Publicerad den Lämna en kommentar

På förekommen anledning – en otaktisk plan för en intressant framtid

Jag vet att det hade varit en taktisk fördel att nischa in mig. Men det skulle vara förödande på sikt.

Jag hade kunnat välja att bli “slussenmålare” eller att rikta in mig på havsmotiv eller kanske stillsamma tjärnar. Jag har fått det rådet från sådana som vet något om konstvärldens kommersiella realiteter – välment, säkert. Men jag kommer inte följa det.

Jag har visserligen några motivvärldar som återkommer, decennium efter decennium. Men det kommer sig av en konstnärlig längtan, inte av praktisk-ekonomiska överväganden. Så fort jag kommer till stugan vid Bottenviken, till exempel, sätter jag mig vid stenarna och målar dem och målar havet. För att jag blir lika förundrad varje gång, av det jag ser och hör där. Jag vill måla ljudet av svalp eller brus eller tärnor och jag vill studera krusningar och mjuka vattenrörelser och lekfullt stänk.

“Du skulle tjäna på att satsa på dina mest populära motiv”. Kanske det – men jag tänker inte fatta sådana beslut, för jag vet att på sikt skulle själva meningen skulle gå förlorad.

Vad är meningen med mitt målande? Svårt att sätta ord på, men sökande är ett verb som passar bra. Jag letar efter någonting. Undersöker. Ser hur nära jag kan komma. Jag vet inte exakt vad jag letar efter, men jag är ganska säker att jag behöver söka på många ställen för att hitta det.

Jag har målat i trettio år snart, men känner mig som en nybörjare. Det är inte ett negativt ord här – det betyder att jag skymtar en lång framtid framför mig. Jag hoppas på ytterligare några tiotal år att få fortsätta vara nyfiken. Jag tror att jag kommer måla mig fram till någonting intressant. Jag vågar till och med vara så djärv att påstå att det kan bli intressant för fler än mig. Jag tror jag har någonting att ge.

Om jag kisar tycker jag mig kunna ana konturerna av någonting som jag kommer kunna upptäcka om tio eller trettio år, som jag inte kan föreställa mig i skärpa ännu. Jag kan bara få reda på vad det är om jag målar mig ditåt, så fritt som jag kan förmå.

Förutsättningen är att jag inte begränsar mig. Jag kan inte fortsätta leta, om jag samtidigt ska följa taktiska råd om att smalna av för att bli “mer känd”.

Jag är för övrigt en väldigt vardaglig människa och jag jagar inte berömmelse. Jag skjutsar till fotbollsträning och steker köttbullar. Jag strävar inte efter att bli ett namn – jag strävar efter att få åka skridskor med min unge eller att äta middag med några vänner i mitt kök. Att ha ett bra samtal med min sambo. Att höra min ettåring lära sig uttala sin storebrors namn. Och, för all del, att måla någonting som får mig att fokusera ordentligt.

När jag hade varit på Nobelmingel härförledens tog jag bussen hem, kom fram till min stuga och fick ta ett stort kliv över den hög av stövlar som mina barn lämnat åt mig på hallmattan. Jag hade mina glittrigaste kläder och var glad över festligheterna och över Nobeluppdraget – men viktigast i världen är de där små skorna. Alltid på hallmattan, aldrig på skohyllan. Och så spåren på köksbordet efter julpyssel som hade pågått medan jag var iväg på fest. En tomtenisse med stirriga ögon, noggrant färglagd och utklippt, som hälsade mig välkommen hem.

Jag målar inte för att “bli” någonting särskilt och jag har inga dyra vanor att försörja. Jag behöver inte mer än att kunna betala räkningarna, lägga undan till pensionen och kunna fortsätta köpa färgpennor till mina barn.

Så jag väljer att måla hav och skog och människor och blommor och byggställningar, allting om vartannat. På nära håll är allting för övrigt egentligen ett och samma: ytor, linjer, nyanser, pigment som kan göra magiska saker om de får lösa upp sig själva i vatten.

En del målningar blir bra, många blir experiment som läggs på hög. Men alla leder framåt, så länge jag håller mig till de okända stigar som lovar nya upptäkter, små och stora, bakom nästa krön.

DELA DETTA MED EN VÄN
Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.