Browsing Tag

skapande

2 I kategorin Akvarellmåleri

Bröd och bråd bedömning

Föreställ dig detta: Det är lördag morgon och du har stigit upp tidigt för att baka bröd till frukost. Du har längtat efter den här stunden hela veckan. Sett fram emot hur du ska sitta länge med morgontidningen, en kopp kaffe och nybakta frukostfrallor på en assiett. En skön långfrukost, som en perfekt start på helgen.

Du har satt igång ugnen och tagit fram bunke, slev och ingredienser. Så sätter du igång. Du blandar jäst och ljummet vatten, en nypa salt och en sked sirap.

Nu tar du en sked, smakar på blandningen och säger ”Usch! Det här är ju inte gott alls!” Plötsligt känns brödbaket inte lika roligt. Du som hade sett fram emot att skära upp ett varmt, väldoftande bröd – inte äta sådan här sörja!

Trots irritationen mäter du upp mjöl och rör ner det. Nu växer din skepsis. Tvärtemot bilden du haft av de gyllengräddade frallorna ser det här ju bara ut som ett blekt, degigt kladd! Du knådar några tag, men kastar strax hela klumpen i soporna. Du diskar ilsket ur bunken och tänker att det är typiskt. Du är helt enkelt ingen bra bagare.

Ett absurt scenario, eller hur?
Nå, precis så här behandlar många sina akvareller. De smakar av och bedömer med kritisk blick, långt innan målningen är färdiggräddad. Tittar misstänksamt på det första färglagret och säger ”Usch, så blekt”. Målar vidare och skakar snart på huvudet. ”Det ser inte alls bra ut.”

Som om en akvarell vore färdig långt innan den faktiskt var färdig. Som om en skål med jästvätska vore ett nybakt bröd.

Det här är min uppmaning: ta det varligt med bedömning och granskning. En akvarell ser nästan jämt ut som skit under processens gång, för att tala klarspråk. När jag målar är det ofta först vid de sista penseldragen som målningen går från blaha till bra. Det har ingenting med mig att göra, utan med akvarelltekniken. Akvarell målas vanligtvis med ljusa färger först och sedan byggs målningen gradvis upp med mörkare och mörkare valörer. Sådan är arbetsgången eftersom akvarellfärg inte är täckande. Du kan inte måla ljusa färger ovanpå mörka. Därför ser en akvarell mycket underlig ut under merparten av sin tillblivelse. Du gör klokt i att förlåta den för det.

Det är helt enkelt mycket möjligt att din målning inte alls är dålig. Den är bara inte klar. Släng inte degen i soporna, utan utrusta dig med tålamod och nyfikenhet inför det färdiga resultatet.

Bon appétit.

1 I kategorin Ditt och datt/ Elisabeths akvarellskola/ Tecknande

”Jag kan inte ens rita en streckgubbe”

Barnteckning av Elisabeth Biström

Många människor berättar för mig att de inte kan rita eller måla. ”Inte ens en streckgubbe!” Upplysningen är i stort sett aldrig en följd av att jag efterforskat personen i frågas teckningskunskaper – bikten kommer liksom som ett försvar och det är med lite sorg de informerar: ”Du är så duktig, men jag kan inte alls”.

Jag lyckas sällan svara på ett bra sätt och jag tror att det beror på att det hos de allra flesta finns en föreställning om att tecknande och målande är en medfödd talang, som de beklagar att de föddes utan. Jag å andra sidan, är övertygad om motsatsen: de allra flesta kan lära sig att teckna väl. Det är en fråga om kunskap och övning. Tyvärr har jag funnit att det svaret ofta verkar vara en smula förolämpande, så jag är försiktig med att vräka ur mig det.

Men till dig som är intresserad av hur det går till att lära sig teckna, vill jag rekommendera den här texten, ”du ritar som en nioåring (och vad du kan göra åt saken)” av konstpedagogen och allkreatören Alicia Sievert.

(…) ”Så vad händer om du slutar träna fotboll, piano eller matematik? Du slutar att lära dig nytt, du glömmer bort sånt som du kunnat och du slutar att utvecklas. Det har vi förståelse för, men många vuxna blir frustrerade över vad de åstadkommer med penna och pensel därför att det ser barnsligt ut. ’Jag är ju vuxen, jag ska inte måla som ett barn.’ Men vilken annan egenskap eller talang utvecklas utan att stimuleras och användas?

I ett inlägg i min akvarellskola, ”Skissen som stöd och hjärnträning”, ger jag också en del handfasta tips och övningar till den som vill träna upp tecknarmusklerna.

Alicia Sievert har utlyst en teckningsutmaning under juni månad. Är du en av dem som kämpar med streckgubbarna, men har lust att ge dig själv en chans att faktiskt väcka din slumrande konstnärliga förmåga till liv – varför inte haka på?

Om du kör fast vill få tips på vägen – skriv en kommentar och beskriv vad du tycker är svårt, så ska jag hjälpa dig efter bästa förmåga!