Jag brukar få frågan varför jag målar ombyggnationen av Slussen i Stockholm . Varför ett sådant udda motiv? Svaret är coronapandemin.
Våren 2020 kom pandemirestriktionerna och de innebar att alla de utställningar jag hade planerat hängde löst. Plötsligt var kalendern tom i månader framöver. En intressant upplevelse. Det slog mig då hur styrande utställningar dittills hade varit för mig; hur begränsande.
Att boka in en utställning är att lova att till ett visst datum ha ett tjog eller två med färdiga målningar att visa upp. Av det följer att utställningsmåleri behöver hålla sig inom ramarna för vad jag redan behärskar. Att prova någonting nytt, som per definition kan misslyckas, skulle kunna betyda att väggarna gapar tomma på vernissadedagen. Det skulle ju se ut.
Så när alla utställningar skjöts på framtiden passade jag på att göra någonting som ingen hade efterfrågat och som jag inte visste om jag skulle klara av. Slussenmålningarna.
I skrivande stund har jag gjort ett tiotal Slussenakvareller. Byggnadsställningar, lyftkranar och intrikat arbete med stålbalkar och rördragningar kors och tvärs. Ett tredimensionellt pussel, som avslöjar hur komplex en stad är under ytan. Och så de människor som gör själva jobbet, i sina neongröna varseljackor. Bärande, gående, svetsande, tänkande, släpande, körande, byggande. Emellanåt välbehövligt vilande.
Många har undrat om jag ska göra en utställning av Slussenserien och i backspegeln önskar jag att jag hade planerat så från start. Men de har sålts så fort färgen torkat. Attans. Sådant är svårt att förutse. En enda målning hänger kvar i min ateljé, och så ligger ett par stycken och väntar på att färdigställas.
Hursomhelst är jag glad i dem. Allra särskilt de stora målningarna, där jag fått ägna dagar åt bara att maskera upp motivet. Streck för streck, timma för timma, några millimeter åt gången. Det är en besynnerlig värld att kliva in i, där tiden slutar att fungera normalt. Jag får ibland beröm för mitt tålamod, men det är helt oförtjänt. Det skulle aldrig fungera för mig att göra de här motiven om jag behövde uppbåda tålamod; om det fanns ett motstånd. Tvärtom – arbetet är rent luststyrt.
När min föräldraledighet är slut, efter årsskiftet, ser jag fram emot att komma igång med Slussenserien igen. Det har hänt en del sedan sist. Många nya vinklar att skildra.
Dina Slussen målningar är fantastiska! Jag njuter av att titta på dom!
Mycket bra gjort-ja helt otroliga!
Tack, Monica! Det värmer!
Slussenmålningarna är ett fantastiskt tidsdokument! Ser fram emot fortsättningen av dessa.
Tusen tack!
Instämmer med föregående talare. Du borde be att fålens dem av köparna till en stor Slussenutställning. Det blir ju inga försäljningsintäkter, men regionen och Stockholms stad borde ju vara intresserade av att arrangera.
Jag ska göra ett försök!
Få låna. Inte fålens.
Dom är fantastiska!
Och man kan väl ha en utställning ändå där flera av verken är i privat ägo och ej till salu. Tror många skulle vilja se målningarna från start.
Tack! Ja, det vore fint att få till. Ska göra ett försök!
Så vackra målningar du gör! Jag har länge beundrat dina målningar, och tycker också att du använder så harmoniska färger!
Det skrevs om maskeringstejp.
Vilken sorts maskeringstejp använder du? De sista målningarna jag gjort, fick jag förstörda på grund av att tejpen drog med sig papperet….
Den tejpen var knallblå. Har tidigare haft en ljuslila tejp som fungerade alldeles utmärkt. Tyvärr har jag inget namn på den typ av tejp som var bra, och som inte förstörde papperet.
Funderar på att deltaga i eventet. Jag är nog upptagen den helgen, men kanske kan man ha möjlighet att se det hela efteråt? Eller är det bara vissa delar?
Vilket otroligt jobb på alla målningarna! WOW! Fantastiska!
Jag vet inte om någon/några konstnärer dokumenterar den stora industriomställningen i Västerbotten och Norrbotten. Jag tänker då inte bara på byggnadsprocesserna utan också på de människor från när och fjärran som arbetsvandrat till Norrland för att där finna utkomst. Säkert har någon tänkt till för att få denna transformering av ekonomi och samhälle dokumenterad. Om inte borde det göras. Inte minst borde människornas berättelser lyftas fram och synliggöras. Migranternas och de bofastas. Slussenskildringen är ett viktigt tidsdokument. Fick du med några porträtt av arbetarna i Slussenbygget?
Inga porträtt, ännu. Jag hoppas kunna få till det, om jag hittar någon som vill ställa upp. Och att skildra utvecklingen i den norra landsändan är jag väldigt sugen på. Hoppas också se några konstnärer som bor där (själv har jag bara sommarstuga i Västerbotten numera) ta sig an det. Håller med om att det är viktiga berättelser att sätta ljus på.