Jag skriver från Åre. Jag är här med familjen för att vara med på en väns bröllop. På min packlista stod “skissblock och färger”, men sedan tog jag mitt förnuft tillfånga och strök det. Sådant hinns inte med, med två barn i sällskap. Vi har fyllt de lediga stunderna med pulkaåkning istället. Rätt prioritering.
Här är vackert – men. Jag har aldrig stått på ett par utförsåkningsskidor och när jag stod och tittade på åkarna i backen idag fattade jag ett slutgiltigt beslut om att jag aldrig heller kommer göra det. Vad är det som driver en människa till att frivilligt låsa fast fötterna på ett par brädor och kasta sig utför ett berg? Det är bortom mitt förstånd.
Jag lider, som den uppmärksamme läsaren kanske anar, av en liten gnutta höjdskräck.
Men jag fotograferade en del fint idag. Kanske kan jag bearbeta mina upplevelser med pensel och färg i efterhand. Med fötterna tryggt förankrade på ateljéns plankgolv.
Jag har aldrig heller förstått mig på utförsåkning. Så jag nöjer mig med att åka pulka och försöka åka längdskidor (men det brukar sluta på rumpan)