Varför Slussen?

Jag började måla ombyggnaden av Slussen våren 2020. Det startade av en slump. Pandemin hade just slagit till och alla mina utställningar hade skjutits på obestämd framtid. Jag behövde någonting att ägna mig åt i väntan på att världen skulle återgå till det normala.

En dag tog jag bussen in till Stockholm med kamera i hand för att se mig om efter intressanta motiv. Jag ville upptäcka någonting jag aldrig tidigare tänkt på att måla. Jag hittade just ingenting – tills jag promenerade över bron från Gamla Stan mot Södermalm. Bron kantades av ett högt, ljusblått byggplank med titthål täckta av repigt plexiglas. Jag kikade ner och fick svindel. Under mig gapade ett hål med väggar i betong och längst ner i gropen satt en kille och svetsade. Där fanns någonting att försöka skildra!

Tanken var aldrig att följa Slussenbygget i sex års tid, men så visade det sig bli. Under åren har jag följt byggets många faser och försökt skildra mina intryck i akvarell. Rivning, omvandling, återuppbyggnad. Jag fascineras som akvarellist av omöjligheten i själva motiven – virrvarret av stänger, de råa betongytorna mot de lysande varseljackorna – och som människa av den uthållighet och skicklighet som krävs för att genomföra ett projekt av den här magnituden.

Varje gång någon sagt “vilket tålamod!” om mina akvareller har jag tänkt på personerna i mina målningar. De som borrar, tänker, kör, lyfter, bär, svetsar, river ner och bygger upp på nytt. Orkar de bygga Slussen, så ska väl jag orka måla.