Så säger folk ibland, särskilt till barn. “Gör bara ditt bästa”, eller “gör bara så gott du kan.”
Vad då “bara”? Det är ju ett helt orimligt, vansinnigt högt ställt krav. Med stora konsekvenser.
Jag försöker absolut göra mitt bästa – ibland. Konsten är att välja tillfällena och att i övrigt göra saker halvdant. Jomen faktiskt. Jag vill dra en lans för att halvfuska sig igenom det mesta.
Att försöka göra sitt bästa på för många plan är antingen en snabbväg till utmattning eller ett på förhand garanterat misslyckande. Det går ju inte. Det är lika omöjligt som att prioritera allt – då har man i själva verket inte prioriterat någonting.
Om jag ska kunna göra mitt bästa i ateljén, behöver jag skapa utrymme för det. I kalendern, i mina energinivåer, i vad jag riktar min uppmärksamhet på. Att göra sitt bästa är inget “bara”, det är hårt, hårt jobb. Och jag älskar att jobba hårt. Jag fylls av livslust när jag får gå på djupet och fokusera på någonting så länge och så bra som jag kan.
Då kan jag inte hålla på och slösa ork på att göra mitt bästa på fler än ett par saker. Måleriet, familjen och några vänner. Det är ungefär vad som ryms i mitt liv. Massor med andra saker får stryka på foten.
Vilka sysslor och områden i livet kan du välja att göra dåligt, för att få mer tid till det du verkligen vill göra bra?
Men hjälp vilken tankeställare. Jag har aldrig tänkt på “gör bara ditt bästa” kan tolkas som ett orimligt krav innan. Jag har alltid tänkt på det som att man skall göra det man orkar. Men så klart kan man också känna det som omöjlighet att ens klara av att göra det bästa. Tack för en ögon öppnare!