Ibland föreslår folk att jag skulle ha god diciplin. De föreställer sig att det är den primära egenskap som behövs för att få kreativa projekt ur händerna och ut i världen. Jag vill föreslå att disciplin bara är ett verktyg av många.
En del kreativa problem är en spik, som behöver hamras in med bestämda slag. Andra är mer luriga. Hur mycket man än bankar vill skruven inte ge efter. Den behöver lirkas ned med ett helt annat verktyg.
Ofta vet man inte exakt hur problemet man står inför är beskaffat. Kanske är det ett tidsproblem, som kräver eftertanke och tålamod. Kanske är det ett kunskapsproblem, som kräver att du luskar ut någonting du inte kände till innan du satte igång.
En del projekt ser komplicerade ut när de är färdiga, men är lustfyllda undervägs. Skapade mestadels i flow – det energiska tillstånd man kan ha turen att uppleva när man står inför en uppgift som rör sig precis på gränsen av vad man klarar av. Vi ska återkomma till flowkonceptet senare. Andra projekt är ett sammelsurium av beståndsdelar: vissa enkla, andra kluriga.
Ha en bred verktygslåda
För att komma in i goda vanor av kreativt arbete behövs en välutrustad verktygslåda. Disciplin, ibland. Andra gånger uthållighet eller arbetsglädje. Emellanåt en och annan muta.
För att klara av problem som gör motstånd, tar jag ibland till mutor som att jag kombinerar arbetet med gott kaffe i en fin kopp med fat och bra musik som lägger ett njutbart ljudfilter över uppgiften. Det kan bära mig igenom ett delmoment som jag inte har disciplin att genomföra med ren viljestyrka.
I grund och botten handlar det om att lära känna sig själv. Vilka uppgifter flyter enkelt ur händerna och vilka är motsträviga? Är de motsträviga uppgifterna nödvändiga, eller kan du använda verktygen “hoppa över”, eller “delegera”? Behöver du tugga i dig uppgiften – kan du bryta ner den i mindre överväldigande delar?
De minsta stegens väg
En gång hade jag givit mig själv uppgiften att bygga en ateljé. Det var inte den första saken jag hade byggt: jag hade övat upp mitt hantverkskunnande genom att snickra en trappa till ett uthus på gården. Fyra plankor som ram och sex brädor fastskruvade ovanpå. Det visade sig att ateljébygget krävde lite mer kunskaper än så. Under ateljéprojektets första veckor sov jag dåligt. Hjärnan var fullt upptagen med att ängslas över alla saker jag inte kände till: hur är en fönsterkarm egentligen konstruerad? Ska fasadbrädorna möta offerbrädan, eller ska där finnas en liten luftspalt? Tusen frågor av det slaget snurrade i huvudet och väckte mig om nätterna. Till slut kom jag fram till ett bättre förhållningssätt än att ligga vaken och grunna.
Fem år tidigare hade jag genomgått en utmattning, en ganska hemsk. Reserverna var slut. Jag klarade nätt och jämt av mitt jobb, men föll ihop som en liten pöl på hallmattan när jag kom hem om kvällarna. Efter en tid gick jag till en läkare, som remitterade mig till en psykolog som rådde mig att skala ner varje uppgift till minsta möjliga beståndsdel, tills arbetsinsatsen var så liten att jag skulle orka med den. Istället för projektet “ta en promenad”, vilket var en alltför krävande uppgift, skulle jag tänka “vad är det minsta möjliga steg jag kan ta för att närma mig målet?” Att resa mig upp? Att ta på mig skorna? Att gå ut och ställa mig framför ytterdörren? Steg för steg lyckades jag till slut, till en början med handgripligt stöd av min sambo, att hasa mig runt lägenhetshuset där jag bodde. En seger, och en början till ett långsamt tillfrisknande.
Jag började tillämpa utmattningsterapin på ateljébygget. När tankarna spann iväg i riktning mot alla byggmoment jag inte kunde överblicka backade jag steg för steg, tills jag hittade de minsta moment som jag visste att jag skulle klara av. Kapa en bräda. Slå i en spik. Repetera.
Idag har jag både en ateljé och nya verktyg i problemlösningslådan.
Alltås: någonting kan se disciplinkrävande ut för en utomstående betraktare, men i själva verket finns det lika många sätt att närma sig ett problem som det finns problem att hantera.
När du kör fast och har provat att banka tills handleden ömmar, fråga dig om uppgiften du bankar på verkligen är en spik.
MER PÅ TEMAT:
Vill du se ny konst från mig direkt i mailen varje månad?
I akvarellbrevet får se nya akvareller först av alla och läsa texter jag inte delar någon annanstans. Du får förtur till ny konst och 15% rabatt på alla konsttryck.
Välkommen att bli prenumerant! Akvarellbrevet kommer ut 1-2 gånger per månad. Det kostar ingenting och du avslutar prenumerationen när du vill.