Idéer är flyktig materia och alla kreativa projekts ursprung. De är besynnerliga varelser: en del av dem är värda miljoner och andra är gäckande sidospår eller banala bagateller. Du kan inte veta någonting om en idés värde innan du satt den i arbete, för de dåliga känns precis likadana som de bra. Och vad än mer förbryllande är: de dåliga idéerna kan till slut visa sig vara de bästa, när de fått marinera en stund eller kombinerats med högst oväntade idépartners. Förbryllande.
Idéernas retliga karaktär till trots: vill du leva ett mer kreativt liv är det idéerna som är motorns gnista. Så ta för vana att ta dem tillvara.
Det första steget är enkelt: sätt dem på pränt. Gör det till en rutin att få ner så många idéer som möjligt på papper (digitalt “papper”, t.ex. en anteckningsapp i telefonen, räknas). Ha ett anteckningsblock med dig – eller använd min metod: ha papper och pennor drällande lite överallt i huset, bilen, jackfickorna, så att du alltid har dem tillhands när en idé dyker upp.
När du får en idé – och det är nästan alltid vid en olämplig tidpunkt – tvärnita det du håller på med och råta ner orden eller bilden på en bit papper. Gör en femsekundersskiss. Strunta i vad idén ska vara bra för, det viktiga är att du klottrar ner den. När det blir en vana, kommer fler idéer dyka upp. Jag tror inte att det egentligen handlar om att du får fler, utan om att du lättare kommer lägga märke till när du får dem. Jag tror att vi får massor med idéer, som går förlorade för att vi just då inte hade tid med dem. De bryr sig inte om att du står i Ica-kassan på väg att betala . Idéerna kommer när de vill, de är obekymrade om tidpunkten. Så var beredd. Fånga in dem. Om du inte vill skapa irritation i kassakön bakom dig genom att börja rita istället för att betala, så mumla idén i huvudet som en trasig LP-skiva medan du drar kortet och släng dig sedan på anteckningsappen så fort du kommer till bilen. Frestas inte att tänka “det här kommer jag säkert ihåg när jag kommer hem”, för det gör vi aldrig, eller hur?
Och sedan då? Ja, sedan händer det kanske ingenting, på dagar, veckor eller månader. Men plötsligt en dag bläddrar du igenom dina anteckningar och hittar den där koltrasten du skissade av en torsdageftermiddag i augusti och så kommer du att tänka på den där grottmålningen som du såg en dokumentär om härom veckan, som någon hade gjort genom att lägga handen på grottväggen som en schablon och spottat kol runtomkring. Det får dig att undra hur det skulle se ut om du skulle testa att göra schablonmålningar över de där misslyckade målningarna som ligger i en hög på köksbänken, och trots att du egentligen borde sätta igång med middagen, ger du dig själv tillstånd att bara prova att göra en schablon och dutta lite färg ovanpå en av målningarna. Trekvart senare berättar du för familjen att det blir fryspizza till middag, och barnen blir lika glada för det som de hade blivit av broccolisoppan du egentligen hade planerat. När pizzan är uppäten får disken vänta, för du ska bara prova en schablonidé till och nästa morgon står tallrikarna kvar på diskbänken men det gör ingenting, för du är fullt upptagen med att bläddra igenom en hel hög med halvfärdiga bilder som faktiskt har någonting!
Precis det är vad det hela handlar om. Mitt i vardagen, till priset av ett tillfälligt rörigt kök, men med belöningen att få slukas upp en stund av en idé, som ger dig en gnistrande känsla av att det här, det är att leva på riktigt.
Allt tack vare en nerklottrad koltrast på baksidan av ett Icakvitto.
MER PÅ TEMAT:
Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?
I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.
Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.
Hej,
Så intressant! Jag är pensionär sedan några år tillbaka. När jag jobbade och hade barnen hemma och allt rullade på, ofta fort, så hade jag alltid en anteckningsbok på nattduksbordet, där jag skrev saker som jag inte ville missa. Så bra det var! Men jag gör det fortfarande! Har blivit en bra och fin vana. Kul också att gå tillbaka till.
Har en ”målardagbok” där jag noterar tankar, idéer, konstnärer som jag vill se närmare på etc.
Planerar gärna in i kalendern, fortfarande.
Bra initiativ av dig!! ❤️ Hänger på!
Kerstin
Hoppas att många läser det här och tar efter din goda vana! Särskilt när livet är som mest hektiskt, tror jag de där dagliga rutinerna kan göra så stor skillnad för ens välmående och glädje.
Underbara insikter! Jag har nog trott att mina idéer kommer när jag bestämmer tid för att tänka men ofta blir det ju idétorka! Ska bums göra en idé sida i mobilen
Visst har man hört det tipset – “sätt av ostörd tid och tänk efter ordentligt”? Min erfarenhet är att det mest skrämmer idéer. Det kanske liksom blir för allvarligt för dem? De kanske är blyga och vågar sig bara fram i små mellanrum mellan andra aktiviteter? Gärna vid olämpliga eller överraskande tidpunkter, när man är upptagen med annat. Besynnerliga varelser, idéerna.
Berätta gärna om du märker någon skillnad när du haft idésidan igång ett tag! Det vore vansinnigt intressant att få veta hur det blir för dig!
Ja, precis. För min del har idémakandet skiftat karaktär med åren: från att ha tagit plats som slarviga skisser och små tumnaglar i mina illustrations- och grafisk designuppdrag till så som det ser ut idag i mitt akvarellmåleri. Min mobil är överfull av allehanda mer eller mindre konstiga bilder. Närbilder, helbilder, panoramabilder…ofta kan jag undra själv varför jag tog den där bilden. Fast jag vet ju förstås. Varje gång jag får en känsla för något – det kan vara ett blänk i ögonvrån, kanske mina nackhår reste sig i något ögonblick, kanske såg jag en toning som fick mig att smälta. Eller så frös jag hysteriskt eller svettades ohämmat. Kanske fick en skugga mig att känna mig sorgsen eller ett morgonhimmel att känna mig hoppfull. Kanske träden i skogsdungen såg ut som de sa nåt eller så gjorde dimman som drog in över hustaken mig eftertänksam…
Så jag har ständiga problem med en överfull mobiltelefon 🙂
Och sitter jag där, bläddrandes bland nya och gamla visuella anteckningar. För det måste ju också stämma med var jag är och hur jag känner mig för stunden. Och ibland tror jag att jag känner mig på ett visst sätt, fast egentligen var det nåt annat. Och då går jag besviken från ateljén och undrar vad det var som hände. Och ibland har jag ingen aning – jag bara tar en bild som utgångspunkt och så blir det kanon! (Och visst skissar jag fortfarande. Fast det är på ett annat sätt idag. Mer som ett sätt att förstå motivet – både mitt motiv och det jag ska måla)
Så väl beskrivet! Precis så där fungerar det för mig också! För ett par år sedan tog jag itu med min fullkomligt översvämmade bildbank i mobilen och sorterade in bilderna någorlunda i mer överskådliga kategorier: “inspirationsbilder”, “stora motiv”, “fula motiv”, “aktuella målningar”, “blomster”, “hav”, “skog”, “sommar” – det har ökat chansen att jag ska lyckas komma tillbaka till känslan som triggade mig att spara intrycket i fotoform.
För det gäller ju, precis som du säger, att komma tillbaka till det där stämningsläget. Ordet “stämning” hjälper mig också – jag tänker på det som vibrationer, ljudvågor. Som att stämma en gitarr: att lirka med sina stämskruvar så att de klingar på samma sätt som när man först upplevde den där känslan. Annars kommer man spela samma sång, men det kommer låta förjävligt.
Bra idé med lite struktur i tillvaron 🙂 ska jag prova! När man pratar om mobilkamera finns ju också den förträffliga appen NotanIzer och dess mera direkta syskon NotanIzer live! Där man kan gå runt och sikta men vyfönstret i notan-läge, och få himla fina uppslag på kompositioner och mönster…
Här är en länk om man vill testa:
https://apps.apple.com/se/app/notan-live/id1356318552