Varför Slussen?

Jag började måla ombyggnaden av Slussen våren 2020. Det startade av en slump. Pandemin hade just slagit till och alla mina utställningar hade skjutits på obestämd framtid. Jag behövde någonting att ägna mig åt i väntan på att världen skulle återgå till det normala.

En dag tog jag bussen in till Stockholm med kamera i hand och såg mig om efter intressanta motiv. Jag gick och gick och hittade just ingenting – förrän jag promenerade över bron från Gamla Stan mot Södermalm. Bron kantades av ett högt, ljusblått byggplank med titthål täckta av repigt plexiglas. Jag kikade ner och fick svindel. Under mig gapade ett hål med väggar i betong och längst ner i gropen satt en kille och svetsade. Där fanns någonting att försöka skildra.

Tanken var inte att följa Slussenbygget i sex års tid, men så visade det sig bli. Under åren har jag följt byggets många faser och försökt skildra mina intryck i akvarell. Rivning, omvandling, återuppbyggnad. Jag fascineras som akvarellist av omöjligheten i själva motiven – virrvarret av stänger, de råa betongytorna mot de lysande varseljackorna – och som människa av den uthållighet och skicklighet som krävs för att genomföra ett projekt av den här magnituden.

Varje gång någon sagt “vilket tålamod!” om mina akvareller har jag tänkt på personerna i mina målningar. De som bygger, planerar, bär, svetsar, river ner och reser på nytt. Deras tålamod har varit mitt bränsle i ateljén. Klarar de av det verkligt tålamodskrävande arbetet att bygga Slussen, så ska väl jag klara av att måla.