Kategori: På resande fot

Publicerad den av — 1 kommentar

Utanför mitt element

Jag skriver från Åre. Jag är här med familjen för att vara med på en väns bröllop. På min packlista stod “skissblock och färger”, men sedan tog jag mitt förnuft tillfånga och strök det. Sådant hinns inte med, med två barn i sällskap. Vi har fyllt de lediga stunderna med pulkaåkning istället. Rätt prioritering.

Här är vackert – men. Jag har aldrig stått på ett par utförsåkningsskidor och när jag stod och tittade på åkarna i backen idag fattade jag ett slutgiltigt beslut om att jag aldrig heller kommer göra det. Vad är det som driver en människa till att frivilligt låsa fast fötterna på ett par brädor och kasta sig utför ett berg? Det är bortom mitt förstånd.

Jag lider, som den uppmärksamme läsaren kanske anar, av en liten gnutta höjdskräck.

Men jag fotograferade en del fint idag. Kanske kan jag bearbeta mina upplevelser med pensel och färg i efterhand. Med fötterna tryggt förankrade på ateljéns plankgolv.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Min vernissagehelg i Lysekil

Elisabeth Biström galleri tint 2019

I fredags packade jag bilen full med konst och körde tillsammans med en god vän tvärs över landet, till Lysekil på västkusten, för att ha utställning på Galleri Tint. Det blev en fantastisk helg!

Elisabeth Biström, utställning på galleri tint 2019

På fredagskvällen hängde vi utställningen.

Elisabeth Biström, utställning på galleri tint 2019

På lördagen var det dags för vernissage. Särskilt fint var att få träffa flera andra akvarellmålare jag blivit bekant med via sociala medier. Och inte minst att få lära känna Richard Vakil, en av ägarna till galleriet, som jag länge följt och beundrat. Ta en titt på hans hemsida, så förstår ni varför. Han visade sig vara en fantastiskt varm, rolig och generös människa, dessutom. Det är ibland ensamt att ha konstnärskapet som yrke. Då betyder det mycket att få en kollega och vän att dela tankar med.

Elisabeth Biström galleri tint 2019

Under helgen pågick festligheter på torget och jag fick en pratstund med Ulf Elfving, som gjorde direktsänd radio utanför galleriet.

Elisabeth Biström galleri tint 2019

Fina möten med vernissagebesökare.

Att avsluta kvällen med nya vänskaper vid en ljummen vik i den bohuslänska skärgården: inte helt fel. Inte alls.

Vill du besöka utställningen, så har du möjlighet till och med den 9 augusti. Galleri Tint har öppet varje dag klockan 12.00-18.00.

Publicerad den av — 2 kommentarer

En kreativ kurshelg i Umeå

Jag höll en kurs i helgen, på Umeå Konstskola, för tolv härliga deltagare. Människor som söker sig till akvarellkurser verkar ha det gemensamt att de är jäkla trivsamma att vara kring. Engagerade, intresserade, livfulla.

Kursen arrangerades av ett gäng som har en akvarellstudiecirkel genom ABF. De ses varannan vecka och målar tillsammans och nu fick jag det hedervärda uppdraget att komma och inspirera under ett par dagar. Det är roligt att bjudas in i sådana här sammanhang.

Umeå Konstskola ligger på Umedalen, som en gång i tiden var ett stort mentalsjukhus. Numera används lokalerna bland annat till utbildning och på området finns en helt otrolig skulpturpark, med många verk av några av vår samtida mest intressanta konstnärer. Åk och titta när ni är i Umeå!

Kursdeltagarna hade bett mig hålla kursen på temat hur man målar vatten och stenar, men jag gjorde ett litet uppror och hävdade att alla motiv – åtminstone i teorin – är samma sak. Lika enkla eller svåra. Allt består av ytor, linjer, vinklar. Om du undrar vad jag svamlar om, kan du ta en titt på min online-akvarellskola.

Jag gjorde ett par demonstrationsmålningar och försökte berätta hur jag tänker när jag målar och tillsammans resonerade vi om en massa frågor och svårigheter som uppstår när man målar akvarell. Pigmentegenskaper, ljus, pappershantering, korrigering av misstag, acceptans av misstag och mycket mera sådant.

I vinter kommer jag tillbaka till Umeå, då för att ha utställning. Det blir i december i Folkets Hus, i Umeå konstförenings regi. Jag berättar mer när det närmar sig!

Publicerad den av — 2 kommentarer

Reportage om mig i Norran idag

Norran är lokaltidningen i norra Västerbottten, där jag kommer från. När jag var uppe och besökte familjen över nyår, kom journalisten Inger Ödebrink och fotografen Jeanette Lövgren på besök och gjorde ett reportage om min nya bana som akvarellkonstnär. Idag kan man läsa reportaget. Ingressen går såhär:

“I en tvårummare i Solna bodde en gång en konstnär som längtade efter att finna en plats som åtminstone liknade barndomens Västerbotten. Nu bor hon i eget hus i en liten by utanför Norrtälje. Börjar så sakteliga förstå att åldrade ekar och vitsippsbackar kan kännas lika hemtama som höga furor och blommande rallarrosor.” 

Reportage i Norran om Elisabeth Biström, akvarellkonstnärTyvärr ligger reportaget bakom betalvägg på Norrans hemsida, men för 15 kr kan man köpa dagens nummer av tidningen här.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Ynnesten att längta

Under många år har jag spenderat hela mina semestrar hemma i Västerbotten. Mycket av tiden har gått till att måla. Förutsättningarna här är perfekta: lediga dagar, vackra omgivningar med oändligt många inspirerande motiv, bra väder. I år har västerbottenssommaren i och för sig till stor del bestått av femton grader och snålblåst, men det duger gott som målarväder.

Baksidan med att ha sådana fina somrar har varit att det varit enormt tungt att behöva återvända till Stockholm. Att från den ena dagen till den andra byta ut morgonkaffe till havsutsikt mot att blicka ut över ett grått torg. Det har effektivt tagit kål på målarlusten, varje höst. Jag gav storstaden nio år och den gav mig väldigt mycket tillbaka; goda vänner, framförallt. Men den blev aldrig hemma.

I år är allting annorlunda. I morgon åker vi härifrån och det känns som alltid vemodigt att säga hejdå till nära och kära, men för första gången känner jag samtidigt en längtan till mitt andra hem, mitt nya hem, vårt lilla torp i Roslagen. Till grusvägen, skogsstigarna, hästhagarna och stundande höstfärger runt husknuten. I år kommer inte målarlusten att dö för att semestern är över. Jag kan inte beskriva hur glad jag är över det. Det är en sådan ynnest.

Hemma i torpet.