Sillhällorna

Sillhällorna i Bjuröklubb, utanför Skellefteå i Västerbotten.

Såhär skriver Skellefteå museum om platsen:

“År 1519 besöktes Bjuröklubb av Olaus Magnus, som blev Sveriges siste katolska ärkebiskop. I en senare utgiven beskrivning berättar han om de väldiga mängder med fisk som fanns utbredda till torkning här. Han skriver att fisken täckte en yta ‘af två eller tre plogland’ (5000-7000 kvadratmeter), och att fisklukten var så stark att den vid dålig sikt kunde vägleda sjöfarande på långt håll.

Redan då, och förmodligen långt tidigare, hade fisket här ute mycket stor betydelse för kustborna. Och inte enbart lokalt – här har både österbottningar och umebor fiskat. Spår av gamla fiskelägen finns i omgivningarna. Till in på 1900-talet användes de släta hällarna för att breda ut och torka nät och andra fiskeredskap.

Sill finns ju inte här uppe i norr, men namnet kan kanske ha sin förklaring från den torkade strömming, krampsill, som förr bland annat var en viktig exportvara här ifrån norr.”

Den som idag besöker Sillhällorna känner ingen fisklukt, bara doften av hav. Befinner du dig i närheten rekommenderar jag ett besök. På bjuroklubb.se kan du hitta information om platsen, om sommarcaféet som finns där och om möjligheten att övernatta med fantastisk utsikt i den gamla fyren.