Författare: Elisabeth Biström

En av de vanligaste frågorna jag får är om jag målar på plats eller med foton som förlaga. Frågan är intressant; jag tror att den handlar om att vi ofta tilltalas av sådant som är autentiskt, äkta. Den som ställer frågan kanske upplever att en bild känns mer äkta om konstnären suttit på plats och målat den (en plein air, som det heter, om man vill svänga sig med det franska uttrycket för företeelsen). Jag håller inte riktigt med om att plein air-måleri är mer äkta, men jag förstår tanken.

Så, målar jag på plats? Ja, gärna, är mitt svar. Till och med helst. Men det går ju inte alltid. Värdsliga företeelser som väder och årstid spelar in. Visserligen lyckades jag en gång måla ett havsmotiv med en nordnorsk hagelstorm piskande mot paraplyet som jag satt hukad under, medan jag balanserade papper och färgpalett i ena handen och med penseln darrande i den andra. Ingenting är omöjligt, som Gunde Svan skulle ha sagt. Men vanligtvis är hyfsat väder en förutsättning och vid frånvaro av sådant får man ta till andra metoder.

Mitt tillvägagångssätt är i de flesta fall att måla på plats men först ta en serie foton av motivet för att kunna avsluta bilden hemma ifall vädret skiftar innan jag hunnit klart. Ibland blir det bara några mindre skisser på plats, som jag sedan använder tillsammans med foton för att göra motivet färdigt hemma. Vintermåleri vore svårt annars – tro mig, jag har testat att måla med stelfrusen pensel: det gör den redan ganska kluriga akvarelltekniken rätt mycket svårare och resultatet rätt mycket sämre.

Jag har ingenting principiellt emot att måla med foto som förlaga, men för mig förtar det lite av poängen. Oftast vill jag måla för själva målandets och upplevelsens skull, inte för den färdiga bildens. Jag vill sitta i stadsmiljön, eller vid strandkanten. Kunna ta små pauser och doppa fötterna i havsviken jag målar. Efter att ha suttit stilla och krum och koncentrerat mig på en serie trädtoppar i horisonten, sträcka på ryggen, blunda och känna solen i ansiktet. Sådana fina stunder är svåra att få vid arbetsbordet med bara ett foto som inspiration.

Välkommen till min hemsida, som varit försummad länge, men nu fått ett välbehövligt ansiktslyft. Vad tycks om det nya utseendet?

Förklaringen till försummelsen är att jag sedan ett drygt halvår tillbaka är föräldraledig. Det har varit skönt med några månaders paus från allt; att bara fokusera på att lära känna den nya familjemedlemmen. Men nu spritter det allt mer i den kreativa nerven. Jag har målarlust! Lust att tecka. Skulptrera. Lära mig dreja! Snickra och fixa. Det har till och med smugit sig på lust att damma av symaskinen, vilket i mitt fall tyder på en rätt långt gången kreativitetsabstinens.

Det är inte så lätt att få tid för skapande, med en liten plutt i familjen som har behov av täta lekstunder/blöjbyten/matningar/mystillfällen. Så det är länge sedan jag vågade plocka fram papper och penslar – det vore alltför frustrerande att börja måla och bli avbruten gång på gång. Det får vänta någon månad till. Men jag tecknar litegrann. Mest interiörskisser i form av funderingar och fantasier om hur det skulle kunna se ut där jag bor.

Jag bor på ett nytt ställe nämligen, i ett litet torp i en by i Roslagen. Torpet är gammalt och lite väderbitet och ligger på en plats där det är enkelt för en akvarellmålare att packa målarväskan och gå ut och måla.

Det här är något vi har drömt om länge, jag och sambon. En liten glänta att kalla vår. Inte så väldans nära till grannar, men alltid ett rum iordningställt och plats vid matbordet för släkt och vänner som kommer förbi. För grannar också, för den delen! Dem vi haft nöjet att träffa hittills har gjort oss ännu säkrare på att flytten hit blev bra. Här kommer vi att trivas och här kommer jag snart börja måla igen. Så småningom ska jag bygga mig en liten ateljé för ändamålet, där förbipasserande kan få komma in och se vad jag målat. Ditintills kommer jag visa upp måleriet här på bloggen och på instagram. Kanske slinker det också in någon bild från andra kreativa upptåg som går att hitta på här på Sjöängstorpet, som vårt ställe heter. Hoppas du vill titta förbi igen!

En trend som kommit det senaste året och som jag hoppas håller i sig, är färgläggningsböcker för vuxna. Ett enkelt och relativt billigt sätt att koppla av, lätta på inre stress och få utlopp för sin kreativitet. Jag fick lust att uppmuntra er som ägnar er åt det här genom att rita en färgläggningsbild som det är fritt fram att skriva ut och färglägga. Här kan du ladda ner bilden som PDF. Den passar bäst att skriva ut i A4-format, men större funkar också.

Det vore väldigt kul att få se det färdiga resultatet! Om du använder instagram – lägg gärna upp en bild och pinga mig (@elisabethbistrom).

Ha så trevligt!

________________

A lot of people have started using coloring books for adults, as a way to relax and being creative. I think it’s great, and wanted to contribute by making a coloring picture that you can download, print and color. Here you can download the picture in PDF format.

It would be so much fun to see the finished results, so if you are on instagram, it would be cool if you posted a picture and pinged me (I’m @elisabethbistrom on instagram).

Enjoy!

Sillhällorna i Bjuröklubb, utanför Skellefteå i Västerbotten.

Såhär skriver Skellefteå museum om platsen:

“År 1519 besöktes Bjuröklubb av Olaus Magnus, som blev Sveriges siste katolska ärkebiskop. I en senare utgiven beskrivning berättar han om de väldiga mängder med fisk som fanns utbredda till torkning här. Han skriver att fisken täckte en yta ‘af två eller tre plogland’ (5000-7000 kvadratmeter), och att fisklukten var så stark att den vid dålig sikt kunde vägleda sjöfarande på långt håll.

Redan då, och förmodligen långt tidigare, hade fisket här ute mycket stor betydelse för kustborna. Och inte enbart lokalt – här har både österbottningar och umebor fiskat. Spår av gamla fiskelägen finns i omgivningarna. Till in på 1900-talet användes de släta hällarna för att breda ut och torka nät och andra fiskeredskap.

Sill finns ju inte här uppe i norr, men namnet kan kanske ha sin förklaring från den torkade strömming, krampsill, som förr bland annat var en viktig exportvara här ifrån norr.”

Den som idag besöker Sillhällorna känner ingen fisklukt, bara doften av hav. Befinner du dig i närheten rekommenderar jag ett besök. På bjuroklubb.se kan du hitta information om platsen, om sommarcaféet som finns där och om möjligheten att övernatta med fantastisk utsikt i den gamla fyren.