Författare: Elisabeth Biström

Jag har genom åren testat olika tekniker, men alltid kommit tillbaka till akvarellmåleriet. En orsak är akvarellpigmentens speciella egenskaper, som gör dem så intressanta att arbeta med. Rätt hanterade svarar akvarellpigmenten dig i måleriet. Du löser upp dem i vatten, för ut dem över ditt torra eller fuktiga papper och de belönar dig genom att åstadkomma olika effekter alldeles på egen hand. Till skillnad från oljefärgen, som vänligt lägger sig tillrätta där du placerat den på duken, kan akvarellfärgen dansa iväg okontrollerbart över papperet – sprida sig i monumentala blomningar, skapa skarpa kanter runt en form eller klumpa ihop sig till en grynig yta.

Precis de egenskaperna är i och för sig också det som kan göra akvarellmåleriet till en frustrerande kärleksaffär. Du har kämpat för att få till en del av din bild, ska bara rätta till formen liiitegrann i ena hörnet… och vips, så blommar stora nebulosor ut över din fina, släta yta, som visst var en gnutta fuktigare än du hade trott.

Som jag skrev tidigare: det är klokt att ha ett förlåtande förhållningssätt till ditt målande. Pigmenten lever sitt eget liv, och ibland kan det verka som om deras vilja är starkare än din. Men lär du dig att dra nytta av deras egenskaper, kan du få mycket ut av ditt målande.

”Ingen tavla har ju blivit bra för att den är gul”

Citatet är Arne Isacssons, modern akvarellkonsts nestor. Han skrev och undervisade om detta med akvarellpigmentens karaktär och egenskaper, och menade att dessa ofta är intressantare än själva kulören på färgen. Vi ska ta en närmare titt på vad han syftade på.

När man ska beskriva en färg berättar man ofta först vilken kulör färgen har. Den är “blå”. Eller, lite preciserat, “blå med dragning åt grönt”. En annan egenskap är hur mörk eller ljus färgen är – färgens valör. Men akvarellpigmenten har fler egenskaper än kulör och valör.

Jag föreslår att du nu tar fram dina färger, en pensel och akvarellpapper, så att du kan lära känna din paletts många olika karaktärsdrag.

Måla upp färgerna en efter en. Prova att lägga på mycket färg i ganska lite vatten, och lägg efter en stund till mer vatten och dra ut färgen, så du ser hur den ser ut med både mycket och lite vatten. När färgfläckarna har torkat, undersök vilka egenskaper de har och försök sätta ord på dem.

Är färgen till exempel mycket transparent – släpper igenom ljus – eller är färgen mer opak – tjock och ogenomlyslig? Eller kanske både-och, beroende på hur mycket vatten du ger den?

Känns färgen lätt till sin karaktär, eller tung?

Är färgen en pigmentfördelare, det vill säga sprider den sig lätt över ytan, utan att klumpa ihop sig? Eller är den motsatsen – en pigmantanhopare, som vill sprida sig tunt på en del av ytan och klumpa ihop sig tjockare på en annan plats?

Har du att göra med en riktig blommare, som bildar blomliknande nebulosor om du ”stör” den genom att lägga på lite vatten när den har halvtorkat?

Kan färgen göra konststycket att bilda en kant runtom sig själv, som om du hade dragit en mörk, tunn kontur runt den med en mycket smal pensel? I så fall har du att göra med en kantbitare.

Är det en granulerande färg, som samlar sina pigment i pappersytans håligheter och ger ett grynigt intryck?

Flyter färgen snabbt och flyktigt eller rör den sig trögt över papperet?

Rätt färg till rätt motiv

Det är inte så att vissa pigmentegenskaper är bättre än andra. De är bra eller dåliga beroende på vad du vill använda dem till. Pigmentfördelande färger är härliga att måla släta ytor med. En molnfri himmel över en åker: koboltblå och ljusockra. Pigmentanhoparen å andra sidan, med sin tendens att samla ihop pigmenten, kan nyttjas för att t.ex. få en fin skuggning på en rund form. Ljusa, transparenta färger kan passa till delar av motivet som ligger långt bort, medan tyngre, mer opaka pigment ofta gör sig bra till sådant som ligger i motivets förgrund. Granulerande pigment kan på egen hand skildra ytor som har en grövre struktur. Nyckeln är att släppa pigmenten fria i ganska mycket vatten och att försöka hitta den typ av pigment som gör sig bäst till det motiv du arbetar med.

Öva din akvarellblick

Titta gärna framledes på dina motiv med  pigmentegenskaperna i åtanke. Förutom kulörer och valörer, vilka egenskaper har motivets olika beståndsdelar?

Prova gärna att måla olika varianter av samma motiv, men med färger med olika pigmentegenskaper. Det är lärorikt och kan bli överraskande bra.

Se dig omkring på din omgivning och försök benämna egenskaperna på former och ytor du ser. Om du tittar ut genom fönstret just nu, är himmelen målad i en lätt och flyktig antwerpblå, eller ser du kanske en halvtransparent engelskt röd solnedgång? Ser du några trädkronor? Skulle du använda en grynig, lite disig grönjord för att måla dem, eller är det gyllene, solbelysta löv i nyansen green gold du ser? Du kan öva din akvarellblick, genom att så ofta som möjligt översätta det du ser till ditt akvarellvokabulär.

I takt med att du lär känna dina färgers egenskaper, kan du slippa mycket frustration och istället få till ett fint samarbete med pigmenten. En möjlighet till en ny dimension i målandet. Lycka till!

———–

Undrar du något? Välkommen att fråga i kommentarsfältet!

När jag läste till bildlärare hade jag en lärare som hade en t-shirt med texten “Den som har flest prylar när han dör vinner”. När man går in i en butik för konstnärsmaterial kan man bli lockad att göra det till sitt livsmotto. Det är härligt att botanisera bland färger, papper, penslar och tillbehör. Men det kan också göra det svårt för den som vill börja måla akvarell. Behöver jag spexiga penslar med skaft som går att fylla med vatten? Vad är skillnaden mellan penslar med mårdhår, ekorrhår eller hår av syntetmaterial? Vilket av alla tjogtals olika typer av akvarellpapper ska jag välja?

Mitt svar är: Håll det enkelt.

Det här är vad jag tycker att en akvarellmålare behöver, generellt (har du planer på att måla i jätteformat eller experimentera med att använda morotsblast istället för penslar, så kör hårt! Modifiera för all del inköpslistan på det sätt som passar det du vill göra!).

Penslar

Akvarell är bara ett tjusigt namn för vattenfärg. För att kunna måla med vattenfärg behöver du penslar som dels kan hålla vatten och pigment och som när du drar den över papperet släpper ifrån sig detta på ungefär det sätt du hoppas på. Av det första skälet går styva penslar av borstkaraktär generellt bort. Akvarellpenseln bör vara gjord av mjukt hår. Detta hår kan komma från olika håll: en mårds svanstipp eller från en fabrik där syntetiska penslar av plast tillverkas, till exempel. I min grunduppsättning har jag tre penslar. En cirka två centimeter bred, platt pensel av antingen mårdhår eller syntetmaterial, en mjuk, rund pensel av ekorrhår med cirka en centimeters diameter och en smal rackare att måla små detaljer med.

Papper

Du behöver papper som klarar att bemålas med vatten utan att skrynklas eller gå sönder. Därför är akvarellpapper ganska tjockt. Tjockleken anges i vikt per kvadratmeter. Papperet kan ha olika grov yta – papper med slätare yta kallas ha fin gräng, medan ett papper med grov yta har grov gräng. Det finns också varmpressat papper som är helt slätt. Då brukar grängen kallas satin.

Om du målar med mycket vatten behöver du ett tjockt papper – kanske 300 eller 600 grams. Målar du med mer sparsam vattenmängd kan papperet vara tunnare. Grängen är en smaksak.

Leta efter papper som är gjort av bomull, inte celluluosa. Bomullspapper tål mer vatten och är lättare att måla på.

Du kan köpa papper i lösa ark eller i block som är klistrade på alla fyra sidor. Om du köper lösa ark kan du klistra upp papperet på en skiva innan du börjar måla, annars blir det lätt ojämnt när du börjar blöta det med vatten och färg. På akvarellblock kan du måla direkt, även om resultatet blir något bättre om du tar lös papperet och spänner upp det på en skiva. 

Färg

Det finns akvarellfärg av olika kvalitet och i olika prisklasser. Det finns färg i torkad form att köpa i små, små koppar och i våt form att köpa på tub. Kvaliteten delas grovt in i studiekvalitet och konstnärskvalitet. Konstnärsfärgerna innehåller mer och renare pigment, medan studiefärgerna innehåller mer utfyllnadsmedel. Vill du prova på om akvarellmåleri är något för dig, rekommenderar jag att du köper en låda med studiefärger, med förslagsvis de här kulörerna:

Svart – Neutral tint, lamp black eller Paynes grey (en mycket mörk blågrå färg)

Brun – Rå umbra och bränd sienna

Blå – Ultramarin och antwerp

Gul – Gamboge och/eller rå sienna

Röd – Engelskt röd, permanent carmine

Grön – Permanent sap green, Green gold

Jag använder både torkade färger och färger på tub. Fördelen med koppar med torkad färg är att de är smidiga att bära med sig när man ska ut på målartur, medan man med tubfärgerna är att det blir enklare qtt måla stort samt att man kan få fram färgernas olika egenskaper lite tydligare. Jag återkommer till detta med färgegenskaper i nästa inlägg!

Diverse tillbehör

– Du behöver en palett av något slag. Det finns plast- eller porslinspaletter med urgröpta skålar att köpa på konstnärsbutiker. En vit porslinstallrik funkar lika bra, om du hellre vill använda något du redan har hemma.

– Du kan behöva en skiva att klistra upp ditt papper på, till exempel i plywood eller något annat material som inte deformeras av vatten.

– Klisterremsor av papper att använda när du spänner upp papper på skiva. Eller, ärligt talat, du kan även använda maskeringstejp. Risken finns att den släpper medan du målar, men i de flesta fall duger den. Maskeringstejpen kan du också, som namnet antyder, använda för att maskera partier i din målning. Klisterremsorna fungerar däremot inte till det ändamålet – de sitter fast mycket hårt i papperet när de har torkat.

– En burk, skål eller annat kärl att ha vatten i. Hellre stort än litet, så du slipper byta vatten ideligen medan du målar. Jag kör med rostfri bunke av det slag som även funkar bra att blanda till en bulldeg i, eller en urdiskad syltburk.

– Hushålls- eller toapapper att suga upp färg med om det inträffar något oväntat på papperet. Vilket det ofta gör.

– En blyertspenna att skissa med. En vanlig hederlig skolpenna funkar bra. Om du ska köpa en flottare variant, välj en hård penna, så att skissen inte smetar ut sig när du målar över den.

---

Med den här utrustningen är du redo att kasta dig ut i akvarellmåleriets underbara, frustrerande och kreativt njutbara tillvaro. Vill du få tips om sådant som bildkomposition, färgegenskaper och teknik, är du välkommen att fortsätta följa min akvarellskola. På återseende!

Vill du prova att måla akvarell, men vet inte riktigt i vilken ände du ska börja? Eller vill du få lite ny inspiration i ditt målande? Då kan du följa min akvarellskola här på bloggen! Den kommer bestå av en rad inlägg där jag delar med mig av tips och trix för den som vill ge sig på akvarelltekniken.

Själv började jag måla akvarell i tolvårsåldern. Jag sparade min veckopeng och köpte en billig låda färger, några block och trevade mig fram vid köksbordet. Det gick för det mesta riktigt dåligt men det var ändå tillräckligt roligt för att jag skulle fortsätta även om det ofta flög både svordomar och ihopknölade papper över rummet.

Akvarellmåleri är inte alltid enkelt. Men det som gör det svårt är också själva tjusningen med tekniken: att färgen, vattnet och papperet har sin egen vilja, som du som målare får lära dig att kompromissa och samarbeta med. Mitt första råd är därför att försöka anlägga ett förlåtande och kravlöst förhållningssätt till ditt målande. Det är klurigt i början, men med lite grundläggande kunskaper och lekfullt övande kommer det snart att gå bättre.

Akvarellskolan kommer att innehålla inlägg om färger och deras olika egenskaper, material, bildkomposition, skissande och hur du kan göra om du kör fast i måleriet. Inläggen kommer dyka upp i den takt som mitt vardagsliv med en niomånadersbebis i familjen tillåter.

Det första inlägget handlar om vilken utrustning du behöver. Håll tillgodo!