Publicerad den Lämna en kommentar

Att berätta tillsammans / Telling the story together

Du behöver inte avslöja allting. När du målar berättar du en historia. Den kan vara väsentligt mer vag än en historia du formulerar med ord och meningar, men det finns alltid en berättelse där. Det är okej om historien du berättar inte är densamma som betraktaren läser in. 

Både i skrivande och i konst finns det ett samarbete mellan konstnär och publik. Det finns alltid luckor i verket som betraktaren har möjlighet att fylla i. Beroende på deras erfarenheter, genre-kunskaper, fantasi och så vidare, kommer de fylla i luckorna på olika sätt. Där en ser ett finstämt motiv får en annan kanske en känsla av förebådande tomhet – och båda har rätt. 

När du visar upp konsten, släpper du taget om tolkningen. Fasen där du ensam berättade historien är över och nu börjar fasen där du och betraktaren samarbetar om att fylla bilden med mening. På det sättet skapar konst en gemenskap människor emellan.

När du målar handlar det inte bara om att sätta färg på ett papper eller en duk – du avgör också hur stora luckor du vill lämna åt betraktaren att fylla i. Hur viktigt är det för dig att publiken förstår vad du vill säga och hur mycket utrymme kan du lämna åt dem att avsluta berättelsen som du har påbörjat?


Telling the story together

You don’t have spell it all out. When you paint, you tell a story. It can be more vague than one crafted with words, but there’s a story nonetheless. It’s okay if your story isn’t the same as the viewer reads.

Both in writing and in art, there’s a collaboration taking place between artist and audience. There are always gaps in the work that the reader gets to fill with meaning. Depending on their experiences, genre-knowledge, imagination and so on, they’ll all fill in the gaps in different ways. Where one person sees a tranquil scene, someone else will see a foreboding emptiness – and both are correct. 

When you present your art to the world, you let go of the interpretation. The phase where you single handedly tell the story is over, and now the phase of cooperation begins. That’s how art makes us connect with each other.

When you paint, you don’t just put paint on a paper or canvas – you also decide how many and how big gaps there will be for the viewer to fill in. How important is it that the audience understands the story you are trying to tell and how much space can you leave for them to finish what you’ve started?