Kategori: Akvarellmåleri

I den här delen av akvarellskolan ska vi prata om vatten.

Vattnet frigör pigmenten och är en förutsättning för att vi ska kunna måla med akvarellfärg. Men vätan kan också ställa till problem, om man inte har den någorlunda under kontroll. Vatten på fel ställe eller vid fel tidpunkt kan effektivt förstöra din bild. Mycket av akvarellmåleriet handlar därför om att få grepp om vattnet. Att få känsla för hur fuktigt papperet är, hur länge en färg behöver torka innan du kan måla över den och hur mycket vatten du har i penseln.

Men låt oss börja från början. Redan innan du börjar skissa bör du dyka ner i vattenburken, för att få ditt papper i bästa möjliga skick att måla på.

Att spänna upp ett papper

Den noggranna akvarellmålaren startar arbetet med att väta sitt papper och spänna upp det på en skiva så att det slätas ut och blir i optimal kondition. Akvarellpapper kan vara av olika kvalitet i sig själva, men du får ut papperets fulla potential först om du väter arket, spänner upp det med klisterremsor och låter det torka innan målningen. Jag vill dock erkänna att jag själv ofta hoppar över det här steget. Fördelen med att begå en sådan synd är att det är så enkelt att bara öppna ett akvarellblock, doppa penseln och sätta igång. Nackdelen är att ett torrt papper inte är helt optimalt att måla på. Färgen sugs inte in i papperet på samma sätt som i ett uppspänt papper och papperet brukar tendera att bukta sig mer om du målar utan att spänna det. Prova gärna båda sätten och bedöm själv hur stor skillnaden är. I många fall fungerar det fullt tillräckligt bra att bara ta fram ett papper och sätta igång.

För de tillfällen du vill förbereda papperet, går du tillväga så här.

1. Ta fram ett papper och en skiva att spänna upp papperet på. Plywood är ett lämpligt material, eller något annat som håller formen när det blir blött. Plexiglas, tjock foamboard, lackad masonit. I många år använde jag en gammal skjutlucka från en kasserad bokhylla – allt som är plant och tål vatten duger.

Plocka även fram klisterremsor, en burk vatten och en bred, platt pensel. Det kan vara en akvarellpensel eller en moddlare av enklast tänkbara kvalitet, det är inte så noga.

2. Lägg papperet plant på skivan och vät det, jämnt över hela ytan. Låt sedan papperet ligga en stund och dra in vattnet. En del doppar hela arket i vatten, blöter det i duschen eller fuktar på baksidan. Alla alternativ fungerar. Poängen är att papperet ska dra in vatten så att det sväller upp.

3. Riv av fyra klisterremsor, tillräckligt långa för att kunna fästas längs papperets sidor.

4. När papperet sugit in vattnet en stund (hur lång “en stund” är beror på hur mycket vatten du använt och vilken luftfuktighet som råder där du befinner dig, men låt oss för enkelhetens skull säga att det kan handla om 10-30 minuter) är det dags att klistra upp papperet på skivan. Kanterna på papperet ska ha torkat något. Pappersytan ska inte vara blöt, utan ha blivit sidenmatt. Efter att ha genomfört proceduren ett par gånger kommer du ha fått kläm på vad jag menar.

Lägg papperet så plant det låter sig göras (knöligheten kommer försvinna när papperet klistrats fast och torkat ytterligare), vät en klisterremsa i taget och klistra fast papperet på din skiva.

5. Låt nu papperet ligga tills ytan är torr. När vattnet dunstar krymper arket och spänns därmed ut.

Har allt gått som det ska, är arket nu alldeles slätt och i perfekt kondition att målas på. Även om ytan har torkat är papperets kärna en aning fuktig och därför kommer färgen när du lägger på den att sugas rakt ner i papperet på ett sätt som ger bästa möjliga förutsättningar att lyckas med ditt målande.

Återigen, om du vill strunta i det här momentet och måla direkt i ett akvarellblock – kör hårt! Jag lovar att inte skvallra.

Vått på torrt och vått i vått

Det finns två grundläggande sätt att måla akvarell: vått på torrt och vått i vått.

Vått på torrt innebär att du målar på torrt papper – antingen på tidigare omålat papper eller ovanpå en annan färg som fått torka helt innan du målar över den med ett nytt färgskikt.

Vått i vått betyder att du målar på en redan våt yta. Antingen våt av rent vatten, eller våt av vatten och färg.

Oftast består akvareller av kombinationer av de två teknikerna, och mycket av målandet består av att avväga när det lämpar sig med det ena eller andra och att avgöra hur våta eller torra de olika delarna av din bild för tillfället är. En stor del av tiden du lägger på att måla en bild är väntan på lagom nivå av torkning.

Låt oss testa teknikerna genom ett par övningar.

Vått på torrt: Välj tre färger och måla tre fläckar, ungefär 5×5 centimeter stora. Låt dem torka.

Vått i vått: Måla ytterligare tre fläckar. Var inte snål med pigment och vatten. Skölj rent penseln och välj ut tre nya färger. Ta gärna färger med distinkt olika pigmentegenskaper (se förra delen i akvarellskolan). Medan fläckarna fortfarande är våta, målar du med vardera av de nya färgerna under de tre fläckarna. Låt färgerna mötas och flyta ihop med varandra – vått i vått.

Vänta nu tills alltihopa har torkat.

När dina vått på torrt-fläckar är helt torra: måla med lätt hand på en ny färg, omlott över den första färgen, som på bilden nedan. Om det första skiktet var helt torrt, ska det kunna målas över utan att lösas upp av den nya färgen. Eftersom akvarellfärg är transparent (vissa pigment förvisso mer än andra), kan du på det här sättet blanda färger i tunna skikt ovanpå varandra. Tekniken kallas lasering.

Har dina tvåfärgade vått i vått-fläckar torkat nu? Blev de vackra, intressanta? Förstärktes eller dämpades de olika färgegenskaperna i dina olika kombinationer? (I akvarellskolan del två kan du läsa mer om pigmentens egenskaper).

Genom att experimentera på det här sättet kan du hitta användbara blandningar till framtida motiv. Spara arken och notera vilka färger du använde, så att du kan ha dem som provkartor senare.

Ett testmotiv

Nu vill jag föreslå att du testar att måla ett motiv där du behöver måla både vått i vått och vått på torrt. Du kan förstås måla vilket motiv du vill, men har du inget för handen kan du använda bilden nedan. Den har jag valt för att den passar bra för att öva på de två teknikerna.

Så här skulle jag gå tillväga för att måla det här motivet (ursäkta de oskarpa bilderna – jag åkte på semester utan min kameraladdare…):

Först skissar jag med lätt hand och en hård blyertspenna upp de olika delarna av motivet som jag vill ha med i min bild. Jag flyttar ner horisontlinjen litegrann och är noggrann med att få öarna på en helt rak linje; det syns direkt om en horisont är svajig. Jag flyttar lite på personerna i bilden och försöker ge dem rätt proportioner. I övrigt är det inte så noga att varje sten hamnar rätt – du behöver inte göra en exakt avbildning av förlagan. I ett kommande inlägg kommer jag skriva mer om skissande och komposition.

Dags att börja måla. Eftersom akvarellfärg är transparent kan man inte måla ljusa färger ovanpå mörka. Du behöver därför planera ditt målande så att du börjar med de ljusa delarna av motivet och sparar de delar som ska vara ljusa eller helt pappersvita omålade. I det här fallet är himlen och havet de ljusaste delarna av motivet. De har blåa och rosa nyanser som går in i varandra – här gäller det alltså att måla sådana nyanser vått i vått, så att färgerna flyter ihop.

Blanda till de färger du vill använda; jag tar ultramarinblå, permanent carmine red och paynes grey och löser upp dem i vatten i varsin grop i min palett. Jag tar ganska mycket vatten och inte så väldigt mycket färg, eftersom motivet är ljust. Ett tips är att blanda till lite mer än du tror att du kommer behöva – ibland har du inte tid att pausa och blanda ny färg när du målar vått i vått, för då kommer färgen på ditt papper hinna torka för mycket och när du börjar måla på nytt sprider den nya, våtare färgen sig in på det halvtorkade området, med rejäla blomningar som följd. Trist, om det som i det här fallet är en jämn yta du är ute efter.

För att få till jämna övergångar mellan de blå och rosa nyanserna, lutar jag min skiva medan jag målar. Jag kommer måla himmel och hav uppifrån och ner, med horisontella drag med penseln.

När jag målar bildas det en lång droppe med våt färg i underkant av den målade ytan. Så länge du har denna droppe “lever” målningen och du kan fortsätta fylla på nedåt med nästa penseldrag. Jag sköljer penseln i rent vatten mellan varje färgbyte.

När jag behöver ljusare färg, målar jag helt enkelt med rent vatten. Då späds pigmenten ut på papperet. Jag målar omväxlande med den röda och blå färgen tills jag kommit ända ner.

Medan färgen ännu är våt tar jag en mindre pensel med lite mer koncentrerad ultramarin, det vill säga mindre vatten och mer pigment, och drar några svep som ska antyda vågrörelser i vattnet. Om du har för mycket vatten i penseln vid det här momentet kommer det att uppstå blomningar allteftersom papperet torkar.

Papperet får fortsätta stå lutat medan det torkar. Om jag lade det ner plant skulle det uppstå blomningar när det våtare partiet längst ner skulle flyta ut mot det mindre våta partiet ovanför.

När det första färgskiktet är helt torrt är det dags att måla resten av motivet. Nu målar vi vått på torrt. Jag målar landtungan vid horisonten med paynes grey – här med ganska mycket pigment och mindre vatten än tidigare, så att färgvalören blir lagom mörk. Akvarellfärg blir ljusare när den torkar, så det är oftast inget problem om den ser för mörk ut medan du målar.

Stenarna i förgrunden målar jag med paynes grey och rå umbra. Ofta tycker jag att det blir bra att begränsa antalet färger i en bild. Det kan vara viktigare att på så sätt få en bild att hänga ihop, än att få fram varje exakt nyans du ser i verkligheten eller på fotot du använder som förlaga. Därför får paynes gray återkomma här, även om stenarna på fotoförlagan är mindre blå än vad den är. Den råa umbran tycker jag funkar bra att måla stenarna med, eftersom den granulerar fint och därigenom hjälper till att ge intryck av sträv stenyta.

Jag målar stenarna vått i vått med de två färgerna. De får flyta ihop ganska fritt, men jag försöker genomgående lägga den råa umbran på stenarnas vänstra sida och paynes grey på den högra, eftersom ljuset i bilden kommer från vänster.

Jag målar ganska flödigt, det vill säga med mycket vatten och pigment. Jag vill att stenarna ska “måla sig själva”, genom att pigmenten får skapa blomningar och kantbitningar. Här och där sparar jag ut konturer av stenar som jag lämnar omålade – de får ta form i nästa steg.

Bildens huvudpersoner målar jag fram med paynes grey spetsat med lite av den svarta färgen neutral tint.

Jag använder även neutral tint till att markera ut de mörkaste skuggorna på och runt stenarna. Fiskarpojkens byxor målar jag med rent vatten och sedan låter jag en droppe paynes grey klättra upp från stövlarna.

När det första färglagret på stenarna har torkat, går jag över dem en gång till och målar de stenar jag tidigare sparade ut. På ett par ställen droppar jag i lite permanent carmine – samma som jag använde till himmel och hav – för att binda ihop bilden färgmässigt.

Några detaljer finputsade och bilden är färdig!

Testa gärna att måla din exempelbild på olika sätt. Du kan till exempel prova vad som händer om du inte vinklar papperet medan du målar bakgrunden – hur rör sig vattnet då och vad händer när färgen torkar? Prova om olika färger med olika pigmentkaraktär är lättare eller svårare att använda till ett sådant här motiv. Prova vad som händer om du pausar målandet mitt i arbetet det första färgskiktet och försöker fortsätta med våt färg i halvtorr färg. Prova att måla hela motivet vått i vått. Experimentera loss och lär känna graden av torrhet och väta.

Hoppsan…

Vatten och pigment är flyktiga saker, ibland dansar de iväg okontrollerat på papperet. Då kan det bli överraskande bra, eller alldeles förstört. Ett vanligt misstag är att man går in med nästa färg för tidigt, innan det förra skiktet hunnit torka helt, med resultatet att istället för de två ytor man ville ha, blandar färgerna sig på ett sätt man inte ville. Då någonting sådant händer, gäller det att rätta till missödet snabbt och så gott det går. Ett sätt är att trycka en tuss hushållspapper på den färgklick du vill ta bort. Tryck rakt ner, så att färgen sugs upp. Om det är mycket färg och lite vatten där du vill korrigera, kan du först försiktigt lägga på mer vatten och vänta några sekunder så att pigmenten löses upp lite mer, innan du trycker med hushållspapperet. Ibland kan du med lätt hand försöka lösa upp färgklicken med penseln innan du trycker till med hushållspapperet. Olika pigment är olika lätta att på det här sättet stämpla eller tvätta ur. En del pigment biter sig snabbt fast och kommer att lämna ett synligt spår, medan andra ger vika och låter sig lyftas bort nästan helt.

  

Prova gärna med dina färger, så att du lär dig att få en känsla för om ett misstag kommer gå att rädda upp eller inte. Ibland får man gilla läget och försöka måla över eller använda misstaget i kompositionen. Var alltid försiktig när du försöker lyfta bort färg från papperet, så att du inte gnuggar och skadar papperets yta.

Lycka till med målandet och skriv gärna en rad i kommentarsfältet om du har frågor eller tips på temat vatten!

Jag har genom åren testat olika tekniker, men alltid kommit tillbaka till akvarellmåleriet. En orsak är akvarellpigmentens speciella egenskaper, som gör dem så intressanta att arbeta med. Rätt hanterade svarar akvarellpigmenten dig i måleriet. Du löser upp dem i vatten, för ut dem över ditt torra eller fuktiga papper och de belönar dig genom att åstadkomma olika effekter alldeles på egen hand. Till skillnad från oljefärgen, som vänligt lägger sig tillrätta där du placerat den på duken, kan akvarellfärgen dansa iväg okontrollerbart över papperet – sprida sig i monumentala blomningar, skapa skarpa kanter runt en form eller klumpa ihop sig till en grynig yta.

Precis de egenskaperna är i och för sig också det som kan göra akvarellmåleriet till en frustrerande kärleksaffär. Du har kämpat för att få till en del av din bild, ska bara rätta till formen liiitegrann i ena hörnet… och vips, så blommar stora nebulosor ut över din fina, släta yta, som visst var en gnutta fuktigare än du hade trott.

Som jag skrev tidigare: det är klokt att ha ett förlåtande förhållningssätt till ditt målande. Pigmenten lever sitt eget liv, och ibland kan det verka som om deras vilja är starkare än din. Men lär du dig att dra nytta av deras egenskaper, kan du få mycket ut av ditt målande.

”Ingen tavla har ju blivit bra för att den är gul”

Citatet är Arne Isacssons, modern akvarellkonsts nestor. Han skrev och undervisade om detta med akvarellpigmentens karaktär och egenskaper, och menade att dessa ofta är intressantare än själva kulören på färgen. Vi ska ta en närmare titt på vad han syftade på.

När man ska beskriva en färg berättar man ofta först vilken kulör färgen har. Den är “blå”. Eller, lite preciserat, “blå med dragning åt grönt”. En annan egenskap är hur mörk eller ljus färgen är – färgens valör. Men akvarellpigmenten har fler egenskaper än kulör och valör.

Jag föreslår att du nu tar fram dina färger, en pensel och akvarellpapper, så att du kan lära känna din paletts många olika karaktärsdrag.

Måla upp färgerna en efter en. Prova att lägga på mycket färg i ganska lite vatten, och lägg efter en stund till mer vatten och dra ut färgen, så du ser hur den ser ut med både mycket och lite vatten. När färgfläckarna har torkat, undersök vilka egenskaper de har och försök sätta ord på dem.

Är färgen till exempel mycket transparent – släpper igenom ljus – eller är färgen mer opak – tjock och ogenomlyslig? Eller kanske både-och, beroende på hur mycket vatten du ger den?

Känns färgen lätt till sin karaktär, eller tung?

Är färgen en pigmentfördelare, det vill säga sprider den sig lätt över ytan, utan att klumpa ihop sig? Eller är den motsatsen – en pigmantanhopare, som vill sprida sig tunt på en del av ytan och klumpa ihop sig tjockare på en annan plats?

Har du att göra med en riktig blommare, som bildar blomliknande nebulosor om du ”stör” den genom att lägga på lite vatten när den har halvtorkat?

Kan färgen göra konststycket att bilda en kant runtom sig själv, som om du hade dragit en mörk, tunn kontur runt den med en mycket smal pensel? I så fall har du att göra med en kantbitare.

Är det en granulerande färg, som samlar sina pigment i pappersytans håligheter och ger ett grynigt intryck?

Flyter färgen snabbt och flyktigt eller rör den sig trögt över papperet?

Rätt färg till rätt motiv

Det är inte så att vissa pigmentegenskaper är bättre än andra. De är bra eller dåliga beroende på vad du vill använda dem till. Pigmentfördelande färger är härliga att måla släta ytor med. En molnfri himmel över en åker: koboltblå och ljusockra. Pigmentanhoparen å andra sidan, med sin tendens att samla ihop pigmenten, kan nyttjas för att t.ex. få en fin skuggning på en rund form. Ljusa, transparenta färger kan passa till delar av motivet som ligger långt bort, medan tyngre, mer opaka pigment ofta gör sig bra till sådant som ligger i motivets förgrund. Granulerande pigment kan på egen hand skildra ytor som har en grövre struktur. Nyckeln är att släppa pigmenten fria i ganska mycket vatten och att försöka hitta den typ av pigment som gör sig bäst till det motiv du arbetar med.

Öva din akvarellblick

Titta gärna framledes på dina motiv med  pigmentegenskaperna i åtanke. Förutom kulörer och valörer, vilka egenskaper har motivets olika beståndsdelar?

Prova gärna att måla olika varianter av samma motiv, men med färger med olika pigmentegenskaper. Det är lärorikt och kan bli överraskande bra.

Se dig omkring på din omgivning och försök benämna egenskaperna på former och ytor du ser. Om du tittar ut genom fönstret just nu, är himmelen målad i en lätt och flyktig antwerpblå, eller ser du kanske en halvtransparent engelskt röd solnedgång? Ser du några trädkronor? Skulle du använda en grynig, lite disig grönjord för att måla dem, eller är det gyllene, solbelysta löv i nyansen green gold du ser? Du kan öva din akvarellblick, genom att så ofta som möjligt översätta det du ser till ditt akvarellvokabulär.

I takt med att du lär känna dina färgers egenskaper, kan du slippa mycket frustration och istället få till ett fint samarbete med pigmenten. En möjlighet till en ny dimension i målandet. Lycka till!

———–

Undrar du något? Välkommen att fråga i kommentarsfältet!

När jag läste till bildlärare hade jag en lärare som hade en t-shirt med texten “Den som har flest prylar när han dör vinner”. När man går in i en butik för konstnärsmaterial kan man bli lockad att göra det till sitt livsmotto. Det är härligt att botanisera bland färger, papper, penslar och tillbehör. Men det kan också göra det svårt för den som vill börja måla akvarell. Behöver jag spexiga penslar med skaft som går att fylla med vatten? Vad är skillnaden mellan penslar med mårdhår, ekorrhår eller hår av syntetmaterial? Vilket av alla tjogtals olika typer av akvarellpapper ska jag välja?

Mitt svar är: Håll det enkelt.

Det här är vad jag tycker att en akvarellmålare behöver, generellt (har du planer på att måla i jätteformat eller experimentera med att använda morotsblast istället för penslar, så kör hårt! Modifiera för all del inköpslistan på det sätt som passar det du vill göra!).

Penslar

Akvarell är bara ett tjusigt namn för vattenfärg. För att kunna måla med vattenfärg behöver du penslar som dels kan hålla vatten och pigment och som när du drar den över papperet släpper ifrån sig detta på ungefär det sätt du hoppas på. Av det första skälet går styva penslar av borstkaraktär generellt bort. Akvarellpenseln bör vara gjord av mjukt hår. Detta hår kan komma från olika håll: en mårds svanstipp eller från en fabrik där syntetiska penslar av plast tillverkas, till exempel. I min grunduppsättning har jag tre penslar. En cirka två centimeter bred, platt pensel av antingen mårdhår eller syntetmaterial, en mjuk, rund pensel av ekorrhår med cirka en centimeters diameter och en smal rackare att måla små detaljer med.

Papper

Du behöver papper som klarar att bemålas med vatten utan att skrynklas eller gå sönder. Därför är akvarellpapper ganska tjockt. Tjockleken anges i vikt per kvadratmeter. Papperet kan ha olika grov yta – papper med slätare yta kallas ha fin gräng, medan ett papper med grov yta har grov gräng. Det finns också varmpressat papper som är helt slätt. Då brukar grängen kallas satin.

Om du målar med mycket vatten behöver du ett tjockt papper – kanske 300 eller 600 grams. Målar du med mer sparsam vattenmängd kan papperet vara tunnare. Grängen är en smaksak.

Leta efter papper som är gjort av bomull, inte celluluosa. Bomullspapper tål mer vatten och är lättare att måla på.

Du kan köpa papper i lösa ark eller i block som är klistrade på alla fyra sidor. Om du köper lösa ark kan du klistra upp papperet på en skiva innan du börjar måla, annars blir det lätt ojämnt när du börjar blöta det med vatten och färg. På akvarellblock kan du måla direkt, även om resultatet blir något bättre om du tar lös papperet och spänner upp det på en skiva. 

Färg

Det finns akvarellfärg av olika kvalitet och i olika prisklasser. Det finns färg i torkad form att köpa i små, små koppar och i våt form att köpa på tub. Kvaliteten delas grovt in i studiekvalitet och konstnärskvalitet. Konstnärsfärgerna innehåller mer och renare pigment, medan studiefärgerna innehåller mer utfyllnadsmedel. Vill du prova på om akvarellmåleri är något för dig, rekommenderar jag att du köper en låda med studiefärger, med förslagsvis de här kulörerna:

Svart – Neutral tint, lamp black eller Paynes grey (en mycket mörk blågrå färg)

Brun – Rå umbra och bränd sienna

Blå – Ultramarin och antwerp

Gul – Gamboge och/eller rå sienna

Röd – Engelskt röd, permanent carmine

Grön – Permanent sap green, Green gold

Jag använder både torkade färger och färger på tub. Fördelen med koppar med torkad färg är att de är smidiga att bära med sig när man ska ut på målartur, medan man med tubfärgerna är att det blir enklare qtt måla stort samt att man kan få fram färgernas olika egenskaper lite tydligare. Jag återkommer till detta med färgegenskaper i nästa inlägg!

Diverse tillbehör

– Du behöver en palett av något slag. Det finns plast- eller porslinspaletter med urgröpta skålar att köpa på konstnärsbutiker. En vit porslinstallrik funkar lika bra, om du hellre vill använda något du redan har hemma.

– Du kan behöva en skiva att klistra upp ditt papper på, till exempel i plywood eller något annat material som inte deformeras av vatten.

– Klisterremsor av papper att använda när du spänner upp papper på skiva. Eller, ärligt talat, du kan även använda maskeringstejp. Risken finns att den släpper medan du målar, men i de flesta fall duger den. Maskeringstejpen kan du också, som namnet antyder, använda för att maskera partier i din målning. Klisterremsorna fungerar däremot inte till det ändamålet – de sitter fast mycket hårt i papperet när de har torkat.

– En burk, skål eller annat kärl att ha vatten i. Hellre stort än litet, så du slipper byta vatten ideligen medan du målar. Jag kör med rostfri bunke av det slag som även funkar bra att blanda till en bulldeg i, eller en urdiskad syltburk.

– Hushålls- eller toapapper att suga upp färg med om det inträffar något oväntat på papperet. Vilket det ofta gör.

– En blyertspenna att skissa med. En vanlig hederlig skolpenna funkar bra. Om du ska köpa en flottare variant, välj en hård penna, så att skissen inte smetar ut sig när du målar över den.

---

Med den här utrustningen är du redo att kasta dig ut i akvarellmåleriets underbara, frustrerande och kreativt njutbara tillvaro. Vill du få tips om sådant som bildkomposition, färgegenskaper och teknik, är du välkommen att fortsätta följa min akvarellskola. På återseende!

Vill du prova att måla akvarell, men vet inte riktigt i vilken ände du ska börja? Eller vill du få lite ny inspiration i ditt målande? Då kan du följa min akvarellskola här på bloggen! Den kommer bestå av en rad inlägg där jag delar med mig av tips och trix för den som vill ge sig på akvarelltekniken.

Själv började jag måla akvarell i tolvårsåldern. Jag sparade min veckopeng och köpte en billig låda färger, några block och trevade mig fram vid köksbordet. Det gick för det mesta riktigt dåligt men det var ändå tillräckligt roligt för att jag skulle fortsätta även om det ofta flög både svordomar och ihopknölade papper över rummet.

Akvarellmåleri är inte alltid enkelt. Men det som gör det svårt är också själva tjusningen med tekniken: att färgen, vattnet och papperet har sin egen vilja, som du som målare får lära dig att kompromissa och samarbeta med. Mitt första råd är därför att försöka anlägga ett förlåtande och kravlöst förhållningssätt till ditt målande. Det är klurigt i början, men med lite grundläggande kunskaper och lekfullt övande kommer det snart att gå bättre.

Akvarellskolan kommer att innehålla inlägg om färger och deras olika egenskaper, material, bildkomposition, skissande och hur du kan göra om du kör fast i måleriet. Inläggen kommer dyka upp i den takt som mitt vardagsliv med en niomånadersbebis i familjen tillåter.

Det första inlägget handlar om vilken utrustning du behöver. Håll tillgodo!