Bläddra bland kategorier

Hemma på gården

0 I kategorin Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Måleri/ På resande fot

Ynnesten att längta

Under många år har jag spenderat hela mina semestrar hemma i Västerbotten. Mycket av tiden har gått till att måla. Förutsättningarna här är perfekta: lediga dagar, vackra omgivningar med oändligt många inspirerande motiv, bra väder. I år har västerbottenssommaren i och för sig till stor del bestått av femton grader och snålblåst, men det duger gott som målarväder.

Baksidan med att ha sådana fina somrar har varit att det varit enormt tungt att behöva återvända till Stockholm. Att från den ena dagen till den andra byta ut morgonkaffe till havsutsikt mot att blicka ut över ett grått torg. Det har effektivt tagit kål på målarlusten, varje höst. Jag gav storstaden nio år och den gav mig väldigt mycket tillbaka; goda vänner, framförallt. Men den blev aldrig hemma.

I år är allting annorlunda. I morgon åker vi härifrån och det känns som alltid vemodigt att säga hejdå till nära och kära, men för första gången känner jag samtidigt en längtan till mitt andra hem, mitt nya hem, vårt lilla torp i Roslagen. Till grusvägen, skogsstigarna, hästhagarna och stundande höstfärger runt husknuten. I år kommer inte målarlusten att dö för att semestern är över. Jag kan inte beskriva hur glad jag är över det. Det är en sådan ynnest.

Hemma i torpet.

3 I kategorin Hemma på gården/ Måleri

Paus och nystart

Välkommen till min hemsida, som varit försummad länge, men nu fått ett välbehövligt ansiktslyft. Vad tycks om det nya utseendet?

Förklaringen till försummelsen är att jag sedan ett drygt halvår tillbaka är föräldraledig. Det har varit skönt med några månaders paus från allt; att bara fokusera på att lära känna den nya familjemedlemmen. Men nu spritter det allt mer i den kreativa nerven. Jag har målarlust! Lust att tecka. Skulptrera. Lära mig dreja! Snickra och fixa. Det har till och med smugit sig på lust att damma av symaskinen, vilket i mitt fall tyder på en rätt långt gången kreativitetsabstinens.

Jag har inte ett lämpligt temperament för att sy på maskin. Att nåla och pillra och vara noggrann ligger inte för mig. Nej, fort ska det gå. En vådlig kombination av otålighet och överdimensionerat självförtroende leder alltid och ofelbart till inställningen:”äh! Int’ behöv’ ja’ mäta! Nu klipp’ ja’!”. Sedan blir jag arg när det blir snett och fult. Men ibland hamnar de vårdslösa klippen rätt och så sitter man plötsligt där på nysydda, nästan raka stolsdynor av fint nytt, begagnat Tradera-tyg av rutigaste sort. Ett lagomt litet projekt i avsaknad av tid att måla.

En liten knoppbräda fick jag till att snickra ihop också. På en kväll eller så, tänker ni? Nej, två veckor tog det. Att ha en bebis är inte att rekommendera den som vill ha mycket obruten tid för kreativa hobbyprojekt. Men nu pryder den sin plats i hallen. Skev och erbarmlig, men ganska fin ändå. Det är något visst med saker man har gjort alldeles själv.

Det är inte så lätt att få tid för skapande, med en liten plutt i familjen som har behov av täta lekstunder/blöjbyten/matningar/mystillfällen. Så det är länge sedan jag vågade plocka fram papper och penslar – det vore alltför frustrerande att börja måla och bli avbruten gång på gång. Det får vänta någon månad till. Men jag tecknar litegrann. Mest interiörskisser i form av funderingar och fantasier om hur det skulle kunna se ut där jag bor.

Jag bor på ett nytt ställe nämligen, i ett litet torp i en by i Roslagen. Torpet är gammalt och lite väderbitet och ligger på en plats där det är enkelt för en akvarellmålare att packa målarväskan och gå ut och måla.

Det här är något vi har drömt om länge, jag och sambon. En liten glänta att kalla vår. Inte så väldans nära till grannar, men alltid ett rum iordningställt och plats vid matbordet för släkt och vänner som kommer förbi. För grannar också, för den delen! Dem vi haft nöjet att träffa hittills har gjort oss ännu säkrare på att flytten hit blev bra. Här kommer vi att trivas och här kommer jag snart börja måla igen. Så småningom ska jag bygga mig en liten ateljé för ändamålet, där förbipasserande kan få komma in och se vad jag målat. Ditintills kommer jag visa upp måleriet här på bloggen och på instagram. Kanske slinker det också in någon bild från andra kreativa upptåg som går att hitta på här på Sjöängstorpet, som vårt ställe heter. Hoppas du vill titta förbi igen!

Även om akvarellpenslarna ännu är nedpackade, händer det att jag får tid att använda lite grövre penslar. För att olja in och måla trädgårdsmöbler till exempel. Bättre sysselsättning är svår att hitta, nu när sommaren smyger sig på.

Kromoxidgröna blev dom, utemöblerna. Som sig väl bör i en torparträdgård.