Publicerad den Lämna en kommentar

Botanisk illustration – vildflor

2022 läste jag kursen “Botanisk illustration – vildflor” vid Göteborgs universitet. Ett intresse jag haft länge, och som det var härligt att ta mig tid att fördjupa mig i.

Som avslutande examination målade jag de här två blomstren: en skogsklöver, Trifolium medium och en käringtand, Lotus corniculatus. Till illustrationerna hade jag i uppdrag att skriva en reflektion om botanisk illustration. Det här är vad jag skrev:

Jag har målat mycket akvarell genom åren, men aldrig tidigare botaniska illustrationer. Jag märker att det är väsentligt annorlunda än fritt måleri: det är både svårare och enklare. Svårare på grund av kravet på exakthet. Samtidigt enklare, tack vare att syftet är så tydligt: det gäller att kommunicera ett innehåll. Här är betraktaren, inte målaren, huvudrollsinnehavare.

Målet med den färdiga akvarellen är inte målarens kreativa uttryck, utan att betraktaren ska förstå växten. Jag uppskattar att få lämna egot åt sidan och befinna mig inom en striktare ram, med en tydlig mottagare. Samtidigt finns alltid utrymme, hur tydlig ramen än är, för personlig gestaltning. Det är till och med oundvikligt att göra konstnärliga val, även inom en strikt tradition. Vi är, för att låna Simone de Beauvoirs ord, ”dömda till frihet”.

Valet startar redan när jag sitter på huk och tittar på vilken planta jag ska plocka med mig till målarbordet. Ska jag välja ett exemplar som är så perfekt som möjligt, och kanske till och med försköna det ytterligare för att illustrera en idealversion av växten – eller ska jag ta ett som råkat ut för ett och annat under sin livsbana? Insektsnagg i bladkanterna, kanske någon blomma som börjat vissna? I den här uppgiften valde jag det senare, i någon slags ambition av ärlighet. Så ser ju naturen ofta ut – vacker i sin kantstötthet.

Det innebär också att jag överlämnar en del ansvar åt betraktaren. Jag litar på att den som ser illustrationerna fyller i skavankerna och för sitt inre öga kan föreställa sig hur perfekta versioner av växterna hade sett ut. Betraktaren och målaren skapar på så sätt bilderna tillsammans. Det är en tanke som tilltalar mig.

Publicerad den 2 kommentarer

Botaniska illustrationer

Jag passade på att utbilda mig under sommaren. Via Göteborgs universitet läste jag en distanskurs i botanisk illustration. Djupt fascinerande.

Jag har nog alltid haft ett naturintresse. “Nog” skriver jag, för i min barndom var det egentligen ingenting jag ägnade någon närmare tanke åt. Jag var ute bara. Plockade lingon, plockade hjortron, plockade blommor. Tog hem, åt upp och målade av. När jag flyttade till torpet där jag bor för sex år sedan tog jag upp den där tråden igen. Jag började odla trädgården och målade vad jag såg. Förde bok över vårblommor och fågelbesök.

Måleriet känner jag mig trygg i, men botaniken var ny för mig. På en sommar blir man ingen botaniker, men jag är glad att ha satt mig in i grunderna. Nu kan jag fortsätta lära på egen hand.

Jag har ingen bestämd plan för vad jag ska göra av de här nya kunskaperna, men många idéer. Tiden får utvisa vilka som bär framåt.