Publicerad den 1 kommentar

Arrogansbalans

Det gäller att vara lagom arrogant. Tillräckligt för att våga ta sig an motivet, men inte så mycket att jag börjar tro att det är enkelt.

Jag vet nästan alltid redan från start hur det kommer att gå. Det förrädiska med att drabbas av för stort självförtroende är att det lurar en att tro att det ska gå bra, oavsett om huvudet är någon annanstans och skissen som växer fram på papperet ser ut som skit. “Äh”, säger Arrogansen, “det där fixar du till när du börjar måla.”

Arrogansen är ingen akvarellist, som du förstår. Hade hon varit det, så hade hon naturligtvis vetat att det är en värdelös idé att korrigera en akvarellmålning i efterhand. Är skissen dålig blir akvarellen dålig, åtminstone 99 gånger av 100. Men det örat lyssnar hon inte på. Så hon slösar bort en förmiddag på en kass skiss och en ännu sämre målning.

Men det gör ingenting. För idag behövde jag bara komma ut till ateljén. Få bära in ved och tända en brasa. Arrangera om några tavlor på väggarna och slå mig ner för första gången på ett par veckor och testa om jag fortfarande kan måla. Vid försök nummer två gick det vägen. Och utan det dåliga första försöket, hade jag aldrig kommit dit.