Etikett: skapande

Publicerad den av — 2 kommentarer

Konsten att bli mer kreativ: 5. Ta dig över 82%-tvivlet

De flesta kreativa projekt dör i förtid, när de är 82% färdiga. Okej, det är kanske inte en hundraprocentigt vetenskapligt vederlagd siffra, men all min erfarenhet säger att ungefär vid den siffran drabbas de flesta av oss av Det Stora Tvivlet.

– Men vad blev det här egentligen?, frågar Tvivlet. Är det inte lika bra att ge upp och börja på någonting nytt?

Tvivlet är en lurig jävel. Han har taktik.

Inte bara skapar Tvivlet osäkerhet kring ditt nuvarande projekt, men han försöker dessutom lura dig på villovägar genom att dingla med en manipulativt fräsch, ny idé framför dina ögon. En idé obesudlad av dina mänskliga tillkortakommanden, en som skulle vara både enklare att genomföra och dessutom bli bra; kanske det bästa du någonsin gjort? En mycket bättre idé än besvikelsen till projekt du baxat till 82% färdigställande och som ligger på ditt arbetsbord som en blek påminnelse om glappet mellan dröm och verklighet. Så skönt det vore att hiva skiten i papperskorgen och börja om. 

Gör. Inte. Det. 

Idéer som kommer från Tvivlet är bländverk, illusioner, tricks. Det är Joe Labero som mixtrar med speglar och fingerknäppningar. Tjejen i lådan är inte avsågad på riktigt och den nya idén är inte bättre än den förra. 

Vi tappar alla musten vid en eller annan tidpunkt. När den ursprungliga kolsyran lagt sig och vi sitter kvar med en fadd version av vad vi hoppades kunna åstadkomma. Men tro mig: ditt projekt kommer bli bättre än det känns just nu, bara du gör det färdigt. Det här gäller i största synnerhet akvarellmåleri, som tenderar att ha ett långt fulstadie där målningen ser hopplöst blaskig ut tills du fått på plats de sista detaljerna.

Lovar jag dig ett perfekt resultat, bara du gör färdigt? Nej. Det är heller inte målet. Målet är att skapa en rutin som tar dig igenom hela den kreativa processen: från idé, till förarbete, till genomförande, till färdigställande.

Målet är inte den färdiga produkten, utan processen. Att upprepa processen gång på gång på gång – inte för att åstadkomma någonting gnistrande ofelbart. Utan för att processen är själva livsinnehållet. Skapandet. Lärandet, växandet. På köpet åstadkommer du ibland någonting gnistrande.

Tvivlet finns alltid där, men vi behöver inte ägna det så mycket uppmärksamhet. Låt det hållas. Du har inte tid att kivas med det.

Du har ett projekt att färdigställa.

MER PÅ TEMAT:

Konsten att bli mer kreativ: 1. Att vårda sin relation med skapandet
Konsten att bli mer kreativ: 2. Fånga idéerna innan de smiter
Konsten att bli mer kreativ: 3. Tjuvstart!

Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?

I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.

Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.



Publicerad den av — 2 kommentarer

Bröd och bråd bedömning

Föreställ dig detta: Det är lördag morgon och du har stigit upp tidigt för att baka bröd till frukost. Du har längtat efter den här stunden hela veckan. Sett fram emot hur du ska sitta länge med morgontidningen, en kopp kaffe och nybakta frukostfrallor på en assiett. En skön långfrukost, som en perfekt start på helgen.

Du har satt igång ugnen och tagit fram bunke, slev och ingredienser. Så sätter du igång. Du blandar jäst och ljummet vatten, en nypa salt och en sked sirap.

Nu tar du en sked, smakar på blandningen och säger “Usch! Det här är ju inte gott alls!” Plötsligt känns brödbaket inte lika roligt. Du som hade sett fram emot att skära upp ett varmt, väldoftande bröd – inte äta sådan här sörja!

Trots irritationen mäter du upp mjöl och rör ner det. Nu växer din skepsis. Tvärtemot bilden du haft av de gyllengräddade frallorna ser det här ju bara ut som ett blekt, degigt kladd! Du knådar några tag, men kastar strax hela klumpen i soporna. Du diskar ilsket ur bunken och tänker att det är typiskt. Du är helt enkelt ingen bra bagare.

Ett absurt scenario, eller hur?
Nå, precis så här behandlar många sina akvareller. De smakar av och bedömer med kritisk blick, långt innan målningen är färdiggräddad. Tittar misstänksamt på det första färglagret och säger “Usch, så blekt”. Målar vidare och skakar snart på huvudet. “Det ser inte alls bra ut.”

Som om en akvarell vore färdig långt innan den faktiskt var färdig. Som om en skål med jästvätska vore ett nybakt bröd.

Det här är min uppmaning: ta det varligt med bedömning och granskning. En akvarell ser nästan jämt ut som skit under processens gång, för att tala klarspråk. När jag målar är det ofta först vid de sista penseldragen som målningen går från blaha till bra. Det har ingenting med mig att göra, utan med akvarelltekniken. Akvarell målas vanligtvis med ljusa färger först och sedan byggs målningen gradvis upp med mörkare och mörkare valörer. Sådan är arbetsgången eftersom akvarellfärg inte är täckande. Du kan inte måla ljusa färger ovanpå mörka. Därför ser en akvarell mycket underlig ut under merparten av sin tillblivelse. Du gör klokt i att förlåta den för det.

Det är helt enkelt mycket möjligt att din målning inte alls är dålig. Den är bara inte klar. Släng inte degen i soporna, utan utrusta dig med tålamod och nyfikenhet inför det färdiga resultatet.

Bon appétit.

Publicerad den av — 1 kommentar

“Jag kan inte ens rita en streckgubbe”

Många människor berättar för mig att de inte kan rita eller måla. “Inte ens en streckgubbe!” Upplysningen är i stort sett aldrig en följd av att jag efterforskat personen i frågas teckningskunskaper – bikten kommer liksom som ett försvar och det är med lite sorg de informerar: “Du är så duktig, men jag kan inte alls”.

Jag lyckas sällan svara på ett bra sätt och jag tror att det beror på att det hos de allra flesta finns en föreställning om att tecknande och målande är en medfödd talang, som de beklagar att de föddes utan. Jag å andra sidan, är övertygad om motsatsen: de allra flesta kan lära sig att teckna väl. Det är en fråga om kunskap och övning. Tyvärr har jag funnit att det svaret ofta verkar vara en smula förolämpande, så jag är försiktig med att vräka ur mig det.

Men till dig som är intresserad av hur det går till att lära sig teckna, vill jag rekommendera den här texten, “du ritar som en nioåring (och vad du kan göra åt saken)” av konstpedagogen och allkreatören Alicia Sievert.

(…) “Så vad händer om du slutar träna fotboll, piano eller matematik? Du slutar att lära dig nytt, du glömmer bort sånt som du kunnat och du slutar att utvecklas. Det har vi förståelse för, men många vuxna blir frustrerade över vad de åstadkommer med penna och pensel därför att det ser barnsligt ut. ‘Jag är ju vuxen, jag ska inte måla som ett barn.’ Men vilken annan egenskap eller talang utvecklas utan att stimuleras och användas?“

I ett inlägg i min akvarellskola, “Skissen som stöd och hjärnträning”, ger jag också en del handfasta tips och övningar till den som vill träna upp tecknarmusklerna.

Alicia Sievert har utlyst en teckningsutmaning under juni månad. Är du en av dem som kämpar med streckgubbarna, men har lust att ge dig själv en chans att faktiskt väcka din slumrande konstnärliga förmåga till liv – varför inte haka på?

Om du kör fast vill få tips på vägen – skriv en kommentar och beskriv vad du tycker är svårt, så ska jag hjälpa dig efter bästa förmåga!