Browsing Tag

torp

2 I kategorin Ditt och datt/ Hemma på torpet/ Vardagligheter

En titt i min torpträdgård

Sedan vi flyttade hit till torpet har mitt odlingsintresse vaknat till ordentligt. Jag har egentligen alltid varit sugen på att odla. När jag var fem år byggde min pappa en lekstuga åt mig och utanför den anlade jag en egen trädgård, bestående av en liten röd vinbärsbuske och en rabatt med blå och rosa akelejor och gullvivor. Jag skötte den noggrant. Tror jag. Minnen är inte alltid att lita på. Men jag kommer i alla fall ihåg att jag tyckte mycket om att rensa ogräs och kanta odlingen med runda stenar.

Jag tycker fortfarande om att rensa ogräs. Men nu har jag, efter två år här på torpet, byggt ut odlingsytan så pass att det inte är görligt att rensa allt. Så jag täckodlar istället. Det kväver ogräs och är dessutom bättre för näringssammansättningen och fukthalten i jorden, än att ha bar jord framme mellan plantorna.

Trädgården är både ett kreativt utlopp och ett ställe där jag kopplar av och hämtar energi. Hur kan arbete vara så återhämtande? Märkligt.

Vi flyttade hit våren 2017 och det första året gjorde jag i stort sätt inget annat runt tomten än att rensa upp en igenvuxen kryddplantering och slå lite gräs. Jag ville se vad som växte här och hur platsen såg ut under en hel säsong, innan jag gjorde några förändringar.

I fjol satte jag igång med att göra om baksidan av huset från ogräsyta till trädgårdsland. Jag lät mig inspireras av Sara Bäckmo och valde att inte gräva bäddar, utan istället anlägga dem direkt på gräset, med kartong och dagstidningar i botten, träflis i gångarna och bäddar som jag successivt fyllt med gräsklipp och annat organiskt material som fått förmultna på plats. I fjol fick jag i dessa bäddar fram lite morötter, rödbetor, potatis, bärbuskar, jordärtskocka, ärtskidor och piplök – torkan till trots.

Trädgård hos Elisabeth Biström. Ett trädgårdssland byggs fram.

Före. Så här såg baksidan, södersidan av torpet ut i fjol våras. Jag lade ut kartong och byggde bäddar.

Trädgårdsland hos Elisabeth Biström. Juli 2018.

Efter. Trädgårdslandet ett par månader senare. Det växte i alla fall litegrann, trots den hemska torkan.

Hittills i år har jag sått morötter, palsternacka, sockerärter, spenat och piplök i bäddarna. En del sådde jag redan i november, annat nu på vårkanten, när trädgårdslandet precis tinat fram. Jordärtskockor har också kommit i backen, efter att jag skördade fjolårets omgång i mars. De blommar i gult, och ser ut som små solrosor.

Elisabeth Biströms trädgård, en bädd med jordärtskockor som blommar.

Jordärtskockorna är så fina när de blommar. Och fantastiska i en soppa ett halvår senare! Jag lät dem stå kvar i landet över vintern och grävde upp dem i slutet av mars.

Jag roar mig med att experimentera i trädgården. Jag vill att den ska vara lek för mig, inte bli ett allvarsamt projekt, där jag måste göra rätt jämt. Det enda som står på spel är lite fröer, tänker jag. Därför är det roligt att så på vintern, bara för att se vad som kommer upp.

Mitten av april: det gror!

I mars sådde jag till exempel den här bädden med spenat, ruccola, rödbetor och ringblommor och planterade ut spenat som jag hade förkultiverat i vår kalla farstu. Jag vattnade och lade på fiberduk. Det blev smällkallt och har kommit både regn, hagel och snö, men jag oroar mig inte för sådant. Mitt mål i år är att se vad som växer här, i odlingszon 3/4. Få en känsla för när och hur man kan så och plantera. Spenat går tydligen bra i mars, i alla fall. Bra att veta.

I år ska jag försöka odla mycket sommarblommor. Min dröm är att tappa andan när jag går ut i trädgården, av allt grönt och blommeri. Solrosor, rosenskära, sommarslöja, tagetes, slingerkrasse och petunior, huller om buller med majsstängler, kronärtskockor och pumpaplantor.

På några års sikt ska jag satsa mer på perenner och buskar. Jag vill ha stora snår av nyponrosor och massor av bärbuskar och fruktträd. Tomten är nästan en hektar stor och ungefär hälften är odlingsbar, resten skog. Så jag räds inte att plantera sådant som blir stort och vildvuxet. Här finns gott om plats.

Jordgubbar i Elisabeth Biströms trädgård.

Men viktigast av allt är att det finns mycket gott att äta. Jag planterade tre sorters jordgubbar i fjol. Köpte kanske femton plantor och tog sedan ett fyrtiotal sticklingar av dem, som jag spred runt i hela trädgården. I ett eget jordgubbsland, som kantväxt i grönsaksbäddar, under äppelträd och buskar. I år hoppas jag att det ska ploppa upp små röda gubbar här och där, som min tvååring kan få upptäcka.

Jag vill inte sprida villfarelsen att allt är snyggt och färdigt här på gården. Utanför uthuset står storsäckar med skumglas och väntar på att skottas upp och få tjänstgöra som golvisolering. Vid väggen har jag förberett byttor för tomatplantering, som står och ser trista och tomma ut. Intill knutarna har vi monterat vattentunnor. Inte vackra, men praktiska. Om sommaren blir torr som i fjol kommer de vara alldeles nödvändiga.

… dessutom är det brunt, brunt och brunt ute just nu. Snyggt i akvareller tycker jag, men det är ju inte världens piggaste trädgårdsfärg. Men nu dröjer det inte många veckor tills det skiftar till grönt. Fint ska det bli.

Jag har god fantasi, så jag ser liksom inte att det står säckar och högar med byggskräp, gamla lastpallar och annat bråte här och där. Jag ser bara hur allt kommer se ut när det grönskar och växer om ett par månader. Tomater som klättrar upp framför uthusväggen och kronärtskockor i bädden framför.

Inomhus är det trångt på sina håll, med plantor som väntar på att få flytta ut. Spetskål, rotselleri, paprika, tomater, lök (mnja, förresten, den ser ut att vara på vippen att dö…), broccoli, rödbetor, gulbetor, kronärtskockor, smultron och ett gäng sommarblommor står på tillväxt.

Ja, och så potatisen förstås. Den längtar jag allra mest efter. Nykokt, med mycket smör.

6 I kategorin Hemma på torpet/ Konstnärsliv/ Vardagligheter

Ett hem med plats för kreativitet

Min kreativitet har mångdubblats sedan jag lämnade lägenhetslivet i stan till förmån för det lilla torpet i skogen där jag bor nu. Det beror till allra största del på att jag tagit mig utrymmet att måla på heltid, men miljön här spelar också stor roll för mig. Jag bygger upp en plats som liksom bäddar för skaparlust, med en ateljé där jag kan jobba utan att mina papper och prylar är ivägen för familjen och med ett hem som är vackert, vilsamt och lite knäppt på samma gång. Om jag har en inredningsförebild så skulle jag säga att det är en kombination av Karin och Carl Larssons färgstarka Lilla Hyttnäs och Pettson och Findus gård, med sina roliga detaljer och hemtrevliga pinaler.

De senaste månaderna har sovrummet varit mitt stora projekt, och här har det i och för sig blivit lite mer dämpat och välordnat än i gubben Pettsons kåk. Under vintern har jag målat bokhyllor och tapetserat väggarna. Med en tvååring i familjen är det alltid trixigt att få tid till sådant här, så det har tagit många veckor. En liten hylla i taget, mellan middagar och godnattsagor.

Bild av en gråmålad bokhylla.

Jag målade snickerierna med linoljefärg, det blir fint, luktar gott och är enkelt att måla med när man fått till snitsen. Det gäller att måla tunt och i flera lager. Nyansen heter ”varmgrå”, och tillverkaren är Ottossons.

I januari kom två duktiga hantverkare hit och satte om kakelugnen, som var i akut behov av renovering. Nu får vi äntligen börja elda lite smått i den – det passar bra nu när aprilvädret gör skäl för sitt namn. Minusgrader, snö och stormbyar ute. Då gör det gott att få tända en brasa.

Kakelugn med brasa

Inför kakelugnsmakarnas insats tömde vi rummet på varenda pinal och därför passade jag äntligen på att ta itu med målning och tapetsering när ugnen var färdig och rummet tomt. Min sambo byggde de väggfasta garderoberna och hyllorna för ett och ett halvt år sedan och det har inte funnits något bra tillfälle att måla dem förrän nu. Jag är egentligen ganska otålig och vill göra sådana här saker genast och bli klar snabbt, så det är bra tålamodsträning för mig att saker går så långsamt.

En fritidssyssla jag har skaffat sedan flytten hit är odling, på fullständig nybörjar- och experimentnivå. Här väntar ett gäng plantor på att få komma ut i friheten och bli vuxna kronärtskockor, rotselleri, tomater, smultron och paprikor. Hyllorna kom upp som en nödlösning när nedervåningen råkade bli proppfull med småplantor på tillväxt.

Innan vi flyttade in såg sovrummet annorlunda ut. Här är en bild från mäklarprospektet. Väggarna var beigemålade och det fanns inga förvaringsutrymmen. Fint ändå, men inte helt praktiskt.

Vi vände på möblemanget och fick plats för både säng, garderober, hyllor och en liten läshörna framför kakelugnen. Fåtöljen hade vi förut i lägenheten i stan och den passade bättre där än här, rent stilmässigt. Jag kanske ska prova att klä om den?

Tapeterna jag har satt upp heter ”Drottningholm” och har funnits i nytryck sedan 60-70-talet någon gång. Originalet är en 1700-talstapet som hittades i en loge på Drottningholms slottsteater, om jag minns rätt. Jag valde den för att den påminner om en saknad, bortgången väns hem.

En av de bästa sakerna med det här lilla torpet är att det är snett och vint överallt. Väggarna skevar, golvbrädorna glipar och ingenting är perfekt. Det gör att jag vågar renovera och fixa efter bästa förmåga. Eventuella misstag passar oftast ganska bra in i husets övriga skavanker. Det känns tillåtande och skoj.

Ja, det var väl det – ett nästan färdigt sovrum. Ännu fattas garderobsdörrar och skåpluckor, och de lär låta vänta på sig. Så ser det ut överallt i huset och på tomten, vi snickrar lite här, målar lite där och blir inte riktigt färdiga någonstans. Det gör ingenting. Det är i all sin halvfärdighet ändå en perfekt plats för både konstnärslivet och vardagslivet. Vad mer kan man begära?