Nyckeln till akvarellmåleri ligger inte i att komma på något magiskt, tekniskt knep, utan i att lära sig förlåtelse. Det handlar om att stå ut med sina egna misstag och sin otillräcklighet. Gång på gång. År ut och år in. Det är en svår och fantastisk process, med generös potential att spilla över på livet i stort. Tveklöst värd att ägna sig åt.
Tack för den insikten. Tålamod och förlåtelse och en gnutta tur, då kan man nog bli duktig på akvarellmåleri.
Så klokt skrivet, jag har inte tänkt på det så tidigare. Vill man måla och bli bra på det så är ju det viktigaste att fortsätta måla (år ut och år in). Och det orkar man nog inte i längden med en allt för oförlåtande inställning. Jag måste nog sträva mot att lära mig att vara mer förlåtande.