Författare: Elisabeth Biström

Hej! Vad roligt att du hittat hit. Jag heter Elisabeth Biström och är akvarellkonstnär. Här på elisabethbistrom.se hittar du min konst och här kan du bli prenumerant på mitt akvarellbrev, där du får förtur till nya målningar och 15 % rabatt på konsttryck. Här kan du läsa mer om akvarellbrevet.

 

Tveka inte att höra av dig om du har några frågor. Vänligen

/Elisabeth Biström
Publicerad den av — Lämna en kommentar

En dag av tvivel

Det går upp och ner med både målandet och modet ibland. Modet att göra det här på heltid, att inte ha en anställning som försörjning. Jag vacklar ibland.

Jag är föräldraledig några månader till. Vi har inte bestämt precis än när det är dags för förskolestart. Jag både längtar och bävar lite. Längtar för att det ska bli skönt att få några timmar i veckan ensam, med fullt fokus på målandet och arbetet kring det. Bävar av samma skäl. För då blir det allvar. Ännu kan jag ta det hela lite med en klackspark, för just nu målar jag ju vid sidan av föräldraledigheten. Men snart blir det upp till bevis. Egentligen ska det bli kul, men idag känns det lite otäckt. 

Jag drabbas av tvivel när jag är trött och idag är jag riktigt, riktigt trött. Senast jag sov en hel natt var… oändligt länge sedan. Lille N är världens finaste unge, men med oturen att ha världens sämsta nattsömn. Nu har det varit lite extra kämpiga nätter ett tag. Det är säkert det som går ut över modet, och målandet.

Sambon är hemma från jobbet tidigt idag och jag kan gå och sätta mig i ateljén ett par timmar eller ta målarväskan på axeln och gå ut i höstluften. Men det tar emot när hjärnan känns utbytt mot havregrynsgröt. Orken tryter och inspirationen fattas.

Nå. Det vänder nog snart. 

Har någon ett bra energitips tas det tacksamt emot!

***************

Uppdatering: jag pallrade mig ut och skissade lite vid hästhagen vi har som granne. Värt det. Det är alltid värt det. 

Publicerad den av — 2 kommentarer

Välkommen september

För första gången, vad jag kan minnas, känns det inte sorgligt att sommaren har rundat av och hösten tar vid. Jo, såklart är jag en sommarälskare, som de flesta småfrusna invånare i det här landet. Men nu när jag ska måla på heltid och slutet på sommaren inte är lika med en skarp gräns mellan ledighet och jobb, känns årstiderna annorlunda. Det blir inte långa månaders längtan efter semester, utan varje tid får komma och gå som den är. Det är ju lika fint att måla en oktoberdag, som en junikväll, som en marsmorgon. Veckodagarna förlorar också sin betydelse. Hejdå söndagsdepp och måndagsångest, jag kommer inte att sakna er.

Det är svårt att sätta ord på hur bra det känns att ha bestämt sig för att göra ett försök att leva på måleriet. Även om det också är skitläskigt och jag oroar mig för om det kommer att funka ekonomiskt så är det värt allt. Framförallt handlar det om tiden. All den här tiden. Tid att måla, tid att få idéer, tid att prova. Tid att uppskatta tillvaron, oavsett vilket månadsnamn det står i kalendern.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Mina olika kanaler

Förutom här på bloggen, publicerar jag en hel del bilder och tankar om bilder på instagram och facebook. I lite olika frekvens och med delvis olika syften.

På instagram hamnar det mesta, stort som smått, skisser och processbilder. Jag tycker det är ett ställe som passar att lägga upp rätt mycket på, även sådant som inte är färdigt eller liksom kvalificerar sig för att hamna på bloggen eller facebooksidan. Här på bloggen blir det inte så mycket att visa det dagliga målandet, utan här försöker jag snarare reflektera över och beskriva mitt kreativa arbete och livet som konstnär. Facebooksidan blir ett ställe att länka ihop alla kanaler. 

Jag tänker att det är bra att finnas lite här och där, eftersom inte alla har eller vill ha instagram eller facebook eller läser bloggar. Genom att skriva och lägga upp bilder på alla tre ställen kommer jag i kontakt med många olika människor och det känns väldans fint.

Om du är en sån som både gillar att läsa blogg och hänger på de andra ställena också, så är du välkommen att följa mig där med. På instagram heter jag @elisabethbistrom och min facebooksida heter “Elisabeth Biström akvarellkonstnär”.

https://www.instagram.com/p/BYkqQIRHuAn/

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Ett eget rum

Akvarellfärgtuber

Jag ska bygga mig en ateljé. Till våren, om allt går enligt planerna. Det ska bli en liten stuga med stora, gamla fönster på norrsidan. Jag tänker mig att norrfasaden ska se ut lite som Äkta Hem-Ninas växthus! Vad tror ni om det? Men med mindre plantor inuti förstås, och istället massor av papper, penslar, färger och bra förvaring för ramar, stora akvarellark, passepartoutkartong och annat stort och smått.

Jag är en jäkel på att dagdrömma och planera. Min telefon är proppfull med pinterest-anslagstavlor, skärmdumpar med fina miljöbilder och små anteckningar om hur jag vill att olika rum här hemma ska bli. I ateljén vill jag ha ljusmålade träpanelväggar, trasmattor och mitt på golvet ett stort, gammalt arbetsbord. Högt i tak ska det vara, för det är nyttigt för hjärnan när man ska jobba kreativt. Några växter ska få bo där också – det ska också vara bra för kreativiteten, enligt hjärnforskare. Det ska framförallt vara min arbetsplats, men också en plats att visa mitt måleri för besökare. Jag kan knappt bärga mig!

Men det går ju inte an att vänta till våren med att ha ett bra ställe att måla på, så jag har ägnat mig åt att få i ordning en tillfällig ateljé i det som så småningom ska bli yngsta familjemedlemmens barnkammare.

Jag målar mest utomhus, men ofta färdigställer jag bilder inne. Och under de kallaste vinterveckorna blir det av naturliga skäl mest inomhusmåleri. Så att få fason på det här rummet låg högt på prioriteringslistan.

Det råder som synes fortfarande delvis flyttkaos här på torpet. Vi flyttade in i mars och har hittills haft fullt upp med praktiska grejer som att få ordning på el, vatten, barnsäkra runt vedspisen och annat nödvändigt. Oviktigheter som att packa upp klädkartonger och lådor med diverse pryttlar har fått vänta. Så det var med viss bävan jag satte igång att röja. Så här såg rummet ut innan. Pust.

Till den kommande ateljéstugan ska jag köpa möbler och annan inredning på loppis, men just nu ville jag inte invänta några inköp. Jag ville få till arbetsplatsen bums direkt. Men jag är samtidigt en aning kräsen med hur det ser ut där jag ska måla – om det är för stökigt och otrivsamt stör det min koncentration och arbetsro. Så jag har gått och plockat ihop saker från olika skrymslen här hemma, som blir fina och funktionella.

Här har jag gjort plats för inramnings- och packmaterial. För ett par år sedan gick jag kurs hos en rammakare och lärde mig att rama in akvareller efter konstens alla regler. Känns bra att kunna göra det riktigt hantverksmässigt. Och ännu bättre nu, när jag har ett trivsamt ställe att göra det på.

Jag har en knäpp relation till mina egna målningar. Oftast blir jag förälskad i dem när de nyss har blivit färdiga. Jag vill ha dem framme och titta på dem ofta. Tills det plötsligt vänder och jag bara ser fel i dem. Då måste de ligga till sig ett bra tag, innan jag på nytt börjar upptäcka deras kvaliteter, och de får åka upp på väggen igen. För tillfället är jag i nykärfasen med dessa. Får se hur länge det varar. Idén att hänga bilder i byxgalgar lånade jag förresten från Elsa Billgren. Smart!


Så här blev den tillfälliga ateljén till slut. Ett eget rum! Så fint och bra att jag inte riktigt vet om jag kommer vilja byta ut det till våren…

Publicerad den av — 12 kommentarer

Akvarellskolan del fyra: skissen som stöd och hjärnträning

Fram med papper och penna, för nu ska vi prata om att skissa!

Jag ser på min tecknar- och målarhjärna som en muskel: den behöver skissträning för att hållas i form. Ju mer jag skissar, desto lättare får jag att se linjer, former, vinklar och perspektiv och förmå min hand att överföra dem till papper. Jag brukar köpa små block i A6-storlek, som är enkla att rymma i väskan eller jackfickan – då kan jag plocka upp block och penna varje gång jag får några minuter över. I bilen, på bussen, i trädgården, en snabb paus på promenaden. Jag använder gärna en vanlig, billig stiftpenna eller med tuschpennor med skönt flöde. Motiven blir vad som finns omkring mig för tillfället; det viktiga är att teckna, inte vad. Under en lång period var pendeltåget till och från jobbet min dagliga skissarbetsplats. Det gav mig nästan två timmars ostörd teckningstid – lyxigt! Dessutom fick jag där motiv som var härligt krävande; med rörliga modeller tvingas du bli snabb och modig med pennan.

Så här kan det se ut.

https://www.instagram.com/p/BAaK4nip9om/?taken-by=elisabethbistrom

https://www.instagram.com/p/7YFU_Hp9tG/?taken-by=elisabethbistrom

https://www.instagram.com/p/BK5ae0XjhbM/?taken-by=elisabethbistrom

För att återkomma till sambandet mellan din hjärna och ditt skissande, vill jag rekommendera boken Teckna med högra hjärnhalvan. Där förklarar konstläraren Betty Edwards att din hjärna består av två halvor som fungerar på fundamentalt olika sätt. (Låt oss för stunden bortse ifrån att modern psykologi och neurovetenskap kommit fram till att hjärnan egentligen är långt mer komplex än den här modellen; vi kan se den som en liknelse, okej?) Alltså: liknelsen är att din vänstra hjärnhalva sköter bland annat språk och analytisk förmåga. Den kan kategorisera, lösa mattetal och tänka logiskt – utmärkta grejer, alltihop! Men den kan inte hjälpa dig att teckna eller måla, tvärtom kan den faktiskt vara i vägen för sådana kreativa aktiviteter. De styrs nämligen å sin sida av den högra hjärnhalvan, där intuitivt tänkande, helheter och förmågan att se på det sätt som krävs för att kunna teckna, håller hus. När du ska teckna behöver du alltså koppla bort den vänstra och aktivera den högra hjärnhalvan. Jag ska strax föreslå några övningar som kan hjälpa till med den uppgiften.

Olika sätt att se

När jag var i tolvårsåldern berättade min kusin Erik, som är konstnär, för mig att jag inte tecknade särskilt bra. Det kom som något av en chock, eftersom alla ditintills påstått motsatsen och jag hade svalt berömmet med hull och hår. Men Erik visade på ett tillnyktrande sätt att proportionerna i mina bilder var fel och följde ett typiskt mönster: jag tecknade inte vad jag såg, utan vad jag trodde jag såg. Problemet var att min vänstra hjärnhalva, den som bland annat kategoriserar och förenklar en komplex verklighet så att den blir mer greppbar för oss, dominerade över min högra. Låt mig visa några exempel i bilder.

Låt säga att vi ska skissa av en gran.

Den vänstra hjärnhalvan vet mycket väl vad en gran är. Den kan ordet “gran” och för att hjälpa oss vill den dessutom gärna visa oss för vårt inre öga hur en gran ser ut såsom den förstår saken. Eftersom vänster hjärnhalva är vass på symboler – det hänger ihop med dess förmåga att kategorisera – levererar den gärna något i den här stilen:

Mer utvecklat kanske min vänsterhjärna skulle kunna åstadkomma något i den här stilen, en slags Piff- och Puff på julafton-gran:

Men, granen vi vill rita av ser inte ut som en symbol. Den ser ut alldeles som sig själv. Den är lite ojämn och skev och har kvistar som faktiskt pekar uppåt, om vi verkligen tittar efter.

Skillnaden mellan att teckna det vi tror vi ser och det vi faktiskt ser kan vara mycket stor och de där symbolbilderna ställer ofta till det. Det gäller alltså att utveckla förmågan att teckna med höger hjärnhalva. Att komma åt det konstnärliga sättet att se. Resonemanget gäller för övrigt både om du vill teckna sådant du ser i din omvärld och sådant du ser för din inre blick.

För att träna på att låta den högra hjärnhalvan styra din hand, utan att den vanligtvis dominerande vänstra kommer in och stör, vill jag föreslå jag ett par teckningsövningar.

Självporträtt upp och ner och upp igen

Plocka fram papper och penna och följ helst instruktionerna ett steg i taget, utan att läsa igenom resten av inlägget i förväg. Det blir roligare så! Övningen är uppdelad i tre bilder, som tar kanske en halvtimma vardera, men du behöver inte göra alla i streck utan det går fint att pausa emellan (men läs då helst inte vidare i instruktionen, förrän du har tid att fortsätta med penna i hand). Okej? Då kör vi.

Ta en selfie. Jag rekommenderar att du ställer dig med sidan åt ett fönster, så du får lite skiftningar mellan ljus och skugga i ansiktet.

Lägg nu mobilen åt sidan så länge.

  • Din första uppgift är att rita ett självporträtt ur minnet. Du har sett dig i spegeln massor med gånger, eller hur? Plocka nu fram minnet av hur du ser ut och sätt det på papper. Var noggrann och gör så gott du kan.

När du är klar vill jag att du lägger minnesporträttet åt sidan så länge.

  • Nästa uppgift är att teckna ett självporträtt utifrån selfien du nyss tog. Rita så bra du kan även den här gången. Skynda inte, låt det gärna ta en halvtimma eller mer. Försök få till proportionerna och detaljerna.

När du känner dig färdig tycker jag att du ska jämföra de två bilderna.
Anledningen att jag bad dig rita ett porträtt ur minnet, är att den övningen ofta avslöjar hur din vänstra hjärnhalva fungerar och beter sig när du tecknar. Vi tar Betty Edwards till hjälp för att analysera bilderna:

“Att teckna en person ur minnet frambringar en inlärd uppsättning symboler, som du har övat in gång på gång under barndomen. När du tecknade ur minnet, märkte du då att din hand tycktes ha en egen vilja? Du visste att bilden inte blev som du ville att den skulle bli, men du kunde inte hejda din hand att rita de där förenklade symbolerna – av kanske näsans form, till exempel. (…) Jämför nu ditt självporträtt med din minnesteckning. Ser du symbolerna upprepade i båda bilderna – alltså, liknar ögonen (eller näsan eller munnen) varandra till formen, eller är de till och med identiska? Om det är så, är det en indikation på att ditt symbol-tänkande styrde din hand även när du observerade de faktiska formerna i spegeln.” (Min översättning)

Betty Ewdards bok riktar sig till nybörjare och det är mycket möjligt att du som läser det här är en van tecknare som kommit långt förbi stadiet hon talar om. Men du kanske ändå känner igen problematiken från tiden innan du knäckte teckningskoden?

  • Sista steget. Vänd nu mobilen upp och ner och rita ditt självporträtt ytterligare en gång, upp och nervänt. Än en gång: var noggrann.

Jämför bilderna på nytt. Blev det någon skillnad?

En till upp och ner-övning
Vi fortsätter på samma tema. Jag ska strax ge dig en bild att rita av. Syftet med övningen är att träna hjärnan och målet är att lyckas aktivera den högra hjärnhalvan och få den vänstra att koppla av en stund. För att underlätta vill jag att du ska anstränga dig medan du tecknar att undvika att benämna vad du ser. Din högra hjärnhalva kommer i all välmening att försöka meddela dig medan du tecknar, vad den tittar på. “En hand!”, kommer den ropa. “Finger! Jag ser ett finger! En tumme!” Din uppgift är nu att vänligt men bestämt ignorera de här utropen, genom att istället koncentrera dig på linjer, ytor och proportioner. När vänsterhjärnhalvan gapar “Jag ser en fot!”, kan du istället säga till dig själv: “Vilken vinkel är det på den här linjen? Hur lång är den i jämförelse med den vita ytan intill? Var möts de här två linjerna?”, och liknande i den stilen. Om din vänstra hjärnhalva är svårartat hjälpsam och vägrar tystna, kan du ge den en chans att vila genom att helt enkelt dölja de delar av motivet som får den att gå igång. Poängen med att motivet är upp och ner är att det inte ska vara så enkelt för vänster hjärnhalva att identifiera vad den ser och därigenom börja leverera förenklingar och symboler till din hand. Behöver du göra det ännu svårare för den genom att hålla för delar av motivet den lätt känner igen, så gör det.

Du ska strax få börja teckna. Låt mig bara, likt en övertaggad vänsterhjärnhalva, få säga några ord till om det tillstånd jag hoppas att den här övningen ska få dig att uppnå.

Har du någon gång varit med om att du suttit och tecknat och målat, för att efter ett tag inse att tiden har runnit iväg utan att du har märkt det? Förvånad sträcker du på dig och rätar på nacken som stelnat till och du undrar hur en timma kunde kännas så kort. Om Betty Edwards har rätt, beror det här på att du lyckats förlägga det mesta av hjärnaktiviteten till din högra hjärnhalva – och den har en annan tidsuppfattning än din vänstra. Den kan inte klockan, så att säga. Teckning/målning och meditation verkar ligga varandra nära, upplevelsemässigt. Fascinerande tycker jag. Men nu ska vi inte dröja längre. Nu ska vi få tyst på pratet och istället se om vi kan uppleva det hela genom tecknandet.

Ta fram papper och penna. Sätt dig bekvämt – även det här får gärna ta en halvtimma eller mer.

Här är bilden jag vill be dig rita av.

Rita av den linje för linje, yta för yta. Som ett pussel som du långsamt klarar ut och lägger på ditt eget papper.

Det skulle vara oerhört roligt att se din teckning när du är färdig med den, om du har lust att visa! Du kanske kan lägga upp den på instagram med hashtaggen #akvarellskola, eller posta den på min facebooksida?

Att skissa inför en målning

Så har vi kommit till skissandet många av oss gör innan vi sätter igång med en akvarellmålning. Det finns förstås akvarellister som inte drar ett streck innan de sätter penseln till papperet och det finns de som gör en så noggrann blyertsskiss att målandet närmast liknar en “paint by numbers”-övning. Inget av det är mer rätt än något annat. Själv rör jag mig över en ganska stor del av den skalan: ibland räcker det att markera ut de viktigaste linjerna och formerna och ibland vill jag ha en noggrann skiss att luta mig emot. Motivet och känslan för dagen avgör. Det viktiga är egentligen inte hur detaljerad skissen är, utan att det man skissar – oavsett om det är sparsmakat eller utförligt – blir ett bra stöd i målandet.

De här frågorna försöker jag besvara i mitt skissande inför en målning:

  • Vad är viktigast i bilden? Vad är själva motivet, handlingen? Den delen skissar jag upp mest omsorgsfullt.
  • Finns det någon/några helt raka linjer i ditt motiv? En rak horisont, en lyktstolpe, en byggnad med raka väggar och tak? En linje som borde vara rak, men som råkat bli lite svajig stör ögat rejält. Därför skissar jag även sådana linjer med omsorg.
  • Finns det människor i motivet? Då lägger jag en del vikt vid att få deras proportioner i ordning. Det stör lätt ögat om en bild befolkas av människor med alldeles fel proportioner. Koppla på bildblicken du tränade på i upp- och nerövningen och jämför linjerna som skapar gestaltens konturer och ytor.
  • Vilka är de övriga viktiga formerna i motivet? Finns där några relevanta horisontella och vertikala linjer? Några betydelsefulla cirklar, trianglar eller andra ytor? Dem skissar jag upp i grova drag, med lätt hand. Här behöver inte varje detalj komma med – det ordnar jag med penseln efterhand, i den utsträckning det behövs.

Så. Det här blev ett långt och mångordigt inlägg och det är dags att avrunda. Jag hoppas att övningarna kan vara till nytta och att du framförallt njuter av tecknandet. Vi avslutar med en liten behind the scenes från en av mina senaste akvareller. Från ax till limpa, så att säga.

Lycka till med ditt skissande och skriv gärna en rad i kommentarsfältet om du har frågor eller tankar att dela med dig av!

********

Tidigare avsnitt av akvarellskolan

Intro: Får det lov att vara en liten akvarellskola?

Del ett: Den som har flest prylar när han dör vinner

Del två: Pigmentens magiska egenskaper

Del tre: I vått och torrt

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Ynnesten att längta

Under många år har jag spenderat hela mina semestrar hemma i Västerbotten. Mycket av tiden har gått till att måla. Förutsättningarna här är perfekta: lediga dagar, vackra omgivningar med oändligt många inspirerande motiv, bra väder. I år har västerbottenssommaren i och för sig till stor del bestått av femton grader och snålblåst, men det duger gott som målarväder.

Baksidan med att ha sådana fina somrar har varit att det varit enormt tungt att behöva återvända till Stockholm. Att från den ena dagen till den andra byta ut morgonkaffe till havsutsikt mot att blicka ut över ett grått torg. Det har effektivt tagit kål på målarlusten, varje höst. Jag gav storstaden nio år och den gav mig väldigt mycket tillbaka; goda vänner, framförallt. Men den blev aldrig hemma.

I år är allting annorlunda. I morgon åker vi härifrån och det känns som alltid vemodigt att säga hejdå till nära och kära, men för första gången känner jag samtidigt en längtan till mitt andra hem, mitt nya hem, vårt lilla torp i Roslagen. Till grusvägen, skogsstigarna, hästhagarna och stundande höstfärger runt husknuten. I år kommer inte målarlusten att dö för att semestern är över. Jag kan inte beskriva hur glad jag är över det. Det är en sådan ynnest.

Hemma i torpet.
Publicerad den av — 4 kommentarer

Värdet af ditt lif

“​Att du i vanlig mening lyckas är ingen nödvändighet. Det kan stundom vara nödvändigare att du misslyckas: intetdera afgör i och för sig värdet af ditt lif.”

(Ellen Key, 1907)

Jag har sagt upp mig. Från ett fast jobb med trygg lön. Är jag riktigt klok?

Myndigheten Konstnärsnämnden släppte i fjol en rapport om konstnärers ekonomiska villkor. Jag ska sammanfatta den kort: de ser inte bra ut. Alls.

Och men ändå.

Jag har jobbat deltid i några år, för att få mer tid att måla. Det har gått ganska bra. Jag har målat rätt mycket och ställt ut en del. Sålt hyggligt emellanåt. Men för mig äter även ett deltidsjobb upp för mycket ork och tid. Det blir halvhjärtat med måleriet. Och jag vill mer.

Men så var det det där med penningen.

För länge sedan målade jag mycket på beställning. Det var bra för att tjäna pengar, men dåligt för målarlusten. Jag kände mig till slut som en akvarellkopiator: någon matade in en bild och ut spottade jag en akvarell. Det tog såpass mycket tid och åt upp så mycket kreativitet att det var på håret att jag slutade måla någontig annat. Pengar och skaparglädje kan vara svårkombinerat. Därför har jag alltid satt målandet i andra hand.

Jag ville egentligen gå konstskola efter gymnasiet. “Konstfack” var ett ord som lockade i hemlighet, men jag antog att det var för finare folk, så det slog jag ur hågen fort. Men det fanns en skola på Lofoten i Nordnorge, om jag minns rätt var det en folkhögskola, som jag länge övervägde. Men det kändes för riskabelt. Man blir ju ingenting av att gå konstutbildning. Det fick bli en bildlärarutbildning istället. En kompromiss och framförallt utsikter till stadig inkomst och ett Riktigt Jobb.

Sedan dess har jag haft stadig inkomst och riktiga jobb och är mycket tacksam för det. Dessutom har jag lyckats vrida ner utgifterna så att jag har kunnat jobba deltid, som sagt. Måleriet har genererat ett litet plus, men långtifrån kompenserat för lönebortfallet. Och nu har jag alltså trots det klippt av livlinan helt och givit mig ut på okänd och oavlönad mark. Det gungar under fötterna. Men allt i mig vädjar mig att våga prova.

Jag har förstås idéer om hur jag ska få en inkomst. Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men jag kan nämna att jag kommer ta upp beställningsmålandet igen, i begränsad skala. Jag berättar mer om det så småningom. 

För övrigt har jag ännu ett tag föräldrapenning på deltid, så jag mjukstartar det hela lite nu under hösten.

Kulturarbetares ekonomiska situation diskuteras då och då och ofta handlar det om tillgången till socialförsäkringssystemen (som förvisso behöver förbättras) och konstnärslönens vara eller icke vara. För min del är de frågorna bisaker. Det som är viktigt är dels möjligheten att ställa ut utan att bli skinnad (gallerier tar ofta antingen en hög avgift från konstnären eller en stor provision på försäljningen) och dels att storhopen människor har jobb och stabil inkomst så att de kan unna sig sådan lyx som konst. Det är liksom grundförutsättningarna. Jag tänker att kommuner kunde bli bättre på den första delen, att erbjuda utställningsmöjligheter till rimliga villkor. Varsegod för idé till fullmäktigemotion om du som läser råkar vara kommunpolitiskt engagerad!

Nå.

Vad jag ville komma till var bara att det är lite nervöst, detta. Jag är inte en riskbenägen person. Tvärtom snarare en gnutta oroligt lagd. Men jag blundar och dyker och hämtar lite kurage från Tove Jansson:

“Det är ingen konst att vara modig – om man inte är rädd.”

Publicerad den av — 38 kommentarer

Akvarellskolan del tre: I vått och torrt

I den här delen av akvarellskolan ska vi prata om vatten.

Vattnet frigör pigmenten och är en förutsättning för att vi ska kunna måla med akvarellfärg. Men vätan kan också ställa till problem, om man inte har den någorlunda under kontroll. Vatten på fel ställe eller vid fel tidpunkt kan effektivt förstöra din bild. Mycket av akvarellmåleriet handlar därför om att få grepp om vattnet. Att få känsla för hur fuktigt papperet är, hur länge en färg behöver torka innan du kan måla över den och hur mycket vatten du har i penseln.

Men låt oss börja från början. Redan innan du börjar skissa bör du dyka ner i vattenburken, för att få ditt papper i bästa möjliga skick att måla på.

Att spänna upp ett papper

Den noggranna akvarellmålaren startar arbetet med att väta sitt papper och spänna upp det på en skiva så att det slätas ut och blir i optimal kondition. Akvarellpapper kan vara av olika kvalitet i sig själva, men du får ut papperets fulla potential först om du väter arket, spänner upp det med klisterremsor och låter det torka innan målningen. Jag vill dock erkänna att jag själv ofta hoppar över det här steget. Fördelen med att begå en sådan synd är att det är så enkelt att bara öppna ett akvarellblock, doppa penseln och sätta igång. Nackdelen är att ett torrt papper inte är helt optimalt att måla på. Färgen sugs inte in i papperet på samma sätt som i ett uppspänt papper och papperet brukar tendera att bukta sig mer om du målar utan att spänna det. Prova gärna båda sätten och bedöm själv hur stor skillnaden är. I många fall fungerar det fullt tillräckligt bra att bara ta fram ett papper och sätta igång.

För de tillfällen du vill förbereda papperet, går du tillväga så här.

1. Ta fram ett papper och en skiva att spänna upp papperet på. Plywood är ett lämpligt material, eller något annat som håller formen när det blir blött. Plexiglas, tjock foamboard, lackad masonit. I många år använde jag en gammal skjutlucka från en kasserad bokhylla – allt som är plant och tål vatten duger.

Plocka även fram klisterremsor, en burk vatten och en bred, platt pensel. Det kan vara en akvarellpensel eller en moddlare av enklast tänkbara kvalitet, det är inte så noga.

2. Lägg papperet plant på skivan och vät det, jämnt över hela ytan. Låt sedan papperet ligga en stund och dra in vattnet. En del doppar hela arket i vatten, blöter det i duschen eller fuktar på baksidan. Alla alternativ fungerar. Poängen är att papperet ska dra in vatten så att det sväller upp.

3. Riv av fyra klisterremsor, tillräckligt långa för att kunna fästas längs papperets sidor.

4. När papperet sugit in vattnet en stund (hur lång “en stund” är beror på hur mycket vatten du använt och vilken luftfuktighet som råder där du befinner dig, men låt oss för enkelhetens skull säga att det kan handla om 10-30 minuter) är det dags att klistra upp papperet på skivan. Kanterna på papperet ska ha torkat något. Pappersytan ska inte vara blöt, utan ha blivit sidenmatt. Efter att ha genomfört proceduren ett par gånger kommer du ha fått kläm på vad jag menar.

Lägg papperet så plant det låter sig göras (knöligheten kommer försvinna när papperet klistrats fast och torkat ytterligare), vät en klisterremsa i taget och klistra fast papperet på din skiva.

5. Låt nu papperet ligga tills ytan är torr. När vattnet dunstar krymper arket och spänns därmed ut.

Har allt gått som det ska, är arket nu alldeles slätt och i perfekt kondition att målas på. Även om ytan har torkat är papperets kärna en aning fuktig och därför kommer färgen när du lägger på den att sugas rakt ner i papperet på ett sätt som ger bästa möjliga förutsättningar att lyckas med ditt målande.

Återigen, om du vill strunta i det här momentet och måla direkt i ett akvarellblock – kör hårt! Jag lovar att inte skvallra.

Vått på torrt och vått i vått

Det finns två grundläggande sätt att måla akvarell: vått på torrt och vått i vått.

Vått på torrt innebär att du målar på torrt papper – antingen på tidigare omålat papper eller ovanpå en annan färg som fått torka helt innan du målar över den med ett nytt färgskikt.

Vått i vått betyder att du målar på en redan våt yta. Antingen våt av rent vatten, eller våt av vatten och färg.

Oftast består akvareller av kombinationer av de två teknikerna, och mycket av målandet består av att avväga när det lämpar sig med det ena eller andra och att avgöra hur våta eller torra de olika delarna av din bild för tillfället är. En stor del av tiden du lägger på att måla en bild är väntan på lagom nivå av torkning.

Låt oss testa teknikerna genom ett par övningar.

Vått på torrt: Välj tre färger och måla tre fläckar, ungefär 5×5 centimeter stora. Låt dem torka.

Vått i vått: Måla ytterligare tre fläckar. Var inte snål med pigment och vatten. Skölj rent penseln och välj ut tre nya färger. Ta gärna färger med distinkt olika pigmentegenskaper (se förra delen i akvarellskolan). Medan fläckarna fortfarande är våta, målar du med vardera av de nya färgerna under de tre fläckarna. Låt färgerna mötas och flyta ihop med varandra – vått i vått.

Vänta nu tills alltihopa har torkat.

När dina vått på torrt-fläckar är helt torra: måla med lätt hand på en ny färg, omlott över den första färgen, som på bilden nedan. Om det första skiktet var helt torrt, ska det kunna målas över utan att lösas upp av den nya färgen. Eftersom akvarellfärg är transparent (vissa pigment förvisso mer än andra), kan du på det här sättet blanda färger i tunna skikt ovanpå varandra. Tekniken kallas lasering.

Har dina tvåfärgade vått i vått-fläckar torkat nu? Blev de vackra, intressanta? Förstärktes eller dämpades de olika färgegenskaperna i dina olika kombinationer? (I akvarellskolan del två kan du läsa mer om pigmentens egenskaper).

Genom att experimentera på det här sättet kan du hitta användbara blandningar till framtida motiv. Spara arken och notera vilka färger du använde, så att du kan ha dem som provkartor senare.

Ett testmotiv

Nu vill jag föreslå att du testar att måla ett motiv där du behöver måla både vått i vått och vått på torrt. Du kan förstås måla vilket motiv du vill, men har du inget för handen kan du använda bilden nedan. Den har jag valt för att den passar bra för att öva på de två teknikerna.

Så här skulle jag gå tillväga för att måla det här motivet (ursäkta de oskarpa bilderna – jag åkte på semester utan min kameraladdare…):

Först skissar jag med lätt hand och en hård blyertspenna upp de olika delarna av motivet som jag vill ha med i min bild. Jag flyttar ner horisontlinjen litegrann och är noggrann med att få öarna på en helt rak linje; det syns direkt om en horisont är svajig. Jag flyttar lite på personerna i bilden och försöker ge dem rätt proportioner. I övrigt är det inte så noga att varje sten hamnar rätt – du behöver inte göra en exakt avbildning av förlagan. I ett kommande inlägg kommer jag skriva mer om skissande och komposition.

Dags att börja måla. Eftersom akvarellfärg är transparent kan man inte måla ljusa färger ovanpå mörka. Du behöver därför planera ditt målande så att du börjar med de ljusa delarna av motivet och sparar de delar som ska vara ljusa eller helt pappersvita omålade. I det här fallet är himlen och havet de ljusaste delarna av motivet. De har blåa och rosa nyanser som går in i varandra – här gäller det alltså att måla sådana nyanser vått i vått, så att färgerna flyter ihop.

Blanda till de färger du vill använda; jag tar ultramarinblå, permanent carmine red och paynes grey och löser upp dem i vatten i varsin grop i min palett. Jag tar ganska mycket vatten och inte så väldigt mycket färg, eftersom motivet är ljust. Ett tips är att blanda till lite mer än du tror att du kommer behöva – ibland har du inte tid att pausa och blanda ny färg när du målar vått i vått, för då kommer färgen på ditt papper hinna torka för mycket och när du börjar måla på nytt sprider den nya, våtare färgen sig in på det halvtorkade området, med rejäla blomningar som följd. Trist, om det som i det här fallet är en jämn yta du är ute efter.

För att få till jämna övergångar mellan de blå och rosa nyanserna, lutar jag min skiva medan jag målar. Jag kommer måla himmel och hav uppifrån och ner, med horisontella drag med penseln.

När jag målar bildas det en lång droppe med våt färg i underkant av den målade ytan. Så länge du har denna droppe “lever” målningen och du kan fortsätta fylla på nedåt med nästa penseldrag. Jag sköljer penseln i rent vatten mellan varje färgbyte.

När jag behöver ljusare färg, målar jag helt enkelt med rent vatten. Då späds pigmenten ut på papperet. Jag målar omväxlande med den röda och blå färgen tills jag kommit ända ner.

Medan färgen ännu är våt tar jag en mindre pensel med lite mer koncentrerad ultramarin, det vill säga mindre vatten och mer pigment, och drar några svep som ska antyda vågrörelser i vattnet. Om du har för mycket vatten i penseln vid det här momentet kommer det att uppstå blomningar allteftersom papperet torkar.

Papperet får fortsätta stå lutat medan det torkar. Om jag lade det ner plant skulle det uppstå blomningar när det våtare partiet längst ner skulle flyta ut mot det mindre våta partiet ovanför.

När det första färgskiktet är helt torrt är det dags att måla resten av motivet. Nu målar vi vått på torrt. Jag målar landtungan vid horisonten med paynes grey – här med ganska mycket pigment och mindre vatten än tidigare, så att färgvalören blir lagom mörk. Akvarellfärg blir ljusare när den torkar, så det är oftast inget problem om den ser för mörk ut medan du målar.

Stenarna i förgrunden målar jag med paynes grey och rå umbra. Ofta tycker jag att det blir bra att begränsa antalet färger i en bild. Det kan vara viktigare att på så sätt få en bild att hänga ihop, än att få fram varje exakt nyans du ser i verkligheten eller på fotot du använder som förlaga. Därför får paynes gray återkomma här, även om stenarna på fotoförlagan är mindre blå än vad den är. Den råa umbran tycker jag funkar bra att måla stenarna med, eftersom den granulerar fint och därigenom hjälper till att ge intryck av sträv stenyta.

Jag målar stenarna vått i vått med de två färgerna. De får flyta ihop ganska fritt, men jag försöker genomgående lägga den råa umbran på stenarnas vänstra sida och paynes grey på den högra, eftersom ljuset i bilden kommer från vänster.

Jag målar ganska flödigt, det vill säga med mycket vatten och pigment. Jag vill att stenarna ska “måla sig själva”, genom att pigmenten får skapa blomningar och kantbitningar. Här och där sparar jag ut konturer av stenar som jag lämnar omålade – de får ta form i nästa steg.

Bildens huvudpersoner målar jag fram med paynes grey spetsat med lite av den svarta färgen neutral tint.

Jag använder även neutral tint till att markera ut de mörkaste skuggorna på och runt stenarna. Fiskarpojkens byxor målar jag med rent vatten och sedan låter jag en droppe paynes grey klättra upp från stövlarna.

När det första färglagret på stenarna har torkat, går jag över dem en gång till och målar de stenar jag tidigare sparade ut. På ett par ställen droppar jag i lite permanent carmine – samma som jag använde till himmel och hav – för att binda ihop bilden färgmässigt.

Några detaljer finputsade och bilden är färdig!

Testa gärna att måla din exempelbild på olika sätt. Du kan till exempel prova vad som händer om du inte vinklar papperet medan du målar bakgrunden – hur rör sig vattnet då och vad händer när färgen torkar? Prova om olika färger med olika pigmentkaraktär är lättare eller svårare att använda till ett sådant här motiv. Prova vad som händer om du pausar målandet mitt i arbetet det första färgskiktet och försöker fortsätta med våt färg i halvtorr färg. Prova att måla hela motivet vått i vått. Experimentera loss och lär känna graden av torrhet och väta.

Hoppsan…

Vatten och pigment är flyktiga saker, ibland dansar de iväg okontrollerat på papperet. Då kan det bli överraskande bra, eller alldeles förstört. Ett vanligt misstag är att man går in med nästa färg för tidigt, innan det förra skiktet hunnit torka helt, med resultatet att istället för de två ytor man ville ha, blandar färgerna sig på ett sätt man inte ville. Då någonting sådant händer, gäller det att rätta till missödet snabbt och så gott det går. Ett sätt är att trycka en tuss hushållspapper på den färgklick du vill ta bort. Tryck rakt ner, så att färgen sugs upp. Om det är mycket färg och lite vatten där du vill korrigera, kan du först försiktigt lägga på mer vatten och vänta några sekunder så att pigmenten löses upp lite mer, innan du trycker med hushållspapperet. Ibland kan du med lätt hand försöka lösa upp färgklicken med penseln innan du trycker till med hushållspapperet. Olika pigment är olika lätta att på det här sättet stämpla eller tvätta ur. En del pigment biter sig snabbt fast och kommer att lämna ett synligt spår, medan andra ger vika och låter sig lyftas bort nästan helt.

  

Prova gärna med dina färger, så att du lär dig att få en känsla för om ett misstag kommer gå att rädda upp eller inte. Ibland får man gilla läget och försöka måla över eller använda misstaget i kompositionen. Var alltid försiktig när du försöker lyfta bort färg från papperet, så att du inte gnuggar och skadar papperets yta.

Lycka till med målandet och skriv gärna en rad i kommentarsfältet om du har frågor eller tips på temat vatten!