”att berätta en bild”.

Resultatet

Och här är till slut den färdiga målningen!

”Spår”, akvarell. Målad på Arches 600 gram kallpressat papper i storlek 56×75 centimeter.

14 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Kreativitet/ Måleri

Akvarellskolan del 10: Så målade jag ”Inbäddad”

Akvarellen "Inbäddad" av Elisabeth Biström

Igår blev jag färdig med en målning jag ägnat mig åt i några dagar och här i del 10 av ”Elisabeths akvarellskola” kan du läsa om hur jag gjorde den.

Planering

Jag började med att titta länge, länge på motivet – en serie fotografier jag tagit av ett snöfall med ett skogsparti i bakgrunden – för att komma fram till hur jag skulle planera målningen. Det är inget enkelt motiv. Man skulle nog kunna säga att det inte ens är ett motiv som lämpar sig särskilt väl för akvarellmåleri, med tanke på alla vita detaljer som löper kors och tvärs över ytan.

Hårdraget kan man säga att ett enkelt akvarellmotiv är ett som har en ljus bakgrund och mörka detaljer – då följer måleriprocessen en logisk och intuitiv ordning. Med ett motiv som det här, där de ljusa partierna så att säga ligger ovanpå de mörka, behöver man tänka bakvänt och måla negativt, som det heter – med mörk färg runt ljusa ytor.

Anledningen att de vita partierna gör motivet komplicerat är att vit färg i akvarellmåleri huvudsakligen brukar komma från att man lämnar det vita papperet omålat. Det finns vit, täckande akvarellfärg, men den brukar bara användas till mindre ytor, kanske några enstaka ljusdagrar för att färdigställa en målning och ge den ett sista lyft. Jag tycker om tekniska utmaningar i måleriet, så jag använder i stort sett aldrig vit färg. Ergo: ett krångligt motiv. Svårt och lockande.

Jag landade i en plan som såg ut så här:

1. Skissa upp motivet med blyerts

2. Maskera en del snöflingor och några av de mindre vita detaljerna, till exempel snökanten längs ett par trädstammar

3. Markera formen på de stora snösjoken på grenarna

4. Måla trädens ytor med en svag blågrå blandning

5. Lägga till mörkare färg på trädgrenarna för att få mer definition av former

6. Ta bort maskeringen

7…. här tog min förutsägelsefantasi slut…

Starten

Målningen påbörjad – skissad, maskerad och med de stora snösjoken på plats.

Anledningen att jag valde att måla snöpartierna före träden är att det är lätt hänt att man råkar måla över en yta som ska sparas vit. Du kanske har trillat i den fällan själv? Retligt, eftersom det inte går att få tillbaka papperet i orört skick. För att minska risken för var det ett bra val att först ha markerat snöpartiernas volym och placering genom att lägga en skuggning med antwerpblå på det som skulle föreställa snö. Då blev det enklare att läsa av vilka partier jag skulle undvika att måla i nästa steg.

När snöfärgen torkat fortsatte jag med träden. I komplicerade motiv med många ytor att hålla reda på är det ofta bra att låta ett lager torka ordentligt innan man sätter igång med nästa. På så sätt minskar risken att man råkar lägga ny färg intill en redan våt yta – med konsekvensen att de blandas ihop på papperet. Sådana här målningar kräver därför tid och tålamod att vänta. Att ha en annan målning igång vid sidan av är ett bra sätt att hålla sig ifrån att börja måla innan det förra lagret hunnit bli helt torrt. Eller varför inte passa på att ta en stunds akvarellmeditation – att titta på färg som torkar är ett uttryck med oförtjänt dåligt rykte. Ibland är det ett skönt sätt att rensa huvudet!

Med hjälp av maskeringsvätska kan man tryggt måla över de partier som ska förbli vita. Gummimassan skyddar pappersytan. Jag använder en maskeringsvätska som heter Rubbelkrepp, från tillverkaren Schminke. Jag har provat många märken och upplever denna som enklast att ta bort. Den går fint att gnugga loss även efter några dagar, och den lämnar inga rester eller färgskiftningar, som andra maskeringsvätskor kan göra. Jag målar på papper från Arches, som är hårt limmat på ytan. Om du målar på ett mjukare papper är det en god idé att först testa maskeringsvätskan på en provbit innan du går loss på en stor målning. Det är trist när ens målning blir förstörd av maskering som fastnat. Se till att papperet är helt torrt innan du lägger på maskeringsvätskan och låt den torka helt innan du börjar måla.

När jag fått några lager av allt mörkare färg på plats tyckte jag att det var dags att ta bort maskeringen.

Med maskeringen borttagen lade jag en del tid på att få rätt färg och form på de fallande snöflingorna. På flingorna som syns mot den vita himmelen skvätte och målade jag på gråblå färg med bara lite pigment och mycket vatten. Jag valde pigment som är så kallade kantbitare (här kan du läsa om akvarellfärgers olika pigmentegenskaper), för att få rätt karaktär på ytorna. De vita snöflingorna framför skogspartiet ville jag ge mer diffusa kanter för att ge intrycket att de rör sig i luften. Jag lade på rent vatten runt flingornas kanter så att den mörka färgen löstes upp, och sedan sög jag upp färgen med en trasa. Försiktigt, försiktigt.

Detalj ur akvarell av Elisabeth Biström

Detalj: några snöflingor som yr omkring. När pigmenten får simma fritt i små pölar av vatten, kommer deras egenskaper till sin rätt. Här lade jag först på en blöt fläck, lät den torka och lade sedan på en till.

Akvarell av Elisabeth Biström i halvfärdigt stadie.

I det här stadiet blev jag rådvill. Jag hade kommit så långt som jag hade kunnat planera i förväg, men tyckte att målningen var rörig. Liksom formlös.

Telefontricket

Halvfärdig akvarell med digital skiss

När jag tappar riktningen och inte lyckas tänka fram fortsättningen på en målning, använder jag ibland ett väldigt enkelt verktyg för att kunna prova mig fram visuellt: min telefons skissfunktion. Jag fotograferade målningen, och målade med penselverktyget i bild-appen, tills jag tyckte att jag fick fason på bilden. Här ser du telefon-versionen. Det behöver inte bli en avancerad eller ens snygg bild – poängen är bara att få ett visuellt stöd för att lättare kunna föreställa sig hur akvarellen kan bli. Ett sätt att kunna prova sig fram, som kommer särskilt väl till pass i akvarellmåleriet där det ju inte är så enkelt att göra fel och göra om på papperet.

Färdig?

När jag med telefonskissens hjälp kom fram till att rätt väg att gå var att mörka ner några partier ganska ordentligt, tyckte jag till slut att målningen var färdig. 

Hur vet man när ens akvarell är färdig? Det är en fråga många brottas med. För mig tog det ganska lång tid att få känsla för det, så bli inte frustrerad om det inte faller sig naturligt till en början. För mig är signalen att jag upptäcker att penseldragen blir trevande och slutar tillföra någonting som för målningen framåt. Då är det dags att lägga ner penseln.

Krispiga kanter

Jag hade avgränsat bildytan på mitt papper med vanlig maskeringstejp, och det är fantastiskt belönande att ta bort tejpkanten och se den målade kanten mot det vita papperet träda fram.

Jag använder vanlig maskeringstejp, som finns på byggbutiker och liknande. På välsorterade ställen kan du hitta tejp som inte är så stark. Jag använder en mittemellanstark variant, som varken lossnar eller fastnar för hårt. Om tejpen är för hårt klistrad (testa gärna på en provbit och låt den sitta över natten) så kan du först trycka den mot byxbenet för att dämpa klistrigheten. Maskeringstejp kan också användas för att göra raka ytor i ett motiv.

Maskeringstejp fungerar sämre för att klistra fast ett papper på en skiva – när papperet sväller och torkar orkar ofta maskringstejp inte hålla emot, utan släpper från skivan. För det ändamålet är det bättre att använda klisterremsor av papper – här finns en instruktion på hur du då går tillväga. I den här målningen använde jag väldigt tjockt akvarellpapper, som inte behöver spännas upp: Arches 600-gramspapper. Det är ett dyrt men vackert alternativ, som också passar oss som ibland är för ivriga för att orka lägga en halvtimma på att spänna upp papper.

Färdig!

Här är, till slut, det färdiga resultatet.

”Inbäddad”, akvarell av Elisabeth Biström 2021. 40×60 cm.

Frågor?

Skriv en kommentar vetja, så svarar jag efter bästa förmåga.

2 I kategorin Kreativitet/ Livsfunderingar

Vad är konst?

Ett annat sätt att se på världen. Det är vad konst är för mig. Ett dike blir en ljusspegling och ett skuggspel. En byggarbetsplats blir en intrikat dans av linjer, ytor och valörer. En kropp blir – för att låna Stina Wollters ord – ett formäventyr.

Det är att få tillbaka barnets syn på världen – istället för att blasé kalla en sak för en sak kan vi fråga ”vad kan det här bli?”. Vad ser det här ut som? Vad kan jag göra av det här? Vad händer om..?

Livet blir rikare. Väcker mer förundran. Det är vad konst gör för mig, och det är vad jag försöker fånga på papper i mina målningar.

Vad gör konst med dig?

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Jul

Akvareller som julklapp

Akvareller av Elisabeth Biström

Går du i julklappstankar?

Här kan du köpa en akvarell att lägga under granen!

Målningarna är 17×12 cm och de är monterade i passepartout med yttermåttet 24×18 cm. Passepartout och bakstycke är naturligtvis syra- och ligninfria, för att garantera målningens åldersbeständighet.

Priset är 1 500 kr (inklusive frakt och moms 12%).

Du beställer genom att maila mig på elisabeth.bistrom@gmail.com. Skriv ditt namn, adress och numret på den målning du vill köpa, så får du en faktura som du kan betala via bankgiro eller swish. Jag skickar målningarna inom ett par arbetsdagar. Beställ senast 10 december för leverans innan julafton.

1
2 (SÅLD)
3 (SÅLD)
4 (SÅLD)
5 (SÅLD)
6
7
8 (SÅLD)
9
10
11 (SÅLD)
12 (SÅLD)
13 (SÅLD)
14 (SÅLD)
15 (SÅLD)
16

Jag uppdaterar sidan dagligen för att hålla den aktuell, men vill ändå reservera mig mot att något kan ha sålts innan jag hunnit uppdatera. Färgåtergivningen kan skilja sig åt mellan olika skärmar.

Välkommen att maila mig på elisabeth.bistrom@gmail.com om du har frågor.


3 I kategorin Konstnärsliv/ Sociala medier/ Utställning

Ett pågående samtal

Jag hade vernissage igår. Sedan en tid tillbaka har de tillställningarna börjat präglas av att det kommer fram varma, vänliga människor som berättar att de följer mig i sociala medier och vill säga hej. Det är så fint. Igår slog det mig hur de här relationerna som uppstår i sociala medier och som ibland får möjlighet att bli till tillfällen att träffas i fysisk gestalt blir så speciella, för de skapar liksom ett pågående samtal, där det finns massor med gemensamma referenser att mötas kring. Det blir snarare som att träffa gamla vänner än nya, okända personer. Vi har redan påbörjat någonting genom att utbyta tankar och erfarenheter, frågor och hejarop åt varandra på blogg, instagram eller i en facebookgrupp och när vi sedan träffas för första gången, så känns det ju alls inte som den första. För det är ju faktiskt inte det.

Sociala medier har tveklöst baksidor, och kritiseras ibland för att göra relationer ytliga och fragmentiserade, och jodå, absolut. Men där finns också potential till meningsfulla möten, som aldrig annars hade kunnat uppstå. Jag tror att vi har möjlighet att aktivt välja vad vi vill göra sociala medier till. Skrytyta eller mötesplats. Det är upp till oss.

Så, tack till alla er som tittar in här och läser och kommenterar och vill vara med i mitt kreativa liv. Ni betyder mycket för mig. Och när ni kommer på mina utställningar eller kurser, så att vi får chans att stå intill varandra som riktiga, livs levande människor och ta upp tråden där vi senast talades vid, då gör ni att jag känner mig som en del i någonting bra och viktigt. Jag är själv i ateljén om dagarna, men känner mig aldrig ensam. Tack vare er. Tack ska ni ha.

(Utställningen pågår till den 17 september och äger rum på Galleri Nordic Art på Birkagatan 28B i Stockholm).

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Måleri/ Utställning

Himlar och hav på Hallstaviks konsthall i höst

Häveröbygdens konstförening arrangerar en samlingsutställning på Hallstaviks konsthall den 2/9-16/12 och de var vänliga nog att bjuda in mig att delta med fyra akvareller.

Dessa har jag målat till utställningen:

Akvarell av Elisabeth Biström 2020
Akvarell av Elisabeth Biström 2020
Akvarell av Elisabeth Biström 2020
Akvarell av Elisabeth Biström 2020

Vill du se målningarna livs levande, kan du besöka konsthallen måndagar kl 12.00-19.00, tisdag-torsdagar 12.00-17.00 eller lördagar 11.00-14.00. Vernissage uteblir på grund av coronaepidemin.

Hjärtligt välkomna!

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Livsfunderingar/ Måleri

Vad står på spel?

Saker som INTE kommer i första rummet när jag målar:

  • Att ha en ren palett.
  • Exakt vilket papper eller pensel jag tar. Eller ens färg; ibland får det duga att ta ”nåt mörkt”, om jag inte vill avbryta för att hämta rätt tub.
  • Rent vatten (tro mig; man kan pusha gränsen för vad som duger)
  • Bekväm arbetsställning.

Ofta tycker jag att råd om akvarellmåleri handlar så mycket om teknikaliteter. Rentav städning, i värsta fall. Sitt si, tejpa så, ha ditt trasa eller datt svamp eller den och den utrustningen.

Äsch! Det viktiga är målningen. Alla knep är i bästa fall verktyg, i värsta fall tidsslöseri. Inget av det är konst. Tjorva inte till det.

Det går att måla med en bit kol ur grillen. Fingrarna duger som redskap. Grottmålningar gjordes med tuggade pigment som spottades ut.

Jag menar inte att spotta kol är facit, heller. Jag vill bara säga: kör! Gör som du vill. Det är bara papper. Det viktiga är vad du får dit – inte hur. Lek! Följ regler eller bryt regler, det kvittar. Processen är din, bara din. Ingen annan behöver lägga sig i. Ingen annan behöver ens veta.

Akvarellmåleri blir så lätt ansträngt och ängsligt. ”Använd inte svart”, ”använd inte vitt”, ”använd inte grönt”. Som om det skulle ha konsekvenser! Ibland verkar det nästan så – som om det faktiskt skulle ha KONSEKVENSER om vi bröt mot de här dogmerna och ”tipsen”. Alltså värre konsekvenser än att ett papper blir bemålat med svart färg, eller vit eller grön. Det låter så ödesmättat. ”Blanda inte mer än tre färger, då ser det smutsigt ut”. Jaha? Det låter ju som en utmärkt metod att måla sådant som faktiskt ser smutsigt ut?

Jag låter arg, säkert. Så kan det bli med text. Men jag är inte arg. Jag är upprymd över att veta att jag kan måla hur jag vill.

Det är bara en målning.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Utställning

Utställning med midnattsljus

(Uppdatering: utställningen är uppskjuten på grund av coronapandemin. Återkommer om nytt datum)

Där jag kommer ifrån är nätterna ljusa på sommaren. Norra Västerbotten ligger en bra bit söder om polcirkeln så solen går förvisso ner, men den gör det med viss tvekan: ett snabbt dyk under horisonten får räcka.

Ingenting kan tävla med det där nattljuset. Milt, skarpt och varmt på samma gång. Magi.

En natt i fjol sommar promenerade jag ut på Bjuröklubb, en halvö som sticker ut i havet några kilometer öster om byn där jag växte upp, för att fotografera den ljusa sommarnatten. På en klippa träffade jag Gunnar Nordlund. Han var ute i samma ärende.

Gunnar är fotograf och Bjuröklubb är hans alldeles särskilda motivvärld. Han kan varje vik och sten. Om vintrarna fångar han norrskenet och om somrarna havet, klipporna, ljuset. Han är makalöst bra.

Vi ska ställa ut tillsammans, Gunnar och jag. Det blir på Galleri1 i Skellefteå i juni. Om. Förstås, om corona tillåter. Vi får se tiden an. Går det inte då, så får det bli senare. Hursomhelst ser jag så mycket fram emot det. Jag återkommer med vernissageinbjudan när vi vet.

Tills dess kommer jag visa en del av målningarna här och på min facebooksida och på instagram. När andan faller på brukar jag dela med mig av bilder och en och annan filmsnutt från processen när målningarna växer fram, och vill du ta del av det så är det på instagram eller i min facebookgrupp ”Akvarellister emellan” du ska hålla utkik. Gunnar Nordlunds fotografier hittar du på facebooksidan ”Sillhällan å sånt”, eller på Instagram där han heter @herr_ordlund.