14 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Kreativitet/ Måleri

Akvarellskolan del 10: Så målade jag ”Inbäddad”

Akvarellen "Inbäddad" av Elisabeth Biström

Igår blev jag färdig med en målning jag ägnat mig åt i några dagar och här i del 10 av ”Elisabeths akvarellskola” kan du läsa om hur jag gjorde den.

Planering

Jag började med att titta länge, länge på motivet – en serie fotografier jag tagit av ett snöfall med ett skogsparti i bakgrunden – för att komma fram till hur jag skulle planera målningen. Det är inget enkelt motiv. Man skulle nog kunna säga att det inte ens är ett motiv som lämpar sig särskilt väl för akvarellmåleri, med tanke på alla vita detaljer som löper kors och tvärs över ytan.

Hårdraget kan man säga att ett enkelt akvarellmotiv är ett som har en ljus bakgrund och mörka detaljer – då följer måleriprocessen en logisk och intuitiv ordning. Med ett motiv som det här, där de ljusa partierna så att säga ligger ovanpå de mörka, behöver man tänka bakvänt och måla negativt, som det heter – med mörk färg runt ljusa ytor.

Anledningen att de vita partierna gör motivet komplicerat är att vit färg i akvarellmåleri huvudsakligen brukar komma från att man lämnar det vita papperet omålat. Det finns vit, täckande akvarellfärg, men den brukar bara användas till mindre ytor, kanske några enstaka ljusdagrar för att färdigställa en målning och ge den ett sista lyft. Jag tycker om tekniska utmaningar i måleriet, så jag använder i stort sett aldrig vit färg. Ergo: ett krångligt motiv. Svårt och lockande.

Jag landade i en plan som såg ut så här:

1. Skissa upp motivet med blyerts

2. Maskera en del snöflingor och några av de mindre vita detaljerna, till exempel snökanten längs ett par trädstammar

3. Markera formen på de stora snösjoken på grenarna

4. Måla trädens ytor med en svag blågrå blandning

5. Lägga till mörkare färg på trädgrenarna för att få mer definition av former

6. Ta bort maskeringen

7…. här tog min förutsägelsefantasi slut…

Starten

Målningen påbörjad – skissad, maskerad och med de stora snösjoken på plats.

Anledningen att jag valde att måla snöpartierna före träden är att det är lätt hänt att man råkar måla över en yta som ska sparas vit. Du kanske har trillat i den fällan själv? Retligt, eftersom det inte går att få tillbaka papperet i orört skick. För att minska risken för var det ett bra val att först ha markerat snöpartiernas volym och placering genom att lägga en skuggning med antwerpblå på det som skulle föreställa snö. Då blev det enklare att läsa av vilka partier jag skulle undvika att måla i nästa steg.

När snöfärgen torkat fortsatte jag med träden. I komplicerade motiv med många ytor att hålla reda på är det ofta bra att låta ett lager torka ordentligt innan man sätter igång med nästa. På så sätt minskar risken att man råkar lägga ny färg intill en redan våt yta – med konsekvensen att de blandas ihop på papperet. Sådana här målningar kräver därför tid och tålamod att vänta. Att ha en annan målning igång vid sidan av är ett bra sätt att hålla sig ifrån att börja måla innan det förra lagret hunnit bli helt torrt. Eller varför inte passa på att ta en stunds akvarellmeditation – att titta på färg som torkar är ett uttryck med oförtjänt dåligt rykte. Ibland är det ett skönt sätt att rensa huvudet!

Med hjälp av maskeringsvätska kan man tryggt måla över de partier som ska förbli vita. Gummimassan skyddar pappersytan. Jag använder en maskeringsvätska som heter Rubbelkrepp, från tillverkaren Schminke. Jag har provat många märken och upplever denna som enklast att ta bort. Den går fint att gnugga loss även efter några dagar, och den lämnar inga rester eller färgskiftningar, som andra maskeringsvätskor kan göra. Jag målar på papper från Arches, som är hårt limmat på ytan. Om du målar på ett mjukare papper är det en god idé att först testa maskeringsvätskan på en provbit innan du går loss på en stor målning. Det är trist när ens målning blir förstörd av maskering som fastnat. Se till att papperet är helt torrt innan du lägger på maskeringsvätskan och låt den torka helt innan du börjar måla.

När jag fått några lager av allt mörkare färg på plats tyckte jag att det var dags att ta bort maskeringen.

Med maskeringen borttagen lade jag en del tid på att få rätt färg och form på de fallande snöflingorna. På flingorna som syns mot den vita himmelen skvätte och målade jag på gråblå färg med bara lite pigment och mycket vatten. Jag valde pigment som är så kallade kantbitare (här kan du läsa om akvarellfärgers olika pigmentegenskaper), för att få rätt karaktär på ytorna. De vita snöflingorna framför skogspartiet ville jag ge mer diffusa kanter för att ge intrycket att de rör sig i luften. Jag lade på rent vatten runt flingornas kanter så att den mörka färgen löstes upp, och sedan sög jag upp färgen med en trasa. Försiktigt, försiktigt.

Detalj ur akvarell av Elisabeth Biström

Detalj: några snöflingor som yr omkring. När pigmenten får simma fritt i små pölar av vatten, kommer deras egenskaper till sin rätt. Här lade jag först på en blöt fläck, lät den torka och lade sedan på en till.

Akvarell av Elisabeth Biström i halvfärdigt stadie.

I det här stadiet blev jag rådvill. Jag hade kommit så långt som jag hade kunnat planera i förväg, men tyckte att målningen var rörig. Liksom formlös.

Telefontricket

Halvfärdig akvarell med digital skiss

När jag tappar riktningen och inte lyckas tänka fram fortsättningen på en målning, använder jag ibland ett väldigt enkelt verktyg för att kunna prova mig fram visuellt: min telefons skissfunktion. Jag fotograferade målningen, och målade med penselverktyget i bild-appen, tills jag tyckte att jag fick fason på bilden. Här ser du telefon-versionen. Det behöver inte bli en avancerad eller ens snygg bild – poängen är bara att få ett visuellt stöd för att lättare kunna föreställa sig hur akvarellen kan bli. Ett sätt att kunna prova sig fram, som kommer särskilt väl till pass i akvarellmåleriet där det ju inte är så enkelt att göra fel och göra om på papperet.

Färdig?

När jag med telefonskissens hjälp kom fram till att rätt väg att gå var att mörka ner några partier ganska ordentligt, tyckte jag till slut att målningen var färdig. 

Hur vet man när ens akvarell är färdig? Det är en fråga många brottas med. För mig tog det ganska lång tid att få känsla för det, så bli inte frustrerad om det inte faller sig naturligt till en början. För mig är signalen att jag upptäcker att penseldragen blir trevande och slutar tillföra någonting som för målningen framåt. Då är det dags att lägga ner penseln.

Krispiga kanter

Jag hade avgränsat bildytan på mitt papper med vanlig maskeringstejp, och det är fantastiskt belönande att ta bort tejpkanten och se den målade kanten mot det vita papperet träda fram.

Jag använder vanlig maskeringstejp, som finns på byggbutiker och liknande. På välsorterade ställen kan du hitta tejp som inte är så stark. Jag använder en mittemellanstark variant, som varken lossnar eller fastnar för hårt. Om tejpen är för hårt klistrad (testa gärna på en provbit och låt den sitta över natten) så kan du först trycka den mot byxbenet för att dämpa klistrigheten. Maskeringstejp kan också användas för att göra raka ytor i ett motiv.

Maskeringstejp fungerar sämre för att klistra fast ett papper på en skiva – när papperet sväller och torkar orkar ofta maskringstejp inte hålla emot, utan släpper från skivan. För det ändamålet är det bättre att använda klisterremsor av papper – här finns en instruktion på hur du då går tillväga. I den här målningen använde jag väldigt tjockt akvarellpapper, som inte behöver spännas upp: Arches 600-gramspapper. Det är ett dyrt men vackert alternativ, som också passar oss som ibland är för ivriga för att orka lägga en halvtimma på att spänna upp papper.

Färdig!

Här är, till slut, det färdiga resultatet.

”Inbäddad”, akvarell av Elisabeth Biström 2021. 40×60 cm.

Frågor?

Skriv en kommentar vetja, så svarar jag efter bästa förmåga.

14 Kommentarer

  • Svara
    Lena Bovin Adolfsson
    11 februari, 2021 at 11:04

    Tack för att du berättade steg för steg och det är så roligt att både följa dig här och på Instagram.
    Hälsningar Lena

  • Svara
    Pia Rosén
    11 februari, 2021 at 11:22

    Tack för din inspirerande demo! Snart far jag norrut ca 80 mil och där ser granarna annorlunda ut. Förmodligen mer snötyngda och definitivt smalare, uppifrån och ner. Ska bli spännande och se om jag kan använda mig av din teknik. Det kan vara tålamodet det faller på. 🙂
    Hälsningar Pia

  • Svara
    Margareta Snell
    11 februari, 2021 at 15:19

    Tack för allt du delar med Dig. Jag beundrar dig och din akvarellteknik. Du målar fantastiska akvareller
    Har en fråga vad heter appen som Du använder för att korrigera bilden?
    Kram Margareta

    • Svara
      Elisabeth Biström
      11 februari, 2021 at 21:00

      Tack så hemskt mycket! I min samsungtelefon heter appen ”Galleri”, och det är där alla foton hamnar. Där finns möjlighet att göra enkla redigeringar som att rita på ett foto. Jag skulle tro att alla smarttelefoner har den funktionen.

  • Svara
    Hans Carlbring
    12 februari, 2021 at 22:38

    Skönt att se att även du behöver jobba metodiskt och strukturerat för att skapa dina målningar. Ibland tror man ju att du liksom i tomtarnas julverkstad tar fram en burk rutig färg och en bred pensel och vips…med ett penseldrag är ännu ett mästerverk färdigt.

    Några frågor: Hur fuktar du pappret innan start, och hur fuktigt är det när du börjar måla? Går det att återfukta mellan färglagren? Vad är knepet för att få pigmenten att ”göra jobbet” ??(mättnad, lyster, oplanerade effekter när färger möts etc.

    Allt gott
    Hans

    • Svara
      Elisabeth Biström
      13 februari, 2021 at 09:07

      Haha, ja, visst är det lätt att tänka så när man ser någons färdiga resultat, att det var rutiga penseln som gjorde det? Oavsett vad det gäller, egentligen. När jag läser en bok känns det så självklart att orden står i den mening de står, att det känns väsensskilt från hur jag själv skriver; trevande och osäkert och nästan skrämmande valfritt.

      Här målade jag i stort sett på torrt papper hela vägen. Jag tycker att Arches 600-gramspapper klarar det fint. När jag målar på 300-grams gör det skillnad att först väta och spänna upp däremot, då tar papperet emot färgen märkbart bättre.
      I de mörkaste partierna ligger nog fem lager färg på varandra, i de flesta fall med torktid emellan. De löser nog upp de undre lagren något, men det märks knappast när färgen blir så mörk. På några enstaka detaljer var jag noggrann med att lägga på nya lager försiktigt, så att flera lager skulle synas igenom varandra utan att lösas upp. Som på snöflingorna i luften. Mycket vatten och fullständig torkning mellan varven är tricket, och mycket vatten är det säkraste sättet att få ut mest av pigmenten också.

  • Svara
    Gunilla Rönström
    15 februari, 2021 at 09:51

    Hej Elisabeth! Har ett tips, när det gäller maskering! Jag använder Casco Textillim röd tub! ( Obs viktigt, att det är den röda tuben) Sitter jättebra! Mycket lätt, att gnugga bort och lämnar ingen färg efter sig! Dessutom billigt och bra!

  • Svara
    Per Göran Jönsson
    18 februari, 2021 at 08:24

    Hej. Inspirerande att få se hur du jobbar med dina bilder. Hamnar också ibland i ett läge då jag är osäker på vad som ”fattas ” i bilden. Din lösning med en app var ju smart. Har du koll på vad appen heter.

    • Svara
      Per Göran Jönssson
      18 februari, 2021 at 17:24

      Såg nu att du nämnde namnet på appen i ett inlägg tidigare.

    Skriv en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    %d bloggare gillar detta: