I en radiointervju – jag önskar att jag kunde hitta den igen – sade Torgny Lindgren någonting i stil med att han på en bra dag fick några ord på pränt, ibland kanske till och med en bra mening. Det där har stannat kvar hos mig: hur tillfreds han lät över sin långsamma skrivprocess. Han var ändå en rätt produktiv författare så kanske överdrev han sävligheten en smula för komisk effekt, ett grepp han ju var mästerlig på, men jag antar att han inte blåljög. Han skrev nog rätt sakta. Eftertänksamt.
Själv tror jag mig ofta ha bråttom och känner ibland att jag borde öka min produktivitet. Det kan kännas produktivt att stressa, men är det knappast. Det blir nog inte särskilt mycket bättre målningar bara för att de blir fler snabbare. Dessutom målar jag ju redan mycket, åtminstone när jag inte är föräldraledig. Det får mig att misstänka att den där känslan av otillräcklighet är något slags kroniskt inre bråte, inte en spegling av mitt faktiska arbete.
Att försöka öka produktiviteten kan också råka bli torrsim. Ett jäkla viftande, men man kommer inte särskilt långt. Torgnyska små steg framåt må kännas ineffektiva, men känslor är inte alltid att lita på. Stegen ackumuleras och när man tittar i backspegeln upptäcker man hur långt man faktiskt kommit. Det gäller bara att stå ut med långsamheten och orka vara nöjd med de små framstegen istället för att ständigt gapa efter mer. n’Torgny visste vad han gjorde.
De flesta av oss skulle upp nog må bra av mera ”Torgny Lindgren-inställning”. Lite är bra, kanske t.o.m. bra nog, mer nöjdhet över det som blev. Vi kanske borde slå oss ned i filosofiska rummet lite oftare och fundera över ”bra och bra nog” istället för om ”mer och mycket” skulle skulle gynna oss…. Torgny Lindgren och björnen Baloo är nog själsfränder 😉
Önskar dig en härlig dofternas tid mellan hägg och syren!
Birgitta
Håller helt med. Jag tror att många av oss (sedan efterkrigstidens rekordår, kanske?) blivit marinerade i en “mer och mycket”-kultur, och jag börjar misstänka att den skapar mer missnöje än glädje. Om man hela tiden kunde gjort bättre, haft mer, gjort större framsteg, målat bättre, sprungit snabbare – då är det svårt att se när man egentligen ska kunna känna sig tillfreds.