Bläddra bland kategorier

Akvarellmåleri

0 I kategorin Akvarellkurs/ Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola

Akvarellskolan del 11: ”Payne’s Grey – akvarellkemistens perspektiv”

Akvarellpalett

Bästa akvarellmålare – här har jag en riktigt rolig överraskning till dig: ett gästavsnitt i akvarellskolan skrivet av akvarellisten och kemisten Alexandra Walsh! Har du någon gång undrat över varför samma färg från olika tillverkare ser olika ut? Eller vad det är som gör att en färg ser transparent ut medan en annan upplevs som opak? Eller hur du ska veta hur du kan blanda olika färger för att få fram olika kvaliteter och egenskaper? Då är det här akvarellskoleavsnittet för dig! Alexandra bjuder dig på en djupdykning ner i paletten och förklarar hur du kan ha nytta av att närma dig akvarellmåleriet från ett kemiskt och fysikaliskt perspektiv. Visst låter det spännande? Varsågod – här kommer akvarellskolan del 11: ”Payne’s Grey – akvarellkemistens perspektiv”  

/Elisabeth Biström

(PS: läs mer om Alexandra Walsh i slutet av avsnittet – där hittar du också länkar till hennes sociala medier. Följ henne, så att du inte missar hennes intressanta inlägg – och kommande kurser om akvarellkemi! DS.)


Mitt namn är Grey, Payne’s Grey

Payne’s grey. Färgen som jag vågar påstå är en av de absolut populäraste bland svenska akvarellister, ja, kanske till och med alla skandinaviska akvarellister. Jag gjorde en omröstning i en av de nordiska akvarellgrupperna på Facebook och gissa vad det flesta röstade som sin mest omtyckta färg? Det är kanske inte är så konstigt att just Payne’s grey tilltalar nordbon; Payne’s grey är färgen av de nordiska vintrarna och stormarna vid våra kuster, det är våra städers gråa asfalt efter midsommarregnet. Den är fantastisk som ett slags blå i en palett, den ger fina skuggor, och kan ge den där svärtan utan att man behöver vända sig till svarta färger (om man nu tycker att sådant är förkastligt).

Winsor & Newtons Payne’s grey är nog den de flesta känner till och några av er läsare har säkert märkt att Payne’s grey som säljs av till exempel Daniel Smith eller Rembrandt, är inte alls den samma. Men de är ju samma färg, alla heter ju Payne’s grey? Eller..?

Färgen fick sitt namn från dess ”uppfinnare”, William Payne, som blandade färgerna Prussian Blue, Yellow Ochre, och Crimson Lake, alla tre vanliga pigment på en akvarellpalett i slutet av 1700- och 1800-talet. Resultatet blev en mörkgrå blandning med en violett underton som passade bra till skuggningar i Payne’s landskapsskildringar. Än idag är Payne’s grey en blandning av två till tre olika pigment och är en så kallad convinience mixture, en färdigblandad kulör som man slipper blanda själv – bekvämlighet är ordet! Oftast har den moderna blandningen ett svart och ett blått pigment, och receptet skiljer sig rätt kraftigt mellan olika tillverkare. Nåja, det är väl bara väl välja den Payne’s grey som är närmast det kulör man önskar, inget märkligt med det. Tillverkare har ju trots allt färgprover som man kan titta på och jämföra. Det är frestande att tänka så, men skillnaderna slutar inte där. För att förstå detta måste man titta närmare på akvarellpigmentens kemiska och fysikaliska egenskaper. Men var ska man börja?

”Vad detta innebär är att Payne’s grey från olika tillverkare skiljer sig inte bara i kulör, men även i hur de beter sig på pappret då alla pigment har olika egenskaper”

För jämförelsens skull låt oss titta närmare på Payne’s grey från Winsor & Newton (WN härefter) och Daniel Smith (DS härefter). Det är värt att notera att DS är har faktiskt två (!) olika färgtuber som använder William Paynes namn – Payne’s blue gray och Payne’s gray. Vänder vi på respektive tuber kommer vi att se de märkliga koderna:

  • PB15, PBk6 och PV19 på WNs tub
  • PB60 och PBk6 på DS Payne’s blue gray
  • PB29 och PBk9 på DS Paynes gray.

Dessa står för pigmenten som tuben innehåller. PB15 exempelvis är Pigment Blue 15 och PV19 står för Pigment Violet 19. Jaha, so what? Vad detta innebär är att Payne’s grey från olika tillverkare skiljer sig inte bara i kulör, men även i hur de beter sig på pappret då alla pigment har olika egenskaper. Då jag tycker att allt detta är så ändlöst roligt, kan jag nog skriva en hel bok om det (kanske jag ska, vad säger ni?), men för korthetens skull ska vi närmare titta på några egenskaper av de blåa pigmenten i blandningarna, de som är kodade som ”PB”.

Kemisten öppnar akvarelltuben

Så vad kan jag som kemist och akvarellist utläsa om de blåa pigmenten? Ja, till exempel pratar man inom pigmentkemi om tinting strength – hur starkt ett pigment färgar pappret – och det är en egenskap som är direkt förknippad med storlek på de färgpartiklarna som finns in din färgtub. Ftalocyanin (PB15), som ni hittar i WNs tub, har mindre partikelstorlek än ultramarinblått (PB 29), som finns i en av DS tuber, Payne’s gray. I DS andra tub finns indantronblått (PB60) som också är mindre i storlek än PB29. Detta innebär att WNs färg och DS Payne’s blue gray kommer mer gärna ”bita” sig in i pappret när de väl har torkat, medans DS Payne’s grey kommer vara mer ”rörlig” och troligtvis även mer granulerande.

”Denna egenskap är orsaken till varför vissa pigment verkar mer transparenta eller opaka”

En annan spännande egenskap är akvarellernas brytningsindex, dvs hur ljuset bryts när den passerar från luft till pigmentet. Denna egenskap är orsaken till varför vissa pigment verkar mer transparenta eller opaka; ju mindre brytningsindex, desto mer transparent ett akvarellpigment är. Av de tre blåa pigmenten i mina exempel är det PB15 som har minst brytningsindex – då kan man förvänta sig att just WNs Payne’s grey kommer vara den som ”lyser” mest, medan DS färger kommer upplevas dovare.  

PB15 och är dessutom grönare och kallare i ton än både PB29 och PB60, tack vare en kopparatom i dess kemiska struktur. Detta gör alltså att WNs Payne’s grey verkar något svalare än DS två andra alternativ.

Akvarellfärgen Payne's grey från olika tillverkare. Bild: Alexandra Walsh
Från toppen: Payne’s grey (WN), Payne’s blue gray (DS) och Payne’s gray (DS)

Färg vs. pigment

Men herregud, så mycket information och jag skrapade knappt på ytan! Och allt vi gjorde var att vända på färgtuben och läsa koderna. Genom att vara medveten vilka pigment ingår i en färg och veta deras egenskaper kan man alltså göra mer medvetna val när man ska välja sin palett, vare sig det är en specifik ton man är efter eller ett visst beteende. Jag rekommenderar även titta på tuben om man är ute efter ”rena” blandningar, dvs blandningar som är så klara som möjligt. Men denna rekommendation är egentligen baserad på en gammal uppfattning: ju mer färger man blandar desto smutsigare och dovare blir ens akvarellresultat. Detta är bara delvis sant och beror snarare på vilka pigment man blandar med varandra och i vilka proportioner, inte hur många pigment totalt det blir. Det finns exempelvis en konstnär som sagt att hen blandar WN:s Payne’s grey, Raw sienna och Opera rose. Det är bara tre färger men faktiskt sex olika pigment – Payne’s grey har tre olika pigment, Raw sienna har två och Opera rose är ett enda pigment. Trots att det är så många pigment blandade ihop resulterar de i en alldeles fantastiskt vacker och säregen treklang.

Till eder tjänst

Om du någonsin undrat över akvarellpigmentens egenskaper och sökte dig till nätet, har du säkert bemötts av överväldigande information som är antingen för svår att smälta, för subjektiv, för spridd, eller inte uttömmande. Elisabeth utryckte det så fint när vi pratades vid: ”det blir tankekaos!”. Jag håller med. När jag själv började titta närmare på akvarellen blev jag häpen över den information som fanns att tillgå. Samtidigt verkade det så enkelt när jag tittade på akvarellen från ett naturvetenskapligt perspektiv. I mina efterforskningar har jag identifierat det jag kallar akvarellkemins fyra aspekter – estetik, beständighet, miljö och hälsa – och insåg att mycket av vad en genomsnittlig akvarellist vet om dessa aspekter av akvarell är godtyckligt eller rent av inkorrekt. Jag vill därför dela med mig av mina insikter och göra livet lättare för er akvarellister genom att strö lite kemi över ert konstnärskap. Jag vågar vara så fräck som att påstå att med akvarellkemi till hjälp sparar ni tid, pengar och blir dessutom snällare mot miljön. Faktiskt! 

Vad finns i en akvarelltub, egentligen? Hur ska du välja pigment för att få önskad effekt? Varför beter sig pigment A sig si men pigment B beter sig så? Hur ska man hantera akvarellavfall? Hur kan du som konsument av akvarellpigment vara mer miljövänlig? Ska du ha på mig mask eller inte när du gör akvarell från råa pigment? Har du sådana funderingar föreslår jag att du håller utkik – nästa år tänker jag lansera kurser i just detta!

Alexandra Walsh


Författarpresentation

Alexandra Walsh heter jag men ni kan för all del kalla mig ”den där akvarellkemisten” för att, det bör erkännas, jag är en hopplös jävla nörd när det gäller akvarell. Jag har målat och studerat akvarell seriöst sedan 2014, och innan dess mindre seriöst sedan jag var tonåring. Parallellt med min akvarellresa har jag doktorerat i analytisk kemi, den kemiska disciplinen som sysslar med förbättring och utveckling av nya metoder. Jag sökte nog mig till konst av samma anledning som jag sökte mig till kemin – jakten på förståelse av existensen. Metoderna är olika men frågorna är de samma. Kombinationen av mina konstnärliga efterforskningar och min bakgrund i kemi resulterade i mitt nuvarande jag – akvarellkemisten. Till eder tjänst!

Vill ni hänga med på min akvarellkemiska resa eller vill se mina alster kan ni hitta mig på sociala medier:

https://www.instagram.com/walshtheartist/

https://www.linkedin.com/in/alexandra-walsh-240502204/

https://www.facebook.com/alexandra.walsh.thewatercolourchemist

https://twitter.com/walshtheartist


Letar du efter tidigare avsnitt av ”Elisabeths akvarellskola”? Här finns de!

8 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Måleri/ Utställning

Så kan du sätta pris på dina målningar

Akvarell Elisabeth Biström 2021

”Vad ska jag ta betalt?” Det är frågan alla brottas med, som vill ställa ut eller fått förfrågningar om att sälja sina målningar. Jag vet precis hur svårt det kan vara.

När jag började ställa ut var min prissättningsstrategi att ta reda på vad andra konstnärer som var ungefär på min nivå tog, och så satte jag ett lägre pris än deras. Sedan frågade jag min sambo vad han trodde – han skakade på huvudet och höjde priserna så att jag nästan svimmade av skam. Jag sänkte. Sambon höjde på nytt, jag låtsades säga okej och sedan smygsänkte jag dem igen.

Det var inte en hundraprocentigt vetenskaplig metod.

Idag har jag inga problem att sätta pris – det ger sig med tiden (här är mina nuvarande priser). Men i början kan det verkligen vara svårt.

Jag har vid några tillfällen sett folk tipsa varandra om en formel man kan använda som stöd. Den tycker jag är bra! I min akvarellgrupp på facebook hittade jag en variant av formeln från akvarellisten och akvarellkursledaren Beatrice Jansson. Den lyder såhär:

”Man tar betalt för storlek på målningen gånger (X) en faktor mellan 20-100 som du bedömer själv.

Så här kan du tänka ungefär med faktorn:
100 = professionell konstnär som gått i konsthögskola. Målat 10 000 timmar
50 = målat ett tag och har etablerat sig, målat kanske 5 000 timmar
40 = målat några år
30 = målat ett par år
20 = nybörjare

Sen räknar du så här: Mät din målning (inte ram) i cm, höjd och bredd. Plussa ihop höjd+bredd och sedan multiplicerar du med din faktor. Summan du får fram är priset inklusive ram.

Räkneexempel på en målning som är 15×20 cm och faktor 30:

15+20=35 x 30(faktor) = 1 050 kronor inklusive ram.

Enkelt att prissätta och det blir sällan diskussion.”

Jag tycker att det här är smart! Det finns detaljer och invändningar man kan komma med om man vill, men med ett sådant här system kan man i alla fall få en rimlig startpunkt att utgå ifrån.

Vad säger ni, ska vi försöka sprida den här formeln, så att fler som funderar på att ställa ut eller sälja kan få tillgång till den? Dela gärna inlägget till vänner och bekanta som kan ha nytta av det.

Lycka till med utställningar och försäljning!

4 I kategorin Akvarellkurs/ Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola

Akvarellskolan del 11: Så målade jag ”Spår”

Hej på dig! Här kan du läsa om hur jag gick tillväga med min senaste akvarell.

Det här är avsnitt 11 i serien jag kallar ”Elisabeths akvarellskola”. Här hittar du alla tidigare avsnitt. Hoppas att du får något matnyttigt med dig, som hjälper dig att utveckla ditt akvarellmåleri!

Motivet

En morgon lade jag märke till några intressanta skuggor på en åker nedanför mitt hus. Varje gång jag kommer på mig själv med att lägga märke till någonting, fotograferar jag. Det behöver inte bli bra foton, bara ett stöd för minnet. En stor bildbank är guld värt!

I det här fallet såg bilden jag sparade ut så här:

Motivfotografi

Skiss

Jag började sedan med en enkel skiss. Det här motivet kräver inte att alla linjer hamnar rätt. Det är inte ett exakt porträtt av skogspartiet; träden behöver inte stå precis som de gör i verkliga verkligheten. Skissen behöver bara vara ett stöd för att få till intrycket av snötyngda, solbelysta grangrenar och trädstammar i bakgrunden.

Jag försöker alltid måla formerna jag ser, inte hur jag tänker att de ”borde” se ut. Du kan läsa mer om det förhållningssättet i akvarellskolans avsnitt fyra.

Några enkla blyertslinjer räcker. Att markera vilka partier som ska förbli vita är en bra idé.

En basfärg

Sedan målade jag hela rasket med ultramarinblått – skog, grenar och skuggspelet över marken i förgrunden. Att lägga en enda färg i botten av ett motiv är en metod man kan använda för att få målningen att hålla ihop visuellt. Särskilt om man använder många färger eller om ett motiv innehåller många olika detaljer, kan det vara skönt för ögat att det finns en genomgående färgton som binder ihop alla delar.

För att förstärka det soliga intrycket lade jag in några stråk av färgerna green gold och bränd sienna i skogspartiet. De fick flyta ut i det våta, första lagret av ultramarin.

Detaljer

Merparten av den här målningen har bara ett lager färg. Men i skogspartiet högst upp förstärkte jag trädens former med mer ultramarinblått, och den svarta färgen neutral tint. Neutral tint har en dragning åt lila, så den gifter sig fint med ultramarin, och båda fungerar bra som komplementfärger till de gul-orangea tonerna i bilden. De mörka skuggorna i träden gör också att de solbelysta delarna ser ännu vitare ut.

Så till sist målningens själva handling; spåren från… någonting. Ska vi gissa på hare?

Att tänka i termer av ”handling” kan vara hjälpsamt när man ska avgöra vad som ska vara med i en målning, och vad som ska uteslutas. Vad som behöver visas i full detalj, och vad som bara behöver antydas. Här har jag skrivit mer om det jag kallar ”att berätta en bild”.

Resultatet

Och här är till slut den färdiga målningen!

”Spår”, akvarell. Målad på Arches 600 gram kallpressat papper i storlek 56×75 centimeter.

16 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Kreativitet/ Måleri

Akvarellskolan del 10: Så målade jag ”Inbäddad”

Akvarellen "Inbäddad" av Elisabeth Biström

Igår blev jag färdig med en målning jag ägnat mig åt i några dagar och här i del 10 av ”Elisabeths akvarellskola” kan du läsa om hur jag gjorde den.

Planering

Jag började med att titta länge, länge på motivet – en serie fotografier jag tagit av ett snöfall med ett skogsparti i bakgrunden – för att komma fram till hur jag skulle planera målningen. Det är inget enkelt motiv. Man skulle nog kunna säga att det inte ens är ett motiv som lämpar sig särskilt väl för akvarellmåleri, med tanke på alla vita detaljer som löper kors och tvärs över ytan.

Hårdraget kan man säga att ett enkelt akvarellmotiv är ett som har en ljus bakgrund och mörka detaljer – då följer måleriprocessen en logisk och intuitiv ordning. Med ett motiv som det här, där de ljusa partierna så att säga ligger ovanpå de mörka, behöver man tänka bakvänt och måla negativt, som det heter – med mörk färg runt ljusa ytor.

Anledningen att de vita partierna gör motivet komplicerat är att vit färg i akvarellmåleri huvudsakligen brukar komma från att man lämnar det vita papperet omålat. Det finns vit, täckande akvarellfärg, men den brukar bara användas till mindre ytor, kanske några enstaka ljusdagrar för att färdigställa en målning och ge den ett sista lyft. Jag tycker om tekniska utmaningar i måleriet, så jag använder i stort sett aldrig vit färg. Ergo: ett krångligt motiv. Svårt och lockande.

Jag landade i en plan som såg ut så här:

1. Skissa upp motivet med blyerts

2. Maskera en del snöflingor och några av de mindre vita detaljerna, till exempel snökanten längs ett par trädstammar

3. Markera formen på de stora snösjoken på grenarna

4. Måla trädens ytor med en svag blågrå blandning

5. Lägga till mörkare färg på trädgrenarna för att få mer definition av former

6. Ta bort maskeringen

7…. här tog min förutsägelsefantasi slut…

Starten

Målningen påbörjad – skissad, maskerad och med de stora snösjoken på plats.

Anledningen att jag valde att måla snöpartierna före träden är att det är lätt hänt att man råkar måla över en yta som ska sparas vit. Du kanske har trillat i den fällan själv? Retligt, eftersom det inte går att få tillbaka papperet i orört skick. För att minska risken för var det ett bra val att först ha markerat snöpartiernas volym och placering genom att lägga en skuggning med antwerpblå på det som skulle föreställa snö. Då blev det enklare att läsa av vilka partier jag skulle undvika att måla i nästa steg.

När snöfärgen torkat fortsatte jag med träden. I komplicerade motiv med många ytor att hålla reda på är det ofta bra att låta ett lager torka ordentligt innan man sätter igång med nästa. På så sätt minskar risken att man råkar lägga ny färg intill en redan våt yta – med konsekvensen att de blandas ihop på papperet. Sådana här målningar kräver därför tid och tålamod att vänta. Att ha en annan målning igång vid sidan av är ett bra sätt att hålla sig ifrån att börja måla innan det förra lagret hunnit bli helt torrt. Eller varför inte passa på att ta en stunds akvarellmeditation – att titta på färg som torkar är ett uttryck med oförtjänt dåligt rykte. Ibland är det ett skönt sätt att rensa huvudet!

Med hjälp av maskeringsvätska kan man tryggt måla över de partier som ska förbli vita. Gummimassan skyddar pappersytan. Jag använder en maskeringsvätska som heter Rubbelkrepp, från tillverkaren Schminke. Jag har provat många märken och upplever denna som enklast att ta bort. Den går fint att gnugga loss även efter några dagar, och den lämnar inga rester eller färgskiftningar, som andra maskeringsvätskor kan göra. Jag målar på papper från Arches, som är hårt limmat på ytan. Om du målar på ett mjukare papper är det en god idé att först testa maskeringsvätskan på en provbit innan du går loss på en stor målning. Det är trist när ens målning blir förstörd av maskering som fastnat. Se till att papperet är helt torrt innan du lägger på maskeringsvätskan och låt den torka helt innan du börjar måla.

När jag fått några lager av allt mörkare färg på plats tyckte jag att det var dags att ta bort maskeringen.

Med maskeringen borttagen lade jag en del tid på att få rätt färg och form på de fallande snöflingorna. På flingorna som syns mot den vita himmelen skvätte och målade jag på gråblå färg med bara lite pigment och mycket vatten. Jag valde pigment som är så kallade kantbitare (här kan du läsa om akvarellfärgers olika pigmentegenskaper), för att få rätt karaktär på ytorna. De vita snöflingorna framför skogspartiet ville jag ge mer diffusa kanter för att ge intrycket att de rör sig i luften. Jag lade på rent vatten runt flingornas kanter så att den mörka färgen löstes upp, och sedan sög jag upp färgen med en trasa. Försiktigt, försiktigt.

Detalj ur akvarell av Elisabeth Biström

Detalj: några snöflingor som yr omkring. När pigmenten får simma fritt i små pölar av vatten, kommer deras egenskaper till sin rätt. Här lade jag först på en blöt fläck, lät den torka och lade sedan på en till.

Akvarell av Elisabeth Biström i halvfärdigt stadie.

I det här stadiet blev jag rådvill. Jag hade kommit så långt som jag hade kunnat planera i förväg, men tyckte att målningen var rörig. Liksom formlös.

Telefontricket

Halvfärdig akvarell med digital skiss

När jag tappar riktningen och inte lyckas tänka fram fortsättningen på en målning, använder jag ibland ett väldigt enkelt verktyg för att kunna prova mig fram visuellt: min telefons skissfunktion. Jag fotograferade målningen, och målade med penselverktyget i bild-appen, tills jag tyckte att jag fick fason på bilden. Här ser du telefon-versionen. Det behöver inte bli en avancerad eller ens snygg bild – poängen är bara att få ett visuellt stöd för att lättare kunna föreställa sig hur akvarellen kan bli. Ett sätt att kunna prova sig fram, som kommer särskilt väl till pass i akvarellmåleriet där det ju inte är så enkelt att göra fel och göra om på papperet.

Färdig?

När jag med telefonskissens hjälp kom fram till att rätt väg att gå var att mörka ner några partier ganska ordentligt, tyckte jag till slut att målningen var färdig. 

Hur vet man när ens akvarell är färdig? Det är en fråga många brottas med. För mig tog det ganska lång tid att få känsla för det, så bli inte frustrerad om det inte faller sig naturligt till en början. För mig är signalen att jag upptäcker att penseldragen blir trevande och slutar tillföra någonting som för målningen framåt. Då är det dags att lägga ner penseln.

Krispiga kanter

Jag hade avgränsat bildytan på mitt papper med vanlig maskeringstejp, och det är fantastiskt belönande att ta bort tejpkanten och se den målade kanten mot det vita papperet träda fram.

Jag använder vanlig maskeringstejp, som finns på byggbutiker och liknande. På välsorterade ställen kan du hitta tejp som inte är så stark. Jag använder en mittemellanstark variant, som varken lossnar eller fastnar för hårt. Om tejpen är för hårt klistrad (testa gärna på en provbit och låt den sitta över natten) så kan du först trycka den mot byxbenet för att dämpa klistrigheten. Maskeringstejp kan också användas för att göra raka ytor i ett motiv.

Maskeringstejp fungerar sämre för att klistra fast ett papper på en skiva – när papperet sväller och torkar orkar ofta maskringstejp inte hålla emot, utan släpper från skivan. För det ändamålet är det bättre att använda klisterremsor av papper – här finns en instruktion på hur du då går tillväga. I den här målningen använde jag väldigt tjockt akvarellpapper, som inte behöver spännas upp: Arches 600-gramspapper. Det är ett dyrt men vackert alternativ, som också passar oss som ibland är för ivriga för att orka lägga en halvtimma på att spänna upp papper.

Färdig!

Här är, till slut, det färdiga resultatet.

”Inbäddad”, akvarell av Elisabeth Biström 2021. 40×60 cm.

Frågor?

Skriv en kommentar vetja, så svarar jag efter bästa förmåga.

2 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Livsfunderingar

Utställning i Mariestad framskjuten

På grund av ni-vet-vad blir min planerade utställning i Mariestad som skulle ha ägt rum 6-21 mars skjuten på framtiden.

Den är en lång lektion i acceptans och flexibilitet, den här pandemin. 

Jag bestämde i fjol våras, när omfattningen av pandemin gick upp för mig, att jag inte skulle göra några akuta förändringar för att kompensera för alla inställda utställningar. Jag bedömde att det viktigaste var att se till att behålla glädje, energi, mod och kreativitet. Inte att hitta på någon nödlösning, som skulle ta tid ifrån själva måleriet och vara drivet av oro snarare än kreativ lust. Det gick bra. Jag har naturligtvis förlorat intäkter – men det gångna året har trots allt varit en tid av utveckling och nyfikenhet och nya kontakter. Jag har arbetat i en riktning jag vill fortsätta på. Hur den närmsta framtiden än ser ut.

I höst kommer jag göra några stora förändringar i min konstnärliga verksamhet och jag är glad att jag inte skyndade mig att tråckla ihop dem innan jag hade hunnit tänka igenom helheten. Jag kommer se till att det finns fler och enklare sätt att ta del av mitt arbete. Bland annat kommer jag att prioritera bort en del utställningar, till förmån för andra sätt att mötas och se konst, med bättre kvalitet och mer personlig kontakt.

Usch, vad vag jag är. Jag ska berätta mycket mer, när jag kommit längre. Det känns pirrigt och kul! Jag återkommer förstås om Mariestadsutställningen också. Jag lovade Mariestads konstförening att vi ska ordna en fin utställning när läget är bättre. Jag ser fram emot det.

25 I kategorin Akvarellmåleri/ Kreativitet

Vad händer i dig?

Jag vill att mina målningar ska göra någonting med den som tittar på dem. Jag är inte så kräsen och har inte så starkt kontrollbehov att jag behöver försöka mig på att styra exakt vad jag hoppas ska hända. Men jag blir glad när det händer någonting.

För min del ger själva måleriet mig en annan blick på världen. En mer intresserad blick – ”Vad är det där? Hur ser det där ut? Vad skulle hända om jag gjorde den blå!?” Jag blir ofta stående, stirrande. Tittar närmare. Lägger på minnet, åker hem och försöker förmedla: ”Titta vad jag lade märke till!” Kvittot på om jag lyckats förmedla är att någonting händer i den som tittar. Det blir som en tankeöverföring – betraktaren stannar också upp en stund. Blir stående, stirrande. Upptäcker någonting. Och ser kanske, kanske på världen på ett lite annat sätt framöver. Det är min högtflygande dröm.

Händer det någonting med dig när du ser mina målningar? Om du vill skriva en rad och berätta i en kommentar skulle jag bli hejdlöst glad!

1 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Konstnärsliv

Priser 2021

Triptyk i akvarell, av Elisabeth Biström

Jag har fått en del frågor om vilka av mina målningar som finns tillgängliga att köpa och vad mina priser ligger på, så jag tänkte att jag kunde skriva några rader om det.

Under vintern kommer jag bygga ut hemsidan med en webbutik och öppna upp min ateljé för besök. Om du vill boka in ett besök i ateljén, som ligger utanför Norrtälje, så hör av dig till mig på info@elisabethbistrom.se. Dit kan du också maila om du sett en målning du är intresserad av – skriv en rad, så berättar jag om den finns tillgänglig att köpa!

Mina priser för 2021

152×101 cm: 35 000 kr

105×75 cm: 20 000 kr

75×56 cm: 12 000 kr

56×38 cm: 8 000 kr

Ca 40×30: 6 000 kr

Ca 30×20 cm: 4 000 kr

Priserna gäller utan ram, inklusive 12% moms. Fraktkostnad tillkommer.

6 I kategorin Akvarellmåleri/ Kreativitet

Begå fler misstag

Om du målar eller gör något annat kreativt och vill utvecklas – se då till att begå många misstag. Om du dessutom gör dig impopulär på kuppen, kan jag bara gratulera.

Du känner nog till de så kallade impressionisterna, de franska konstnärerna som levde och målade runt förra sekelskiftet och som idag betraktas som självklara – och ganska lättsmälta – klassiker. Monet, Manet, Degas, Renoir med flera. Men vet du varför de kallades impressionister? För att en konstkritiker hånfullt beskrev dem så i en tidningsrecension. Inte ”impressionism – wow!” alltså, utan ”impressionism – blah!” De väckte förvåning och ilska, blev nekade att vara med på utställningar och illa omtyckta av sin samtids konstvärld.

Konsthistorien är full av sådana exempel. Konstnärer som gör intryck väcker känslor. Inte bara positiva. Det är priset för att ha gjort någonting kreativt. Alla gillar inte förändring, och gör du någonting kreativt så åstadkommer du just sådan.

Alltså: blir du refuserad till utställningar, får du kritiska kommentarer – tacka och sträck på dig. Du har gjort någonting som berör.

Misstagen då? Jag blir alltmer övertygad om att det är i misstagen som nyckeln till utveckling ligger. När du målar utan att begå några misstag befinner du dig inom din komfortzon. Du rör dig inom ramarna för vad du redan kan och vet – och det är förstås helt okej, om du är nöjd där. Det finns inget fel i att vara tillfreds med de kunskaper man har. Ibland kan man behöva vila i sin trygga zon.  Men om och när du vill utvecklas, så tror jag att det är nödvändigt att kliva utanför ramarna. Då blir ditt förhållningssätt till misstag viktigt. Mitt förslag är att du ser på dem med tacksamhet, och kanske en smula humor. Utveckling är inte en städad, linjär, snygg process. Det är i förvirring och oordning som de spännande idéerna ligger gömda. Ha så kul i letandet!

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Livsfunderingar

Ett år med en oväntad insikt

Del ett i mitt 2020 tog slut strax efter en vernissage i Stockholm i mars. Det låg i luften under helgen, alla pratade om det: viruset. Hur det skulle bli. Skulle gå.
Nu vet vi.

Del två startade i april och stavades: inställda utställningar.

Jag har klarat mig bra. Har inte förlorat någon, inte blivit sjuk. Jag saknar mina föräldrar, och längtar tills vaccineringen gör det möjligt att träffa dem igen. Men annars – bra.

Jo, alla utställningar ställdes in eller sköts upp. Men jag tycker att jag klarade av att använda de plötsligt tomma kalendermånaderna konstruktivt. Jag gav mig bland annat ut och målade helt nya motiv.

Det fick mig att inse värdet av att inte boka upp mig för mycket. Det är lätt hänt. Konstnärslivet är i grunden otryggt, ekonomiskt alltså. Det är lätt att halka in i en idé om att kompensera för den otryggheten genom att boka in ett pärlband av utställningar. Fylla almanackan, göra sig deadlines. Det ger lite förutsägbarhet.

Problemet är bara att det ger förutsägbarhet.

Jag har börjat fundera på tanken att oreda och slump är viktiga ingredienser i kreativa processer. Jag tänker mig att kreativitet innebär att göra något nytt, och att det per definition inte låter sig göras på ett förutsägbart sätt.

Utställningar är emellertid ganska förutsägbara. Åtminstone för mig som målar ihop dem. Eftersom jag inte vill riskera att komma till vernissagen tomhänt, så målar jag sådant jag redan kan; sådant jag redan målat; sådant som inte är kreativt.

Utställningar som avlöser varandra innebär alltså – paradoxalt nog – att jag gör förvånansvärt lite kreativt arbete i ateljén. Jag håller mig inom de ramar jag arbetat upp, i min bekvämlighetszon. Det betyder inte att jag målar illa eller inte utvecklas alls. Men det blir inga stora språng, för sådana kräver möjligheten till totalt misslyckande.

Alltså: i år ska jag våga hålla några månader oplanerade. I vår och sommar har jag – om smittläget tillåter – utställningar, och sedan ska jag göra några andra saker. Jag ska berätta så småningom. Två idéer håller på att ta form. Det känns pirrigt, roligt, ganska skrämmande. Osäkert. Nytt. Bra.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Jul

Akvareller som julklapp

Akvareller av Elisabeth Biström

Går du i julklappstankar?

Här kan du köpa en akvarell att lägga under granen!

Målningarna är 17×12 cm och de är monterade i passepartout med yttermåttet 24×18 cm. Passepartout och bakstycke är naturligtvis syra- och ligninfria, för att garantera målningens åldersbeständighet.

Priset är 1 500 kr (inklusive frakt och moms 12%).

Du beställer genom att maila mig på elisabeth.bistrom@gmail.com. Skriv ditt namn, adress och numret på den målning du vill köpa, så får du en faktura som du kan betala via bankgiro eller swish. Jag skickar målningarna inom ett par arbetsdagar. Beställ senast 10 december för leverans innan julafton.

1
2 (SÅLD)
3 (SÅLD)
4 (SÅLD)
5 (SÅLD)
6
7
8 (SÅLD)
9
10
11 (SÅLD)
12 (SÅLD)
13 (SÅLD)
14 (SÅLD)
15 (SÅLD)
16

Jag uppdaterar sidan dagligen för att hålla den aktuell, men vill ändå reservera mig mot att något kan ha sålts innan jag hunnit uppdatera. Färgåtergivningen kan skilja sig åt mellan olika skärmar.

Välkommen att maila mig på elisabeth.bistrom@gmail.com om du har frågor.