Om konstnären

Kortversion: Här hittar du mitt CV, med utställningar, utbildning, uppdrag, pressarkiv med mera.

Långversion:

Hej!

Jag är Elisabeth Biström, akvarellkonstnär född 1983 med rötterna i Västerbotten och Roslagen.

Jag arbetar som konstnär på heltid sedan 2017. Vägen hit var inte självklar. Jag växte upp i en arbetarklassfamilj i norra Västerbotten och när jag tittade mig omkring fanns där inte många konstnärer i bekantskapskretsen – det vill säga, som levde på konstnärskapet. Däremot fanns det gott om kreativa, konstnärliga människor. Men det var en självklarthet att man skulle ha ett riktigt arbete. En trygg försörjning. Det satt i ryggmärgen.

Jag minns att jag som fjortonåring fick ett erbjudande om att gå som lärling hos en skicklig keramiker över sommaren. Jag avböjde. “Herregud, jag måste ju faktiskt börja jobba någon gång!”, tänkte jag. Brådmogen, är ordet vi söker.

Samtidigt var det omöjligt att släppa tanken på att ändå, trots allt, bli konstnär. Så länge jag kan minnas har tecknande och måleri varit en lika självklar del av mitt liv som att äta, sova eller andas. Ett behov som alltid gjorde sig påmint.

Förebilder som stöttade och utmanade

Jag var elva år när jag fick min första låda akvarellfärger; jag hade önskat mig det i julklapp. Den vintern satt jag hukad under kökslampan och kämpade med att få kontroll över vatten och pigment. Det var frustrerande och fantastiskt. Året därpå fick jag höra att konstnären Barbro Frimodig skulle leda en konstkurs för barn i bygden och jag fick lov att gå. Den blev en viktig introduktion till akvarelltekniken.

Under tonåren hade jag turen att ha en bildlärare, Mikael Jonasson, som hjälpte mig att ta de första stegen mot att göra någonting konkret av mitt intresse. Han drev ett galleri i Skellefteå, där jag fick göra utställningsdebut som fjortonåring. Han lärde mig hantverket kring att göra utställningar och utmanade mig att prova nya tekniker och uttryckssätt. Jag började få uppdrag – bokillustrationer och porträtteckningar – och han guidade mig kring hur jag kunde lägga upp arbetet.

När det var dags för gymnasiestudier valde jag valde bild- och formprogrammet: en treårig, bred utbildning  där jag fick med mig allt ifrån teckningslära till konsthistoria, foto, tredimensionella tekniker, grafik och måleri. Vi arbetade i akryl, olja – och så akvarell. Allra mest ville jag fortsätta fördjupa mig i akvarellmåleriet. Läraren och akvarellkonstnären Lars Lidman var en hantverksskicklig förebild.

Vid det här laget visste jag att jag egentligen ville bli konstnär, men jag såg inga vägar fram som jag vågade ta. Jag sökte in till bildlärarutbildningen i Umeå. I efterhand är jag glad över valet. Det visade sig vara en värdefull praktisk och teoretisk fördjupning i konsten: en möjlighet att experimentera med digital bild, mer foto, mer grafik, mer formgivning och ännu mer måleri – och samtidigt med ett intressant pedagogiskt perspektiv. Att inte bara lära sig en teknik för sin egen skull, utan att också lära sig att lära den vidare till andra ger en djupare dimension av kunskaperna.

Akvarellärare på bildlärarprogrammet var Anita Midbjer, som hade studerat hos Arne Isacsson. Hon förmedlade hans djuplodande och experimentella sätt att arbeta med akvarellens pigmentegenskaper. Hon ställde allt på ända för mig. Ditintills hade jag kämpat med att kontrollera och behärska akvarellen, men hon utmanade mig att istället låta materialet leva ut sin egen vilja och sina inneboende kvaliteter. Att släppa taget. Det var ett stort och svårt skifte.

En långsam väg till ett konstnärskap

Efter högskolan fick jag ett jobberbjudande i Stockholm och tänkte att jag skulle prova ett par år av storstadsliv innan jag skulle flytta hem till Skellefteå för att söka lärarjobb. Men det blev en längre Stockholmsperiod än jag hade planerat. Det var roligt att bo i en storstad och jag hade intressanta jobb. Samtidigt upplevde jag storstaden som stressande och jag saknade måleriet. Det var dags att göra plats för konsten igen. Jag gick ner i arbetstid för att maka plats för måleri och utställningar. Långsamt byggde jag upp en konstnärsverksamhet vid sidan av jobbet.

“Efter fem år av deltidsmåleri bestämde jag mig för att det var dags att satsa på allvar”

Efter fem år av deltidsmåleri bestämde jag mig för att det var dags att satsa på allvar. Tillsammans med min lilla familj – sambo och en 6 månader gammal son – flyttade jag till ett torp i utkanten av en by i Roslagen, sade upp mig från jobbet och byggde mig en ateljé. Där arbetar jag nu som konstnär på heltid.

Skrivandet gör konstnärskapet tydligare

Att vara konstnär är egendomligt. Det finns ingen given väg framåt, inget system att följa. De första åren behövde jag bokstavligen hitta på ett vardagsliv, utan givna ramar att hålla mig till. Framtiden var ett blankt blad och det kändes som att orientera sig fram i en skog utan stigar. Märkvärdigt och fritt. Fantastiskt och svårt.

Ett sätt att göra tillvaron mer begriplig för mig själv var att börja skriva om den. Jag började föra en slags dagbok i form av bloggen på den här hemsidan och det visade sig vara ett värdefullt sätt att få ett sammanhang av människor som följt med mig längs vägen, som läst och uppmuntrat.

Jag började också dela med mig av min måleriprocess både här på hemsidan och på sociala medier, och det kom att bli en integrerad del av mitt måleri: en anledning att reflektera över processen och ha en dialog om vad måleriet handlar om. Jag sätter stort, stort värde på alla er som följer mitt konstnärliga arbete. Kontakten med er är mitt kreativa bränsle.

Jag målar för att dela med mig till dig

I grund och botten handlar mitt målande om att vara uppmärksam på vad som finns omkring mig. Det handlar om att stanna upp och lägga märke till sådant som förvånar, förtjusar eller förbryllar mig. Genom måleriet kan jag dela med mig av det jag ser till dig. En slags tanke- och känsloöverföring via papper och pigment.

Om du vill ta del av vad jag gör kan du ta en titt i mitt galleri. Där lägger jag också upp originalverk som du kan köpa direkt från mig.

Vill du vara säker på att få se nya målningar är du välkommen att prenumerera på mitt nyhetsbrev som jag skickar 1-2 gånger per månad till dem som vill följa mitt arbete på nära håll.

Har du frågor är du alltid välkommen att ta kontakt med mig. Du når mig på info@elisabethbistrom.se.