Bläddra bland kategorier

Konstnärsliv

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Konstnärsliv

Beställ en akvarell – så här går du tillväga

Nu har jag hittat ett bra upplägg för hur jag kan måla beställningsakvareller! En dag i veckan viker jag åt det jobbet. Det gör att jag kan måla beställda bilder utan stress och press och samtidigt ha gott om tid för annat måleri. Känns toppen! 

Jag har gjort en särskild sida här på hemsidan med instruktioner för hur man gör för att beställa en akvarell av mig. Där finns också en lista över lediga tider att boka in. Här hittar du den.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Vardagligheter

Min allra första arbetsdag

– Hej hej från ateljén i Sjöängstorpet, där flitens lampa har lyst idag!

För ett par månader sedan åkte jag till min förra arbetsplats för att säga hejdå till arbetskamraterna och lämna in passerkortet. Sedan dess har jag varit föräldraledig på deltid och målat på deltid. Men jag betraktar inte mitt målande som ett jobb, trots att jag hädanefter kommer att betrakta mig som konstnär på heltid. Att måla är lust och frihet och svårt att förknippa med det som ordet jobb betyder i mina öron. Men idag jobbade jag faktiskt. Jag målade nämligen på beställning, för första gången på många år. Beställningsmåleri känns som arbete, till skillnad från fritt måleri. Ett himla stimulerande och trevligt arbete, men likväl. Det är något annat än det självvalda målandet. 

Framgent planerar jag att börja ta på mig beställningar på regelbunden basis – jag kommer förstås berätta allt om det här på bloggen – men jag har alltså smygstartat lite med att tacka ja till några som har frågat. Jag vill hitta en rikigt bra form för den typen av arbete och det bästa sättet är att prova sig fram. 

För många år sedan tog jag på mig mycket beställningsjobb, så mycket att jag knappt hade tid, eller till slut lust, med mitt egna målande. Jag fick dra i handbromsen och under lång tid tacka nej till alla förfrågningar. Så kommer jag inte låta det gå den här gången, utan planen är att lägga ungefär en arbetsdag i veckan på beställningsmåleri (jo, nu förutsätter jag uppenbarligen helt sonika att det kommer rulla in en massa beställningar. Hybris? Vi får se). Beställningsmålardagen kommer jag att betrakta som en arbetsdag; en förutsättning för att sedan kunna ha massor med tid för att måla fritt. Därtill räknar jag med att ungefär en dag ytterligare går åt till administration och liknande. Så smånigom ska jag också lägga lite tid på försäljning av tryckprodukter via webbutik här på bloggen och så blir det en och annan workshop – men jag ska se till att för allt i världen hålla mycket tid fri för mitt egna målande. Det är trots allt det som är meningen med den här livsomställningen. Det gäller att inte gå vilse och börja jaga uppdrag för att få in pengar; jag vet ju hur lätt det då är att hela poängen går förlorad. 

Hursomhelst. Jag tänkte egentligen mest bara berätta lite om hur den här dagen har varit. Min första riktiga arbetsdag som konstnär!

Vid halv sju vaknade hela familjen; det var ettåringen som bestämde tidpunkten. Vi har inte börjat med förskola än, så min sambo hade hand om plutten under dagen, så att jag kunde jobba. Vi åt frukost tillsammans och vid åttatiden gick jag upp och stängde dörren om mig. 

Jag har ju visat min lilla nyfixade ateljé tidigare. Den blev verkligen en bra plats att jobba på. Tyst, ljust och fint. Det går lätt att koncentrera sig på måleriet här inne. 
Jag skissade och provade fram några bra färgkombinationer och hann måla det första skiktet innan det kändes som att det var dags för en kaffepaus.

Akvarelltekniken har fördelen att den tvingar en att pausa då och då medan olika färgskikt behöver torka. Tur det, för annars hade jag kunnat hoppa över alla måltider en dag som den här. Jag har det så himla bra vid det där målarbordet, med Lugna Favoriter-hits i radion att nynna med i och i övrigt bara bilden, färgen och vattnet att koncentrera mig på. 

Jag har tänkt en del på hur det kommer vara att inte ha några jobbarkompisar. Om det kommer bli ensamt, tråkigt. Om jag kommer sakna att ha någon att ta fikarast med. Så blir det kanske. Men i förmiddags hade jag bästa tänkbara sällskap under tiokaffet i form av sambo och son, så frågan får vänta på sitt svar.

Dagen rullade sedan på ganska snabbt. Jag beskrev ett inlägg i akvarellskolan förut detta med att man kan tappa tidsuppfattningen när man målar. En effekt av att det framförallt är den högra hjärnhalvan – som inte kan klockan – som är aktiverad. Det är ett spännande och himla skönt tillstånd att befinna sig i.

Vid 17-tiden släckte jag i ateljén, med en nästan färdig bild på bordet. Jag ska låta den vila tills imorgon och se vad den behöver för att bli avslutad. Jag insåg att så är det ju: jag behöver ofta låta bilder ligga till sig någon dag för att sedan kunna titta med fräscha ögon och avgöra dess skick. Det ska jag tänka på när jag planerar kommande arbetsveckor; beställningsjobben bör ligga fördelade över två dagar. Det blir bra. 

Ja. Det här blir riktigt, riktigt bra.

0 I kategorin Konstnärsliv/ Vardagligheter

En dag av tvivel

Det går upp och ner med både målandet och modet ibland. Modet att göra det här på heltid, att inte ha en anställning som försörjning. Jag vacklar ibland.

Jag är föräldraledig några månader till. Vi har inte bestämt precis än när det är dags för förskolestart. Jag både längtar och bävar lite. Längtar för att det ska bli skönt att få några timmar i veckan ensam, med fullt fokus på målandet och arbetet kring det. Bävar av samma skäl. För då blir det allvar. Ännu kan jag ta det hela lite med en klackspark, för just nu målar jag ju vid sidan av föräldraledigheten. Men snart blir det upp till bevis. Egentligen ska det bli kul, men idag känns det lite otäckt. 

Jag drabbas av tvivel när jag är trött och idag är jag riktigt, riktigt trött. Senast jag sov en hel natt var… oändligt länge sedan. Lille N är världens finaste unge, men med oturen att ha världens sämsta nattsömn. Nu har det varit lite extra kämpiga nätter ett tag. Det är säkert det som går ut över modet, och målandet.

Sambon är hemma från jobbet tidigt idag och jag kan gå och sätta mig i ateljén ett par timmar eller ta målarväskan på axeln och gå ut i höstluften. Men det tar emot när hjärnan känns utbytt mot havregrynsgröt. Orken tryter och inspirationen fattas.

Nå. Det vänder nog snart. 

Har någon ett bra energitips tas det tacksamt emot!

***************

Uppdatering: jag pallrade mig ut och skissade lite vid hästhagen vi har som granne. Värt det. Det är alltid värt det. 

2 I kategorin Konstnärsliv

Välkommen september

För första gången, vad jag kan minnas, känns det inte sorgligt att sommaren har rundat av och hösten tar vid. Jo, såklart är jag en sommarälskare, som de flesta småfrusna invånare i det här landet. Men nu när jag ska måla på heltid och slutet på sommaren inte är lika med en skarp gräns mellan ledighet och jobb, känns årstiderna annorlunda. Det blir inte långa månaders längtan efter semester, utan varje tid får komma och gå som den är. Det är ju lika fint att måla en oktoberdag, som en junikväll, som en marsmorgon. Veckodagarna förlorar också sin betydelse. Hejdå söndagsdepp och måndagsångest, jag kommer inte att sakna er.

Det är svårt att sätta ord på hur bra det känns att ha bestämt sig för att göra ett försök att leva på måleriet. Även om det också är skitläskigt och jag oroar mig för om det kommer att funka ekonomiskt så är det värt allt. Framförallt handlar det om tiden. All den här tiden. Tid att måla, tid att få idéer, tid att prova. Tid att uppskatta tillvaron, oavsett vilket månadsnamn det står i kalendern.

0 I kategorin Konstnärsliv/ Måleri/ Sociala medier

Mina olika kanaler

Förutom här på bloggen, publicerar jag en hel del bilder och tankar om bilder på instagram och facebook. I lite olika frekvens och med delvis olika syften.

På instagram hamnar det mesta, stort som smått, skisser och processbilder. Jag tycker det är ett ställe som passar att lägga upp rätt mycket på, även sådant som inte är färdigt eller liksom kvalificerar sig för att hamna på bloggen eller facebooksidan. Här på bloggen blir det inte så mycket att visa det dagliga målandet, utan här försöker jag snarare reflektera över och beskriva mitt kreativa arbete och livet som konstnär. Facebooksidan blir ett ställe att länka ihop alla kanaler. 

Jag tänker att det är bra att finnas lite här och där, eftersom inte alla har eller vill ha instagram eller facebook eller läser bloggar. Genom att skriva och lägga upp bilder på alla tre ställen kommer jag i kontakt med många olika människor och det känns väldans fint.

Om du är en sån som både gillar att läsa blogg och hänger på de andra ställena också, så är du välkommen att följa mig där med. På instagram heter jag @elisabethbistrom och min facebooksida heter ”Elisabeth Biström akvarellkonstnär”.

Swipa om du gillar steg för steg-bilder! ➡➡➡ Det här var en sådan målning som såg eländig, snudd på hopplös ut ända till de sista penseldragen, då den plötsligt skärpte till sig. Det är skönt att ha några hundratal (tusental?) sådana processer i ryggsäcken, så att man vet att det är värt att kämpa på, hur illa det än ser ut. Förtröstan och tålamod. *** Swipe for step by step pics. This painting looked kind of hopeless until the last few brushstrokes. It's good to have been through painting processes like this a few hundred (or thousand?) times, so you know it's worth while to keep going at it, even though it looks like crap. It can sort itself out in the end. *** #paintingprocess #akvarell #watercolor #watercolour

A post shared by ELISABETH BISTRÖM (@elisabethbistrom) on

0 I kategorin Hemma på gården/ Konstnärsliv

Ett eget rum

Jag ska bygga mig en ateljé. Till våren, om allt går enligt planerna. Det ska bli en liten stuga med stora, gamla fönster på norrsidan. Jag tänker mig att norrfasaden ska se ut lite som Äkta Hem-Ninas växthus! Vad tror ni om det? Men med mindre plantor inuti förstås, och istället massor av papper, penslar, färger och bra förvaring för ramar, stora akvarellark, passepartoutkartong och annat stort och smått.

Jag är en jäkel på att dagdrömma och planera. Min telefon är proppfull med pinterest-anslagstavlor, skärmdumpar med fina miljöbilder och små anteckningar om hur jag vill att olika rum här hemma ska bli. I ateljén vill jag ha ljusmålade träpanelväggar, trasmattor och mitt på golvet ett stort, gammalt arbetsbord. Högt i tak ska det vara, för det är nyttigt för hjärnan när man ska jobba kreativt. Några växter ska få bo där också – det ska också vara bra för kreativiteten, enligt hjärnforskare. Det ska framförallt vara min arbetsplats, men också en plats att visa mitt måleri för besökare. Jag kan knappt bärga mig!

Men det går ju inte an att vänta till våren med att ha ett bra ställe att måla på, så jag har ägnat mig åt att få i ordning en tillfällig ateljé i det som så småningom ska bli yngsta familjemedlemmens barnkammare.

Jag målar mest utomhus, men ofta färdigställer jag bilder inne. Och under de kallaste vinterveckorna blir det av naturliga skäl mest inomhusmåleri. Så att få fason på det här rummet låg högt på prioriteringslistan.

Det råder som synes fortfarande delvis flyttkaos här på torpet. Vi flyttade in i mars och har hittills haft fullt upp med praktiska grejer som att få ordning på el, vatten, barnsäkra runt vedspisen och annat nödvändigt. Oviktigheter som att packa upp klädkartonger och lådor med diverse pryttlar har fått vänta. Så det var med viss bävan jag satte igång att röja. Så här såg rummet ut innan. Pust.

Till den kommande ateljéstugan ska jag köpa möbler och annan inredning på loppis, men just nu ville jag inte invänta några inköp. Jag ville få till arbetsplatsen bums direkt. Men jag är samtidigt en aning kräsen med hur det ser ut där jag ska måla – om det är för stökigt och otrivsamt stör det min koncentration och arbetsro. Så jag har gått och plockat ihop saker från olika skrymslen här hemma, som blir fina och funktionella.

Här har jag gjort plats för inramnings- och packmaterial. För ett par år sedan gick jag kurs hos en rammakare och lärde mig att rama in akvareller efter konstens alla regler. Känns bra att kunna göra det riktigt hantverksmässigt. Och ännu bättre nu, när jag har ett trivsamt ställe att göra det på.

Jag har en knäpp relation till mina egna målningar. Oftast blir jag förälskad i dem när de nyss har blivit färdiga. Jag vill ha dem framme och titta på dem ofta. Tills det plötsligt vänder och jag bara ser fel i dem. Då måste de ligga till sig ett bra tag, innan jag på nytt börjar upptäcka deras kvaliteter, och de får åka upp på väggen igen. För tillfället är jag i nykärfasen med dessa. Får se hur länge det varar. Idén att hänga bilder i byxgalgar lånade jag förresten från Elsa Billgren. Smart!


Så här blev den tillfälliga ateljén till slut. Ett eget rum! Så fint och bra att jag inte riktigt vet om jag kommer vilja byta ut det till våren…

0 I kategorin Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Måleri/ På resande fot

Ynnesten att längta

Under många år har jag spenderat hela mina semestrar hemma i Västerbotten. Mycket av tiden har gått till att måla. Förutsättningarna här är perfekta: lediga dagar, vackra omgivningar med oändligt många inspirerande motiv, bra väder. I år har västerbottenssommaren i och för sig till stor del bestått av femton grader och snålblåst, men det duger gott som målarväder.

Baksidan med att ha sådana fina somrar har varit att det varit enormt tungt att behöva återvända till Stockholm. Att från den ena dagen till den andra byta ut morgonkaffe till havsutsikt mot att blicka ut över ett grått torg. Det har effektivt tagit kål på målarlusten, varje höst. Jag gav storstaden nio år och den gav mig väldigt mycket tillbaka; goda vänner, framförallt. Men den blev aldrig hemma.

I år är allting annorlunda. I morgon åker vi härifrån och det känns som alltid vemodigt att säga hejdå till nära och kära, men för första gången känner jag samtidigt en längtan till mitt andra hem, mitt nya hem, vårt lilla torp i Roslagen. Till grusvägen, skogsstigarna, hästhagarna och stundande höstfärger runt husknuten. I år kommer inte målarlusten att dö för att semestern är över. Jag kan inte beskriva hur glad jag är över det. Det är en sådan ynnest.

Hemma i torpet.