Publicerad den Lämna en kommentar

Utställning i Norrtälje, om midnattsljus och värdet av att göra sig besvär

I januari och februari ställer jag ut målningar på Lilla k i Norrtälje. Det är en del av på stadsbiblioteket i Norrtälje där Norrtälje konstförening arrangerar utställningar, i samarbete med Sensus och Norrtälje kommun.

Jag kommer med utställningen bjuda på solsken i vintermörkret. Under förra vintern och våren gjorde jag en serie målningar, med utgångspunkt i fotografier jag tagit hemma i Västerbotten under ljusa sommarnätter. Just nu arbetar jag i ateljén med några kompletterande målningar på samma tema till just den här utställningen.

En sommarnattsritual

Jag har gjort till vana och tradition att åtminstone någon gång varje sommar trotsa klockan och gå ut mitt i natten för att fotografera eller måla midnattsljuset. I Västerbotten är det inte midnattssol, men mellan midnatt och de tidigaste morgontimmarna snuddar solen precis vid horisonten och det lägger sig ett ljus över skog, hav och klippor som inte liknar någonting annat. Det är vackert, förstås. Men det är mer än så. Det är en påminnelse om att allting som är värdefullt i livet kräver att man gör sig besvär, och att det alltid är mödan värt. Att hålla mig vaken en sommarnatt har blivit min årliga ritual för att påminna mig om det.

Det är vad den här utställningen handlar om.

Välkommen!

Det vore roligt att få visa dig sommarnattsmålningarna, om du har vägarna förbi Norrtälje i januari. Utställningen pågår mellan 19 januari-12 februari.

Med hänsyn till pandemin blir det inget vernissage, men du kan titta in närsomhelst under stadsbibliotekets öppettider: måndag-torsdag 10.00-19.00, fredag 10.00-17.00, lördag 11.00-15.00.

PS. Om du vill ha en påminnelse i mailen inför utställningar och annat jag gör, kan du anmäla dig till mitt ”akvarellbrev”, som jag skickar ut ett par gånger i månaden. Där för du uppdateringar om utställningar och andra saker jag arbetar med. Här kan du bli akvarellbrevprenumerant. DS.

Publicerad den 3 kommentarer

Akvarellsamtal om kemi, pigment och hur man får ut mer av sina färger

För en tid sedan skrev kemisten och akvarellisten Alexandra Walsh ett uppskattat gästavsnitt i akvarellskolan och nu följer vi upp det med ett samtal om akvarellkemi. Här kan du se det:

Nästa samtal kommer att handla om akvarellkemi och kulör, och därefter ska vi spela in ett avsnitt om akvarellmåleri och miljö. Om du har frågor till Alexandra – ställ dem i kommentarsfältet här nedanför, så ställer jag dem till henne när vi spelar in nästa samtal!

Publicerad den 2 kommentarer

Vad är konst?

Ett annat sätt att se på världen. Det är vad konst är för mig. Ett dike blir en ljusspegling och ett skuggspel. En byggarbetsplats blir en intrikat dans av linjer, ytor och valörer. En kropp blir – för att låna Stina Wollters ord – ett formäventyr.

Det är att få tillbaka barnets syn på världen – istället för att blasé kalla en sak för en sak kan vi fråga ”vad kan det här bli?”.
Vad ser det här ut som?
Vad kan jag göra av det här?
Vad händer om..?

Livet blir rikare, väcker mer förundran. Det är vad konst gör för mig, och det är vad jag försöker fånga på papper i mina målningar.

Vad gör konst med dig?

Publicerad den 3 kommentarer

Ett pågående samtal

Jag hade vernissage igår. Sedan en tid tillbaka har de tillställningarna börjat präglas av att det kommer fram varma, vänliga människor som berättar att de följer mig i sociala medier och vill säga hej. Det är så fint. Igår slog det mig hur de här relationerna som uppstår i sociala medier och som ibland får möjlighet att bli till tillfällen att träffas i fysisk gestalt blir så speciella, för de skapar liksom ett pågående samtal, där det finns massor med gemensamma referenser att mötas kring. Det blir snarare som att träffa gamla vänner än nya, okända personer. Vi har redan påbörjat någonting genom att utbyta tankar och erfarenheter, frågor och hejarop åt varandra på blogg, instagram eller i en facebookgrupp och när vi sedan träffas för första gången, så känns det ju alls inte som den första. För det är ju faktiskt inte det.

Sociala medier har tveklöst baksidor, och kritiseras ibland för att göra relationer ytliga och fragmentiserade, och jodå, absolut. Men där finns också potential till meningsfulla möten, som aldrig annars hade kunnat uppstå. Jag tror att vi har möjlighet att aktivt välja vad vi vill göra sociala medier till. Skrytyta eller mötesplats. Det är upp till oss.

Så, tack till alla er som tittar in här och läser och kommenterar och vill vara med i mitt kreativa liv. Ni betyder mycket för mig. Och när ni kommer på mina utställningar eller kurser, så att vi får chans att stå intill varandra som riktiga, livs levande människor och ta upp tråden där vi senast talades vid, då gör ni att jag känner mig som en del i någonting bra och viktigt. Jag är själv i ateljén om dagarna, men känner mig aldrig ensam. Tack vare er. Tack ska ni ha.

(Utställningen pågår till den 17 september och äger rum på Galleri Nordic Art på Birkagatan 28B i Stockholm).

Publicerad den Lämna en kommentar

Himlar och hav på Hallstaviks konsthall i höst

Häveröbygdens konstförening arrangerar en samlingsutställning på Hallstaviks konsthall den 2/9-16/12 och de var vänliga nog att bjuda in mig att delta med fyra akvareller.

Dessa har jag målat till utställningen:

Akvarell av Elisabeth Biström 2020
Akvarell av Elisabeth Biström 2020
Akvarell av Elisabeth Biström 2020
Akvarell av Elisabeth Biström 2020

Vill du se målningarna livs levande, kan du besöka konsthallen måndagar kl 12.00-19.00, tisdag-torsdagar 12.00-17.00 eller lördagar 11.00-14.00. Vernissage uteblir på grund av coronaepidemin.

Hjärtligt välkomna!

Publicerad den Lämna en kommentar

Utställning på galleri Nordic Art i september

Elisabeth Biström akvarell

Jag ställer ut tillsammans med Richard Vakil, Stefan Gadnell, Niklas Gustafsson och Benny Stigsson på galleri Nordic Arts ”Tema Akvarell” i Stockholm den 12-17 september.

Här är ett smakprov på några av målningarna jag har gjort till utställningen.

https://www.instagram.com/p/CDwGtNbnW5Q/?igshid=1uhc690atp8b6

Välkomna på vernissage kl. 12.00-17.00 den 12 september, Birkagatan 28. Hoppas vi ses!

Publicerad den Lämna en kommentar

Vad står på spel?

Saker som INTE kommer i första rummet när jag målar:

  • Att ha en ren palett.
  • Exakt vilket papper eller pensel jag tar. Eller ens färg; ibland får det duga att ta ”nåt mörkt”, om jag inte vill avbryta för att hämta rätt tub.
  • Rent vatten (tro mig; man kan pusha gränsen för vad som duger)
  • Bekväm arbetsställning.

Ofta tycker jag att råd om akvarellmåleri handlar så mycket om teknikaliteter. Rentav städning, i värsta fall. Sitt si, tejpa så, ha ditt trasa eller datt svamp eller den och den utrustningen.

Äsch! Det viktiga är målningen. Alla knep är i bästa fall verktyg, i värsta fall tidsslöseri. Inget av det är konst. Tjorva inte till det.

Det går att måla med en bit kol ur grillen. Fingrarna duger som redskap. Grottmålningar gjordes med tuggade pigment som spottades ut.

Jag menar inte att spotta kol är facit, heller. Jag vill bara säga: kör! Gör som du vill. Det är bara papper. Det viktiga är vad du får dit – inte hur. Lek! Följ regler eller bryt regler, det kvittar. Processen är din, bara din. Ingen annan behöver lägga sig i. Ingen annan behöver ens veta.

Akvarellmåleri blir så lätt ansträngt och ängsligt. ”Använd inte svart”, ”använd inte vitt”, ”använd inte grönt”. Som om det skulle ha konsekvenser! Ibland verkar det nästan så – som om det faktiskt skulle ha KONSEKVENSER om vi bröt mot de här dogmerna och ”tipsen”. Alltså värre konsekvenser än att ett papper blir bemålat med svart färg, eller vit eller grön. Det låter så ödesmättat. ”Blanda inte mer än tre färger, då ser det smutsigt ut”. Jaha? Det låter ju som en utmärkt metod att måla sådant som faktiskt ser smutsigt ut?

Jag låter arg, säkert. Så kan det bli med text. Men jag är inte arg. Jag är upprymd över att veta att jag kan måla hur jag vill.

Det är bara en målning.

Publicerad den Lämna en kommentar

Utställning med midnattsljus

(Uppdatering: utställningen är uppskjuten på grund av coronapandemin. Återkommer om nytt datum)

Där jag kommer ifrån är nätterna ljusa på sommaren. Norra Västerbotten ligger en bra bit söder om polcirkeln så solen går förvisso ner, men den gör det med viss tvekan: ett snabbt dyk under horisonten får räcka.

Ingenting kan tävla med det där nattljuset. Milt, skarpt och varmt på samma gång. Magi.

En natt i fjol sommar promenerade jag ut på Bjuröklubb, en halvö som sticker ut i havet några kilometer öster om byn där jag växte upp, för att fotografera den ljusa sommarnatten. På en klippa träffade jag Gunnar Nordlund. Han var ute i samma ärende.

Gunnar är fotograf och Bjuröklubb är hans alldeles särskilda motivvärld. Han kan varje vik och sten. Om vintrarna fångar han norrskenet och om somrarna havet, klipporna, ljuset. Han är makalöst bra.

Vi ska ställa ut tillsammans, Gunnar och jag. Det blir på Galleri1 i Skellefteå i juni. Om. Förstås, om corona tillåter. Vi får se tiden an. Går det inte då, så får det bli senare. Hursomhelst ser jag så mycket fram emot det. Jag återkommer med vernissageinbjudan när vi vet.

Tills dess kommer jag visa en del av målningarna här och på min facebooksida och på instagram. När andan faller på brukar jag dela med mig av bilder och en och annan filmsnutt från processen när målningarna växer fram, och vill du ta del av det så är det på instagram eller i min facebookgrupp ”Akvarellister emellan” du ska hålla utkik. Gunnar Nordlunds fotografier hittar du på facebooksidan ”Sillhällan å sånt”, eller på Instagram där han heter @herr_ordlund.