Publicerad den 11 kommentarer

Ett snällsträngt råd till aspirerande konstnärer: ha en hemsida

Jag lade upp en grej på Instagram igår, några bilder av en målning jag håller på med. Strax efter att de hade publicerats fick jag ett varningsmeddelande: mina bilder bröt eventuellt mot plattformens regler fick jag veta och Instagram skulle därför se till att inlägget inte skulle visas för så många. Idag såg jag den ena förbryllade konstnären efter den andra visa upp bilder som mötts av samma meddelande, eller som plötsligt plockats bort helt och hållet. En glitch i systemet förmodar jag – såtillvida inte landskapsakvareller plötsligt anses stötande.

Det är inte särskilt ovanligt att Instagram beter sig så här. Varje gång det händer sänder jag en tacksam tanke två år bakåt i tiden. Det var då jag gjorde en ordentlig renovering av min hemsida och startade mitt nyhetsbrev, just för att jag hade insett hur bräckligt det är att förlita sig på sociala medier som kontaktyta. Du äger inte plattformen och det händer inte sällan att olika systemfel ställer till det för användarna.

En konstnärsbekant till mig blev plötsligt av med hela sitt Instagramkonto. Hackat. Alla bilder och alla kontakter plötsligt borta. Häromdagen lyssnade jag på en intervju med en australiensisk konstnär, vars Facebooksida hade gått samma öde till mötes. 200 000 följare – upp i rök. Det händer små som stora konton.

Jag vill inte skrämmas, men jag vill ytterst vänligt (och litegrann strängt) uppmana dig som är en aspirerande konstnär att ha en riktig hemsida. Inte bara använda de för tillfället enklaste och populäraste apparna för att visa upp ditt arbete. Dels för att de inte är alldeles pålitliga. Dels för att de faktiskt inte kommer finnas kvar i det långa loppet. Eller kanske ens i det korta loppet! Om någon för bara ett par år sedan hade sagt att Twitter skulle köpas upp och köras i botten av Elon Musk hade det låtit osannolikt. Men saker förändras och även dagens nätjättar har ett bäst före-datum. Har du inte en egen plats på nätet riskerar du att allt ditt bildmaterial och alla som följer ditt arbete försvinner när nästa stora skifte i sociala medie-landskapet sker.

Alltså: gör dig en hemsida. Börja enkelt, om det känns svårt och stort. När jag skapade elisabethbistrom.se år 2012 behövde jag lära mig att koda HTML för att få den någorlunda funktionell. Gissa om det kostade många timmar och mycket tandagnisslan? Gissa också om det var värt mödan.

Numera finns det hemsideplattformar med designmallar, som gör att du kan ha en snygg, fungerande hemsida uppe på några timmar. Investera den tiden – du kommer vara glad att du gjorde det den dagen en Elon eller en Donald eller någon annan glad dollarmiljardär köper upp Instagram och gör om det till ett ställe du inte längre har lust att spendera din dyrbara tid på.

Några tips på vägen:
– Håll designen enkel. Du kan utveckla hemsidan med festliga funktioner senare. Få upp några bilder av din konst och av dig själv, en presentationstext och ett sätt att kontakta dig, så har du en bra start.

– Håll nere bildstorleken. Stora bilder (över sisådär 200 kB) kan göra hemsidan trögladdad och onödigt stor. Du kan justera bildstorleken i telefonens bildredigeringsfunktion.

– Het hela ditt namn. Jag noterar särskilt att många kvinnor bara kallar sig vid förnamn eller använder ett gulligt klingande smeknamn i konstsammanhang. Kanske för att inte väcka anstöt eller för att inte verka ta sig själva på för stort allvar? Jag fattar allt sådant där. Men om du vill att din konst ska tas emot med respekt gör du klokt i att låta hemsidenamnet signalera det. Ett enkelt förnamnefternamn.se fungerar bra. Det behöver inte vara snitsigare än så.

– Tänk på vilken riktning du guidar besökaren att ta. Det är vanligt att hemsidor leder besökare vidare till ägarens sociala mediekonton. Det blir lite som att bjuda hem någon och genast visa gästerna på dörren. Låt istället dina sociala medie-konton leda gästerna till din hemsida. Då jobbar de plattformarna för dig, istället för tvärtom.

– Bara kör! Det är bättre att starta mycket enkelt och sedan bygga vidare, än att göra upp stora planer som inte blir av. En hemsida är lite som en trädgård. Den blir aldrig färdig, utan utvecklas i takt med att kunskaper och idéer växer fram. Det är bara att greppa spaden och börja gräva.

Frågor på det? Ställ dem i kommentarerna så ska jag svara efter bästa förmåga.


MER PÅ SAMMA TEMA:

Publicerad den Lämna en kommentar

Året som gick och hur mitt 2024 kan tänkas bli

Jag tycks alltid bli positivt överraskad när jag tittar tillbaka på ett år som gått. Jag hann ju ändå med en del!

Jag är fortfarande föräldraledig på halvtid – först i maj börjar lilltjejen förskola. Så jag har försökt ha rimliga förväntningar på mitt arbete. För att hitta balansen har jag sagt nej till mycket. Utställningsförfrågningar och workshopinbjudningar har fått vänta. Det har varit en bra övning i att bli bättre på att prioritera.

Nobeldiplom och andra beställningar

Jag har glatts åt att få förfrågningar om beställningsmåleri hela året igenom. Jag tycker verkligen om att måla på det sättet – att få förverkliga någon annans idé. Jag har hittat en bra modell för hur jag går tillväga: ser till att jag har gott om tid på mig och går mentalt in i hur jag vill att mottagaren ska känna sig när han eller hon öppnar paketet och ser målningen. Det ger mig arbetsglädje och flyt i måleriet.

Ett par av beställningarna har varit illustrationsuppdrag: ett bokomslag som kommer ut senare i år och framsidan till det senaste numret av Svensk Botanisk Tidskrift.

Foto: Svenska Botaniska Föreningen

Beställningsarbetet med glitter och guldkant är naturligtvis det jag gör åt Kungliga Vetenskapsakademien, med Nobeldiplomen som jag målar konstverk till. Nu senast fysikpriset, året dessförinnan kemipriset och nästa år ekonomipriset. I början av hösten blev jag intervjuad av Nobelstiftelsen om hur jag arbetar med diplomen. Här kan du se intervjun.

Ett av 2023 års tre diplom till Nobelpriset i fysik.
(Artist: Elisabeth Biström | Calligrapher: Marie A. Györi | Book binder: Leonard Gustafssons Bokbinderi AB | Photo reproduction: Dan Lepp | ©The Nobel Foundation 2023)

Akvarellskolan.com

Mellan måleriet och föräldraskapet fick jag på något sätt till en uppstart av Akvarellskolan.com – en kursplattform för akvarellkurser på nätet – tillsammans med Hanna Grahm. Hanna är en klippa och ett kreativt proffs ut i fingerspetsarna och jag är så glad att ha henne som partner i det här arbetet.

Varmt tack till alla er som deltagit på kurser och träffar i Akvarellskolans regi under 2023. Särskilt Hannas idé om att hålla live-akvarellträffar via zoom har varit en succé! Under 2024 ska vi fortsätta bygga ut Akvarellskolan med fler kurser och fler träffar. Ni var många som kom med goda förslag på kursinnehåll i våras, och vi ska göra vårt bästa för att få med så många som möjligt av önskemålen i vårt kursutbud. Hör gärna av dig om du har fler önskningar om kurser. Vi är idel öra.

Planer för 2024

Inför året som ligger framför oss känner jag stor lust att arbeta vidare med de stadsbyggnadsmotiv jag började göra för ett par år sedan. Under hösten blev jag inbjuden till NCC:s stora projekt i Hagastaden i Stockholm, där de spränger fram en ny tunnelbana. Jag har färdigställt tre målningar därifrån och kommer fortsätta med fler motiv framöver, vid sidan av de målningar jag gör från Slussenbygget i Stockholm. Jag har också en spännande förfrågan på ett liknande tema från en verksamhet norrut i landet – jag ska berätta mer om det i sinom tid.

Akvarell från NCC:s bygge av ny tunnelbana mellan Hagastaden-Solna

Utställning på Rånäs slott i sommar

I ateljén ligger just nu en stor målning och väntar på att jag ska ge den de sista penseldragen. Sedan ska jag hänga upp den på Rånäs slott (Norrtälje), där jag ska ställa ut tillsammans med 19 andra konstnärer i juni-augusti. Konstsommar på Rånäs slott är en fin tradition, som under ledning av curator Maria Duse i fjol drog rekordpublik. Det ska bli roligt att delta där i år!

Rånäs kommer bli årets enda utställning. Men det är inte den enda möjligheten att se min konst. Dels fortsätter jag att bygga ut mitt digitala galleri här på hemsidan, dels kan man komma på ateljébesök hos mig och dels kan man prenumerera på mitt akvarellbrev och där få se allt nytt jag gör, rykande färskt från mitt arbetsbord.

Summa summarum har jag stora förväntningar på 2024. Efter ett och ett halvt års halvtidsföräldraledighet har jag många idéer och massor av lagrad arbetslust. 2024 blir ett handlingens år.


Publicerad den Lämna en kommentar

Måla för målningens skull

Jag har suttit med några målningar i ett par veckor, och haft en liten irritation i kroppen. Någonting har skavt. Målandet har gått bra, så jag har inte riktigt förstått vad skavet handlar om. Förrän nu.

Jag har målat för någonting annat än målandets egen skull. Målat för att imponera, för att sälja, för att visa upp. För att få applåder. Hu.

Men så satt jag nyss och jobbade med en skugga och fick till den. Den är bara en liten, liten del av en ganska stor bild. Knappt märkbar antagligen, för någon annan än mig själv. Men den blev bra och jag jobbade rätt länge med den och jag trivdes. Då klickade det till.

Plötsligt blev målningarna mina. Syftet med dem skiftade, från att vara ett försök att tigga beundran från omvärlden, till att – ja – måla för målningens skull. Alla timmars arbete jag lägger in i den, blir plötsligt njutbara tack vare det skiftet. De blir meditativa. Varje skugga kan få ta en timma om de så vill, för processen är en lika stor del av poängen som resultatet. Och resultatet är inte längre att samla beröm eller pengar eller någonting annat som ju egentligen inte alls har med målandet att göra, utan med något glapp i självkänslan och en ängslan att inte räcka till. Resultatet är istället i all enkelhet att få till bilden. Få kontrasten rätt, få fram en spänning, skapa rätt stämning. Balansen mellan abstrakt och konkret. Att få gå upp i det där.

Målningarna är färdiga när jag gjort allt jag kan för motivet. Vad som händer med dem sedan, är en annan historia. Att inte blanda ihop det ena med det andra är nyckeln till att göra det här arbetet på rätt sätt.

Bäst att skriva ner det här, så att jag kan komma ihåg det nästa gång det börjar skava.

Så. Tillbaka till arbetsbordet nu.

Publicerad den Lämna en kommentar

Norrtelje Tidning om mitt arbete med Nobeldiplomen

Norrtelje Tidning hörde av sig för en intervju. Vi pratade om Nobeluppdraget och om mina planer för den närmsta framtiden, med bland annat utställning på Rånäs slott.

Konstnären Elisabeth Biström, Sättralund, tog fasta på just solstänk när hon skapade diplomen till årets Nobelpristagare i fysik. Idén föddes ur att de fick priset för forskning kring så kallade attosekundspulser av ljus.

– Det kan man inte se med blotta ögat, men jag tog fasta på ljuspulser och tänkte på de kortaste ljuspulser jag känner till, det är solglittrande vatten, säger hon.

Norrtelje tidning, 20 december 2023

Motiv från sjön Erkens strand.

Artist: Elisabeth Biström | Calligrapher: Marie A. Györi | Book binder: Leonard Gustafssons Bokbinderi AB | Photo reproduction: Dan Lepp | ©The Nobel Foundation 2023


Mer om Nobeldiplomen

Publicerad den Lämna en kommentar

I Norran om mina Nobeldiplom

Norran, lokaltidningen i norra Västerbotten, gjorde en intervju om mitt arbete med Nobeldiplomen. Två av motiven hämtade jag från kusten där uppe. Eller ska jag säga “där hemma”?

Jag bodde i Stockholm i några år och upplevde livet där som högst tillfälligt. “Hemma” var byn utanför Skellefteå. Men sedan sex år tillbaka bor jag i en by utanför Norrtälje, som är hemma nu. Här blir jag kvar och här får mina barn sina djupaste rötter.

“Det är hit man kommer när man kommer hem”, sjunger Euskefeurat. För mig är det båda platserna numera. Rospigg och västerbottning. Det är fint att det kan få vara både-och.


Mer om Nobeldiplomen

Publicerad den Lämna en kommentar

Den fjärde Nobelmålningen

Jag hade i uppdrag att göra diplomkonstverk till tre Nobelpristagare – men jag gjorde fyra målningar.

Utifall att.

Utifall en idé skulle visa sig inte hålla måttet. Utifall jag skulle göra något misstag med penseln. Utifall jag skulle spilla kaffe över en av målningarna dagen innan inlämning. Om inte annat för att ha valmöjligheter, utifall att alla fyra skulle lyckas mig.

Det här är den fjärde målningen.

Jag hade svårt att välja i slutänden. Trots att tiden att åstadkomma diplomkonstverken är knapp, hade jag god marginal sista veckan. Arbetet flöt på fint. Så jag hann färdigställa alla fyra och grunna i ett par dagar på vilka tre jag skulle välja ut.

Till slut bestämde jag mig för de tre som var mest olika varandra. Så blev alltså den här över.

Idag åkte jag och lämnade in den på ramverkstaden i Norrtälje, för den ska snart ta plats på väggen hos en ny ägare. Det känns fint att den blev såld. Att den blev utvald, den också.


The Fourth Nobel Painting

The task was to make three paintings for the diplomas to the three Nobel laureates in physics 2023. But I made four of them.

Just in case.

In case I’d fail. In case I’d make a mistake. In case I’d spill coffee over one of them the day before they were due. If for no other reason: just to have options, in case they’d all turn out well.

This is the fourth painting.

I ended up having a hard time choosing. Even though the time frame to make the diploma paintings is small (the laureates are announced in October and the paintings need to go to the book binder just a few weeks later in order for the diplomas to be ready on Nobel Day, December 10th), I had good margins this year. The work went well from start. So I could finish all four and still have a couple of days left to think hard about which ones to choose.

Eventually I went for the three paintings that were most different from eachother. And so, this one got left out.

Now it’s at the framers, waiting to be delivered to it’s new owner. I’m happy it got sold. That it was also picked, in the end.


Mer om Nobeldiplomen / More about my Nobel Diplomas

Publicerad den Lämna en kommentar

På förekommen anledning – en otaktisk plan för en intressant framtid

Jag vet att det hade varit en taktisk fördel att nischa in mig. Men det skulle vara förödande på sikt.

Jag hade kunnat välja att bli “slussenmålare” eller att rikta in mig på havsmotiv eller kanske stillsamma tjärnar. Jag har fått det rådet från sådana som vet något om konstvärldens kommersiella realiteter – välment, säkert. Men jag kommer inte följa det.

Jag har visserligen några motivvärldar som återkommer, decennium efter decennium. Men det kommer sig av en konstnärlig längtan, inte av praktisk-ekonomiska överväganden. Så fort jag kommer till stugan vid Bottenviken, till exempel, sätter jag mig vid stenarna och målar dem och målar havet. För att jag blir lika förundrad varje gång, av det jag ser och hör där. Jag vill måla ljudet av svalp eller brus eller tärnor och jag vill studera krusningar och mjuka vattenrörelser och lekfullt stänk.

“Du skulle tjäna på att satsa på dina mest populära motiv”. Kanske det – men jag tänker inte fatta sådana beslut, för jag vet att på sikt skulle själva meningen skulle gå förlorad.

Vad är meningen med mitt målande? Svårt att sätta ord på, men sökande är ett verb som passar bra. Jag letar efter någonting. Undersöker. Ser hur nära jag kan komma. Jag vet inte exakt vad jag letar efter, men jag är ganska säker att jag behöver söka på många ställen för att hitta det.

Jag har målat i trettio år snart, men känner mig som en nybörjare. Det är inte ett negativt ord här – det betyder att jag skymtar en lång framtid framför mig. Jag hoppas på ytterligare några tiotal år att få fortsätta vara nyfiken. Jag tror att jag kommer måla mig fram till någonting intressant. Jag vågar till och med vara så djärv att påstå att det kan bli intressant för fler än mig. Jag tror jag har någonting att ge.

Om jag kisar tycker jag mig kunna ana konturerna av någonting som jag kommer kunna upptäcka om tio eller trettio år, som jag inte kan föreställa mig i skärpa ännu. Jag kan bara få reda på vad det är om jag målar mig ditåt, så fritt som jag kan förmå.

Förutsättningen är att jag inte begränsar mig. Jag kan inte fortsätta leta, om jag samtidigt ska följa taktiska råd om att smalna av för att bli “mer känd”.

Jag är för övrigt en väldigt vardaglig människa och jag jagar inte berömmelse. Jag skjutsar till fotbollsträning och steker köttbullar. Jag strävar inte efter att bli ett namn – jag strävar efter att få åka skridskor med min unge eller att äta middag med några vänner i mitt kök. Att ha ett bra samtal med min sambo. Att höra min ettåring lära sig uttala sin storebrors namn. Och, för all del, att måla någonting som får mig att fokusera ordentligt.

När jag hade varit på Nobelmingel härförledens tog jag bussen hem, kom fram till min stuga och fick ta ett stort kliv över den hög av stövlar som mina barn lämnat åt mig på hallmattan. Jag hade mina glittrigaste kläder och var glad över festligheterna och över Nobeluppdraget – men viktigast i världen är de där små skorna. Alltid på hallmattan, aldrig på skohyllan. Och så spåren på köksbordet efter julpyssel som hade pågått medan jag var iväg på fest. En tomtenisse med stirriga ögon, noggrant färglagd och utklippt, som hälsade mig välkommen hem.

Jag målar inte för att “bli” någonting särskilt och jag har inga dyra vanor att försörja. Jag behöver inte mer än att kunna betala räkningarna, lägga undan till pensionen och kunna fortsätta köpa färgpennor till mina barn.

Så jag väljer att måla hav och skog och människor och blommor och byggställningar, allting om vartannat. På nära håll är allting för övrigt egentligen ett och samma: ytor, linjer, nyanser, pigment som kan göra magiska saker om de får lösa upp sig själva i vatten.

En del målningar blir bra, många blir experiment som läggs på hög. Men alla leder framåt, så länge jag håller mig till de okända stigar som lovar nya upptäkter, små och stora, bakom nästa krön.

Publicerad den Lämna en kommentar

Diplom till Nobelpriset i fysik 2023

Till fysikpristagarna Anne L’Huillier, Ferenc Krausz och Pierre Agostini målade jag på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien dessa Nobelprisdiplom. De kalligrafiska verken är utförda av Marie A. Györi.

Fysikpriset delades detta år ut “för experimentella metoder som genererar attosekundpulser av ljus för studier av elektrondynamik i materia”, och jag tog fasta på de korta glimtarna av ljus i mina akvareller till pristagarna.

Motiven är hämtade från mina två hemtrakter: kusten i norra Västerbotten där jag växte upp och sjön Erken, nära den by utanför Norrtälje där jag lever sedan några år tillbaka.

Uppdraget att måla konstverk till Nobelprisdiplomen är treårigt. I fjol målade jag kemipristagarnas diplom och nästa år målar jag diplomen till Ekonomipriset.


Nobel Prize Diplomas with glimpses of light

On behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, I have painted the artwork for the Nobel Prize Laureates in Physics 2023: Anne L’Huillier, Ferenc Krausz and Pierre Agostini. They recieved their Nobel Prize “for experimental methods that generate attosecond pulses of light for the study of electron dynamics in matter” and I wanted to reflect that in my choice of motifs for the diplomas.

The assignment to make art for the Nobel Prize Diplomas spans over three years. In 2022, I made the diplomas for the laureates in Chemistry and next year I will paint the artwork for the Economy Prize diploma.

/Elisabeth Biström, artist


Artist: Elisabeth Biström | Calligrapher: Marie A. Györi | Book binder: Leonard Gustafssons Bokbinderi AB | Photo reproduction: Dan Lepp | ©The Nobel Foundation 2023


Läs mer: Diplomen till Nobelpriset i kemi 2022