Bläddra bland kategorier

Vardagligheter

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Ditt och datt/ Vardagligheter

Hat, kärlek och ett akvarell-tevetips

Elisabeth Biström akvarell på instagram 2018

”Asså, jag haaatar dej!”, brukade jag ofta få höra när vi hade bildlektion i skolan. Nej alltså, det var ingen som var taskig mot mig. Tvärtom, det var en komplimang. Språket var mellanstadiska och uttycket betydde, fritt översatt, ”vad duktig du är, jag blir lite avundsjuk faktiskt”.

Det som mina klasskompisar gav uttryck för på barns färgstarka vis kan jag nu i vuxen ålder känna inför mästaren Lars Lerin. Jag är knappast den enda akvarellmålare som då och då jämförs med honom. Han är en sådan referenspunkt att det blir oundvikligt. Som om han målat facit. Jämförelsen är naturligtvis vänligt menad, men gör mig alltid lite skamsen. Vem vill vara en härmapa? Komma lufsande i hans bakhasor och gör sämre versioner av skruttiga ladugårdar och molniga kvällshimlar. Hu! Och samtidigt går det inte att sortera bort alla motiv som har Lerins stämpel på sig. En annan blir ju också vemodigt förälskad i ögonen fort en fallfärdig lada kommer i blickfånget. Svårt läge.

Men för att vara mycket tydlig: jag hatar inte Lars Lerin. Tvärtom faktiskt, vem kan ungdå att älska både akvarellerna och mannen, särskilt efter första avsnittet av ”Lerins lärlingar” på SVT. Har ni sett det? Kolla annars på SVT play, för gudars så bra det var. Jag kommer sitta klistrad varje vecka. Mer akvarell-teve åt folket.

Varför denna svada om Lerin, undrar ni? Jo, det var en liten friskrivning bara, för jag håller kanske på just med en sådan där lite rufsig ladugård just nu. Imorgon blir den nog färdig att visas upp, om inte nästa paynes grey-lasyr dränker hela byggnaden i ett blågrått kladd. Vi får se. Tills dess dokumenterar jag processen på instagram. Ta en titt om du har lust. Här finns det senaste inlägget; en akvarell-action i kortfilmsformat:

Action movie time. 🎬 #wip #akvarell #watercolor #watercolour

A post shared by Elisabeth Biström (@elisabethbistrom) on

2 I kategorin Akvarellmåleri/ Måleri/ Vardagligheter

Årets första akvarell

… blev denna. Det här är försök nummer två med motivet. Första försöket blev rörigt, det här lite bättre. Jag förenklade litegrann, men skulle vilja prova att gå längre och göra den lite mer grafisk i uttrycket. Kanske ska jag använda koboltblått till snön. Det borde ge ett lugnare intryck eftersom kobolt är en pigmentfördelare; enkel att måla en jämn yta med. Här använde jag en blandning av antwerp, ultramarin och paynes grey. Fladdriga pigment alltihop. Nåväl. Man lär så länge man lever (hoppas jag).

0 I kategorin Ditt och datt/ Hemma på torpet/ Livsfunderingar/ Vardagligheter

Så var året

UnderbaraClara skrev en traditionsenlig årssammanfattning och uppmanade läsare att låna listan till sina bloggar. Sagt och gjort – här kommer en summering av mitt 2017!

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Många saker. Slutade lönearbeta för att istället försöka leva på måleriet. Köpte ett litet torp i skogen dit jag flyttade med familjen. Till exempel.

Genomdrev du någon stor förändring? Jodå, se ovan. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Flera! Det råder babyboom i bekantskapskretsen.

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas? Jag minns nästan aldrig datum. Men den 6 oktober firade vi i alla fall familjens minstings allra första födelsedag och det var såklart väldigt fint.

Dog någon som stod dig nära? Nej. Men det var väldigt sorgligt att Hans Rosling dog. En viktig röst som tystnade.

Vilka länder besökte du? Åland, på födelsedagsresa med min mamma.

Bästa köpet? Vårat hem, fina lilla Sjöängstorpet.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Faktiskt är jag rätt trött och mindre glad än jag skulle vilja vara. Jättetråkigt är det.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? Lite mer nattsömn skulle sitta fint.

Vad önskar du att du gjort mer? Sprungit i skogen. Varje gång jag ger mig ut och springer blir jag gladare, piggare, mer kreativ. Ändå tar det emot som fasen att komma i skorna och ge sig ut. Ett mysterium.

Vad önskar du att du gjort mindre? Det vet jag inte riktigt. 

Favoritserier från året som gått? Jag undrar om jag sett en enda? Kanske var det i våras jag kollade på Stranger things? Eller var det förra vintern? Nå, den var i alla fall bra, om än snudd på för skräckig för mig. Jag är mycket lättskrämd.

Bästa boken du läst i år? Jag har gjort flera försök att ta mig igenom böcker, men gått bet. Finns det bebisföräldrar där ute som lyckas läsa hela böcker? Hör gärna av er med tips om hur man bär sig åt i så fall. Min halvlästa trave är hög nu, men härom veckan chockade jag mig själv med att snabbt plöja igenom Mikael Niemis Koka Björn. Den kan jag rekommendera som spännande och sorglig julhelgsläsning. 

Största musikaliska upptäckten? Jag har kommit över en tidigare avog inställning till jazz. Nu är juliga jazzlåtar en favorit.

Vad var din största framgång på jobbet 2017? Att jag fått mer målarlust än jag någonsin haft. Det känns fantastiskt. Plus att jag kom upp i en halvdräglig inkomstnivå på beställningsmåleriet mot slutet av året. Hoppingivande!

Största framgång på det privata planet? Att varje dag ha förmånen att få förundras över att få ha världens finaste unge i mitt liv. Det är ofattbart.

Största misstaget? Att stressa över saker som inte hinns med. Så meningslöst.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare.

Vad spenderade du mest pengar på? Huset.

Något du önskade dig och fick? En ateljé! Eller, fick och fick – jag gjorde en. Sen fick jag en fin julklapp i förtid härom veckan. En porslinskanna med mitt favoritmönster, som jag blev väldigt överraskad att min käresta gått och köpt. Tack <3

Något du önskade dig och inte fick? Mer nattsömn och tid. Attans.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Det minns jag inte.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Några fler löprundor hade nog varit skönt.

Vad fick dig att må bra? Att måla mycket och att ha skogen alldeles runt husknuten.

Vem saknade du? Nära och kära som bor långt borta.

De bästa nya människorna du träffade? Mammagruppen som Barnavårdcentralen vänligt drog ihop och som visade sig vara ett gäng fantastiska människor, som blivit goda, nya vänner.

Mest stolt över? Att jag vågade ge konstnärsyrket chansen. Mot mångas avrådan, dessutom. Man får vara stark i sin övertygelse för att lyckas följa sina drömmar.

Högsta önskan just nu? Att #metoo ska göra stor skillnad, att Donald Trump inte ska starta krig och att min son ska trivas på förskolan han börjar på om ett par veckor. Tre stora, om än mycket olika saker.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Träna mer för att ha mer ork och glädje i vardagen. Och blogga mer! Jag gillar att skriva, så det ska bli kul att kunna lägga mer tid på nästa år. 

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Ditt och datt/ Hemma på torpet/ Måleri/ Vardagligheter

Räven raskar över ritblocket

Igår satt jag vid köksfönstret och tittade på den myriad av småfåglar som hänger i vår trädgård om dagarna. Jag har kokat ihop lyxmat åt dem – kokosfett med jordnötter – och sambon har snickrat ett fågelhus som vi fyllt med frön, så de trivs och frodas.

Förutom småfåglar har vi massor med både flygande och fyrbenta djur runt knutarna. Rådjur, älgar, vildsvin, rävar, ugglor, allt möjligt. Jag fick lust att dokumentera vilka sorter vi har sett sedan vi flyttade in i våras, så jag högg en liten skissbok och satte igång. Så här blev bilderna:

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Vardagligheter

Min allra första arbetsdag

– Hej hej från ateljén i Sjöängstorpet, där flitens lampa har lyst idag!

För ett par månader sedan åkte jag till min förra arbetsplats för att säga hejdå till arbetskamraterna och lämna in passerkortet. Sedan dess har jag varit föräldraledig på deltid och målat på deltid. Men jag betraktar inte mitt målande som ett jobb, trots att jag hädanefter kommer att betrakta mig som konstnär på heltid. Att måla är lust och frihet och svårt att förknippa med det som ordet jobb betyder i mina öron. Men idag jobbade jag faktiskt. Jag målade nämligen på beställning, för första gången på många år. Beställningsmåleri känns som arbete, till skillnad från fritt måleri. Ett himla stimulerande och trevligt arbete, men likväl. Det är något annat än det självvalda målandet. 

Framgent planerar jag att börja ta på mig beställningar på regelbunden basis – jag kommer förstås berätta allt om det här på bloggen – men jag har alltså smygstartat lite med att tacka ja till några som har frågat. Jag vill hitta en rikigt bra form för den typen av arbete och det bästa sättet är att prova sig fram. 

För många år sedan tog jag på mig mycket beställningsjobb, så mycket att jag knappt hade tid, eller till slut lust, med mitt egna målande. Jag fick dra i handbromsen och under lång tid tacka nej till alla förfrågningar. Så kommer jag inte låta det gå den här gången, utan planen är att lägga ungefär en arbetsdag i veckan på beställningsmåleri (jo, nu förutsätter jag uppenbarligen helt sonika att det kommer rulla in en massa beställningar. Hybris? Vi får se). Beställningsmålardagen kommer jag att betrakta som en arbetsdag; en förutsättning för att sedan kunna ha massor med tid för att måla fritt. Därtill räknar jag med att ungefär en dag ytterligare går åt till administration och liknande. Så smånigom ska jag också lägga lite tid på försäljning av tryckprodukter via webbutik här på bloggen och så blir det en och annan workshop – men jag ska se till att för allt i världen hålla mycket tid fri för mitt egna målande. Det är trots allt det som är meningen med den här livsomställningen. Det gäller att inte gå vilse och börja jaga uppdrag för att få in pengar; jag vet ju hur lätt det då är att hela poängen går förlorad. 

Hursomhelst. Jag tänkte egentligen mest bara berätta lite om hur den här dagen har varit. Min första riktiga arbetsdag som konstnär!

Vid halv sju vaknade hela familjen; det var ettåringen som bestämde tidpunkten. Vi har inte börjat med förskola än, så min sambo hade hand om plutten under dagen, så att jag kunde jobba. Vi åt frukost tillsammans och vid åttatiden gick jag upp och stängde dörren om mig. 

Jag har ju visat min lilla nyfixade ateljé tidigare. Den blev verkligen en bra plats att jobba på. Tyst, ljust och fint. Det går lätt att koncentrera sig på måleriet här inne. 
Jag skissade och provade fram några bra färgkombinationer och hann måla det första skiktet innan det kändes som att det var dags för en kaffepaus.

Akvarelltekniken har fördelen att den tvingar en att pausa då och då medan olika färgskikt behöver torka. Tur det, för annars hade jag kunnat hoppa över alla måltider en dag som den här. Jag har det så himla bra vid det där målarbordet, med Lugna Favoriter-hits i radion att nynna med i och i övrigt bara bilden, färgen och vattnet att koncentrera mig på. 

Jag har tänkt en del på hur det kommer vara att inte ha några jobbarkompisar. Om det kommer bli ensamt, tråkigt. Om jag kommer sakna att ha någon att ta fikarast med. Så blir det kanske. Men i förmiddags hade jag bästa tänkbara sällskap under tiokaffet i form av sambo och son, så frågan får vänta på sitt svar.

Dagen rullade sedan på ganska snabbt. Jag beskrev ett inlägg i akvarellskolan förut detta med att man kan tappa tidsuppfattningen när man målar. En effekt av att det framförallt är den högra hjärnhalvan – som inte kan klockan – som är aktiverad. Det är ett spännande och himla skönt tillstånd att befinna sig i.

Vid 17-tiden släckte jag i ateljén, med en nästan färdig bild på bordet. Jag ska låta den vila tills imorgon och se vad den behöver för att bli avslutad. Jag insåg att så är det ju: jag behöver ofta låta bilder ligga till sig någon dag för att sedan kunna titta med fräscha ögon och avgöra dess skick. Det ska jag tänka på när jag planerar kommande arbetsveckor; beställningsjobben bör ligga fördelade över två dagar. Det blir bra. 

Ja. Det här blir riktigt, riktigt bra.

0 I kategorin Konstnärsliv/ Vardagligheter

En dag av tvivel

Det går upp och ner med både målandet och modet ibland. Modet att göra det här på heltid, att inte ha en anställning som försörjning. Jag vacklar ibland.

Jag är föräldraledig några månader till. Vi har inte bestämt precis än när det är dags för förskolestart. Jag både längtar och bävar lite. Längtar för att det ska bli skönt att få några timmar i veckan ensam, med fullt fokus på målandet och arbetet kring det. Bävar av samma skäl. För då blir det allvar. Ännu kan jag ta det hela lite med en klackspark, för just nu målar jag ju vid sidan av föräldraledigheten. Men snart blir det upp till bevis. Egentligen ska det bli kul, men idag känns det lite otäckt. 

Jag drabbas av tvivel när jag är trött och idag är jag riktigt, riktigt trött. Senast jag sov en hel natt var… oändligt länge sedan. Lille N är världens finaste unge, men med oturen att ha världens sämsta nattsömn. Nu har det varit lite extra kämpiga nätter ett tag. Det är säkert det som går ut över modet, och målandet.

Sambon är hemma från jobbet tidigt idag och jag kan gå och sätta mig i ateljén ett par timmar eller ta målarväskan på axeln och gå ut i höstluften. Men det tar emot när hjärnan känns utbytt mot havregrynsgröt. Orken tryter och inspirationen fattas.

Nå. Det vänder nog snart. 

Har någon ett bra energitips tas det tacksamt emot!

***************

Uppdatering: jag pallrade mig ut och skissade lite vid hästhagen vi har som granne. Värt det. Det är alltid värt det.