Martin Luther King Jr. satt fortfarande och arbetade på sitt tal minuterna innan han klev upp för att tala vid den stora medborgarrättsmarchen i Washington. I stödorden han hade med sig upp i talarstolen fanns inte orden I have a dream med – det som skulle komma att bli en av historiens mest berömda fraser formulerade han i stunden, inför de 250 000 åhörarna.
Organisationspsykologen Adam Grant, som har forskat på originellt tänkande, härrör Kings snilleblixt till dennes senfärdighet med talförberedelserna. “Eftersom texten inte var huggen i sten, hade han frihet att improvisera”, förklarar Grant och slår ett slag för vad han kallar aktiv prokrastinering.
Prokrastinering är ett finare ord för att skjuta upp jobbiga saker. Inte någonting att stå efter, för det mesta. Bokföringen måste göras, ogräset behöver rensas – ju förr, desto bättre, eller hur? Men Adam Grants forskning tyder på att prokrastinering faktiskt har sin plats när vi ska åstadkomma någonting kreativt. Nyckeln är att prokrastinera på rätt sätt.
Motsatsen till att prokrastinera är att kavla upp ärmarna, sätta igång och slutföra en uppgift så snart det går. Ibland är det den bästa vägen att gå, men problemet är att den processen inte ger tid för nya idéer att korsbefrukta den initiala lösningen. Resultatet blir sannolikt inte särskilt originellt.
Att skjuta fram hela processen till strax innan deadline blir heller inte lyckat. Alla som försökt göra ett grupparbete med skolans lataste klasskompisar (inga namn nämnda) vet precis hur det fungerar.
Den gyllene medelvägen är den aktiva prokrastineringen, som fungerar enligt formeln: starta snabbt, men avsluta långsamt. En tjuvstart som både är tillåten och tillrådlig.
Alltså: Så fort du fått en uppgift eller kläckt en idé som du vill genomföra – sätt igång! Gör ett utkast, formulera allt du vet om ämnet, få ner dina första skisser på papper. Censurera dig inte i det här läget. Urval och finputsning kommer i ett senare skede.
Sedan låter du saken marinera. Lev som om ingenting hade hänt. Efter en tid kommer du upptäcka hur dina tankar återkommer till idén, med nya infallsvinklar. Du börjar göra associationer mellan saker du ser, läser, hör talas om, upplever, och projektet som ligger påbörjat på ditt arbetsbord. Skriv ner de nya impulserna allteftersom de dyker upp.
Först när tiden kommit för att slutföra uppgiften sätter du dig ner och tar ett helhetsgrepp om projektet. Nu är det dags att sålla och välja bland de idéer som dykt upp. Välj de starkaste, som du klarar av att genomföra. Låt de bortvalda idéerna ligga och marinera vidare till nästa projekt. Foga samman pusselbitarna som tiden hjälpt dig att utforma och gratulera dig själv till en väl utförd tjuvstart!
MER PÅ TEMAT:
Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?
I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.
Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.
Hej Elisabeth, läst din inlaga och ja, har inte målat på ett halvår, grejerna står framme och jag suckar
gåendes förbi, men så läste jag ditt inlägg och det började spira i kroppen. Så nu….
med förhoppning. Tack
Evy i Sigtuna
Vad glad jag bli att det lyckades väcka en spirande lust! Så fint!
Det som mest tar tag är tvivlet……ALLTID när jag slutfört ngt,dissar jag det fullständigt. Men sen …….ju längre tid som förflyter tills jag tittar igen……kan se med helt nya ögon mkt som är riktigt bra!!
Visst är det märkvärdigt hur mycket ens egna perspektiv kan förändras! Nästan lite olustigt hur ombytligt ens omdöme kan vara. Jag har broderat en bonad till köket där det står “tro inte på allt du tänker”. En bra påminnelse, när tvivlet blir för högljutt.