Bläddra bland kategorier

Måleri

3 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskola del ett: Den som har flest prylar när han dör vinner

När jag läste till bildlärare hade jag en lärare som hade en t-shirt med texten ”Den som har flest prylar när han dör vinner”. När man går in i en butik för konstnärsmaterial kan man bli lockad att göra det till sitt livsmotto. Det är härligt att botanisera bland färger, papper, penslar och tillbehör. Men det kan också göra det svårt för den som vill börja måla akvarell. Behöver jag spexiga penslar med skaft som går att fylla med vatten? Vad är skillnaden mellan penslar med mårdhår, ekorrhår eller hår av syntetmaterial? Vilket av alla tjogtals olika typer av akvarellpapper ska jag välja?

Mitt svar är: Håll det enkelt.

Det här är vad jag tycker att en akvarellmålare behöver, generellt (har du planer på att måla i jätteformat eller experimentera med att använda morotsblast istället för penslar, så kör hårt! Modifiera för all del inköpslistan på det sätt som passar det du vill göra!):

Penslar

Akvarell är bara ett tjusigt namn för vattenfärg. För att kunna måla med vattenfärg behöver du penslar som dels kan hålla vatten och pigment och som när du drar den över papperet släpper ifrån sig detta på ungefär det sätt du hoppas på. Av det första skälet går styva penslar av borstkaraktär generellt bort. Akvarellpenseln bör vara gjord av mjukt hår. Detta hår kan komma från olika håll: en mårds svanstipp eller från en fabrik där syntetiska penslar av plast tillverkas, till exempel. I min grunduppsättning har jag tre penslar. En cirka två centimeter bred, platt pensel av antingen mårdhår eller syntetmaterial, en mjuk, rund pensel av ekorrhår med cirka en centimeters diameter och en smal rackare att måla små detaljer med.

Papper

Du behöver papper som klarar att bemålas med vatten utan att skrynklas eller gå sönder. Därför är akvarellpapper ganska tjockt. Tjockleken anges i vikt per kvadratmeter. Papperet kan ha olika grov yta – papper med slät yta kallas ha fin gräng, medan ett papper med grov yta har grov gräng.

Jag rekommenderar att du köper papper med en vikt på minst 240 gram/kvadratmeter, gärna 300. Grängen är en smaksak.

Du kan köpa papper i lösa ark eller i block som är klistrade på alla fyra sidor. Om du köper lösa ark bör du klistra upp papperet på en skiva innan du börjar måla, annars blir det lätt ojämnt när du börjar blöta det med vatten och färg. På akvarellblock kan du måla direkt, även om resultatet blir bättre om du tar lös papperet och spänner upp det på en skiva.

Färg

Det finns akvarellfärg av olika kvalitet och i olika prisklasser. Det finns färg i torkad form att köpa i små, små koppar och i våt form att köpa på tub. Kvaliteten delas grovt in i studiekvalitet och konstnärskvalitet. Konstnärsfärgerna innehåller mer och renare pigment, medan studiefärgerna innehåller mer utfyllnadsmedel. Vill du prova på om akvarellmåleri är något för dig, rekommenderar jag att du köper en låda med studiefärger, med förslagsvis de här kulörerna:

Svart – Neutral tint eller Lamp black

Brun – Rå umbra

Blå – Ultramarin och Koboltblå

Grå – Paynes grey

Gul – Cadmium yellow hue och Ljus ockra

Röd – Engelskt röd, Cadmium red hue och Magenta

Grön – Permanent sap green, Green gold

Jag använder både torkade färger och färger på tub. Fördelen med koppar med torkad färg är att de är smidiga att bära med sig när man ska ut på målartur, medan man med tubfärgerna kan få fram färgernas olika egenskaper lite tydligare. Jag återkommer till detta med färgegenskaper i nästa inlägg!

Diverse tillbehör

– Du behöver en palett av något slag. Det finns plastpaletter med urgröpta skålar att köpa på konstnärsbutiker. Konservburkslock funkar också, om du hellre vill använda något du redan har hemma.

– Du kan behöva en skiva att klistra upp ditt papper på, till exempel i plywood eller något annat material som inte deformeras av vatten.

– Klisterremsor av papper att använda när du spänner upp papper på skiva. Eller, ärligt talat, du kan även använda maskeringstejp. Risken finns att den släpper medan du målar och den kan på många års sikt få papperet att gulna i kanterna, men i de flesta fall spelar det knappast någon större roll.

– En burk, skål eller annat kärl att ha vatten i. Hellre stort än litet, så du slipper byta vatten ideligen medan du målar. Jag kör med rostfri bunke av det slag som även funkar bra att blanda till en bulldeg i, eller en urdiskad syltburk.

– Hushålls- eller toapapper att suga upp färg med om det inträffar något oväntat på papperet. Vilket det ofta gör.

– En blyertspenna att skissa med. En vanlig hederlig skolpenna funkar bra. Om du ska köpa en flottare variant, välj en hård penna, så att skissen inte smetar ut sig när du målar över den.


Med den här utrustningen är du redo att kasta dig ut i akvarellmåleriets underbara, frustrerande och kreativt njutbara tillvaro. Vill du få tips om sådant som bildkomposition, färgegenskaper och teknik, är du välkommen att fortsätta följa min akvarellskola. På återseende!

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Får det lov att vara en liten akvarellskola?

Vill du prova att måla akvarell, men vet inte riktigt i vilken ände du ska börja? Eller vill du få lite ny inspiration i ditt målande? Då kan du följa min akvarellskola här på bloggen! Den kommer bestå av en rad inlägg där jag delar med mig av tips och trix för den som vill ge sig på akvarelltekniken.

Själv började jag måla akvarell i tolvårsåldern. Jag sparade min veckopeng och köpte en billig låda färger, några block och trevade mig fram vid köksbordet. Det gick för det mesta riktigt dåligt men det var ändå tillräckligt roligt för att jag skulle fortsätta även om det ofta flög både svordomar och ihopknölade papper över rummet.

Akvarellmåleri är inte alltid enkelt. Men det som gör det svårt är också själva tjusningen med tekniken: att färgen, vattnet och papperet har sin egen vilja, som du som målare får lära dig att kompromissa och samarbeta med. Mitt första råd är därför att försöka anlägga ett förlåtande och kravlöst förhållningssätt till ditt målande. Det är klurigt i början, men med lite grundläggande kunskaper och lekfullt övande kommer det snart att gå bättre.

Akvarellskolan kommer att innehålla inlägg om färger och deras olika egenskaper, material, bildkomposition, skissande och hur du kan göra om du kör fast i måleriet. Inläggen kommer dyka upp i den takt som mitt vardagsliv med en niomånadersbebis i familjen tillåter.

Det första inlägget handlar om vilken utrustning du behöver. Håll tillgodo!

0 I kategorin Måleri

”Målar du på plats?”

En av de vanligaste frågorna jag får är om jag målar på plats eller med foton som förlaga. Frågan är intressant; jag tror att den handlar om att vi ofta tilltalas av sådant som är autentiskt, äkta. Den som ställer frågan kanske upplever att en bild känns mer äkta om konstnären suttit på plats och målat den (en plein air, som det heter, om man vill svänga sig med det franska uttrycket för företeelsen). Jag håller inte riktigt med om att plein air-måleri är mer äkta, men jag förstår tanken.

Så, målar jag på plats? Ja, gärna, är mitt svar. Till och med helst. Men det går ju inte alltid. Värdsliga företeelser som väder och årstid spelar in. Visserligen lyckades jag en gång måla ett havsmotiv med en nordnorsk hagelstorm piskande mot paraplyet som jag satt hukad under, medan jag balanserade papper och färgpalett i ena handen och med penseln darrande i den andra. Ingenting är omöjligt, som Gunde Svan skulle ha sagt. Men vanligtvis är hyfsat väder en förutsättning och vid frånvaro av sådant får man ta till andra metoder.

Mitt tillvägagångssätt är i de flesta fall att måla på plats men först ta en serie foton av motivet för att kunna avsluta bilden hemma ifall vädret skiftar innan jag hunnit klart. Ibland blir det bara några mindre skisser på plats, som jag sedan använder tillsammans med foton för att göra motivet färdigt hemma. Vintermåleri vore svårt annars – tro mig, jag har testat att måla med stelfrusen pensel: det gör den redan ganska kluriga akvarelltekniken rätt mycket svårare och resultatet rätt mycket sämre.

Jag har ingenting principiellt emot att måla med foto som förlaga, men för mig förtar det lite av poängen. Oftast vill jag måla för själva målandets och upplevelsens skull, inte för den färdiga bildens. Jag vill sitta i stadsmiljön, eller vid strandkanten. Kunna ta små pauser och doppa fötterna i havsviken jag målar. Efter att ha suttit stilla och krum och koncentrerat mig på en serie trädtoppar i horisonten, sträcka på ryggen, blunda och känna solen i ansiktet. Sådana fina stunder är svåra att få vid arbetsbordet med bara ett foto som inspiration.

 

 

3 I kategorin Hemma på gården/ Måleri

Paus och nystart

Välkommen till min hemsida, som varit försummad länge, men nu fått ett välbehövligt ansiktslyft. Vad tycks om det nya utseendet?

Förklaringen till försummelsen är att jag sedan ett drygt halvår tillbaka är föräldraledig. Det har varit skönt med några månaders paus från allt; att bara fokusera på att lära känna den nya familjemedlemmen. Men nu spritter det allt mer i den kreativa nerven. Jag har målarlust! Lust att tecka. Skulptrera. Lära mig dreja! Snickra och fixa. Det har till och med smugit sig på lust att damma av symaskinen, vilket i mitt fall tyder på en rätt långt gången kreativitetsabstinens.

Jag har inte ett lämpligt temperament för att sy på maskin. Att nåla och pillra och vara noggrann ligger inte för mig. Nej, fort ska det gå. En vådlig kombination av otålighet och överdimensionerat självförtroende leder alltid och ofelbart till inställningen:”äh! Int’ behöv’ ja’ mäta! Nu klipp’ ja’!”. Sedan blir jag arg när det blir snett och fult. Men ibland hamnar de vårdslösa klippen rätt och så sitter man plötsligt där på nysydda, nästan raka stolsdynor av fint nytt, begagnat Tradera-tyg av rutigaste sort. Ett lagomt litet projekt i avsaknad av tid att måla.

En liten knoppbräda fick jag till att snickra ihop också. På en kväll eller så, tänker ni? Nej, två veckor tog det. Att ha en bebis är inte att rekommendera den som vill ha mycket obruten tid för kreativa hobbyprojekt. Men nu pryder den sin plats i hallen. Skev och erbarmlig, men ganska fin ändå. Det är något visst med saker man har gjort alldeles själv.

Det är inte så lätt att få tid för skapande, med en liten plutt i familjen som har behov av täta lekstunder/blöjbyten/matningar/mystillfällen. Så det är länge sedan jag vågade plocka fram papper och penslar – det vore alltför frustrerande att börja måla och bli avbruten gång på gång. Det får vänta någon månad till. Men jag tecknar litegrann. Mest interiörskisser i form av funderingar och fantasier om hur det skulle kunna se ut där jag bor.

Jag bor på ett nytt ställe nämligen, i ett litet torp i en by i Roslagen. Torpet är gammalt och lite väderbitet och ligger på en plats där det är enkelt för en akvarellmålare att packa målarväskan och gå ut och måla.

Det här är något vi har drömt om länge, jag och sambon. En liten glänta att kalla vår. Inte så väldans nära till grannar, men alltid ett rum iordningställt och plats vid matbordet för släkt och vänner som kommer förbi. För grannar också, för den delen! Dem vi haft nöjet att träffa hittills har gjort oss ännu säkrare på att flytten hit blev bra. Här kommer vi att trivas och här kommer jag snart börja måla igen. Så småningom ska jag bygga mig en liten ateljé för ändamålet, där förbipasserande kan få komma in och se vad jag målat. Ditintills kommer jag visa upp måleriet här på bloggen och på instagram. Kanske slinker det också in någon bild från andra kreativa upptåg som går att hitta på här på Sjöängstorpet, som vårt ställe heter. Hoppas du vill titta förbi igen!

Även om akvarellpenslarna ännu är nedpackade, händer det att jag får tid att använda lite grövre penslar. För att olja in och måla trädgårdsmöbler till exempel. Bättre sysselsättning är svår att hitta, nu när sommaren smyger sig på.

Kromoxidgröna blev dom, utemöblerna. Som sig väl bör i en torparträdgård.

0 I kategorin Måleri/ På resande fot

Bologna

Jag blev inbjuden att vara med på en utställning i Bologna, Italien. En samlingsutställning där jag hade med fyra verk. Jätteroligt! Jag passade på att åka ner med en vän för att vara med på vernissagen. Och förstås för att måla i den röda staden Bologna.

0 I kategorin Måleri

Färglägg mera! /Do more coloring!

En trend som kommit det senaste året och som jag hoppas håller i sig, är färgläggningsböcker för vuxna. Ett enkelt och relativt billigt sätt att koppla av, lätta på inre stress och få utlopp för sin kreativitet. Jag fick lust att uppmuntra er som ägnar er åt det här genom att rita en färgläggningsbild som det är fritt fram att skriva ut och färglägga. Här kan du ladda ner bilden som PDF. Den passar bäst att skriva ut i A4-format, men större funkar också.

Det vore väldigt kul att få se det färdiga resultatet! Om du använder instagram – lägg gärna upp en bild och pinga mig (@elisabethbistrom).

Ha så trevligt!

________________

A lot of people have started using coloring books for adults, as a way to relax and being creative. I think it’s great, and wanted to contribute by making a coloring picture that you can download, print and color. Here you can download the picture in PDF format.

It would be so much fun to see the finished results, so if you are on instagram, it would be cool if you posted a picture and pinged me (I’m @elisabethbistrom on instagram).

Enjoy!

Coloring picture

2 I kategorin Måleri

Sillhällorna

Sillhällorna i Bjuröklubb, utanför Skellefteå i Västerbotten.

Såhär skriver Skellefteå museum om platsen:

”År 1519 besöktes Bjuröklubb av Olaus Magnus, som blev Sveriges siste katolska ärkebiskop. I en senare utgiven beskrivning berättar han om de väldiga mängder med fisk som fanns utbredda till torkning här. Han skriver att fisken täckte en yta ‘af två eller tre plogland’ (5000-7000 kvadratmeter), och att fisklukten var så stark att den vid dålig sikt kunde vägleda sjöfarande på långt håll.

Redan då, och förmodligen långt tidigare, hade fisket här ute mycket stor betydelse för kustborna. Och inte enbart lokalt – här har både österbottningar och umebor fiskat. Spår av gamla fiskelägen finns i omgivningarna. Till in på 1900-talet användes de släta hällarna för att breda ut och torka nät och andra fiskeredskap.

Sill finns ju inte här uppe i norr, men namnet kan kanske ha sin förklaring från den torkade strömming, krampsill, som förr bland annat var en viktig exportvara här ifrån norr.”

Den som idag besöker Sillhällorna känner ingen fisklukt, bara doften av hav. Befinner du dig i närheten rekommenderar jag ett besök. På bjuroklubb.se kan du hitta information om platsen, om sommarcaféet som finns där och om möjligheten att övernatta med fantastisk utsikt i den gamla fyren. 

0 I kategorin Måleri

Glänta

IMG_1743

En av de många västerbottniska ödegårdarna kikar fram genom skogen. Falufärgen sitter än. Fönstren har vacker spröjs. Stället skulle platsa i vilket nummer av Gård & Torp som helst, om någon tog sig an det. En bild av gårdagens Sverige, som vi gott kunde ta bättre vara på. Jag tror ett liv där i gläntan vore fint, även idag.