Bläddra bland kategorier

Hemma på gården

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Vardagligheter

Min allra första arbetsdag

– Hej hej från ateljén i Sjöängstorpet, där flitens lampa har lyst idag!

För ett par månader sedan åkte jag till min förra arbetsplats för att säga hejdå till arbetskamraterna och lämna in passerkortet. Sedan dess har jag varit föräldraledig på deltid och målat på deltid. Men jag betraktar inte mitt målande som ett jobb, trots att jag hädanefter kommer att betrakta mig som konstnär på heltid. Att måla är lust och frihet och svårt att förknippa med det som ordet jobb betyder i mina öron. Men idag jobbade jag faktiskt. Jag målade nämligen på beställning, för första gången på många år. Beställningsmåleri känns som arbete, till skillnad från fritt måleri. Ett himla stimulerande och trevligt arbete, men likväl. Det är något annat än det självvalda målandet. 

Framgent planerar jag att börja ta på mig beställningar på regelbunden basis – jag kommer förstås berätta allt om det här på bloggen – men jag har alltså smygstartat lite med att tacka ja till några som har frågat. Jag vill hitta en rikigt bra form för den typen av arbete och det bästa sättet är att prova sig fram. 

För många år sedan tog jag på mig mycket beställningsjobb, så mycket att jag knappt hade tid, eller till slut lust, med mitt egna målande. Jag fick dra i handbromsen och under lång tid tacka nej till alla förfrågningar. Så kommer jag inte låta det gå den här gången, utan planen är att lägga ungefär en arbetsdag i veckan på beställningsmåleri (jo, nu förutsätter jag uppenbarligen helt sonika att det kommer rulla in en massa beställningar. Hybris? Vi får se). Beställningsmålardagen kommer jag att betrakta som en arbetsdag; en förutsättning för att sedan kunna ha massor med tid för att måla fritt. Därtill räknar jag med att ungefär en dag ytterligare går åt till administration och liknande. Så smånigom ska jag också lägga lite tid på försäljning av tryckprodukter via webbutik här på bloggen och så blir det en och annan workshop – men jag ska se till att för allt i världen hålla mycket tid fri för mitt egna målande. Det är trots allt det som är meningen med den här livsomställningen. Det gäller att inte gå vilse och börja jaga uppdrag för att få in pengar; jag vet ju hur lätt det då är att hela poängen går förlorad. 

Hursomhelst. Jag tänkte egentligen mest bara berätta lite om hur den här dagen har varit. Min första riktiga arbetsdag som konstnär!

Vid halv sju vaknade hela familjen; det var ettåringen som bestämde tidpunkten. Vi har inte börjat med förskola än, så min sambo hade hand om plutten under dagen, så att jag kunde jobba. Vi åt frukost tillsammans och vid åttatiden gick jag upp och stängde dörren om mig. 

Jag har ju visat min lilla nyfixade ateljé tidigare. Den blev verkligen en bra plats att jobba på. Tyst, ljust och fint. Det går lätt att koncentrera sig på måleriet här inne. 
Jag skissade och provade fram några bra färgkombinationer och hann måla det första skiktet innan det kändes som att det var dags för en kaffepaus.

Akvarelltekniken har fördelen att den tvingar en att pausa då och då medan olika färgskikt behöver torka. Tur det, för annars hade jag kunnat hoppa över alla måltider en dag som den här. Jag har det så himla bra vid det där målarbordet, med Lugna Favoriter-hits i radion att nynna med i och i övrigt bara bilden, färgen och vattnet att koncentrera mig på. 

Jag har tänkt en del på hur det kommer vara att inte ha några jobbarkompisar. Om det kommer bli ensamt, tråkigt. Om jag kommer sakna att ha någon att ta fikarast med. Så blir det kanske. Men i förmiddags hade jag bästa tänkbara sällskap under tiokaffet i form av sambo och son, så frågan får vänta på sitt svar.

Dagen rullade sedan på ganska snabbt. Jag beskrev ett inlägg i akvarellskolan förut detta med att man kan tappa tidsuppfattningen när man målar. En effekt av att det framförallt är den högra hjärnhalvan – som inte kan klockan – som är aktiverad. Det är ett spännande och himla skönt tillstånd att befinna sig i.

Vid 17-tiden släckte jag i ateljén, med en nästan färdig bild på bordet. Jag ska låta den vila tills imorgon och se vad den behöver för att bli avslutad. Jag insåg att så är det ju: jag behöver ofta låta bilder ligga till sig någon dag för att sedan kunna titta med fräscha ögon och avgöra dess skick. Det ska jag tänka på när jag planerar kommande arbetsveckor; beställningsjobben bör ligga fördelade över två dagar. Det blir bra. 

Ja. Det här blir riktigt, riktigt bra.

0 I kategorin Hemma på gården/ Konstnärsliv

Ett eget rum

Jag ska bygga mig en ateljé. Till våren, om allt går enligt planerna. Det ska bli en liten stuga med stora, gamla fönster på norrsidan. Jag tänker mig att norrfasaden ska se ut lite som Äkta Hem-Ninas växthus! Vad tror ni om det? Men med mindre plantor inuti förstås, och istället massor av papper, penslar, färger och bra förvaring för ramar, stora akvarellark, passepartoutkartong och annat stort och smått.

Jag är en jäkel på att dagdrömma och planera. Min telefon är proppfull med pinterest-anslagstavlor, skärmdumpar med fina miljöbilder och små anteckningar om hur jag vill att olika rum här hemma ska bli. I ateljén vill jag ha ljusmålade träpanelväggar, trasmattor och mitt på golvet ett stort, gammalt arbetsbord. Högt i tak ska det vara, för det är nyttigt för hjärnan när man ska jobba kreativt. Några växter ska få bo där också – det ska också vara bra för kreativiteten, enligt hjärnforskare. Det ska framförallt vara min arbetsplats, men också en plats att visa mitt måleri för besökare. Jag kan knappt bärga mig!

Men det går ju inte an att vänta till våren med att ha ett bra ställe att måla på, så jag har ägnat mig åt att få i ordning en tillfällig ateljé i det som så småningom ska bli yngsta familjemedlemmens barnkammare.

Jag målar mest utomhus, men ofta färdigställer jag bilder inne. Och under de kallaste vinterveckorna blir det av naturliga skäl mest inomhusmåleri. Så att få fason på det här rummet låg högt på prioriteringslistan.

Det råder som synes fortfarande delvis flyttkaos här på torpet. Vi flyttade in i mars och har hittills haft fullt upp med praktiska grejer som att få ordning på el, vatten, barnsäkra runt vedspisen och annat nödvändigt. Oviktigheter som att packa upp klädkartonger och lådor med diverse pryttlar har fått vänta. Så det var med viss bävan jag satte igång att röja. Så här såg rummet ut innan. Pust.

Till den kommande ateljéstugan ska jag köpa möbler och annan inredning på loppis, men just nu ville jag inte invänta några inköp. Jag ville få till arbetsplatsen bums direkt. Men jag är samtidigt en aning kräsen med hur det ser ut där jag ska måla – om det är för stökigt och otrivsamt stör det min koncentration och arbetsro. Så jag har gått och plockat ihop saker från olika skrymslen här hemma, som blir fina och funktionella.

Här har jag gjort plats för inramnings- och packmaterial. För ett par år sedan gick jag kurs hos en rammakare och lärde mig att rama in akvareller efter konstens alla regler. Känns bra att kunna göra det riktigt hantverksmässigt. Och ännu bättre nu, när jag har ett trivsamt ställe att göra det på.

Jag har en knäpp relation till mina egna målningar. Oftast blir jag förälskad i dem när de nyss har blivit färdiga. Jag vill ha dem framme och titta på dem ofta. Tills det plötsligt vänder och jag bara ser fel i dem. Då måste de ligga till sig ett bra tag, innan jag på nytt börjar upptäcka deras kvaliteter, och de får åka upp på väggen igen. För tillfället är jag i nykärfasen med dessa. Får se hur länge det varar. Idén att hänga bilder i byxgalgar lånade jag förresten från Elsa Billgren. Smart!


Så här blev den tillfälliga ateljén till slut. Ett eget rum! Så fint och bra att jag inte riktigt vet om jag kommer vilja byta ut det till våren…

0 I kategorin Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Måleri/ På resande fot

Ynnesten att längta

Under många år har jag spenderat hela mina semestrar hemma i Västerbotten. Mycket av tiden har gått till att måla. Förutsättningarna här är perfekta: lediga dagar, vackra omgivningar med oändligt många inspirerande motiv, bra väder. I år har västerbottenssommaren i och för sig till stor del bestått av femton grader och snålblåst, men det duger gott som målarväder.

Baksidan med att ha sådana fina somrar har varit att det varit enormt tungt att behöva återvända till Stockholm. Att från den ena dagen till den andra byta ut morgonkaffe till havsutsikt mot att blicka ut över ett grått torg. Det har effektivt tagit kål på målarlusten, varje höst. Jag gav storstaden nio år och den gav mig väldigt mycket tillbaka; goda vänner, framförallt. Men den blev aldrig hemma.

I år är allting annorlunda. I morgon åker vi härifrån och det känns som alltid vemodigt att säga hejdå till nära och kära, men för första gången känner jag samtidigt en längtan till mitt andra hem, mitt nya hem, vårt lilla torp i Roslagen. Till grusvägen, skogsstigarna, hästhagarna och stundande höstfärger runt husknuten. I år kommer inte målarlusten att dö för att semestern är över. Jag kan inte beskriva hur glad jag är över det. Det är en sådan ynnest.

Hemma i torpet.

3 I kategorin Hemma på gården/ Måleri

Paus och nystart

Välkommen till min hemsida, som varit försummad länge, men nu fått ett välbehövligt ansiktslyft. Vad tycks om det nya utseendet?

Förklaringen till försummelsen är att jag sedan ett drygt halvår tillbaka är föräldraledig. Det har varit skönt med några månaders paus från allt; att bara fokusera på att lära känna den nya familjemedlemmen. Men nu spritter det allt mer i den kreativa nerven. Jag har målarlust! Lust att tecka. Skulptrera. Lära mig dreja! Snickra och fixa. Det har till och med smugit sig på lust att damma av symaskinen, vilket i mitt fall tyder på en rätt långt gången kreativitetsabstinens.

Jag har inte ett lämpligt temperament för att sy på maskin. Att nåla och pillra och vara noggrann ligger inte för mig. Nej, fort ska det gå. En vådlig kombination av otålighet och överdimensionerat självförtroende leder alltid och ofelbart till inställningen:”äh! Int’ behöv’ ja’ mäta! Nu klipp’ ja’!”. Sedan blir jag arg när det blir snett och fult. Men ibland hamnar de vårdslösa klippen rätt och så sitter man plötsligt där på nysydda, nästan raka stolsdynor av fint nytt, begagnat Tradera-tyg av rutigaste sort. Ett lagomt litet projekt i avsaknad av tid att måla.

En liten knoppbräda fick jag till att snickra ihop också. På en kväll eller så, tänker ni? Nej, två veckor tog det. Att ha en bebis är inte att rekommendera den som vill ha mycket obruten tid för kreativa hobbyprojekt. Men nu pryder den sin plats i hallen. Skev och erbarmlig, men ganska fin ändå. Det är något visst med saker man har gjort alldeles själv.

Det är inte så lätt att få tid för skapande, med en liten plutt i familjen som har behov av täta lekstunder/blöjbyten/matningar/mystillfällen. Så det är länge sedan jag vågade plocka fram papper och penslar – det vore alltför frustrerande att börja måla och bli avbruten gång på gång. Det får vänta någon månad till. Men jag tecknar litegrann. Mest interiörskisser i form av funderingar och fantasier om hur det skulle kunna se ut där jag bor.

Jag bor på ett nytt ställe nämligen, i ett litet torp i en by i Roslagen. Torpet är gammalt och lite väderbitet och ligger på en plats där det är enkelt för en akvarellmålare att packa målarväskan och gå ut och måla.

Det här är något vi har drömt om länge, jag och sambon. En liten glänta att kalla vår. Inte så väldans nära till grannar, men alltid ett rum iordningställt och plats vid matbordet för släkt och vänner som kommer förbi. För grannar också, för den delen! Dem vi haft nöjet att träffa hittills har gjort oss ännu säkrare på att flytten hit blev bra. Här kommer vi att trivas och här kommer jag snart börja måla igen. Så småningom ska jag bygga mig en liten ateljé för ändamålet, där förbipasserande kan få komma in och se vad jag målat. Ditintills kommer jag visa upp måleriet här på bloggen och på instagram. Kanske slinker det också in någon bild från andra kreativa upptåg som går att hitta på här på Sjöängstorpet, som vårt ställe heter. Hoppas du vill titta förbi igen!

Även om akvarellpenslarna ännu är nedpackade, händer det att jag får tid att använda lite grövre penslar. För att olja in och måla trädgårdsmöbler till exempel. Bättre sysselsättning är svår att hitta, nu när sommaren smyger sig på.

Kromoxidgröna blev dom, utemöblerna. Som sig väl bör i en torparträdgård.