Publicerad den 3 kommentarer

Lerinskalan

Det här är några av de vanligaste fraserna på ett akvarellvernissage:

– “Lite som Lerin”
– “Inte riktigt som Lerin, ändå?”
– “Vad tycker du om Lerin?”
– “Du vet, Lars Lerin?”
– “Hur förhåller du dig till Lerin?”

Som en dörröppnare och en måttskala, är svaret på den sista frågan. Jag förhåller mig till Lars Lerin som en makalös konstnär som banat väg och öppnat dörrar för akvarellister, som annars hade förblivit stängda. En generös, imponerande människa och målare. Men framförallt förhåller jag mig till honom som en måttenhet. För jag tror inte att fraserna “som Lerin”, eller “inte som Lerin, ändå” handlar om huruvida något man målat egentligen faktiskt liknat något som Lars Lerin har målat, utan det är mest ett sätt att ge en komplimang på språket akvarelliska. En mängdbestämd komplimang, som löper längs skalan “lite som Lerin” till “precis som Lerin”.

Rätt coolt, att bli ett mått. Centimeter, kilogram, Lerin.

Det har han gjort sig förtjänt av.

Publicerad den 33 kommentarer

Så kan du sätta pris på dina målningar

”Vad ska jag ta betalt?” Det är frågan alla brottas med, som vill ställa ut eller fått förfrågningar om att sälja sina målningar. Jag vet precis hur svårt det kan vara.

När jag började ställa ut var min prissättningsstrategi att ta reda på vad andra konstnärer som var ungefär på min nivå tog, och så satte jag ett lägre pris än deras. Sedan frågade jag min sambo vad han trodde – han skakade på huvudet och höjde priserna så att jag nästan svimmade av skam. Jag sänkte. Sambon höjde på nytt, jag låtsades säga okej och sedan smygsänkte jag dem igen.

Det var inte en hundraprocentigt vetenskaplig metod.

Idag har jag inga problem att sätta pris – det ger sig med tiden. Men i början kan det verkligen vara svårt.

Jag har vid några tillfällen sett folk tipsa varandra om en formel man kan använda som stöd. Den tycker jag är bra! I min akvarellgrupp på facebook hittade jag en variant av formeln från akvarellisten och akvarellkursledaren Beatrice Jansson. Den lyder såhär:

“Man tar betalt för storlek på målningen gånger (X) en faktor mellan 20-100 som du bedömer själv.

Så här kan du tänka ungefär med faktorn:
100 = professionell konstnär som gått i konsthögskola. Målat 10 000 timmar
50 = målat ett tag och har etablerat sig, målat kanske 5 000 timmar
40 = målat några år
30 = målat ett par år
20 = nybörjare

Sen räknar du så här: Mät din målning (inte ram) i cm, höjd och bredd. Plussa ihop höjd+bredd och sedan multiplicerar du med din faktor. Summan du får fram är priset inklusive ram.

Räkneexempel på en målning som är 15×20 cm och faktor 30:

15+20=35 x 30(faktor) = 1 050 kronor inklusive ram.

Enkelt att prissätta och det blir sällan diskussion.”

Jag tycker att det här är smart! Det finns detaljer och invändningar man kan komma med om man vill, men med ett sådant här system kan man i alla fall få en rimlig startpunkt att utgå ifrån.

Vad säger ni, ska vi försöka sprida den här formeln, så att fler som funderar på att ställa ut eller sälja kan få tillgång till den? Dela gärna inlägget till vänner och bekanta som kan ha nytta av det.

Lycka till med utställningar och försäljning!

Publicerad den Lämna en kommentar

Kontaktvägar och tacksamhet

Oj, vad ni skriver fina saker till mig! Ni gör mig överväldigad och väldigt glad! Min hemsida och mina sociala medier svämmar över av varma kommentarer och meddelanden – och nu har jag hamnat i det privilegierade problemet att jag inte hinner svara på allting, eller ens det mesta. Jag är ledsen för det. Det känns trist att inte kunna svara. Så jag vill bara säga att jag uppskattar alla kommentarer, meddelanden och e-post, även om jag inte kan svara på allt. Tusen tack!

En del svar finns här

Jag får en del frågor som återkommer och en del av dem försöker jag besvara i texter här på bloggen, till exempel på akvarellskolan. Jag ska fundera på hur jag kan utveckla det här sättet att fånga upp frågor, och göra det tydligare var man kan hitta sådant jag redan skrivit om olika ämnen. Prova gärna att använda sökfunktionen högst upp på sidan, så länge.

Ett annat bra ställe att både få svar på frågor och utbyta tankar är min facebookgrupp ”Akvarellister emellan” – gå gärna med där om du har lust! Där finns i skrivande stund drygt 4 000 medlemmar och det är en härlig, varm, generös plats med massor av kunniga, kreativa människor att dela akvarellintresset med. Jag är där och deltar i samtalen i mån av tid – det är jättetrevligt!

E-post är säkrast

En baksida av att ha många kontaktytor – blogg, facebooksida, facebookgrupp, messenger, instagram, e-post – är att det är lätt att missa något meddelande – och förstås svårt för dig som vill kontakta mig att veta vilken väg som är bäst att gå. Jag kollar meddelanden på de olika ställena efter bästa förmåga – men vill du vara säker på att nå mig, till exempel förfrågningar om att köpa konst eller få kursinbjudningar, är e-post det bästa. Jag nås på elisabeth.bistrom@gmail.com. Jag har inget telefonnummer man kan ringa, men jag kollar mailen någon gång om dagen och svarar inom ett par dagar.

“Vill du vara säker på att nå mig, till exempel förfrågningar om att köpa konst eller få kursinbjudningar, är e-post det bästa.”

Tack igen!

Jag vill säga det igen: jag uppskattar all respons ni ger. Det är fantastiskt att få dela akvarell-livet med er, och jag ska ta mig tid att se hur jag kan utveckla kommunikationsvägarna framöver.

Ha en trevlig helg, allihopa!

Publicerad den 2 kommentarer

Utställning i Mariestad framskjuten

På grund av ni-vet-vad blir min planerade utställning i Mariestad som skulle ha ägt rum 6-21 mars skjuten på framtiden.

Den är en lång lektion i acceptans och flexibilitet, den här pandemin. 

Jag bestämde i fjol våras, när omfattningen av pandemin gick upp för mig, att jag inte skulle göra några akuta förändringar för att kompensera för alla inställda utställningar. Jag bedömde att det viktigaste var att se till att behålla glädje, energi, mod och kreativitet. Inte att hitta på någon nödlösning, som skulle ta tid ifrån själva måleriet och vara drivet av oro snarare än kreativ lust. Det gick bra. Jag har naturligtvis förlorat intäkter – men det gångna året har trots allt varit en tid av utveckling och nyfikenhet och nya kontakter. Jag har arbetat i en riktning jag vill fortsätta på. Hur den närmsta framtiden än ser ut.

I höst kommer jag göra några stora förändringar i min konstnärliga verksamhet och jag är glad att jag inte skyndade mig att tråckla ihop dem innan jag hade hunnit tänka igenom helheten. Jag kommer se till att det finns fler och enklare sätt att ta del av mitt arbete. Bland annat kommer jag att prioritera bort en del utställningar, till förmån för andra sätt att mötas och se konst, med bättre kvalitet och mer personlig kontakt.

Usch, vad vag jag är. Jag ska berätta mycket mer, när jag kommit längre. Det känns pirrigt och kul! Jag återkommer förstås om Mariestadsutställningen också. Jag lovade Mariestads konstförening att vi ska ordna en fin utställning när läget är bättre. Jag ser fram emot det.

Publicerad den 5 kommentarer

Art scams – så slipper du bli bluffad

Då och då kollar jag i skräppostmappen i min mail för att se att ingenting väsentligt har råkat hamna där och då brukar jag med jämna mellanrum hitta mail från så kallade “art scammers”, konstlurendrejare.

Jag antar att de fiskar nätet efter konst-hemsidor och så tar de kontakt för att komma med “fantastiska erbjudanden”. Det kan handla om utställningar (“vi vill ställa ut dig i New York!”) eller publikation i någon katalog (“very exklusive publication!”) eller en eller annan “digital utställning” (det vill säga – de lägger upp bilder du har tagit av din konst på sin hemsida).

Så här brukar scam-mailen se ut:
Det inleds med smicker. “Vi har sett din hemsida och är imponerade över kvaliteten på dina konstverk”. Sedan kommer ett erbjudande. “Vi vill bjuda in dig att ställa ut/delta i vår publikation/ansöka till vår jurybedömda utställning”. Först i slutet, lite i förbifarten, nämns en avgift du förväntas betala. Kruxet är bara att du efter erlagd betalning knappast kommer se ljuset av någon utställning eller utlovad framgång. Charlatanerna säljer luft.

Ibland är bluffen tydlig: opersonliga massutskick, kanske illa översatta eller slappt felstavade. De är förhoppningsvis enkla att identifiera och avfärda. Men ibland kommer det lite mer avancerade varianter. Mailet verkar personligt, det finns en hemsida som ser legitim ut och detaljen om att du väntas betala dröjer tills ni korresponderat ett tag. Ibland tar de kontakt via instagram, och där har de byggt upp ett konto som ser hyfsat seriöst ut. Då kan det vara svårare att bedöma om det rör sig om en scam.

Jag tycker att vi borde prata om det här. Ingen ska behöva gå på de här fula knepen.

Det är förståeligt att man kan trilla dit. Det är inte så enkelt att få ställa ut, eller “bli upptäckt”. När någon kommer med ett erbjudande som ser seriöst ut, förstår jag att man kan bli glad och få förhoppningar. Kanske tänka att det är värt en chansning – och så betalar man.

Hur ska man veta?

Jag vill inte vara cynisk, men jag har en tumregel kring det här, som lyder: “om det verkar osannolikt bra, så är det osannolikt att det är bra.” Trist men sant.

om det verkar osannolikt bra, så är det osannolikt att det är bra.

En annan tumregel är att det inte ska kosta mig att få bilder publicerade – tvärtom är det normala att bildskapare får betalt när någon använder våra bilder i böcker eller på kommersiella websidor (du kan läsa om hur det fungerar på Bildupphovsrätt i Sverige).

En tredje sak man kan reagera på är när man förväntas betala en avgift till en “jurybedömd utställning” – men där det samtidigt garanteras att om du betalar så kommer dina verk att bli antagna. Vad ägnar sig då den så kallade juryn åt? På riktiga jurybedömda utställningar, som t.ex. konsthallar eller akvarellsällskap arrangerar, så betalar man en anmälningsavgift som bekostar juryns arbetstid, och så gör juryn faktiskt arbetet att välja ut vilka verk som kommer med. Stor skillnad.

Jag har också sett utländska konstnärer varna för en typ av bluff som går ut på att en lurendrejare hör av sig och påstår sig vilja köpa någon av ena målningar – men har specifika, brådskande och märkliga önskemål om hur de vill betala, eller om hur de vill att du ska skicka verket. Varningsflagg.

Har du sett liknande, eller andra varianter på konstbluffar? Berätta gärna här i kommentarsfältet eller använd min facebookgrupp “Akvarellister emellan” om du fått ett erbjudande som du är osäker på. Hör efter om fler har fått samma mail, så kan vi tillsammans försöka reda ut vad som är riktiga inbjudningar och vad som är lurendrejeri.

Bättre alternativ

Jag tror som sagt att art scam-tricken ibland lyckas, för att det helt enkelt är svårt att nå ut med sin konst, och det kan skapa grogrund för förhoppningar att profitera på. Därför tänker jag att vi tillsammans kan göra två saker för att hjälpa varandra: dels prata om art scams, och dels tipsa och hjälpa varandra att hitta bra sätt att visa vår konst. Låter det som en bra idé?

Här kommer några förslag från mig på hur man kan komma igång med att ställa ut:

– Undersök ditt närområde – var kan du ställa ut? Det behöver inte vara på ett konstgalleri. Caféer, restauranger? Hos den fint inredda frisersalongen, där dina målningar skulle passa in?

– Gå med i din närmsta konstförening, så får du information om utställningar som är på gång i närområdet. Kanske ordnar konstföreningen medlemsutställningar eller salonger som du kan ansöka om att delta i.

– Visa själv på nätet, till exempel på instagram. Fota i bra dagsljus och berätta gärna om målningen eller din kreativa process. Det kan ta ett tag att hitta ett intresseväckande sätt att kommunicera, så ha tålamod och prova dig fram.

– Skapa nätverk. Lär känna andra kreatörer, i fysiska livet eller på nätet, och stötta varandra i att utvecklas och nå ut. Det blir lättare och roligare när man hjälps åt.

Fler tips? Dela gärna med dig i kommentarerna!

Publicerad den Lämna en kommentar

Ett år med en oväntad insikt

Del ett i mitt 2020 tog slut strax efter en vernissage i Stockholm i mars. Det låg i luften under helgen, alla pratade om det: viruset. Hur det skulle bli. Skulle gå.
Nu vet vi.

Del två startade i april och stavades: inställda utställningar.

Jag har klarat mig bra. Har inte förlorat någon, inte blivit sjuk. Jag saknar mina föräldrar, och längtar tills vaccineringen gör det möjligt att träffa dem igen. Men annars – bra.

Jo, alla utställningar ställdes in eller sköts upp. Men jag tycker att jag klarade av att använda de plötsligt tomma kalendermånaderna konstruktivt. Jag gav mig bland annat ut och målade helt nya motiv.

Det fick mig att inse värdet av att inte boka upp mig för mycket. Det är lätt hänt. Konstnärslivet är i grunden otryggt, ekonomiskt alltså. Det är lätt att halka in i en idé om att kompensera för den otryggheten genom att boka in ett pärlband av utställningar. Fylla almanackan, göra sig deadlines. Det ger lite förutsägbarhet.

Problemet är bara att det ger förutsägbarhet.

Jag har börjat fundera på tanken att oreda och slump är viktiga ingredienser i kreativa processer. Jag tänker mig att kreativitet innebär att göra något nytt, och att det per definition inte låter sig göras på ett förutsägbart sätt.

Utställningar är emellertid ganska förutsägbara. Åtminstone för mig som målar ihop dem. Eftersom jag inte vill riskera att komma till vernissagen tomhänt, så målar jag sådant jag redan kan; sådant jag redan målat; sådant som inte är kreativt.

Utställningar som avlöser varandra innebär alltså – paradoxalt nog – att jag gör förvånansvärt lite kreativt arbete i ateljén. Jag håller mig inom de ramar jag arbetat upp, i min bekvämlighetszon. Det betyder inte att jag målar illa eller inte utvecklas alls. Men det blir inga stora språng, för sådana kräver möjligheten till totalt misslyckande.

Alltså: i år ska jag våga hålla några månader oplanerade. I vår och sommar har jag – om smittläget tillåter – utställningar, och sedan ska jag göra några andra saker. Jag ska berätta så småningom. Två idéer håller på att ta form. Det känns pirrigt, roligt, ganska skrämmande. Osäkert. Nytt. Bra.

Publicerad den Lämna en kommentar

Inställd utställning – men du kan se målningarna ändå

Den 28-29 november skulle jag haft utställning i Stockholm, på galleri Nordic Art. Utställningen skulle varit en del av deras månadslånga julsalong, där fyra konstnärer skulle haft en egen visning under en helg. På grund av coronaläget och de nya restriktionerna ställs helgvisningarna in. Men galleriet håller öppet under sina vanliga tider, och några av mina målningar kommer vara en del av julsalongen som pågår mellan 21 november – 22 december. Öppettiderna är 12-18 tisdagar-fredagar och 12-16 lördagar och söndagar och galleriet ligger på Birkagatan 28. Naturligtvis följer galleriet de viktiga nya restriktionerna för att hejda smittspridningen.

Målningarna kan även ses och köpas via galleriets digitala utställningsplats, www.artfocus.se med start den 21 november.

Ta vara på er och varandra.

Publicerad den Lämna en kommentar

Reflektion om reflektion

Jag håller emellanåt akvarellkurser, har skrivit en serie inlägg här på hemsidan som jag kallar “Elisabeths akvarellskola och skriver regelbundet på instagram och facebook om hur jag går tillväga och hur jag tänker när jag målar. Jag gör det här av ren lust. Jag gillar att dela tankar och kunskaper med andra. Dessutom bidrar kursverksamheten till min försörjning. Gott så.

Men när jag satt på mitt ateljégolv alldeles nyss och gned bort torkad maskeringsvätska frår en målning i vardande, då slog det mig att allt det här skrivandet – den pedagogiska grenen av min konstnärstillvaro, om du så vill – det ger faktiskt massor till mitt eget måleri.

Ni vet hur man ibland kan bli uppmärksam på sina egna tankar och plötsligt höra dem, som om man hörde ett band som spelades upp. Den briljante fantasyförfattaren Terry Pretchett kallade det “second thought” – tankar som tänker om hur du tänker. Nå, jag hörde plötsligt mina tankar på det sättet och upptäckte att de var i full färd med att formulera ett slags kursprat eller ett akvarellskoleinlägg. Det slog mig att det ofta låter så när jag målar. En del av hjärnan fokuserar på det visuella: att översätta ett motiv till akvarell och styra handen att föra över det till papperet. Och en annan del av hjärnan beskriver vad som händer, för en fiktiv läsare eller kursdeltagare. Ibland kommer det svar eller följdfrågor och så övergår tanken till att bli en utforskande dialog om de konstnärliga och tekniska avvägningar som pågår i måleriprocessen.

Därför vill jag säga: Tack ska ni ha, ni som läser och hör av er och kommer på mina kurser! Tack för att ni styrt in mina tankebanor på det här reflekterande spåret. Det är intressant och jag är övertygad om att det hjälper mig i ateljén.

På tal om kurser är ni många som mailar och frågar om jag har några på gång, digitala eller fysiska. Svaret är att jag avvaktar. Digitala kurser tror jag inte att jag kommer ha – jag har inte de tekniska kunskaperna och vill inte prioritera bort målandet för att lära mig. För tillfället i alla fall. Men allt kan ju ändras. Fysiska kurser har jag på paus ännu ett slag, tills smittläget är mer under kontroll. Vill du få inbjudan till kurser, så maila till elisabeth.bistrom@gmail.com, så sätter jag upp dig på inbjudningslista. Jag är lite långsam på att svara på mail just nu, för jag får lite fler än jag hinner med. Tack för att ni är tålmodiga med mig. Jag uppskattar så att ni läser och hör av er!