Visa alla inlägg av

Elisabeth Biström

0 I kategorin Akvarellkurs/ Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Utställning

Måla med mig på utställning i Lövånger

När jag var tolv år gammal ordnade konstnär Barbro Frimodig en akvarellkurs för barn på sockenmuseet i Lövånger, där jag bodde. Jag och några jämnåriga vänner träffades en gång i veckan och fick bekanta oss med papper, pigment och penslar. För mig utvecklades bekantskapen till en livslång relation.

I sommar har Lövångers hembygdsförening bjudit in mig att ha en utställning på sockenmuseet och det känns speciellt och roligt att få ställa ut där jag började måla. Den 14 juli blir det vernissage, och jag tänkte att det kunde vara trevligt att återknyta till starten genom att hålla en workshop under vernissagedagen, där den som vill kan titta förbi och slå sig ner och måla med mig. Jag visar olika akvarelltekniker och svarar på frågor efter bästa förmåga. Du behöver inte ha någon akvarellvana sedan tidigare – kom och prova på! Workshopen är gratis och du behöver inte anmäla dig.

Vernissage med workshop äger rum onsdag 14 juli kl. 12.00-15.30. Utställningen pågår sedan t.o.m. 29 juli och är öppen onsdag-söndag 12.00-15.30. Adressen till sockenmuseet är Kungsvägen 31, Lövånger (och Lövånger ligger förresten 5 mil söder om Skellefteå, för dig som inte är bekant med trakten).

Välkommen!

0 I kategorin Ditt och datt/ Vardagligheter

Rapport från ett vab-kök

Onsdag. Vab för åttonde dagen. En lätt stress under huden. Å ena sidan har jag det mysigt med min knappt-förkylda fyraåring, å andra sidan: känslan att inte få någonting gjort. Vetskapen om utställningsförberedelser som väntar. Målningar jag vill sätta igång med. Allting på paus. Coronareglerna på förskolan är strikta: ingen snuva tillåten. Jag förstår, absolut. Helt rätt. Och men ändå. Förkylningen är borta men näsdroppet fortsätter – hur länge? Dropp, dropp, dagarna tickar på.

Vi åker och badar varje dag. Sjön är 29 grader varm. Han vågar simma långt med armpuffar nu, och bubbla med munnen under ytan. 

Jag försöker jobba något litet. Måla går inte – det är svårt nog när jag är ensam. I sällskap med en fyraåring med en fyraårings tålamodsspann, omöjligt. Jag försöker bokföra istället, med öronproppar, några minuter i taget. Sedan ”titta koja”. Sedan ”mamma, törstig”. Sedan, ”mamma, kolla på mej”. Ett verifikat i taget.

Jag får dåligt samvete när han får titta för mycket på teve, men jag behöver få litegrann gjort. Förlåt, förlåt. Han trivs framför sommarlovsprogrammet, ropar ut rapporter om vad som händer. Sommarskuggan har gjort ett skuggslem-moln! Oj!

”Ha marginaler. Ha för tusan marginaler.”

Pappan? Han kan inte komma ifrån jobbet just nu. Vab-timingen är sällan smidig på det sättet, kommer nästan alltid vid en krånglig tidpunkt. Jag försöker ha det i åtanke och lägga upp mitt jobb så att det finns utrymme för sådant här. Jag skickar mig själv tacksamma tankar för att jag satte en tidig deadline för kommande utställningar; de är färdiga och inlämnade på ramverkstan. Puh! Notering till mig själv: fortsätt så. Ha marginaler. Ha för tusan marginaler. Livet anpassar sig inte till fantasifullt fyllda kalendrar.

Pappan-sambon kommer med pizza och matkasse på kvällarna. Diskar undan, leker, nattar, tar över. Efter nattningen kollar vi på teve, en halv film per kväll. Lyx med en ensamtimme tillsammans.

Jag har det fint, men längtar till ateljén också. 

Såhär brukar mina jobbdagar se ut: lämnar på förskola, kommer tillbaka, går till ateljén, som är en liten stuga jag byggt på vår tomt. Klickar igång någonting att lyssna på, något som tar upp halva min uppmärksamhet. Det distraherar bort allt vardagligt. Med halva tanken i podden och halva i måleriet tittar jag på gårdagens halvfärdiga målning. Förstår vart jag är på väg. Tittar en stund till, överväger alternativ. Kanske visar jag något av processen på nätet. Sedan måla. Det tar inte lång tid innan tiden blir flytande. Det går tio minuter eller tre timmar. 

Ni vet hur man ibland kan känna att man vaknar, liksom att man stiger till ytan ur en dröm? Den känslan kommer till slut och då är det dags för lunch. Jag tar gårdagens rester i köket, kanske direkt ur kastrullen, kanske värmda, kanske direkt ur kylen. Lunchrast ensam intresserar mig inte särskilt mycket, så det får gå fort. Jag passar på istället att ta en runda i trädgården. Vattnar något, drar lite ogräs. Skönt att använda kroppen efter stillasittande arbete.

Tillbaka till ateljén. Jag bläddrar bland målningar, har oftast några igång samtidigt. Väljer någon att fortsätta på. Skriver kanske något mellan varven. Jag har tusen idéer i anteckningar i telefonen. En del blir akvarellskoleavsnitt. En del ska bli en bok, eller tre. En del blir ingenting mer än en tanke som får lite mer stuns om jag tar mig tiden att skriva ner den. Konstnärslivet är överraskande mycket skrivande. Jag trodde att det skulle vara måla, måla, måla, men det är minst lika mycket tänka, tänka, och för att tänka behöver jag skriva. 

Så småningom dags att hämta på förskolan. Kram och lunchrapport – han åt tre fiskpinnar, bra, bra. De har gått till återvinningen, de har lekt i skogen, han har ett skrubbsår på knät, men har fått plåster. På hemvägen berättar han om vem som petat på vem med hur lång pinne, och jag låter ateljétankarna falla i vila tills nästa dag. Vill vara närvarande i berättelsen, i hans värld, som är ett drama om en pinne. Det känns tryggt att de stora händelserna i hans liv ännu är så små.

Men idag är en annan sorts dag. Några verifikat till ska jag få in i bokföringen, sedan åker vi till sjön. Sedan tvätt. Sedan trolldeg. Sedan mellis. Sedan rita, äta, leka, sova. Måleriet kan vänta ett par dagar till. Idag ska jag öva på att släppa det som behöver släppas. Det blir en bra dag det här.

2 I kategorin Akvarellmåleri/ Utställning

Himmel och häll – kommande utställning i Skellefteå

Utställning på Galleri1 i Skellefteå med Elisabeth Biström och Gunnar Nordlund

Den 17-28 juli ställer jag ut på Galleri1 i Skellefteå tillsammans med fotograf Gunnar Nordlund. Vi bjuder på sommarljusa nätter från Bjuröklubb i foto och akvarell under titeln ”Himmel och häll”.

Vernissage under trygga former lördag 17 juli kl. 11.00-15.00. Utställningen är öppen 16.00-19.00 på vardagar och 11.00-15.00 lördagar och söndagar. Hoppas att vi ses!

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv

Från skiss till bokomslag

En nykomling i skogen, av Matts Lindbladh. Omslag illustrerat av Elisabeth Biström

I februari fick jag ett mail från Matts Lindbladh, professor i skogsekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Han var i färd med att färdigställa en bok, ”En nykomling i skogen – så erövrade granen Sverige”, som han undrade om jag ville illustrera omslaget till. Det ville jag gärna! Igår hittade jag den färdiga boken i brevlådan. Det är något visst med att se sitt arbete i tryck!

Jag har illustrerat några böcker genom åren. Det är roliga uppdrag, för det ger så tydliga ramar att förhålla sig till. Format, tema, plats för omslagets övriga layout. Det utmanar kreativiteten mer än vad ett vitt ark man är fri att göra vad man vill med gör. Jag tycker om dialogen också, att försöka synka sig med vad författaren är ute efter.

Så här såg processen med omslagsmålningen ut.

Skiss, Elisabeth Biström
Skiss påbörjad. Jag ritade in bokens format och gjorde en bildkomposition som skulle ge plats för rubriker och baksidestext. Det gäller att komma ihåg att en bok är tredimensionell. I bokhyllan syns bara bokryggen, och baksidan ska ju locka till läsning – viktigt att inte lägga krutet bara på framsidan, alltså.
Skiss till bokomslag, Elisabeth Biström
Skissen färdig. Den är ungefär i storlek 16×12 cm.
Akvarell till bokomslag för boken "En nykomling i skogen". Författare Matts Lindbladh och illustration Elisabeth Biström
Och den färdiga målningen. 53×35 cm. När akvarellen var färdig fotograferade jag den och redigerade det digitala originalet till tryckmässig kvalitet. Klart!