Strandfynd – en utställning med kärlek till en plats

Stort tack till alla er som kom och såg mina strandfynd under sommarens utställningar!

Här nedanför kan du se alla målningarna – en del av dem har hittat nya ägare, andra finns nu tillgängliga i min webbutik. Hittar du någon som du förälskar dig i, kan du besöka butiken och få målningen levererad inramad och färdig att ta plats i ditt hem.

I trettio år har jag målat platsen som den här utställningen handlar om. Jag är en upprepningsmänniska. Läser samma böcker och ser samma filmer om och om igen. Livet är förändring och jag vill inte streta emot. Men att ha en fast punkt i livet, där stenblock och horisont ligger stadigt, känns tryggt.

Några av titlarna till Strandfyndsmålningarna är inspirerade av texter jag tycker om. Men det granna, granna havet, är en strof ur Edith Södergrans “Det underliga havet”, och fortsätter: “det gör en törstig och vaken för väntande äventyr: vad som har hänt i sagan, skall hända även mig!”

Från Tove Janssons “Trollkarlens hatt” har jag lånat titeln till Glasgröna vågor: “O, att vara ett nyvaket Mumintroll och dansa i glasgröna vågor medan solen går upp!”

Akvarellen Nog tar man sig maten har fått sin titel från karaktären Nicke i Sara Lidmans Jernbane-romaner. Nicke var en levnadskonstnär och en slarver, som levde för dagen och aldrig hade skafferi eller vedlår fylld. Det ryckte han på axlarna åt. “Har man bara ett strömdrag som Pjesaur eller Grundmyrån omkring sig – nog tar man sig maten”, konstaterade han. Jag har mycket lite av Nicke i mig. Jag skriver listor och planerar mig ängslig och har ved för fem vintrar på lager. Men jag försöker hämta lite kraft ur Nickes inställning. Har man bara ett strömdrag omkring sig, så kanske allt ordnar sig ändå.

---

---