Publicerad den Lämna en kommentar

Nu finns kurser tillgängliga på akvarellskolan.com

Tillsammans med Hanna Grahm har jag startat upp akvarellskolan.com, en kursplattform där vi skapar digitala akvarellkurser. Vi lanserade Akvarellskolan i juni med en välbesökt live-träff via zoom och nu finns kursfilmerna från träffen tillgängliga för dig som vill ta dig an dem i efterhand. När vi valde tema för den första akvarellträffen tog vi fasta på årstiden och målade på temat försommarens blomstring.

Du kan välja att köpa min kurs “vitsippa” i botanisk illustrations-stil. Här finns kursen.

Eller måla en sirlig kvist äppelblom tillsammans med mig. Här hittar du den kursen.

Eller låta Hanna guida dig i hur du kan använda vått-i-vått-teknik för att åstadkomma en naturtrogen tulpan. Här kommer du till Hannas kurs.

Jag vill passa på att tacka för alla fina önskemål och idéer om kursinnehåll! Jag och Hanna har nyligen spelat in en omgång nya kurser och jag kan avslöja att de är på ett tema som många av er önskat… Under de kommande månaderna kommer vi att arbeta fram fler kurser – fortsätt gärna att skicka förslag, så kan vi fylla akvarellskolan.com med innehåll tillsammans!

Publicerad den 13 kommentarer

Alla mina Slussenmålningar och hur de kom sig

Jag brukar få frågan varför jag målar ombyggnationen av Slussen i Stockholm . Varför ett sådant udda motiv? Svaret är coronapandemin.

Våren 2020 kom pandemirestriktionerna och de innebar att alla de utställningar jag hade planerat hängde löst. Plötsligt var kalendern tom i månader framöver. En intressant upplevelse. Det slog mig då hur styrande utställningar dittills hade varit för mig; hur begränsande.

Att boka in en utställning är att lova att till ett visst datum ha ett tjog eller två med färdiga målningar att visa upp. Av det följer att utställningsmåleri behöver hålla sig inom ramarna för vad jag redan behärskar. Att prova någonting nytt, som per definition kan misslyckas, skulle kunna betyda att väggarna gapar tomma på vernissadedagen. Det skulle ju se ut.

Så när alla utställningar skjöts på framtiden passade jag på att göra någonting som ingen hade efterfrågat och som jag inte visste om jag skulle klara av. Slussenmålningarna.

I skrivande stund har jag gjort ett tiotal Slussenakvareller. Byggnadsställningar, lyftkranar och intrikat arbete med stålbalkar och rördragningar kors och tvärs. Ett tredimensionellt pussel, som avslöjar hur komplex en stad är under ytan. Och så de människor som gör själva jobbet, i sina neongröna varseljackor. Bärande, gående, svetsande, tänkande, släpande, körande, byggande. Emellanåt välbehövligt vilande.

Många har undrat om jag ska göra en utställning av Slussenserien och i backspegeln önskar jag att jag hade planerat så från start. Men de har sålts så fort färgen torkat. Attans. Sådant är svårt att förutse. En enda målning hänger kvar i min ateljé, och så ligger ett par stycken och väntar på att färdigställas.

Hursomhelst är jag glad i dem. Allra särskilt de stora målningarna, där jag fått ägna dagar åt bara att maskera upp motivet. Streck för streck, timma för timma, några millimeter åt gången. Det är en besynnerlig värld att kliva in i, där tiden slutar att fungera normalt. Jag får ibland beröm för mitt tålamod, men det är helt oförtjänt. Det skulle aldrig fungera för mig att göra de här motiven om jag behövde uppbåda tålamod; om det fanns ett motstånd. Tvärtom – arbetet är rent luststyrt.

När min föräldraledighet är slut, efter årsskiftet, ser jag fram emot att komma igång med Slussenserien igen. Det har hänt en del sedan sist. Många nya vinklar att skildra.

Publicerad den 3 kommentarer

Nyhet: akvarellskolan.com och akvarellträff 3 juni

Du som prenumererar på mitt akvarellbrev har kanske redan läst om den roliga nyheten: att jag tillsammans med akvarellisten Hanna Grahm nu i juni startar upp akvarellskolan.com! Det är en kursplattform som vi kommer att fylla med innehåll under de kommande månaderna. Nästa vecka firar vi uppstarten med en akvarellträff via zoom – hoppas att du vill vara med!

Här på bloggen bad jag för en tid sedan om förslag på kursinnehåll – tusen tack för alla fina förslag! Jag antecknar allt och ska försöka få med så mycket av era önskemål som möjligt. Fyll gärna på med fler kursförslag i kommentarsfältet till inlägget och håll sedan utkik på akvarellskolan.com. Eller prenumerera på mitt akvarellbrev, så får du läsa där om nya kurser så fort vi spelat in och publicerat dem.

Jag hoppas att akvarellskolan.com ska bli en värdefull resurs för dig som inte har möjlighet att komma till någon av mina fysiska kurser eller som vill fördjupa dig och utforska olika motiv och tekniker i egen takt hemmavid.

Ett av motiven vi kommer att arbeta med på akvarellträffen den 3 juni.

Akvarellträff 3 juni

Den 3 juni kommer vi lansera akvarellskolan.com med en akvarellträff! Det blir ett tillfälle att ses en förmiddag via zoom och måla tillsammans, på temat “Blommande försommar”. Här kan du läsa allt om upplägget för träffen.

Alla som prenumererar på mitt akvarellbrev får fin rabatt på biljettpriset (400 kr istället för ordinarie 500 kr för akvarellträff eller 675 istället för 775 kr för akvarellträff + bonuskurs), så om du inte redan är prenumerant så är du välkommen att bli det här.

Du som inte vill prenumerera på akvarellbrev är förstås lika hjärtligt välkommen att delta på akvarellträffen ändå! Du kan boka din plats direkt här!

Publicerad den 2 kommentarer

Långsamhetens lov

Akvarell av Elisabeth Biström

I en radiointervju – jag önskar att jag kunde hitta den igen – sade Torgny Lindgren någonting i stil med att han på en bra dag fick några ord på pränt, ibland kanske till och med en bra mening. Det där har stannat kvar hos mig: hur tillfreds han lät över sin långsamma skrivprocess. Han var ändå en rätt produktiv författare så kanske överdrev han sävligheten en smula för komisk effekt, ett grepp han ju var mästerlig på, men jag antar att han inte blåljög. Han skrev nog rätt sakta. Eftertänksamt.

Själv tror jag mig ofta ha bråttom och känner ibland att jag borde öka min produktivitet. Det kan kännas produktivt att stressa, men är det knappast. Det blir nog inte särskilt mycket bättre målningar bara för att de blir fler snabbare. Dessutom målar jag ju redan mycket, åtminstone när jag inte är föräldraledig. Det får mig att misstänka att den där känslan av otillräcklighet är något slags kroniskt inre bråte, inte en spegling av mitt faktiska arbete.

Att försöka öka produktiviteten kan också råka bli torrsim. Ett jäkla viftande, men man kommer inte särskilt långt. Torgnyska små steg framåt må kännas ineffektiva, men känslor är inte alltid att lita på. Stegen ackumuleras och när man tittar i backspegeln upptäcker man hur långt man faktiskt kommit. Det gäller bara att stå ut med långsamheten och orka vara nöjd med de små framstegen istället för att ständigt gapa efter mer. n’Torgny visste vad han gjorde.

Publicerad den 29 kommentarer

Vilket kursinnehåll skulle du vara sugen på?

Jag har ett kul projekt på gång. Det är ännu i sin linda så jag kan bara avslöja att det handlar om digitala kurser. Men trots hysch-hyschet vill jag passa på att kasta ut den här lilla förhandsinformationen i etern, för att fiska efter förslag!

Om du skulle ha lust att gå akvarellkurs med mig (plus två andra, än så länge hemliga, men mycket skickliga kursledare), vad skulle du då vilja lära dig om? Något särskilt motiv, någon särskild teknik, något särskilt material? Berätta i kommentarsfältet! Alla förslag tas emot med öppna armar och stor nyfikenhet!

Publicerad den 1 kommentar

Vad det handlar om

Påminnelse till mig själv: när det känns motigt att gå till ateljén och du trampar runt runt runt på golvet och städar lite här och stoppar en till pinne i kaminen, och du blänger på papperet på bordet som ligger och förolämpar dig med sin vithet. Och du undrar om du någonsin kommer att måla någonting bra igen och du börjar formulera en ursäkt till den stackars mannen som beställt ett porträtt – och behöver inte fönsterna tvättas och jisses, så länge sedan golvet blev dammsugat… Medan du gör allt detta och medan papperet förvånat kikar tillbaka på dig där du trampar omkring – kom då ihåg att när du dragit de första veliga linjerna med blyertspennan och rynkat ögonbrynen och hukat dig som en gam över papperet och du jämfört vinkeln på fotot med vinkeln på papperet och du rättat till och måttat och dragit ett streck till – lite djärvare – och du kommer till en kind, ett öra, den lilla v-formen mellan örats insida och hårlinjen – då!

Då har allting lossnat. Podden i högtalaren backar diskret undan och lägger sig som ett bakgrundsbrus. Tiden och tankarna sätter sig intill. Hela din uppmärksamhet zoomas in mot den där vinkeln, att få den p-r-e-c-i-s rätt. Du blir ett papper och en penna. Ett streck i taget.

Det är därför du gör det här. Du kan fortfarande.

Gör nu ett streck till.

Publicerad den 1 kommentar

Två pusselbitar för att lyckas måla under föräldraledigheten

Jag fortsätter att laborera med hur jag bäst kan kombinera min halvtidsföräldraledighet med arbete. Två saker jag har kommit fram till såhär långt:

För det första: morgonstund har – faktiskt – guld i mund. Om jag får någonting kreativt/produktivt gjort på morgonen och förmiddagen, så blir resten av dagen bra. Väntar jag däremot på något tillfälle på eftermiddagen, som sannolikt aldrig dyker upp, så blir jag frustrerad och får ingenting gjort. Mitt behov av att arbeta är lika viktigt som behovet av sömn och mat. Så att spendera lilla A’s morgontupplur i ateljén är det bästa sättet att se till att jag är en glad morsa på eftermiddagen. En dubbelvinst.

För det andra: beställningsmåleri är det bästa att ägna mig åt just nu. Det märkte jag redan när jag var trött av graviditeten i fjol, att jag inte hade energi för att driva några egna, större projekt. Alla idéer om utställningar, teman och motiv kändes mest oöverstigliga. Beställningar däremot, var och är fantastiskt att få jobba med. Det är så skönt nu när energinivåerna är låga, att faktiskt ha lovat någon någonting. När jag i vanliga fall arbetar i ateljén är jag bara ansvarig inför mig själv. Jag behöver normalt sett inte ha deadlines eller annan yttre press för att vilja prestera – det räcker gott och väl med den autentiska lusten att måla. Men nu när tid och ork är en bristvara är det istället bättre att vara ansvarig inför någon annan – att behöva leverera en utlovad målning i tid. Jag sätter tidsramar som fungerar under omständigheterna. Har hittat ett lagom tempo. Och måleriet går bra!

Jag har under många år mejslat fram arbetsformer för beställningsmåleri som gör att det blir lustfyllt för mig. Jag vet att många konstnärer kämpar med beställningar och många undviker det helt och hållet. Förståeligt. Det är inte alls enkelt. Beställningsmåleri kräver att man kan kanalisera sin kreativa energi vid en given tidpunkt och till ett motiv man inte själv valt. Istället för att gå på en känsla som intuitivt dyker upp, behöver man kunna frammana känslan, genom att vara förtrogen med sina egna drivkrafter och förstå vilka förutsättningar som krävs för att måleriet ska fungera. Det är ett känslomässigt finlir och jag skulle tro att det för de flesta krävs en hel del misstag och dikeskörningar innan man hittar vägen. Jag är glad att ha de där dikeskörningarna bakom mig, för nu är beställningsarbete en pusselbit i mitt yrkesliv som jag inte skulle vilja vara utan.

De målningar jag gör på beställning är ofta gåvor till människor som betyder mycket för den som beställer. Ofta handlar det om att förgylla en högtidsdag, eller om att skapa och spara ett minne för livet. Motiven är djupt personliga. Platser och människor som ligger hjärtat närmast. Jag vet att en del ser snett på beställningsmåleri – konstnären kanske känner sig “köpt” – men för mig är det tvärtom. Jag känner mig hedrad att få förtroendet och stolt över att veta att jag kan förvalta det.

Idag blev jag färdig med en skiss i ateljén. En svår en, som jag var glad att få besked om att jag hade tolkat rätt. Det ska bli roligt att sätta igång med den i ett större format. Dessförinnan ska jag få göra två fina porträtt. Vårens arbete ligger lagom tätt inskrivet i kalendern. Jag ser fram emot många sköna arbetsmorgnar i ateljén.


Publicerad den Lämna en kommentar

Däremellan kommer fastan

Jag har tagit för vana att fasta. I år har jag inte tänkt ut någon plan, så jag får ta och göra det under tiden jag skriver detta.

Jag fastar ungefär som jag firar jul: inte för att jag är troende, men för att det ändå tillför mitt ateistiska liv någonting värdefullt. För oss knastertorra icketroende finns det ibland en risk att missa någonting som religion kan bidra med – schemalagda tillfällen att stanna upp och reflektera över aspekter av livet som annars lätt glöms bort i vardagens många göromål. Ritualer som firar, förgyller eller ställer frågor.

Den kristna fastan är fyrtio dagar lång och föregås av semmelfrosseri. Det senare finns inte omnämnt i bibeln, men är mig ändå en kär tradition. Jag åt två igår, med extra mycket mandelmassa. Fastan bryts på söndagar och är slut på påskafton.

Fastan kan fylla många syften. För mig är det en tid att se över mina vanor – lever jag på ett sätt som gör mig och andra gott? Har jag ovanor som sätter käppar i hjulet?

Det är svårt att ändra vanor – det är väl just därför de är vanor – men att göra det under en begränsad tid kan vara mer hanterligt. I bästa fall håller förändringen i sig en tid. Om inte, tja, då får man väl prova igen nästa år.

Så, vad välja att fasta från? Jag har inga svårartade laster. Är varken direkt någon frossare eller missbrukare. Men en sak som seglar upp till ytan är min sorgliga brist på motion. Särskilt om vintrarna är det uselt ställt och under det senaste året då jag varit dels gravid och dels haft en nyfödd bebis har det gått än mer utför. Det knakar i knäna och ilar illavarslande i ryggen. Flåset vet jag inte hur det är, för jag har inte testat det på länge. Än värre: eftersom hjärnan av allt att döma tycks vara en del av kroppen tror jag att den också är i behov av en uppryckning. Jag sover inget vidare. Känner mig lättretlig. Okreativ.

Ja, du hör ju. Jag behöver en tids fasta från ovanan att inte röra tillräckligt på mig.

Klara, färdiga, gå.