Norran, lokaltidningen i norra Västerbotten, gjorde en intervju om mitt arbete med Nobeldiplomen. Två av motiven hämtade jag från kusten där uppe. Eller ska jag säga “där hemma”?
Jag bodde i Stockholm i några år och upplevde livet där som högst tillfälligt. “Hemma” var byn utanför Skellefteå. Men sedan sex år tillbaka bor jag i en by utanför Norrtälje, som är hemma nu. Här blir jag kvar och här får mina barn sina djupaste rötter.
“Det är hit man kommer när man kommer hem”, sjunger Euskefeurat. För mig är det båda platserna numera. Rospigg och västerbottning. Det är fint att det kan få vara både-och.