Författare: Elisabeth Biström

Hej! Vad roligt att du hittat hit. Jag heter Elisabeth Biström och är akvarellkonstnär. Här på elisabethbistrom.se hittar du min konst och här kan du bli prenumerant på mitt akvarellbrev, där du får förtur till nya målningar och 15 % rabatt på konsttryck. Här kan du läsa mer om akvarellbrevet.

 

Tveka inte att höra av dig om du har några frågor. Vänligen

/Elisabeth Biström
Publicerad den av — 2 kommentarer

Bröd och bråd bedömning

Föreställ dig detta: Det är lördag morgon och du har stigit upp tidigt för att baka bröd till frukost. Du har längtat efter den här stunden hela veckan. Sett fram emot hur du ska sitta länge med morgontidningen, en kopp kaffe och nybakta frukostfrallor på en assiett. En skön långfrukost, som en perfekt start på helgen.

Du har satt igång ugnen och tagit fram bunke, slev och ingredienser. Så sätter du igång. Du blandar jäst och ljummet vatten, en nypa salt och en sked sirap.

Nu tar du en sked, smakar på blandningen och säger “Usch! Det här är ju inte gott alls!” Plötsligt känns brödbaket inte lika roligt. Du som hade sett fram emot att skära upp ett varmt, väldoftande bröd – inte äta sådan här sörja!

Trots irritationen mäter du upp mjöl och rör ner det. Nu växer din skepsis. Tvärtemot bilden du haft av de gyllengräddade frallorna ser det här ju bara ut som ett blekt, degigt kladd! Du knådar några tag, men kastar strax hela klumpen i soporna. Du diskar ilsket ur bunken och tänker att det är typiskt. Du är helt enkelt ingen bra bagare.

Ett absurt scenario, eller hur?
Nå, precis så här behandlar många sina akvareller. De smakar av och bedömer med kritisk blick, långt innan målningen är färdiggräddad. Tittar misstänksamt på det första färglagret och säger “Usch, så blekt”. Målar vidare och skakar snart på huvudet. “Det ser inte alls bra ut.”

Som om en akvarell vore färdig långt innan den faktiskt var färdig. Som om en skål med jästvätska vore ett nybakt bröd.

Det här är min uppmaning: ta det varligt med bedömning och granskning. En akvarell ser nästan jämt ut som skit under processens gång, för att tala klarspråk. När jag målar är det ofta först vid de sista penseldragen som målningen går från blaha till bra. Det har ingenting med mig att göra, utan med akvarelltekniken. Akvarell målas vanligtvis med ljusa färger först och sedan byggs målningen gradvis upp med mörkare och mörkare valörer. Sådan är arbetsgången eftersom akvarellfärg inte är täckande. Du kan inte måla ljusa färger ovanpå mörka. Därför ser en akvarell mycket underlig ut under merparten av sin tillblivelse. Du gör klokt i att förlåta den för det.

Det är helt enkelt mycket möjligt att din målning inte alls är dålig. Den är bara inte klar. Släng inte degen i soporna, utan utrusta dig med tålamod och nyfikenhet inför det färdiga resultatet.

Bon appétit.

Publicerad den av — 4 kommentarer

Bli vän med misslyckandena

Elisabeth Biström målar akvarell

Jag har under några perioder i livet tränat mycket och fått goda resultat av det. Jag har varit frisk, stark, haft bra ork och uthållighet. En gång när jag var på gymmet fick jag en tanke som var viktig för att jag skulle lyckas upprätthålla mina träningsvanor, och det var att de dåliga passen var de viktigaste. Det är lätt att tro att bra träningsresultat kommer från de bra passen, eller hur? Löprundan som går lätt och snabbt eller styrketräningspasset då man orkar lägga på extra vikter eller repetitioner. Men det slog mig plötsligt att det är tvärtom: det allra viktigaste är att springa en kort runda fastän vädret är dåligt eller kroppen känns seg. Att göra styrketräningen, även om det till och med går sämre än förra veckan.

Det var när jag slutade hoppas på optimala förutsättningar och topprestation vid varje tillfälle, som jag fick riktigt fina resultat. Dessutom blev träningen roligare när jag slutade banna mig själv för ett dåligt pass och istället klappade mig själv på axeln. “Bra gjort”, sade jag till mig själv. “Det är skitpass som det här som är viktiga i längden.”

Samma sak tror jag gäller akvarellmåleri eller egentligen nästan vad som helst som stundtals är svårt och motigt. Det gäller att lära sig att hantera misslyckanden och motgångar. De kommer vara en del av processen. Du behöver inte försöka undvika dem eller känna dig usel, besviken eller ledsen när de kommer – de är helt enkelt ett kvitto på att du gör någonting som är svårt. Det betyder att du kommer utvecklas, om du bara fortsätter.

Det enda säkra sättet att undvika misslyckanden som jag kan komma på, är att inte försöka. Det må vara effektivt, men det borgar inte för ett särskilt intressant eller glädjefyllt liv.

För övrigt är livet ofta mer komplext än att det låter sig delas in i misslyckande/framgång. Det som i förstone verkar vara det ena kan på sikt bli det andra. Eller så var nio misslyckade försök, där du varje gång lärde dig en liten ny sak, precis vad du behövde för att klara uppgiften den tionde gången. Ibland går det inte att dra en sammanhängande, begriplig linje mellan prickarna som utgör olika moment i livet, men alltsammans leder ändå fram till punkten du befinner dig i just nu.

Så omfamna dina misslyckanden. Fortsätt prova, öva, måla. Då kommer du att komma långt.

Publicerad den av

Lite fler årsskiftestankar

Jag tycker om hur årsskiften uppmuntrar reflektion, summering och framtidstankar, så jag roar mig med ett nyårsinlägg till, i form av Underbaraclaras årssammanfattning, som jag lånat frågeformatet från.

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut?

Jodå, jag lärde mig att simma frisim, började lära mig att spela gitarr, odlade massor av grönsaker – och så byggde jag färdigt min ateljé.

Genomdrev du någon stor förändring? 

Njäe, mest av allt försökte jag få till en stabil och bra vardagslunk med balans mellan jobb, vila, familj och lättsamheter.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ett par stycken. Jätteroligt!

Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas? 

Jag lägger inte så många datum på minnet, men min pojkes treårsdag var väldigt fin. Han var i en dinosaurieperiod och vi åkte till Naturhistoriska riksmuséet med hans mormor och farmor och tittade på stora dinosaurieskelett.

Dog någon som stod dig nära? 

Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du? 

Det var ingen medelhavstemperatur i Bottenviken sommaren -19. Men jag längtade ingen annanstans.

Inga. Däremot västkusten och Västerbotten. Det räckte utmärkt. Mest vill jag vara hemma.

Bästa köpet? 

Jag klippte till på en hushållsassistent på rea och tack vare den bakar jag bröd riktigt ofta. Receptet är 25 gram torrjäst, 5 dl vätska, en tesked salt, en skvätt sirap, cirka 4 dl vetemjöl, 5 dl grahamsmjöl och en näve frön och russin. Jäs i kylen över natten och grädda frallor till frukost. Så bra start på dagen!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Massor med tillfällen med min familj, oftast helt vardagliga. Och så den fina responsen på årets utställningar.

Saknade du något under år 2019 som du vill ha år 2020?  

Jag prioriterade att lägga mycket tid på ateljébygget under hösten, så nu längtar jag efter mer tid att måla.

Jag försökte komma igång med mer träning, men lyckades inte få till några ordentliga rutiner. Det ska jag få ordning på i år.

Ett växthus står på önskelistan också. Jag hoppas lyckas slänga upp ett till sommaren.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Jag tycker att jag använde tiden på ett bra sätt, utifrån förutsättningarna. Det skulle möjligen vara att skrapa ihop några halvtimmar i veckan för att ge mig ut och springa eller lyfta lite vikter.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Surat över banaliteter som städning. Livet är för kort och viktigt för sådant.

Favoritserier från året som gått?  

Game of Thrones, trots viss besvikelse över ett alltför abrupt slut.

The Crown. 

Hundra procent bonde.

Bästa boken du läst i år?  

En intressant läsning var The Righteous Mind, av Jonathan Haidt. Den handlar om olika typer av moral och hur man lättare kan förstå andra, som har andra moraliska grundfundament än en själv.

Största musikaliska upptäckten? 

Jag gör nästan aldrig några sådana, utan lyssnar på samma gamla favoritartister år ut och år in. Det blir gubbig musik och country mestadels.

Vad var din största framgång på jobbet 2019?  

Att jag fick bättre rutin på att måla mycket, frimodigt och i god tid till utställningar. Ett hållbart arbetssätt.

Lite under radarn målade jag en hel del på beställning också. Jag lägger sällan upp bilder på beställningsmålningar, för de känns ofta alltför personliga för den som beställt. Dumt ur något slags marknadsföringsperspektiv säkert, så jag är glad att folk ändå lyckas luska reda på att de kan beställa av mig. Särskilt roligt med ett par återkommande köpare.

En annan sak som gladde mig mycket, var att jag fick träffa så många som jag fått kontakt med via bloggen och mina andra kanaler. Sociala medier kan ibland kännas som ytliga och flyktiga sätt att träffas, men så tycker jag inte att det är i mina små tillhåll på nätet. Ni är många som tagit kontakt, ställt frågor, skickat uppmuntran, kommit till kurser och utställningar eller skrivit till mig – riktiga postlådebrev, till och med, bara en sådan sak! Jag uppskattar det verkligen. Att det finns riktiga människor bakom konton och kommentarer. Verkliga möten.

Största framgång på det privata planet?  

Att jag tagit itu med flera dåliga och djupt rotade vanor och tankemönster. Svårt och viktigt.

Största misstaget? 

Inga allvarliga, såvitt jag kan bedöma just nu.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Gladare och mer jämnmodig. Skönt.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Husrenovering.

Något du önskade dig och fick? 

Ett fint badrum. Vi renoverade det slitna, igengrodda 1970-talsbadrummet och fick till ett enkelt rum med lite 1950-talsretrovibbar istället. Jag blir glad varje gång jag går in där nu.

Nytt badrum i vardande.

Något du önskade dig och inte fick? 

Ingenting som inte kan vänta.

Vad gjorde du på din födelsedag 2019? 

Jag var med min son hemma hos mina föräldrar.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Lite mer sommarledighet hade varit trivsamt. I år har jag skrivit in två lediga veckor i kalendern.

Vad fick dig att må bra? 

Familj, vänner, målande, byggande, odlande.

Vem saknade du? 

Nära och kära som bor långt borta.

De bästa nya människorna du träffade? 

Många nya, fina bekantskaper på mina kurser och utställningar.

Och Ulf Elfving, inte att förglömma.

Mest stolt över? 

Att jag tar mig an svåra utmaningar och inte ger upp när det tar emot.

Högsta önskan just nu?  

Att 2020-talet blir ett mer varmt och hoppfullt decennium än 10-talet var. I världen och samhället och mänskligheten och sådär.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Släppa garden mer, våga vara mer sårbar och bristfällig, ha roligare och bli ännu bättre på att lägga energin på sådant som är meningsfullt i livet.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

På hal is

Nu har jag givit mig ut på osäkert vatten. Jag har svårt att bjuda på mig själv, på sätt och vis. Det kanske inte verkar så, eftersom jag till exempel delar mycket bilder på instagram och skriver här om mina kreativa processer och annat personligt. Men saken är att jag nästan bara visar sådant som är färdigt och som jag tycker är bra nog. Det är en fråga om självkänsla, antar jag. Om sårbarhet.

Jag vill vara mer modig än så och dessutom bryta mönstret att sociala medier ofta bara speglar de mest välputsade delarna av våra liv. Jag gillar att ta del av verkliga människors verkliga tankar och gärningar. Känna igen mig i brister, skavanker och strävanden, likväl som framsteg och uppnådda mål. Det är utvecklande och intressant. Så jag bestämde mig för att göra ett litet projekt i den andan.

Varje dag (med brasklapp för att livet kan komma emellan) lägger jag upp ett kort klipp där jag dokumenterar hur det går med mitt nyårslöfte att lära mig spela gitarr. Det kan, med rätta, tyckas vara ett litet steg för mänskligheten – men för mig är det rejält läskigt att dela någonting sådant här. Alldeles oredigerat, oövat och bristfälligt. Sådan som jag är.

Här finns klippen att se.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Två kreativa nyårslöften

Jag brukar inte hålla mig med nyårslöften, men jag har lust att göra ett par saker och eftersom det snart är nyår, så kan de ju lika gärna få den titeln.

Det första är att lära mig spela gitarr. Jag vill minnas att jag inte var helt kass på musiklektionerna i det svunna 1990-talet. En Ball Groda Dansar Aldrig Ensam. Så vill jag minnas att strängarna hette, till exempel.

En god vän gav vårt hushåll en gitarr för något år sedan. Igår gav jag den en ärlig chans och dammade av de gamla musiklektionsackorden. Idag försökte jag mig på lite fingerplock. Det gick faktiskt hyfsat, kolla:

https://www.instagram.com/p/B6nrvBgnk7f/?igshid=1llvjtuv4e6eh

Jag vill inte egentligen ha det här spelandet till någonting särskilt. Mest vill jag bara lära mig någonting svårt och nytt, för att träna huvudet lite. Jag tror att det är nyttigt och viktigt att göra det då och då, lära sig någonting nytt. Så att hjärnan inte stelnar till.

Det andra löftet är att fortsätta på inslagen bana med att sänka mina perfektionskrav på mig själv. Ett sätt kan vara att skriva mer. Jag har säkert trettio halvskrivna blogginlägg – varav flera nya delar till min akvarellskola – som jag aldrig kommit till skott med att publicera, för att jag fastnar i att fila och fila på dem. Helt onödigt, egentligen. Tror jag att det ska dyka upp någon sträng människa med rödpenna, som ska markera stavfel och felsyftningar? Och om så vore – vad skulle det ens göra?

“Done is better than good”, skriver författaren Elizabeth Gilbert i sin bok “Big magic – creative living beyond fear”. Det får bli mitt ledord för 2020.

Har du några nyårslöften på lut?

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Recension i Västerbottens-Kuriren

“Hela årscykeln finns också fint representerad i de verk som Elisabeth Biström ställer ut, där uppväxtmiljöerna i norra Västerbottens kustland skildras med stor lyhördhet för naturens skiftningar, ljus och stämningslägen. Midvinterns bleka ljus över kustbandet, glittret i vattenytan av sommarens högt stående sol, vårens vattensjuka marker och höstens mättade färgskala, just innan naturen sluter sig – allt målas fram med säker blick och hand.”

Så fint skrev Sara Meidell i Västerbottens-Kuriren om min utställning i Umeå, som jag avslutade idag. Tack för de fina orden och tack till alla er som besökte utställningen! Det var fantastiskt roligt att träffa så många på vernissagen och så fint att läsa alla värmande hälsningar i gästboken. Jag känner mig överväldigad och väldigt glad.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Utställning i Umeå i december

Den 2 december är jag i Umeå för att ha vernissage för min utställning som pågår fram till den 15 december. Jag bodde i Umeå under flera år, så jag hoppas förstås få träffa många gamla bekanta. Halva min släkt finns där dessutom. Ni förstår att jag längtar!

Utställningen görs i Umeå konstförenings regi och äger rum på Folkets Hus.

Välkomna!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

En övning i att motarbeta perfektionism

Nu lägger jag golv för glatta livet. Alltså faktiskt, det här kan bli min död. Åtminstone min ryggs. Jä-vlar, vad tungt det är. Långa, breda, tjocka, tunga plank, som jag bär in, måttar, bär ut, sågar, bär in, måttar, bär ut… Men om ryggen bara håller så går jag i mål snart, och vet ni vad – då kan jag ju flytta in i ateljén! I fredags ansökte jag om slutbesked från kommunen. Det måste man ha för att få ta en byggnad i bruk. Och som jag ska ta den i bruk!

Men först ska golvet läggas färdigt, alltså. Det tar nog en dag till. Många vinklar och detaljer att få till, det tar sin tid. Det är en nyttig övning för mig att stå ut med att golvet kommer ha skavanker. Att vinklarna inte kan bli perfekta. Det är förstås det som är charmen med ett kilsågat plankgolv från 1800-talet. Ville jag ha ett dansbaneperfekt golv, så hade jag beställt ett på bygghandeln. Men det är svårt ändå, att slita sig från en inte helt tight gerning och acceptera skavankerna. Nyttig träning för själen.

När det icke-perfekta golvet är på plats ska jag bygga klart det stora skåp som ska sluka allt mitt målerimaterial. Icket en pinal ska behöva ligga framme i brist på plats att kalla sin. Och så återstår lite golvsocklar, några lister, en del målning, och så småningom den inte helt oväsentliga detaljen att installera en kamin. Men en sådan kräfva bygganmälan, så det är ett senare kapitel. Kanske kommer den på plats först till våren. Ett fint eldstadsplan ska jag göra åt den, emellertid. Klinker blir det. Ni ska få se.

Men nu, helg. Ledig helg. Nåja, kalendern är sprängfull med sådant där man inte hinner med under veckorna. Roliga helgnöjen som besök på återvinningscentralen, förrådsstädning och sådant. I bästa fall lyckas vi klämma in ett besök på badhuset. Min golvläggarrygg skulle bli glad av lite simning och bastubad.

Ha det gott så länge!