Det går upp och ner med både målandet och modet ibland. Modet att göra det här på heltid, att inte ha en anställning som försörjning. Jag vacklar ibland.
Jag är föräldraledig några månader till. Vi har inte bestämt precis än när det är dags för förskolestart. Jag både längtar och bävar lite. Längtar för att det ska bli skönt att få några timmar i veckan ensam, med fullt fokus på målandet och arbetet kring det. Bävar av samma skäl. För då blir det allvar. Ännu kan jag ta det hela lite med en klackspark, för just nu målar jag ju vid sidan av föräldraledigheten. Men snart blir det upp till bevis. Egentligen ska det bli kul, men idag känns det lite otäckt.
Jag drabbas av tvivel när jag är trött och idag är jag riktigt, riktigt trött. Senast jag sov en hel natt var… oändligt länge sedan. Lille N är världens finaste unge, men med oturen att ha världens sämsta nattsömn. Nu har det varit lite extra kämpiga nätter ett tag. Det är säkert det som går ut över modet, och målandet.
Sambon är hemma från jobbet tidigt idag och jag kan gå och sätta mig i ateljén ett par timmar eller ta målarväskan på axeln och gå ut i höstluften. Men det tar emot när hjärnan känns utbytt mot havregrynsgröt. Orken tryter och inspirationen fattas.
Nå. Det vänder nog snart.
Har någon ett bra energitips tas det tacksamt emot!
***************
Uppdatering: jag pallrade mig ut och skissade lite vid hästhagen vi har som granne. Värt det. Det är alltid värt det.
