Då och då kollar jag i skräppostmappen i min mail för att se att ingenting väsentligt har råkat hamna där och då brukar jag med jämna mellanrum hitta mail från så kallade “art scammers”, konstlurendrejare.
Jag antar att de fiskar nätet efter konst-hemsidor och så tar de kontakt för att komma med “fantastiska erbjudanden”. Det kan handla om utställningar (“vi vill ställa ut dig i New York!”) eller publikation i någon katalog (“very exklusive publication!”) eller en eller annan “digital utställning” (det vill säga – de lägger upp bilder du har tagit av din konst på sin hemsida).
Så här brukar scam-mailen se ut:
Det inleds med smicker. “Vi har sett din hemsida och är imponerade över kvaliteten på dina konstverk”. Sedan kommer ett erbjudande. “Vi vill bjuda in dig att ställa ut/delta i vår publikation/ansöka till vår jurybedömda utställning”. Först i slutet, lite i förbifarten, nämns en avgift du förväntas betala. Kruxet är bara att du efter erlagd betalning knappast kommer se ljuset av någon utställning eller utlovad framgång. Charlatanerna säljer luft.
Ibland är bluffen tydlig: opersonliga massutskick, kanske illa översatta eller slappt felstavade. De är förhoppningsvis enkla att identifiera och avfärda. Men ibland kommer det lite mer avancerade varianter. Mailet verkar personligt, det finns en hemsida som ser legitim ut och detaljen om att du väntas betala dröjer tills ni korresponderat ett tag. Ibland tar de kontakt via instagram, och där har de byggt upp ett konto som ser hyfsat seriöst ut. Då kan det vara svårare att bedöma om det rör sig om en scam.
Jag tycker att vi borde prata om det här. Ingen ska behöva gå på de här fula knepen.
Det är förståeligt att man kan trilla dit. Det är inte så enkelt att få ställa ut, eller “bli upptäckt”. När någon kommer med ett erbjudande som ser seriöst ut, förstår jag att man kan bli glad och få förhoppningar. Kanske tänka att det är värt en chansning – och så betalar man.
Hur ska man veta?
Jag vill inte vara cynisk, men jag har en tumregel kring det här, som lyder: “om det verkar osannolikt bra, så är det osannolikt att det är bra.” Trist men sant.
om det verkar osannolikt bra, så är det osannolikt att det är bra.
En annan tumregel är att det inte ska kosta mig att få bilder publicerade – tvärtom är det normala att bildskapare får betalt när någon använder våra bilder i böcker eller på kommersiella websidor (du kan läsa om hur det fungerar på Bildupphovsrätt i Sverige).
En tredje sak man kan reagera på är när man förväntas betala en avgift till en “jurybedömd utställning” – men där det samtidigt garanteras att om du betalar så kommer dina verk att bli antagna. Vad ägnar sig då den så kallade juryn åt? På riktiga jurybedömda utställningar, som t.ex. konsthallar eller akvarellsällskap arrangerar, så betalar man en anmälningsavgift som bekostar juryns arbetstid, och så gör juryn faktiskt arbetet att välja ut vilka verk som kommer med. Stor skillnad.
Jag har också sett utländska konstnärer varna för en typ av bluff som går ut på att en lurendrejare hör av sig och påstår sig vilja köpa någon av ena målningar – men har specifika, brådskande och märkliga önskemål om hur de vill betala, eller om hur de vill att du ska skicka verket. Varningsflagg.
Har du sett liknande, eller andra varianter på konstbluffar? Berätta gärna här i kommentarsfältet eller använd min facebookgrupp “Akvarellister emellan” om du fått ett erbjudande som du är osäker på. Hör efter om fler har fått samma mail, så kan vi tillsammans försöka reda ut vad som är riktiga inbjudningar och vad som är lurendrejeri.
Bättre alternativ
Jag tror som sagt att art scam-tricken ibland lyckas, för att det helt enkelt är svårt att nå ut med sin konst, och det kan skapa grogrund för förhoppningar att profitera på. Därför tänker jag att vi tillsammans kan göra två saker för att hjälpa varandra: dels prata om art scams, och dels tipsa och hjälpa varandra att hitta bra sätt att visa vår konst. Låter det som en bra idé?
Här kommer några förslag från mig på hur man kan komma igång med att ställa ut:
– Undersök ditt närområde – var kan du ställa ut? Det behöver inte vara på ett konstgalleri. Caféer, restauranger? Hos den fint inredda frisersalongen, där dina målningar skulle passa in?
– Gå med i din närmsta konstförening, så får du information om utställningar som är på gång i närområdet. Kanske ordnar konstföreningen medlemsutställningar eller salonger som du kan ansöka om att delta i.
– Visa själv på nätet, till exempel på instagram. Fota i bra dagsljus och berätta gärna om målningen eller din kreativa process. Det kan ta ett tag att hitta ett intresseväckande sätt att kommunicera, så ha tålamod och prova dig fram.
– Skapa nätverk. Lär känna andra kreatörer, i fysiska livet eller på nätet, och stötta varandra i att utvecklas och nå ut. Det blir lättare och roligare när man hjälps åt.
Fler tips? Dela gärna med dig i kommentarerna!
Fast, ibland kan det vara på riktigt. För rätt många år sen fick jag erbjudande om att delta i en samlingsutställning i Budapest. Det kändes ju smickrande, men som du säger, man ska vara skeptisk. I det här fallet skickade jaag ett mail till Svenska konsulatet i Budapest och undrade om galleriet i fråga ens existerade. Faktiskt gjorde det det och utställningen som var modern nordisk konst var tillkommen i samarbete med konsulatet m fl. Bilder kom som redovisade att mina verk varit med och några ex av en påkostad katalog. Jag menar inte att man ska nappa på allt, men om det går, kolla om det finns nån substans i erbjudandet.
Underbart, Bernt! Tack för din berättelse och din viktiga poäng. Du har helt rätt – visst kan man få äkta, smickrande och roliga erbjudanden, och jag tror att det gör en gott att vara öppen och nyfiken inför sådana. Och klok och undersökande, som i ditt exempel. Just att ta det där extra steget för att ta reda på hur det ligger till är så viktigt, så att man får möjlighet att nappa på det som är äkta och slippa falla för det som är falskt.
Hej,
tack för att du tar upp detta!
Jag känner en del autodidakter/amatörer som är med på såna vanity gallerier. Blir själv kontaktat ibland. Det är kanske gallerier som existerar, saken är bara att deras företag tjänar pengar genom att låta konstnärerna betala mycket för att ställa ut. Om de sedan säljer din konst spelar då ingen roll. Jo , de kanske tar 50% då också. Men man kan utgå från att de inte bryr sig om din konst.
Igår var det en ung tjej som var med i lokala tidningen och på tv4 för att hon ställde ut “på Louvre museet”. Om man nu tycker att gallerian/shoppingcentret vid en av Louvres ingångar är detsamma….Att hyra en meter vägg där kostar 750 euro. Det finns en gallerist i Malmö som rekryterar konstnärer (mest ambitiösa amatörer) för sånt med en massa löften och beröm. Sedan skriver de antagligen kontrakt och sufflerar hon dem hur de ska skriva i sociala medier. (Samma tonläge överallt). Som sagt, inget riktigt olagligt, bara falska löften och medierna är idag såpass oinsatta att de tolkar fel.
Jo vi måste prata om det!
Jag som högskole utbildad konstnär blir förbannat och trött på sånt, mest på okunskap och dålig omdöme av medierna. (Antar/hoppas att seriösa tidningar inte skriver om såna gallerier) Men också att dessa vanity galleries (google detta!) ger (amatör) konstnärer som vill följa sin dröm falsk hopp om en kariär.
Som du skrev: om det låter för bra för att vara sant då är det ofta så.
Jag har lagt märke till samma sak, att journalister ofta helt saknar kunskap. Och det är verkligen ett gissel att det finns så många aktörer som profiterar på folks drömmar. Jag tror att marknaden för sådant skulle vara mindre om det fanns fler rimliga utställningsmöjligheter för ambitiösa amatörer och nya konstnärer som försöker börja nå ut till en publik. Tänk om fler kommuner t.ex. kunde satsa på utställningsplatser i biblioteken eller i andra offentliga rum. Varje kommunhus med självaktning borde ha en utställningsyta för lokal konst.
Hej! Jag fick ett erbjudande att ställa ut på ett galleri i Italien, Rom. Jag skickade mejl på mejl med många frågor om konsten och galleriet för att kontrollera källan. Otroligt nog orkade de svara också. Det blev massor av brev.
De gillade min konst och ville visa den på Rom art week som de har varje år. Det är även 24 st. Konstmuseer som är med och bla sponsar och deltar samtidigt. Jo de ville också ha betalt för det vilket jag tycker är rimligt i detta fall. Jag har en vän som var där den veckan och besökte gallleriet. Målningen hängde där den skulle.
Senare hörde en Curator av sig också från Rom och ville visa min konst. Nu har min konst hängt på flera gallerier i Rom. Kul tycker jag. Men jag tycker också att man måste undersöka och googla mycket på nätet om galleri och Curators m.m. ❤️