1 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskola del två: Pigmentens magiska egenskaper

Jag har genom åren testat olika tekniker, men alltid kommit tillbaka till akvarellmåleriet. En orsak är akvarellpigmentens speciella egenskaper, som gör dem så intressanta att arbeta med. Rätt hanterade svarar akvarellpigmenten dig i måleriet. Du löser upp dem i vatten, för ut dem över ditt torra eller fuktiga papper och de belönar dig genom att åstadkomma olika effekter alldeles på egen hand. Till skillnad från oljefärgen, som vänligt lägger sig tillrätta där du placerat den på duken, kan akvarellfärgen dansa iväg okontrollerbart över papperet – sprida sig i monumentala blomningar, skapa skarpa kanter runt en form eller klumpa ihop sig till en grynig yta.

Precis de egenskaperna är i och för sig också det som kan göra akvarellmåleriet till en frustrerande kärleksaffär. Du har kämpat för att få till en del av din bild, ska bara rätta till formen liiitegrann i ena hörnet… och vips, så blommar stora nebulosor ut över din fina, släta yta, som visst var en gnutta fuktigare än du hade trott.

Som jag skrev tidigare: det är klokt att ha ett förlåtande förhållningssätt till ditt målande. Pigmenten lever sitt eget liv, och ibland kan det verka som om deras vilja är starkare än din. Men lär du dig att dra nytta av deras egenskaper, kan du få mycket ut av ditt målande.

”Ingen tavla har ju blivit bra för att den är gul”

Citatet är Arne Isacssons, modern akvarellkonsts nestor. Han skrev och undervisade om detta med akvarellpigmentens karaktär och egenskaper, och menade att dessa ofta är intressantare än själva kulören på färgen. Vi ska ta en närmare titt på vad han syftade på.

När man ska beskriva en färg berättar man ofta först vilken kulör färgen har. Den är ”blå”. Eller, lite preciserat, ”blå med dragning åt grönt”. En annan egenskap är hur mörk eller ljus färgen är – färgens valör. Men akvarellpigmenten har fler egenskaper än kulör och valör.

Jag föreslår att du nu tar fram dina färger, en pensel och akvarellpapper, så att du kan lära känna din paletts många olika karaktärsdrag.

Måla upp färgerna en efter en. Prova att lägga på mycket färg i ganska lite vatten, och lägg efter en stund till mer vatten och dra ut färgen, så du ser hur den ser ut med både mycket och lite vatten. När färgfläckarna har torkat, undersök vilka egenskaper de har och försök sätta ord på dem.

Är färgen till exempel mycket transparent – släpper igenom ljus – eller är färgen mer opak – tjock och ogenomlyslig? Eller kanske både-och, beroende på hur mycket vatten du ger den?

Känns färgen lätt till sin karaktär, eller tung?

Är färgen en pigmentfördelare, det vill säga sprider den sig lätt över ytan, utan att klumpa ihop sig? Eller är den motsatsen – en pigmantanhopare, som vill sprida sig tunt på en del av ytan och klumpa ihop sig tjockare på en annan plats?

Har du att göra med en riktig blommare, som bildar blomliknande nebulosor om du ”stör” den genom att lägga på lite vatten när den har halvtorkat?

Kan färgen göra konststycket att bilda en kant runtom sig själv, som om du hade dragit en mörk, tunn kontur runt den med en mycket smal pensel? I så fall har du att göra med en kantbitare.

Är det en granulerande färg, som samlar sina pigment i pappersytans håligheter och ger ett grynigt intryck?

Flyter färgen snabbt och flyktigt eller rör den sig trögt över papperet?

Rätt färg till rätt motiv

Det är inte så att vissa pigmentegenskaper är bättre än andra. De är bra eller dåliga beroende på vad du vill använda dem till. Pigmentfördelande färger är härliga att måla släta ytor med. En molnfri himmel över en åker: koboltblå och ljusockra. Pigmentanhoparen å andra sidan, med sin tendens att samla ihop pigmenten, kan nyttjas för att t.ex. få en fin skuggning på en rund form. Ljusa, transparenta färger kan passa till delar av motivet som ligger långt bort, medan tyngre, mer opaka pigment ofta gör sig bra till sådant som ligger i motivets förgrund. Granulerande pigment kan på egen hand skildra ytor som har en grövre struktur. Nyckeln är att släppa pigmenten fria i ganska mycket vatten och att försöka hitta den typ av pigment som gör sig bäst till det motiv du arbetar med.

Öva din akvarellblick

Titta gärna framledes på dina motiv med  pigmentegenskaperna i åtanke. Förutom kulörer och valörer, vilka egenskaper har motivets olika beståndsdelar?

Prova gärna att måla olika varianter av samma motiv, men med färger med olika pigmentegenskaper. Det är lärorikt och kan bli överraskande bra.

Se dig omkring på din omgivning och försök benämna egenskaperna på former och ytor du ser. Om du tittar ut genom fönstret just nu, är himmelen målad i en lätt och flyktig antwerpblå, eller ser du kanske en halvtransparent engelskt röd solnedgång? Ser du några trädkronor? Skulle du använda en grynig, lite disig grönjord för att måla dem, eller är det gyllene, solbelysta löv i nyansen green gold du ser? Du kan öva din akvarellblick, genom att så ofta som möjligt översätta det du ser till ditt akvarellvokabulär.

I takt med att du lär känna dina färgers egenskaper, kan du slippa mycket frustration och istället få till ett fint samarbete med pigmenten. En möjlighet till en ny dimension i målandet. Lycka till!

———–

Undrar du något? Välkommen att fråga i kommentarsfältet!

Dela den här bilden

    En kommentar

  • Svara
    Akvarellskolan del tre: I vått och torrt – Elisabeth Biström
    20 juli, 2017 at 07:22

    […] 9 januari, 2015 Föregående inlägg […]

  • Skriv en kommentar

    %d bloggare gillar detta: