Originalmålning, “Den sjunde vågen”

Jag vill minnas att jag var bra på att ha tråkigt som barn. Varför är jag då så rastlös idag?

En av mina favoritplatser var stugan vid havet. Där fanns ingen teve, bara en radio där P4 Västerbotten surrade i bakgrunden. Nöjet som bjöds var att gå ut och samla sten, eller att sitta och titta på havet. 

“Var sjunde våg är starkare än de andra”, berättade min pappa en gång. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat på att undersöka om det stämmer. Jag kan varken verifiera eller dementera, än så länge. Men att sitta och räkna vågor är fortfarande en av de ganska få sysselsättningar som gör mig lugn inuti. Det, och förstås att måla.

I den här akvarellen rullar en av de där stora in. Egentligen är jag inte säker på om det var den sjätte eller åttonde, men jag tycker om tanken på att det skulle finnas en rytm. Så låt oss säga att det var den sjunde. Nästa sommar ska jag sätta mig och räkna på nytt.

/Elisabeth Biström