Kategori: Konsten att bli mer kreativ

Vissa dagar känner jag mig klar att gå och lägga mig redan klockan 08.15. Då sitter jag i bilen, nyss hemkommen från att ha lämnat min son på skolan och min dotter på förskolan, efter en rörig morgonrusch.

Tröttheten kommer sig av bristande rutiner och, följaktligen, många beslut: i vilken ordning ska jag göra saker och vad ska göras? Väcka sonen samtidigt som jag går ner med dottern, eller låta honom dra sig en stund? Ägg, müsli eller smörgåsar? Blöjbyte innan frukost eller efter? Vilka kläder? Var det gympa eller simträning idag; var finns badbyxorna? Oj, i tvätten? Var finns hans andra par? Ska det regna idag? Är galonbrallorna här eller kvar på skolan?

Sådär kan en dålig morgon fortsätta, och när jag rullar tillbaka in på parkeringen hemma har jag redan fattat trettiofem beslut och försökt lägga arton saker på minnet inför dagarna som kommer.

Inte den bästa starten på en arbetsdag där kreativ energi är grunden för mitt jobb.

Lynchs lunchknep

I en intervju jag såg igår med den nyss bortgångne filmskaparen David Lynch berättade han om vad han äter till lunch och middag:

Lunch: tomater, tonfisk, fetaost och olivolja.

Middag: kyckling, broccoli och sojasås.

Samma varje dag.

Anledningen? Jo, den förutbestämda vanan kring vardagligheter som lunchmenyn gav honom utrymme att “mentalt ge sig av till en annan plats”. Platsen där hans fantasivärldar kunde ta form.

Rutinen att skapa skaparutrymme med hjälp av rutiner delar Lynch med många kreatörer.

Psykologen Mihaly Csikszentmihalyi, (mest känd för att ha myntat begreppet “flow”), upptäckte när han undersökte hur exceptionellt kreativa personer bär sig åt, att de ofta har gjort rutin av sådant som många av oss vanliga dödliga spiller tid och engergi på att fatta nya beslut om på daglig basis. Forskarna, konstnärerna, innovatörerna och författarna han intervjuade kunde till exempel berätta att de bestämt sig för att bära samma kläder varje dag, för att spara hjärnutrymme till viktigare saker.

Att det fick dem att framstå som lite udda var ett pris värt att betala för friheten det gav dem att fokusera på sitt kreativa arbete.

Vår beslutsbudget är begränsad

Anledningen att beslutsfattande, även kring bagateller som vilka byxor man ska välja för dagen, kostar kreativ kraft är att vi tenderar att drabbas av beslutströtthet om valen blir för många.

Du kan tänka dig att du har en begränsad beslutsbudget; ett visst antal beslut du orkar fatta varje dag. Om du behöver prioritera – vilka dagliga beslut kan du avstå, genom att göra rutin av dem, för att ha beslutsbudgetutrymme över till dina kreativa projekt?

En överenskommelse med dig själv

Författaren Anne Lamott poängterar också vikten av att göra rutin av sitt skapande. Vad du gör som författare, säger hon är att “du sätter dig ner och gör dina skalövningar varje dag, och vad som än händer får du något jobb gjort.” Gör en överenskommelse med dig själv, är hennes råd. Alltså: spara dig själv energislöseri genom att fatta beslut på förhand om vad din rutin ska vara.

(För dig som inte är bekant med Anne Lamott rekommenderar jag varmt hennes bok Bird by Bird – Some Instructions on Writing and Life, och/eller detta osannolikt roliga föredrag från 1996 där hon pratar på temat för boken: om hur man fångar idéer, står ut med sina kassa första utkast och lär sig att starta upp och fullfölja kreativa projekt.

Alvas kvällsrutin

I mitt vardagsliv utanför konstnärsjobbet märker jag ofta att de delar av dagen som fungerar allra bäst är de vi gjort till rutin. När ramverket är givet blir friktionen mindre; vi kan fokusera på innehåll istället för att förhandla om vad som ska göras.

Ett exempel är att vi inrättat en fysisk lekstund varje dag mellan middag och kvälls-teve, där jag, min sambo och barnen röjer den sista energin ur kroppen, så att vi sedan lyckas varva ner inför kvällen. Som bonus får jag hoppa hopprep med en tjutande glad tvåårinng och lida förnedrande nederlag i brottning mot min åttaåring.

När det så småningom blir dags att få barnen i säng har min sambo rutinen att fråga vår tvååring Alva samma sak varje kväll: “Ska vi gå och läsa Juliaboken?” Alva, som förut brukade protestera högljutt mot att gå och lägga sig, svarar genom att samla alla sina gosedjur i famnen: apan och apan, mammanallen, lilla nallen, dinosaurien Bracke, hunden och Nalle-Maja. Sedan hojtar hon “onatt, mamma!”, jag hojtar “onatt Alva!” tillbaka, och så travar de iväg.

Hon har hittat vila i rutinen – och lärt mig en viktig läxa om vikten av att sluta spilla kraft på att uppfinna vardagshjulet om och om igen.

Min ateljéritual

Eftersom jag i grund och botten (som du kanske anat vid det här laget) är en ganska rörig person, har jag tagit med mig rutinmetoden till ateljén. Den dagliga ritualen är enkel och effektiv: jag tänder en brasa och funderar över dagens arbetsuppgifter medan elden tar sig. Stänger kaminluckan, slår igång en podd och målar fram till lunch. Resten av dagen kan få bli mer ostrukturerad; på det här sättet har jag alltid fått det viktigaste gjort först. Och jag slipper slösa energi på att fatta beslut om hur förmiddagen ska se ut.

Hur ser dina rutiner ut?

Har du beslutsbudgetutrymme kvar till dina kreativa projekt, eller finns det områden där du skulle kunna spara på ork genom att göra rutin av vardagssysslor? Berätta i kommentarsfältet så kan vi tipsa varandra om förenklande rutiner som skapar utrymme för ett mer kreativt liv!

MER PÅ TEMAT:

Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?

I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.

Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.

Din e-postadress:

Ibland föreslår folk att jag skulle ha god diciplin. De föreställer sig att det är den primära egenskap som behövs för att få kreativa projekt ur händerna och ut i världen. Jag vill föreslå att disciplin bara är ett verktyg av många. 

En del kreativa problem är en spik, som behöver hamras in med bestämda slag. Andra är mer luriga. Hur mycket man än bankar vill skruven inte ge efter. Den behöver lirkas ned med ett helt annat verktyg. 

Ofta vet man inte exakt hur problemet man står inför är beskaffat. Kanske är det ett tidsproblem, som kräver eftertanke och tålamod. Kanske är det ett kunskapsproblem, som kräver att du luskar ut någonting du inte kände till innan du satte igång. 

En del projekt ser komplicerade ut när de är färdiga, men är lustfyllda undervägs. Skapade mestadels i flow – det energiska tillstånd man kan ha turen att uppleva när man står inför en uppgift som rör sig precis på gränsen av vad man klarar av. Vi ska återkomma till flowkonceptet senare. Andra projekt är ett sammelsurium av beståndsdelar: vissa enkla, andra kluriga. 

Ha en bred verktygslåda

För att komma in i goda vanor av kreativt arbete behövs en välutrustad verktygslåda. Disciplin, ibland. Andra gånger uthållighet eller arbetsglädje. Emellanåt en och annan muta. 

För att klara av problem som gör motstånd, tar jag ibland till mutor som att jag kombinerar arbetet med gott kaffe i en fin kopp med fat och bra musik som lägger ett njutbart ljudfilter över uppgiften. Det kan bära mig igenom ett delmoment som jag inte har disciplin att genomföra med ren viljestyrka. 

I grund och botten handlar det om att lära känna sig själv. Vilka uppgifter flyter enkelt ur händerna och vilka är motsträviga? Är de motsträviga uppgifterna nödvändiga, eller kan du använda verktygen “hoppa över”, eller “delegera”? Behöver du tugga i dig uppgiften – kan du bryta ner den i mindre överväldigande delar?

De minsta stegens väg

En gång hade jag givit mig själv uppgiften att bygga en ateljé. Det var inte den första saken jag hade byggt: jag hade övat upp mitt hantverkskunnande genom att snickra en trappa till ett uthus på gården. Fyra plankor som ram och sex brädor fastskruvade ovanpå. Det visade sig att ateljébygget krävde lite mer kunskaper än så. Under ateljéprojektets första veckor sov jag dåligt. Hjärnan var fullt upptagen med att ängslas över alla saker jag inte kände till: hur är en fönsterkarm egentligen konstruerad? Ska fasadbrädorna möta offerbrädan, eller ska där finnas en liten luftspalt? Tusen frågor av det slaget snurrade i huvudet och väckte mig om nätterna. Till slut kom jag fram till ett bättre förhållningssätt än att ligga vaken och grunna. 

Fem år tidigare hade jag genomgått en utmattning, en ganska hemsk. Reserverna var slut. Jag klarade nätt och jämt av mitt jobb, men föll ihop som en liten pöl på hallmattan när jag kom hem om kvällarna. Efter en tid gick jag till en läkare, som remitterade mig till en psykolog som rådde mig att skala ner varje uppgift till minsta möjliga beståndsdel, tills arbetsinsatsen var så liten att jag skulle orka med den. Istället för projektet “ta en promenad”, vilket var en alltför krävande uppgift, skulle jag tänka “vad är det minsta möjliga steg jag kan ta för att närma mig målet?” Att resa mig upp? Att ta på mig skorna? Att gå ut och ställa mig framför ytterdörren? Steg för steg lyckades jag till slut, till en början med handgripligt stöd av min sambo, att hasa mig runt lägenhetshuset där jag bodde. En seger, och en början till ett långsamt tillfrisknande. 

Jag började tillämpa utmattningsterapin på ateljébygget. När tankarna spann iväg i riktning mot alla byggmoment jag inte kunde överblicka backade jag steg för steg, tills jag hittade de minsta moment som jag visste att jag skulle klara av. Kapa en bräda. Slå i en spik. Repetera.

Idag har jag både en ateljé och nya verktyg i problemlösningslådan. 

Alltås: någonting kan se disciplinkrävande ut för en utomstående betraktare, men i själva verket finns det lika många sätt att närma sig ett problem som det finns problem att hantera. 

När du kör fast och har provat att banka tills handleden ömmar, fråga dig om uppgiften du bankar på verkligen är en spik.

MER PÅ TEMAT:

Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?

I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.

Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.

Din e-postadress:

Martin Luther King Jr. satt fortfarande och arbetade på sitt tal minuterna innan han klev upp för att tala vid den stora medborgarrättsmarchen i Washington. I stödorden han hade med sig upp i talarstolen fanns inte orden I have a dream med – det som skulle komma att bli en av historiens mest berömda fraser formulerade han i stunden, inför de 250 000 åhörarna.

Organisationspsykologen Adam Grant, som har forskat på originellt tänkande, härrör Kings snilleblixt till dennes senfärdighet med talförberedelserna. “Eftersom texten inte var huggen i sten, hade han frihet att improvisera”, förklarar Grant och slår ett slag för vad han kallar aktiv prokrastinering. 

Prokrastinering är ett finare ord för att skjuta upp jobbiga saker. Inte någonting att stå efter, för det mesta. Bokföringen måste göras, ogräset behöver rensas – ju förr, desto bättre, eller hur? Men Adam Grants forskning tyder på att prokrastinering faktiskt har sin plats när vi ska åstadkomma någonting kreativt. Nyckeln är att prokrastinera på rätt sätt. 

Motsatsen till att prokrastinera är att kavla upp ärmarna, sätta igång och slutföra en uppgift så snart det går. Ibland är det den bästa vägen att gå, men problemet är att den processen inte ger tid för nya idéer att korsbefrukta den initiala lösningen. Resultatet blir sannolikt inte särskilt originellt. 

Att skjuta fram hela processen till strax innan deadline blir heller inte lyckat. Alla som försökt göra ett grupparbete med skolans lataste klasskompisar (inga namn nämnda) vet precis hur det fungerar.

Den gyllene medelvägen är den aktiva prokrastineringen, som fungerar enligt formeln: starta snabbt, men avsluta långsamt. En tjuvstart som både är tillåten och tillrådlig.

Alltså: Så fort du fått en uppgift eller kläckt en idé som du vill genomföra – sätt igång! Gör ett utkast, formulera allt du vet om ämnet, få ner dina första skisser på papper. Censurera dig inte i det här läget. Urval och finputsning kommer i ett senare skede.

Sedan låter du saken marinera. Lev som om ingenting hade hänt. Efter en tid kommer du upptäcka hur dina tankar återkommer till idén, med nya infallsvinklar. Du börjar göra associationer mellan saker du ser, läser, hör talas om, upplever, och projektet som ligger påbörjat på ditt arbetsbord. Skriv ner de nya impulserna allteftersom de dyker upp. 

Först när tiden kommit för att slutföra uppgiften sätter du dig ner och tar ett helhetsgrepp om projektet. Nu är det dags att sålla och välja bland de idéer som dykt upp. Välj de starkaste, som du klarar av att genomföra. Låt de bortvalda idéerna ligga och marinera vidare till nästa projekt. Foga samman pusselbitarna som tiden hjälpt dig att utforma och gratulera dig själv till en väl utförd tjuvstart!

MER PÅ TEMAT:

Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?

I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.

Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.

Din e-postadress:

Idéer är flyktig materia och alla kreativa projekts ursprung. De är besynnerliga varelser: en del av dem är värda miljoner och andra är gäckande sidospår eller banala bagateller. Du kan inte veta någonting om en idés värde innan du satt den i arbete, för de dåliga känns precis likadana som de bra. Och vad än mer förbryllande är: de dåliga idéerna kan till slut visa sig vara de bästa, när de fått marinera en stund eller kombinerats med högst oväntade idépartners. Förbryllande.

Idéernas retliga karaktär till trots: vill du leva ett mer kreativt liv är det idéerna som är motorns gnista. Så ta för vana att ta dem tillvara.

Det första steget är enkelt: sätt dem på pränt. Gör det till en rutin att få ner så många idéer som möjligt på papper (digitalt “papper”, t.ex. en anteckningsapp i telefonen, räknas). Ha ett anteckningsblock med dig – eller använd min metod: ha papper och pennor drällande lite överallt i huset, bilen, jackfickorna, så att du alltid har dem tillhands när en idé dyker upp.

När du får en idé – och det är nästan alltid vid en olämplig tidpunkt – tvärnita det du håller på med och råta ner orden eller bilden på en bit papper. Gör en femsekundersskiss. Strunta i vad idén ska vara bra för, det viktiga är att du klottrar ner den. När det blir en vana, kommer fler idéer dyka upp. Jag tror inte att det egentligen handlar om att du får fler, utan om att du lättare kommer lägga märke till när du får dem. Jag tror att vi får massor med idéer, som går förlorade för att vi just då inte hade tid med dem. De bryr sig inte om att du står i Ica-kassan på väg att betala . Idéerna kommer när de vill, de är obekymrade om tidpunkten. Så var beredd. Fånga in dem. Om du inte vill skapa irritation i kassakön bakom dig genom att börja rita istället för att betala, så mumla idén i huvudet som en trasig LP-skiva medan du drar kortet och släng dig sedan på anteckningsappen så fort du kommer till bilen. Frestas inte att tänka “det här kommer jag säkert ihåg när jag kommer hem”, för det gör vi aldrig, eller hur?

Och sedan då? Ja, sedan händer det kanske ingenting, på dagar, veckor eller månader. Men plötsligt en dag bläddrar du igenom dina anteckningar och hittar den där koltrasten du skissade av en torsdageftermiddag i augusti och så kommer du att tänka på den där grottmålningen som du såg en dokumentär om härom veckan, som någon hade gjort genom att lägga handen på grottväggen som en schablon och spottat kol runtomkring. Det får dig att undra hur det skulle se ut om du skulle testa att göra schablonmålningar över de där misslyckade målningarna som ligger i en hög på köksbänken, och trots att du egentligen borde sätta igång med middagen, ger du dig själv tillstånd att bara prova att göra en schablon och dutta lite färg ovanpå en av målningarna. Trekvart senare berättar du för familjen att det blir fryspizza till middag, och barnen blir lika glada för det som de hade blivit av broccolisoppan du egentligen hade planerat. När pizzan är uppäten får disken vänta, för du ska bara prova en schablonidé till och nästa morgon står tallrikarna kvar på diskbänken men det gör ingenting, för du är fullt upptagen med att bläddra igenom en hel hög med halvfärdiga bilder som faktiskt har någonting!

Precis det är vad det hela handlar om. Mitt i vardagen, till priset av ett tillfälligt rörigt kök, men med belöningen att få slukas upp en stund av en idé, som ger dig en gnistrande känsla av att det här, det är att leva på riktigt.

Allt tack vare en nerklottrad koltrast på baksidan av ett Icakvitto.

MER PÅ TEMAT:

Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?

I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.

Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.

Din e-postadress:

Låt mig gissa: det är viktigt för dig att ha plats för skapande i ditt liv, men det är inte alldeles enkelt. Det händer att du kör fast, att det kommer perioder då du får lägga dina kreativa projekt åt sidan för att istället ta hand om andra viktiga saker: att skjutsa barnen till träningar, att hålla efter högarna i tvättrummet eller att ta hand om viktiga människor i ditt liv som behöver din omsorg.

Ibland lyckas du maka plats åt kreativiteten ofta nog för att inte alldeles rosta ihop, men emellanåt blir pauserna tråkigt långa. Ibland är det inte yttre omständigheter som tränger undan skapandet, utan en förlust av driv. Du sneglar på papperet, men får inga idéer. 

Du är inte ensam. Det är få förunnat att ha ett livslångt harmoniskt förhållande med sin kreativitet. Kanske är det lika omöjligt som fantasin om en friktionsfri relation med en mänsklig partner. Det händer bara i Hollywoodvärlden. Men det betyder inte att relationen till vår kreativitet är utom vår påverkan. På samma sätt som vi kan bygga upp starka, trygga, hållbara relationer med partners och vänner kan vi göra relationen till kreativiteten mer robust. Den behöver uppmärksamhet, omsorg och näring. Ger du den det, kommer kreativiteten i gengäld att ge ditt liv mer mening och energi. 

I en serie inlägg ska jag försöka formulera tankar och tips om hur jag tar mig an kreativa uppgifter och hinder som oundvikligen uppstår längs vägen. Ämnet är stort och jag lovar inte att jag kan ge alla svar. Men trettio år av akvarellmåleri och åtta år som heltidskonstnär har gett mig en del erfarenheter, som jag tror kan vara till nytta också för dig. Jag ska göra mitt bästa för att få ner dem på pränt.

Vi börjar med kreativitetens viktigaste beståndsdel: idén.

MER PÅ TEMAT:

Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?

I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.

Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.

Din e-postadress: