Om mig

Gör konst av de vardagliga ögonblicken

Jag är Elisabeth Biström, akvarellkonstnär född 1983 med rötterna i Västerbotten och numera boende och verksam i vackra Roslagen.

Just nu sitter jag i ateljén och ser ut över ett hörn av min trädgård. Här samsas någorlunda prydliga rabatter med yvigt vildvuxna buskage. Platsen är ett pågående arbete, men börjar ta den form jag såg framför mig när jag flyttade hit med familjen för åtta år sedan. Stigar av klippt gräs ringlar sig runt någorlunda ordnade planteringar och grönsaksland och leder fram till ateljén jag byggde för några år sedan.

Jag målar oftast det jag har runt husknuten, här på gården eller i stugan utanför vid Skellefteåkusten. Jag vill inte leta länge efter motiv. Det har flätat sig in i en slags livsåskådning som vuxit fram med åren: kan jag uppskatta det jag har, behöver jag inte hela tiden sträva efter mer, någon annanstans, någon annan gång.

Varför akvarell?

Jag har målat akvarell i drygt trettio år, det är ett material jag aldrig tröttnar på. Det är svårt – och det är tjusningen. Ju mer jag lär mig, desto mer finns det att utveckla. Akvarellmåleri sågs länge som en slags andra klassens måleri. Så besynnerlig konstvärlden kan vara. Jag målar gärna i olja också, men går alltid tillbaka till det nyckfulla, komplexa, ibland motsträviga akvarellmediet.

Akvarellmåleri är elegant enkelt: vattenfärg på papper. Enkelt, men inte lätt. Valet av pigment, papperets tjocklek och kvalitet, graden av fukt på papperet och i penseln, luftfuktigheten i rummet – alla faktorer påverkar målningen. Som målare kan jag bara delvis styra resultatet. Att måla akvarell är en uppgörelse med eventuella tendenser till kontrollbehov, och i mitt måleri ställer jag de tendenserna på svåra prövningar. Jag målar med mycket vatten och ger pigmenten stort spelrum att leva ut sina inneboende tendenser att inte bara sätta färg utan också skapa texturer i bilden: blomningar, kantbitningar, granuleringar, anhopningar. Akvarellen har ett eget språk, både visuellt och verbalt.

Att skildra livsupplevelsen

Att göra konst är, tror jag, en grundläggande mänsklig instinkt. De flesta av oss deltar i den aktiviteten, oavsett om det är konst i form av bilder, via ord, form eller färg. En del skapar konstverk i eller av sina hem: arrangemang av växter på fönsterbrädan, noggrant komponerade bilder på väggen. Dans, slöjd, skådespel, musik – att göra konst är en viktig del av att vara människa. Vi bearbetar våra livsupplevelser och skildrar tillvaron med de medel som står till buds.

Jag växte upp i en miljö där det var långt till konstnärliga institutioner, men där det fanns gott om konstnärliga människor att inspireras och lära av. Som tolvåring hade jag turen att få gå en kurs hos akvarell- och textilkonstnären Barbro Frimodig. Hon introducerade mig och de andra kursdeltagarna för Greta Lundström som var keramiker och även om jag inte idag arbetar just i keramik, tycker jag om att skapa tredimensionella alster här på gården: att snickra och göra trädgårdsutrymmen som blir ett slags levande, växande konstverk i sig.

Trädgårdsarbetet är på många sätt motsatsen till akvarellmåleri: det är förlåtande och föränderligt. Medan ett akvarellpenseldrag på papperet är oåterkalleligt kan jag hela tiden göra om i trädgården. Ett felplacerat träd kan grävas upp och flyttas. En blomma som inte passar in i paletten kan flyttas till en annan rabatt. Avkopplande.

Arbetet i ateljén är inte alltid avkoppling, men det är det mest meningsfulla arbete jag tror att jag kan bidra med. Jag ser fram emot att fortsätta med det i några decennier till.

Skrivandet gör konstnärskapet tydligare

Att vara konstnär är egendomligt. Det finns ingen given väg framåt, inget system att följa. De första åren behövde jag bokstavligen hitta på ett vardagsliv, utan givna ramar att hålla mig till. Framtiden var ett blankt blad och det kändes som att orientera sig fram i en skog utan stigar. Märkvärdigt och fritt. Fantastiskt och svårt.

Ett sätt att göra tillvaron mer begriplig för mig själv var att börja skriva om den. Jag började föra en slags dagbok i form av bloggen på den här hemsidan och det visade sig vara ett värdefullt sätt att få ett sammanhang av människor som följt med mig längs vägen, som läst och uppmuntrat.

Jag började också dela med mig av min konstnärliga process både här på hemsidan och via mitt månatliga nyhetsbrev och det kom med tiden att bli en integrerad del av mitt måleri: en anledning att reflektera över processen och ha en dialog om vad måleriet handlar om. Jag sätter stort, stort värde på alla er som följer mitt konstnärliga arbete. Kontakten med er är mitt kreativa bränsle.

Målar för att dela med mig

I grund och botten handlar mitt målande om att vara uppmärksam på vad som finns omkring mig. Det handlar om att stanna upp och lägga märke till sådant som förvånar, förtjusar eller förbryllar mig. Genom måleriet kan jag dela med mig av det jag ser till dig. En slags tanke- och känsloöverföring via papper och pigment.

Om du vill ta del av vad jag gör kan du ta en titt i mitt galleri och i min webbutik kan du hitta både originalkonst, konsttryck och kort med mina motiv.

Vill du vara säker på att få se nya målningar är du varmt välkommen att prenumerera på mitt nyhetsbrev som jag skickar 1-2 gånger per månad till dem som vill följa mitt arbete på nära håll.

Har du frågor är du alltid välkommen att ta kontakt med mig. Du når mig på info@elisabethbistrom.se.