Bläddra bland kategorier

Akvarellmåleri

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Jul/ Konstnärsliv/ Utställning

Antagen till julsalong!

Så här glad blev jag när jag fick veta att juryn valt ut tre av mina akvareller till julsalongen på Norrtälje konsthall!

Om du vill komma och titta är det vernissage den 9 december och utställningen pågår till den 14 januari.

Norrtälje Konsthalls hemsida kan du läsa mer om julsalongen.

(För den som undrar är självporträttet målat på varmpressat papper. Jag gillar sådant papper mer och mer – det är så märkvärdigt hur färgen liksom inte går ner i arket utan ligger och dallrar ovanpå ytan. Färgen blir lätt att valla runt, torkar snabbt men kan stämplas ur om det blivit fel och papperet får nästan alla pigment att bli kantbitare. Lustigt och väldigt annorlunda. Jag kommer nog ge mer av det här papperet till mig själv i julklapp!)

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Måleri

En akvarell som julklapp?

Har du någon du vill ge en riktigt fin julklapp i år? Då kan en personlig akvarell kanske vara rätt gåva. Kanske ett porträtt? Du väljer motiv, jag målar. Här kan du läsa hur du gör en beställning.

Eller så kan du köpa en akvarell du hittar här på bloggen eller på min instagram. Maila om du hittar någon du är intresserad av så berättar jag om den finns kvar och vad den kostar (vanligen ca 2 000 – 6 000 kr beroende på storlek).

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskolan del sex: Nio tips om du kört fast

I den här delen av akvarellskolan får du några tips att testa vid tillfällen då du känner att du står och stampar med målandet eller bara har lust att förnya dig. Konkreta råd för att röra om i repertoaren vid behov. 

Välj en större pensel. Särskilt nyblivna akvarellister jobbar ofta med små penslar. Det är förståeligt, det är lätt att tro att en liten pensel ger dig bättre kontroll. Men ofta är det faktiskt tvärtom, den lilla penseln ställer till fler problem än den löser. Du hinner inte täcka en yta, innan färgen hunnit torka i ena änden. Går du tillbaka och petar blir färgen flammig. Eller så blir bilderna lite ängsligt duttiga, för att du inte får till något schysst flyt. Därför vill jag föreslå att släppa lite på kontrollen och gå upp i penselstorlek, åtminstone för de större ytorna i din bild. Det tar ett tag att vänja sig, men jag törs lova att det är värt det.

Den här är målad med en stor, platt pensel på ett litet ark. En personlig favorit.

Testa ny gräng. Olika akvarellpapper har olika grovhet i ytan, från helt slätt varmpressat papper där färgen liksom ligger och dansar ovanpå, till så grova varianter att de närmast skulle fungera att sandpappra bort fasadfärgen på ditt hus med. Testa några typer av gräng du inte jobbat med förut – du kanske hittar en ny favorit! 

Begränsa paletten. Utmana dig själv att renodla ditt motiv genom att bara använda tre färger. Eller två. Eller en. Det du förlorar i kulörvariation vinner du i att fokusera på att få ut maximalt av färgernas pigmentegenskaper. En nyttig övning att ofta återkomma till.

Monokroma typer. Till vänster min farfar Napoleon.

– Dubbla vattenmängden. Se vad som händer om du målar med mer vatten än du brukar. Mycket mer vatten. Ibland får det pigmenten att göra ett glädjeskutt. Ibland blir det bara blött. Det är värt några försök för att se vad som händer.

Jobba med fler verktyg.

Det här motivet försökte jag mig på flera gånger. Det blev inte bra, fastän jag var helt på det klara med hur jag ville ha det. Lösningen var nästan fånigt enkel: skuggan som markerar brädorna på väggen behövde vara knivskarpt raka, men blev vingliga när jag målade på frihand. Så jag rev loss ett par bitar papper och använde som en slags schablonmall. Busenkelt.

Ibland är det något annat än en pensel som behövs för att få fram det du vill i bilden. Ett kontokort, en smörkniv, en ljusstump, dina fingrar, en nypa salt eller en moddlare för 19.90 från järnaffärn istället för de dyra finpenslarna. 

Byt format.  Jag springer ibland, i motionssyfte. Det sägs att en nyckel till att bli en bra löpare är att variera löpträningen: man ska kuta både kort och snabbt och långt och uthållighetskrävande, varva intervaller med lugna återhämtningspass. Själv tillämpar jag ungefär motsatt metod. Jag trivs toppenbra i min bekvämlighetszon och springer gärna precis lika långt och i samma tempo pass efter pass, år in och år ut. Det duger bra. Däremot tillämpar jag gärna variationsknepet när det gäller mitt målande. Att byta pappersstorlek är till exempel ett säkert trick när det är något som tar emot. När det stora välförberedda arket i perfekt kondition känns som en alldeles för allvarlig sak att ge sig i kast med, är de anspråkslösa vykortssmå blocken min bästa vän. De begär ingenting. Lovar ingenting. Kräver inte ett lyckat resultat. Ren avkoppling. Ibland är det motsatsen som får det att lossna – ett stort vitt ark, massor med färg och stora penslar att svepa runt med. 

Inspirera dig. Det här passar inte alla. För vissa känns det hämmande att titta på andras mästerliga verk – man tycker man står sig slätt i jämförelse och självförtroendet sviktar. Känns det så, är det helt okej (även om du säkert är bättre än du tror!). Men om du som jag kan bli både lätt andfådd och tårögd av att studera briljant måleri, så rekommenderar jag en stunds botaniserande på Pinterest och Youtube. Kasta till exempel ett öga i min inspirationsmapp på Pinterest om du har lust. På Youtube kan du t.ex. ta en titt på kanalen Colour in your life eller bara söka på ”watercolor demo” eller liknande. 

– Prova att parafrasera. Lär av någon målare du gillar och använd deras verk som övningsmaterial. Du kanske hittar nya färgskalor eller ett annat sätt att närma dig ett motiv. Glöm bara inte att om du sedan använder bilderna, att vara tydlig med att du utgått ifrån någon annans verk.

En liten akvarelltolkning av en oljemålning av Akke Kumlien.

 Bannlys duttande. Händer det att du fastnar i slutkedet av en målning och fortsätter småpilla lite här och där? Ofta blir det inte bättre, i värsta fall går bildens fräschör förlorad i det där sista småduttandet. Om du känner igen problemet, kan du testa att då och då diciplinerat hålla dig till en trelagersprincip: måla först bakgrund, förgrund och de stora dragen i ett enda lager. Låt torka. Lager två består av att förtydliga de viktiga delarna av motivet; få på plats de stora former och linjer som bilden handlar om. Vid lager tre kan du lägga till några viktiga detaljer om det behövs. Det sista finliret Men håll det snabbt och enkelt, fastna inte i duttande utan låt bilden vara när du fått fram det viktiga. Funkar det? Bra. Prova att bara måla två lager nästa gång!

Hoppas att du kan ha nytta av några av tipsen om du någon gång behöver lite draghjälp. Har du några andra knep? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

______________________

Tidigare i akvarellskolan:

Del ett: Den som har flest prylar när han dör vinner

Del två: Pigmentens magiska egenskaper

Del tre: I vått och torrt

Del fyra: Skissen som stöd och hjärnträning

Del fem: Knep och knåp kring komposition

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst/ Konstnärsliv

Beställ en akvarell – så här går du tillväga

Nu har jag hittat ett bra upplägg för hur jag kan måla beställningsakvareller! En dag i veckan viker jag åt det jobbet. Det gör att jag kan måla beställda bilder utan stress och press och samtidigt ha gott om tid för annat måleri. Känns toppen! 

Jag har gjort en särskild sida här på hemsidan med instruktioner för hur man gör för att beställa en akvarell av mig. Där finns också en lista över lediga tider att boka in. Här hittar du den.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Hemma på gården/ Konstnärsliv/ Vardagligheter

Min allra första arbetsdag

– Hej hej från ateljén i Sjöängstorpet, där flitens lampa har lyst idag!

För ett par månader sedan åkte jag till min förra arbetsplats för att säga hejdå till arbetskamraterna och lämna in passerkortet. Sedan dess har jag varit föräldraledig på deltid och målat på deltid. Men jag betraktar inte mitt målande som ett jobb, trots att jag hädanefter kommer att betrakta mig som konstnär på heltid. Att måla är lust och frihet och svårt att förknippa med det som ordet jobb betyder i mina öron. Men idag jobbade jag faktiskt. Jag målade nämligen på beställning, för första gången på många år. Beställningsmåleri känns som arbete, till skillnad från fritt måleri. Ett himla stimulerande och trevligt arbete, men likväl. Det är något annat än det självvalda målandet. 

Framgent planerar jag att börja ta på mig beställningar på regelbunden basis – jag kommer förstås berätta allt om det här på bloggen – men jag har alltså smygstartat lite med att tacka ja till några som har frågat. Jag vill hitta en rikigt bra form för den typen av arbete och det bästa sättet är att prova sig fram. 

För många år sedan tog jag på mig mycket beställningsjobb, så mycket att jag knappt hade tid, eller till slut lust, med mitt egna målande. Jag fick dra i handbromsen och under lång tid tacka nej till alla förfrågningar. Så kommer jag inte låta det gå den här gången, utan planen är att lägga ungefär en arbetsdag i veckan på beställningsmåleri (jo, nu förutsätter jag uppenbarligen helt sonika att det kommer rulla in en massa beställningar. Hybris? Vi får se). Beställningsmålardagen kommer jag att betrakta som en arbetsdag; en förutsättning för att sedan kunna ha massor med tid för att måla fritt. Därtill räknar jag med att ungefär en dag ytterligare går åt till administration och liknande. Så smånigom ska jag också lägga lite tid på försäljning av tryckprodukter via webbutik här på bloggen och så blir det en och annan workshop – men jag ska se till att för allt i världen hålla mycket tid fri för mitt egna målande. Det är trots allt det som är meningen med den här livsomställningen. Det gäller att inte gå vilse och börja jaga uppdrag för att få in pengar; jag vet ju hur lätt det då är att hela poängen går förlorad. 

Hursomhelst. Jag tänkte egentligen mest bara berätta lite om hur den här dagen har varit. Min första riktiga arbetsdag som konstnär!

Vid halv sju vaknade hela familjen; det var ettåringen som bestämde tidpunkten. Vi har inte börjat med förskola än, så min sambo hade hand om plutten under dagen, så att jag kunde jobba. Vi åt frukost tillsammans och vid åttatiden gick jag upp och stängde dörren om mig. 

Jag har ju visat min lilla nyfixade ateljé tidigare. Den blev verkligen en bra plats att jobba på. Tyst, ljust och fint. Det går lätt att koncentrera sig på måleriet här inne. 
Jag skissade och provade fram några bra färgkombinationer och hann måla det första skiktet innan det kändes som att det var dags för en kaffepaus.

Akvarelltekniken har fördelen att den tvingar en att pausa då och då medan olika färgskikt behöver torka. Tur det, för annars hade jag kunnat hoppa över alla måltider en dag som den här. Jag har det så himla bra vid det där målarbordet, med Lugna Favoriter-hits i radion att nynna med i och i övrigt bara bilden, färgen och vattnet att koncentrera mig på. 

Jag har tänkt en del på hur det kommer vara att inte ha några jobbarkompisar. Om det kommer bli ensamt, tråkigt. Om jag kommer sakna att ha någon att ta fikarast med. Så blir det kanske. Men i förmiddags hade jag bästa tänkbara sällskap under tiokaffet i form av sambo och son, så frågan får vänta på sitt svar.

Dagen rullade sedan på ganska snabbt. Jag beskrev ett inlägg i akvarellskolan förut detta med att man kan tappa tidsuppfattningen när man målar. En effekt av att det framförallt är den högra hjärnhalvan – som inte kan klockan – som är aktiverad. Det är ett spännande och himla skönt tillstånd att befinna sig i.

Vid 17-tiden släckte jag i ateljén, med en nästan färdig bild på bordet. Jag ska låta den vila tills imorgon och se vad den behöver för att bli avslutad. Jag insåg att så är det ju: jag behöver ofta låta bilder ligga till sig någon dag för att sedan kunna titta med fräscha ögon och avgöra dess skick. Det ska jag tänka på när jag planerar kommande arbetsveckor; beställningsjobben bör ligga fördelade över två dagar. Det blir bra. 

Ja. Det här blir riktigt, riktigt bra.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskolan del fem: knep och knåp kring komposition

Jag minns tydligt första gången jag funderade över fenomenet bildkomposition. Det var 1988, jag var fem år och hade fått en prenumeration på tidningen Bamse av mina föräldrar. På baksidan av ett nummer fanns en bild av ett konstverk, en oljemålning. Jag minns inte vad motivet föreställde, men det var målat i grå, beigea och bruna toner och hade en ljus och en mörk fläck. I bildtexten föreslogs läsaren hålla över först den ena och sedan den andra fläcken för att se om bilden förändrades. Jag minns att jag tittade efter många gånger, höll handen över olika delar av bilden, undrade och funderade.

Jag undrar fortfarande vad det är som gör en bra bild bra och i det här avsnittet av akvarellskolan ska jag gå igenom några svar och ledtrådar som jag har hittat.

Varför bildkomposition?

Komposition handlar om hur du placerar de olika delarna i bilden – ytor, färger, linjer – i förhållande till varandra för att uppnå det uttryck du är ute efter att förmedla. Du kanske vill göra en bild som är behaglig och balanserad att se på, eller en som förmedlar rörelse och viss obalans. Bilden kan vara till för att vara dekorativ eller för att väcka känslor – allt detta påverkar rimligen hur du väljer att komponera bildens olika delar.

Det finns en uppsättning klassiska riktlinjer när det gäller bildkomposition, och inte så sällan framställs dessa lite dogmatiskt som regler att följa. Det är dumt och lite bakvänt. Jag menar att du först bör fundera på vad du vill måla – vad du vill förmedla – och därefter välja en komposition som understödjer detta.

Togos flagga och kreditkortet i din plånbok – exempel på klassisk skönhet?

Vad har en nationsflagga och ett kreditkort att göra i akvarellskolan? Jo, de är båda exempel på det så kallade ”gyllene snittet”, den kanske mest klassiska kompositionsregeln av dem alla. En bild komponerad efter det gyllene snittet har sedan antikens dagar ansetts vara särskilt vacker och harmonisk, så till pass att snittet har getts närmast religiös innebörd och påstås återfinnas i allt från klassiska konstverk och byggnader till diverse blad och andra företeelser i naturen. Det finns å andra sidan de som hävdar att betydelsen av snittet är kraftigt överdriven. Jag ska låta det vara osagt om det gyllene snittet är ett gudsbevis eller inte, men att det kan vara användbart som riktlinje när du ska komponera ett akvarellmotiv är otvivelaktigt. Beroende på vad du vill med ditt motiv, förstås.

Det gyllene snittet får du fram om du delar en linje i en längre del a och en kortare del b så att hela linjen a + b förhåller sig till a som a förhåller sig till b. Vänta, va? Ja, jag håller med om att det är närmast obegripligt, men så är jag ingen matematiker. Äh, vi tittar på en bild istället:

Ytorna i den här rektangeln är indelade efter gyllene snittet-proportionerna. Vill du använda den i din komposition, förlägger du alltså motivets viktigaste del till skärningspunkten som jag har markerat med rött. Du kan naturligtvis vända på rektangeln. Svårare än så är det inte. Resultatet, om du använder det här som hjälpmedel i din komposition, är att du får en bild som antagligen kommer att uppfattas som välbalanserad och rätt behaglig att titta på, samtidigt som den blir mindre statisk än om du placerar motivet precis i mitten. Och mindre obalanserad än om du placerar motivet närmare bildytans kanter. En gyllene medelväg, om man så vill.

Men det finns förstås fler sätt att komponera en bild.

Riktning, rörelse och balans

Det finns oftast linjer i motivet, som du kan använda för att skapa balans eller rörelse i din bild. Vi kan till exempel titta på horisontlinjen. Oavsett om du målar en faktisk horisont eller t.ex. ett stilleben med ett gäng äpplen på ett bord, så finns där en horisontlinje. Var du placerar den, spelar roll för hur din bild uppfattas. En horisontlinje precis i mitten av en bild skapar en mycket balanserad bild, men ofta så balanserad att bilden upplevs som lite tråkig. Prova att flytta horisontlinjen uppåt eller nedåt för att se hur bilden förändras. Jag lägger ibland horisontlinjen mycket högt eller lågt i en bild, för att jag tycker att det gör bilden intressantare. Ett par exempel:

Dynamiska diagonaler

Du kan också leta efter diagonala linjer i ditt motiv. De skapar ofta dynamik i en bild. Diagonaler kan också användas för att öka djupkänslan i en bild. Det är enkelt att tydligt visa perspektiv med hjälp av diagonaler.

Ett enkelt exempel.

I den här lilla akvarellskissen bildar hästens skugga en diagonal som är viktig för bilden.

Att placera saker framför varandra är ett annat sätt att åstadkomma djupkänsla i en bild. När du letar motiv kan du försöka hitta en vinkel där du får delar av motivet att hamna framför andra. Det är en genväg till tredimensionalitet i bilden.

Blickriktning

Om du målar ett porträtt har ditt motiv blicken riktad åt ett håll; inåt bilden eller ut över bildens kant. Det vanligaste är nog att man placerar motivet så att det har blickriktningen inåt bilden. Men motsatsen kan vara nog så intressant. Jag vill egentligen inte formulera någon regel, utan snarare uppmuntra till att fundera över det här när du komponerar din bild. Åt vilket håll tittar motivet? När det finns en person med i bilden är det enkelt att svara, men jag tycker ofta att föremål också har en slags blickriktning. Ett fönster som bildar husets ”blick”, till exempel.

Åt vilket håll tycker du att den här byggnaden tittar?

Scenen och föreställningen

Ett vanligt sätt att bygga upp en bild är att låta den bestå av tre delar: en förgrund, en bakgrund och själva motivet. Du kan tänka dig att för- och bakgrunden är en teaterscen och ditt motiv är föreställningen, eller bildens själva handling. För- och bakgrunden placerar handlingen i ett sammanhang. De behöver ofta inte målas lika exakt som själva motivet, utan kan vara mer löst antydda.

Ett halvbra exempel, kanske. Inte så mycket till förgrund här, men ganska tydligt fokus på det viktiga i motivet, genom att omgivningen är mer löst målad än karaktärerna i bilden.

Du bestämmer!

Ta dig friheter när du väljer motiv och komponerar din bild. Är motivet bra, men saknar något som ger den ordentligt djup? Hitta på en väg som går in i bilden, eller lägg något föremål i förgrunden som visar perspektivet. Får du inte riktigt till det fokus du vill ha? Dämpa färgerna och få ditt motiv att sticka ut genom att det får vara den mest färgstarka delen av bilden, eller prova att måla omgivningen vått- i vått och den del du vill ha i fokus vått på torrt och mer detaljerat. Du behöver i stort sett aldrig förhålla dig till hur det ”egentligen” ser ut. Det är din bild och bara du kan välja hur den ska komponeras.

 

___________________________________

Här hittar du de tidigare delarna i akvarellskolan:

Del ett: Den som har flest prylar när han dör vinner

Del två: Pigmentens magiska egenskaper

Del tre: I vått och torrt

Del fyra: Skissen som stöd och hjärnträning

 

1 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri/ Tecknande

Akvarellskolan del fyra: skissen som stöd och hjärnträning

Fram med papper och penna, för nu ska vi prata om att skissa!

Jag ser på min tecknar- och målarhjärna som en muskel: den behöver skissträning för att hållas i form. Ju mer jag skissar, desto lättare får jag att se linjer, former, vinklar och perspektiv och förmå min hand att överföra dem till papper. Jag brukar köpa små block i A6-storlek, som är enkla att rymma i väskan eller jackfickan – då kan jag plocka upp block och penna varje gång jag får några minuter över. I bilen, på bussen, i trädgården, en snabb paus på promenaden. Jag använder gärna en vanlig, billig stiftpenna eller med tuschpennor med skönt flöde. Motiven blir vad som finns omkring mig för tillfället; det viktiga är att teckna, inte vad. Under en lång period var pendeltåget till och från jobbet min dagliga skissarbetsplats. Det gav mig nästan två timmars ostörd teckningstid – lyxigt! Dessutom fick jag där motiv som var härligt krävande; med rörliga modeller tvingas du bli snabb och modig med pennan.

Så här kan det se ut.

Disturbing news. #commutersketch #urbansketchers #sketchbook #sketch

A post shared by ELISABETH BISTRÖM (@elisabethbistrom) on

#commutersketch #urbansketchers #urbansketch #usk #sketch #sketchbook #stockholm

A post shared by ELISABETH BISTRÖM (@elisabethbistrom) on

För att återkomma till sambandet mellan din hjärna och ditt skissande, vill jag rekommendera boken Teckna med högra hjärnhalvan. Där förklarar konstläraren Betty Edwards att din hjärna består av två halvor som fungerar på fundamentalt olika sätt. Din vänstra hjärnhalva sköter bland annat språk och analytisk förmåga. Den kan kategorisera, lösa mattetal och tänka logiskt – utmärkta grejer, alltihop! Men den kan inte hjälpa dig att teckna eller måla, tvärtom kan den faktiskt vara i vägen för sådana kreativa aktiviteter. De styrs nämligen å sin sida av den högra hjärnhalvan, där intuitivt tänkande, helheter och förmågan att se på det sätt som krävs för att kunna teckna, håller hus. När du ska teckna behöver du alltså koppla bort den vänstra och aktivera den högra hjärnhalvan. Jag ska strax föreslå några övningar som kan hjälpa till med den uppgiften.

Olika sätt att se

När jag var i tolvårsåldern berättade min kusin Erik, som är konstnär, för mig att jag inte tecknade särskilt bra. Det kom som något av en chock, eftersom alla ditintills påstått motsatsen och jag hade svalt berömmet med hull och hår. Men Erik visade på ett tillnyktrande sätt att proportionerna i mina bilder var fel och följde ett typiskt mönster: jag tecknade inte vad jag såg, utan vad jag trodde jag såg. Problemet var att min vänstra hjärnhalva, den som bland annat kategoriserar och förenklar en komplex verklighet så att den blir mer greppbar för oss, dominerade över min högra. Låt mig visa några exempel i bilder.

Låt säga att vi ska skissa av en gran.

Den vänstra hjärnhalvan vet mycket väl vad en gran är. Den kan ordet ”gran” och för att hjälpa oss vill den dessutom gärna visa oss för vårt inre öga hur en gran ser ut såsom den förstår saken. Eftersom vänster hjärnhalva är vass på symboler – det hänger ihop med dess förmåga att kategorisera – levererar den gärna något i den här stilen:

Mer utvecklat kanske min vänsterhjärna skulle kunna åstadkomma något i den här stilen, en slags Piff- och Puff på julafton-gran:

Men, granen vi vill rita av ser inte ut som en symbol. Den ser ut alldeles som sig själv. Den är lite ojämn och skev och har kvistar som faktiskt pekar uppåt, om vi verkligen tittar efter.

Skillnaden mellan att teckna det vi tror vi ser och det vi faktiskt ser kan vara mycket stor och de där symbolbilderna ställer ofta till det. Det gäller alltså att utveckla förmågan att teckna med höger hjärnhalva. Att komma åt det konstnärliga sättet att se. Resonemanget gäller för övrigt både om du vill teckna sådant du ser i din omvärld och sådant du ser för din inre blick.

För att träna på att låta den högra hjärnhalvan styra din hand, utan att den vanligtvis dominerande vänstra kommer in och stör, vill jag föreslå jag ett par teckningsövningar.

Självporträtt upp och ner och upp igen

Plocka fram papper och penna och följ helst instruktionerna ett steg i taget, utan att läsa igenom resten av inlägget i förväg. Det blir roligare så! Övningen är uppdelad i tre bilder, som tar kanske en halvtimma vardera, men du behöver inte göra alla i streck utan det går fint att pausa emellan (men läs då helst inte vidare i instruktionen, förrän du har tid att fortsätta med penna i hand). Okej? Då kör vi.

Ta en selfie. Jag rekommenderar att du ställer dig med sidan åt ett fönster, så du får lite skiftningar mellan ljus och skugga i ansiktet.

Lägg nu mobilen åt sidan så länge.

  • Din första uppgift är att rita ett självporträtt ur minnet. Du har sett dig i spegeln massor med gånger, eller hur? Plocka nu fram minnet av hur du ser ut och sätt det på papper. Var noggrann och gör så gott du kan.

När du är klar vill jag att du lägger minnesporträttet åt sidan så länge.

  • Nästa uppgift är att teckna ett självporträtt utifrån selfien du nyss tog. Rita så bra du kan även den här gången. Skynda inte, låt det gärna ta en halvtimma eller mer. Försök få till proportionerna och detaljerna.

När du känner dig färdig tycker jag att du ska jämföra de två bilderna.

Anledningen att jag bad dig rita ett porträtt ur minnet, är att den övningen ofta avslöjar hur din vänstra hjärnhalva fungerar och beter sig när du tecknar. Vi tar Betty Edwards till hjälp för att analysera bilderna:

”Att teckna en person ur minnet frambringar en inlärd uppsättning symboler, som du har övat in gång på gång under barndomen. När du tecknade ur minnet, märkte du då att din hand tycktes ha en egen vilja? Du visste att bilden inte blev som du ville att den skulle bli, men du kunde inte hejda din hand att rita de där förenklade symbolerna – av kanske näsans form, till exempel. (…) Jämför nu ditt självporträtt med din minnesteckning. Ser du symbolerna upprepade i båda bilderna – alltså, liknar ögonen (eller näsan eller munnen) varandra till formen, eller är de till och med identiska? Om det är så, är det en indikation på att ditt symbol-tänkande styrde din hand även när du observerade de faktiska formerna i spegeln.” (Min översättning)

Betty Ewdards bok riktar sig till nybörjare och det är mycket möjligt att du som läser det här är en van tecknare som kommit långt förbi stadiet hon talar om. Men du kanske ändå känner igen problematiken från tiden innan du knäckte teckningskoden?

  • Sista steget. Vänd nu mobilen upp och ner och rita ditt självporträtt ytterligare en gång, upp och nervänt. Än en gång: var noggrann.

Jämför bilderna på nytt. Blev det någon skillnad?

En till upp och ner-övning

Vi fortsätter på samma tema. Jag ska strax ge dig en bild att rita av. Syftet med övningen är att träna hjärnan och målet är att lyckas aktivera den högra hjärnhalvan och få den vänstra att koppla av en stund. För att underlätta vill jag att du ska anstränga dig medan du tecknar att undvika att benämna vad du ser. Din högra hjärnhalva kommer i all välmening att försöka meddela dig medan du tecknar, vad den tittar på. ”En hand!”, kommer den ropa. ”Finger! Jag ser ett finger! En tumme!” Din uppgift är nu att vänligt men bestämt ignorera de här utropen, genom att istället koncentrera dig på linjer, ytor och proportioner. När vänsterhjärnhalvan gapar ”Jag ser en fot!”, kan du istället säga till dig själv: ”Vilken vinkel är det på den här linjen? Hur lång är den i jämförelse med den vita ytan intill? Var möts de här två linjerna?”, och liknande i den stilen. Om din vänstra hjärnhalva är svårartat hjälpsam och vägrar tystna, kan du ge den en chans att vila genom att helt enkelt dölja de delar av motivet som får den att gå igång. Poängen med att motivet är upp och ner är att det inte ska vara så enkelt för vänster hjärnhalva att identifiera vad den ser och därigenom börja leverera förenklingar och symboler till din hand. Behöver du göra det ännu svårare för den genom att hålla för delar av motivet den lätt känner igen, så gör det.

Du ska strax få börja teckna. Låt mig bara, likt en övertaggad vänsterhjärnhalva, få säga några ord till om det tillstånd jag hoppas att den här övningen ska få dig att uppnå.

Har du någon gång varit med om att du suttit och tecknat och målat, för att efter ett tag inse att tiden har runnit iväg utan att du har märkt det? Förvånad sträcker du på dig och rätar på nacken som stelnat till och du undrar hur en timma kunde kännas så kort. Om Betty Edwards har rätt, beror det här på att du lyckats förlägga det mesta av hjärnaktiviteten till din högra hjärnhalva – och den har en annan tidsuppfattning än din vänstra. Den kan inte klockan, så att säga. Teckning/målning och meditation verkar ligga varandra nära, upplevelsemässigt. Fascinerande tycker jag. Men nu ska vi inte dröja längre. Nu ska vi få tyst på pratet och istället se om vi kan uppleva det hela genom tecknandet.

Ta fram papper och penna. Sätt dig bekvämt – även det här får gärna ta en halvtimma eller mer.

Här är bilden jag vill be dig rita av.

Rita av den linje för linje, yta för yta. Som ett pussel som du långsamt klarar ut och lägger på ditt eget papper.

Det skulle vara oerhört roligt att se din teckning när du är färdig med den, om du har lust att visa! Du kanske kan lägga upp den på instagram med hashtaggen #akvarellskola, eller posta den på min facebooksida?

Att skissa inför en målning

Så har vi kommit till skissandet många av oss gör innan vi sätter igång med en akvarellmålning. Det finns förstås akvarellister som inte drar ett streck innan de sätter penseln till papperet och det finns de som gör en så noggrann blyertsskiss att målandet närmast liknar en ”paint by numbers”-övning. Inget av det är mer rätt än något annat. Själv rör jag mig över en ganska stor del av den skalan: ibland räcker det att markera ut de viktigaste linjerna och formerna och ibland vill jag ha en noggrann skiss att luta mig emot. Motivet och känslan för dagen avgör. Det viktiga är egentligen inte hur detaljerad skissen är, utan att det man skissar – oavsett om det är sparsmakat eller utförligt – blir ett bra stöd i målandet.

De här frågorna försöker jag besvara i mitt skissande inför en målning:

  • Vad är viktigast i bilden? Vad är själva motivet, handlingen? Den delen skissar jag upp mest omsorgsfullt.
  • Finns det någon/några helt raka linjer i ditt motiv? En rak horisont, en lyktstolpe, en byggnad med raka väggar och tak? En linje som borde vara rak, men som råkat bli lite svajig stör ögat rejält. Därför skissar jag även sådana linjer med omsorg.
  • Finns det människor i motivet? Då lägger jag en del vikt vid att få deras proportioner i ordning. Det stör lätt ögat om en bild befolkas av människor med alldeles fel proportioner. Koppla på bildblicken du tränade på i upp- och nerövningen och jämför linjerna som skapar gestaltens konturer och ytor.
  • Vilka är de övriga viktiga formerna i motivet? Finns där några relevanta horisontella och vertikala linjer? Några betydelsefulla cirklar, trianglar eller andra ytor? Dem skissar jag upp i grova drag, med lätt hand. Här behöver inte varje detalj komma med – det ordnar jag med penseln efterhand, i den utsträckning det behövs.

Så. Det här blev ett långt och mångordigt inlägg och det är dags att avrunda. Jag hoppas att övningarna kan vara till nytta och att du framförallt njuter av tecknandet. Vi avslutar med en liten behind the scenes från en av mina senaste akvareller. Från ax till limpa, så att säga.

Lycka till med ditt skissande och skriv gärna en rad i kommentarsfältet om du har frågor eller tankar att dela med dig av!

********

Tidigare avsnitt av akvarellskolan

Intro: Får det lov att vara en liten akvarellskola?

Del ett: Den som har flest prylar när han dör vinner

Del två: Pigmentens magiska egenskaper

Del tre: I vått och torrt

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskolan del tre: I vått och torrt

I den här delen av akvarellskolan ska vi prata om vatten.

Vattnet frigör pigmenten och är en förutsättning för att vi ska kunna måla med akvarellfärg. Men vätan kan också ställa till problem, om man inte har den någorlunda under kontroll. Vatten på fel ställe eller vid fel tidpunkt kan effektivt förstöra din bild. Mycket av akvarellmåleriet handlar därför om att få grepp om vattnet. Att få känsla för hur fuktigt papperet är, hur länge en färg behöver torka innan du kan måla över den och hur mycket vatten du har i penseln.

Men låt oss börja från början. Redan innan du börjar skissa bör du dyka ner i vattenburken, för att få ditt papper i bästa möjliga skick att måla på.

Att spänna upp ett papper

Den noggranna akvarellmålaren startar arbetet med att väta sitt papper och spänna upp det på en skiva så att det slätas ut och blir i optimal kondition. Akvarellpapper kan vara av olika kvalitet, men du får bara ut det bästa av det om du också hanterar det rätt, det vill säga väter arket, spänner upp det med klisterremsor och låter det torka. Jag vill dock erkänna att jag själv ibland hoppar över det här steget. Fördelen med att begå en sådan synd är att det är så enkelt att bara öppna ett akvarellblock, doppa penseln och sätta igång. Nackdelen är att ett torrt papper inte är optimalt att måla på. Färgen lägger sig då gärna utanpå papperet istället för att gå ner i arket, och det kan bli svårt att få till riktigt skarpa linjer. Det är därför ofta värt, åtminstone när du ska måla någonting mer anspråksfullt än enklare skisser, att lägga en stund på att förbereda ditt papper.

Så här gör du:

1. Ta fram ett papper och en skiva att spänna upp papperet på. Plywood är ett lämpligt material, eller något annat som håller formen när det blir blött. Plocka även fram klisterremsor, en burk vatten och en bred, platt pensel. Det kan vara en akvarellpensel eller en moddlare av enklast tänkbara kvalitet, det är inte så noga.

2. Lägg papperet plant på skivan och vät det, jämnt över hela ytan. Låt sedan papperet ligga en stund och dra in vattnet.

3. Riv av fyra klisterremsor, tillräckligt långa för att kunna fästas längs papperets sidor.

4. När papperet sugit in vattnet en stund (hur lång ”en stund” är beror på hur mycket vatten du använt och vilken luftfuktighet som råder där du befinner dig, men låt oss för enkelhetens skull säga att det kan handla om 15-30 minuter) är det dags att klistra upp papperet på skivan. Kanterna på papperet ska ha torkat något. Pappersytan ska inte vara blöt, utan ha blivit sidenmatt. Efter att ha genomfört proceduren ett par gånger kommer du ha fått kläm på vad jag menar.

Sträck ut papperet så gott det låter sig göras (knöligheten kommer försvinna när papperet klistrats fast och torkat ytterligare), vät en klisterremsa i taget och klistra fast papperet på din skiva.

5. Låt nu papperet ligga tills ytan är torr. När vattnet dunstar, krymper arket och spänns därmed ut.

Har allt gått som det ska, är arket nu alldeles slätt och i perfekt kondition att målas på. Även om ytan har torkat är papperets kärna en aning fuktig och därför kommer färgen när du lägger på den att sugas rakt ner i papperet på ett sätt som ger bästa möjliga förutsättningar att lyckas med ditt målande.

Återigen, om du vill strunta i det här momentet och måla direkt i ett akvarellblock – kör hårt! Jag lovar att inte skvallra.

 

Vått på torrt och vått i vått

Det finns två grundläggande sätt att måla akvarell: vått på torrt och vått i vått.

Vått på torrt innebär att du målar på torrt papper – antingen på tidigare omålat papper eller ovanpå en annan färg som fått torka helt innan du målar över den med ett nytt färgskikt.

Vått i vått betyder att du målar på en redan våt yta. Antingen våt av rent vatten, eller våt av vatten och färg.

Oftast består akvareller av kombinationer av de två teknikerna, och mycket av målandet består av att avväga när det lämpar sig med det ena eller andra och att avgöra hur våta eller torra de olika delarna av din bild för tillfället är. En stor del av tiden du lägger på att måla en bild är väntan på lagom nivå av torkning.

Låt oss testa teknikerna genom ett par övningar.

Vått på torrt: Välj tre färger och måla tre fläckar, ungefär 5×5 centimeter stora. Låt dem torka.

Vått i vått: Måla ytterligare tre fläckar. Var inte snål med pigment och vatten. Skölj rent penseln och välj ut tre nya färger. Ta gärna färger med distinkt olika pigmentegenskaper (se förra delen i akvarellskolan). Medan fläckarna fortfarande är våta, målar du med vardera av de nya färgerna under de tre fläckarna. Låt färgerna mötas och flyta ihop med varandra – vått i vått.

Vänta nu tills alltihopa har torkat.

När dina vått på torrt-fläckar är helt torra: måla med lätt hand på en ny färg, omlott över den första färgen, som på bilden nedan. Om det första skiktet var helt torrt, ska det kunna målas över utan att lösas upp av den nya färgen. Eftersom akvarellfärg är transparent (vissa pigment förvisso mer än andra), kan du på det här sättet blanda färger i tunna skikt ovanpå varandra. Tekniken kallas lasering.

Har dina tvåfärgade vått i vått-fläckar torkat nu? Blev de vackra, intressanta? Förstärktes eller dämpades de olika färgegenskaperna i dina olika kombinationer? (I akvarellskolan del två kan du läsa mer om pigmentens egenskaper).

Genom att experimentera på det här sättet kan du hitta användbara blandningar till framtida motiv. Spara arken och notera vilka färger du använde, så att du kan ha dem som provkartor senare.

Ett testmotiv

Nu vill jag föreslå att du testar att måla ett motiv där du behöver måla både vått i vått och vått på torrt. Du kan förstås måla vilket motiv du vill, men har du inget för handen kan du använda bilden nedan. Den har jag valt för att den passar bra för att öva på de två teknikerna.

Så här skulle jag gå tillväga för att måla det här motivet (ursäkta de oskarpa bilderna – jag åkte på semester utan min kameraladdare…):

Först skissar jag med lätt hand och en hård blyertspenna upp de olika delarna av motivet som jag vill ha med i min bild. Jag flyttar ner horisontlinjen litegrann och är noggrann med att få öarna på en helt rak linje; det syns direkt om en horisont är svajig. Jag flyttar lite på personerna i bilden och försöker ge dem rätt proportioner. I övrigt är det inte så noga att varje sten hamnar rätt – du behöver inte göra en exakt avbildning av förlagan. I ett kommande inlägg kommer jag skriva mer om skissande och komposition.

Dags att börja måla. Eftersom akvarellfärg är transparent kan man inte måla ljusa färger ovanpå mörka. Du behöver därför planera ditt målande så att du börjar med de ljusa delarna av motivet och sparar de delar som ska vara ljusa eller helt pappersvita omålade. I det här fallet är himlen och havet de ljusaste delarna av motivet. De har blåa och rosa nyanser som går in i varandra – här gäller det alltså att måla sådana nyanser vått i vått, så att färgerna flyter ihop.

Blanda till de färger du vill använda; jag tar ultramarinblå, permanent carmine red och paynes grey och löser upp dem i vatten i varsin grop i min palett. Jag tar ganska mycket vatten och inte så väldigt mycket färg, eftersom motivet är ljust. Ett tips är att blanda till lite mer än du tror att du kommer behöva – ibland har du inte tid att pausa och blanda ny färg när du målar vått i vått, för då kommer färgen på ditt papper hinna torka för mycket och när du börjar måla på nytt sprider den nya, våtare färgen sig in på det halvtorkade området, med rejäla blomningar som följd. Trist, om det som i det här fallet är en jämn yta du är ute efter.

För att få till jämna övergångar mellan de blå och rosa nyanserna, lutar jag min skiva medan jag målar. Jag kommer måla himmel och hav uppifrån och ner, med horisontella drag med penseln.

När jag målar bildas det en lång droppe med våt färg i underkant av den målade ytan. Så länge du har denna droppe ”lever” målningen och du kan fortsätta fylla på nedåt med nästa penseldrag. Jag sköljer penseln i rent vatten mellan varje färgbyte.

När jag behöver ljusare färg, målar jag helt enkelt med rent vatten. Då späds pigmenten ut på papperet. Jag målar omväxlande med den röda och blå färgen tills jag kommit ända ner.

Medan färgen ännu är våt tar jag en mindre pensel med lite mer koncentrerad ultramarin, det vill säga mindre vatten och mer pigment, och drar några svep som ska antyda vågrörelser i vattnet. Om du har för mycket vatten i penseln vid det här momentet kommer det att uppstå blomningar allteftersom papperet torkar.

Papperet får fortsätta stå lutat medan det torkar. Om jag lade det ner plant skulle det uppstå blomningar när det våtare partiet längst ner skulle flyta ut mot det mindre våta partiet ovanför.

När det första färgskiktet är helt torrt är det dags att måla resten av motivet. Nu målar vi vått på torrt. Jag målar landtungan vid horisonten med paynes grey – här med ganska mycket pigment och mindre vatten än tidigare, så att färgvalören blir lagom mörk. Akvarellfärg blir ljusare när den torkar, så det är oftast inget problem om den ser för mörk ut medan du målar.

Stenarna i förgrunden målar jag med paynes grey och rå umbra. Ofta tycker jag att det blir bra att begränsa antalet färger i en bild. Det kan vara viktigare att på så sätt få en bild att hänga ihop, än att få fram varje exakt nyans du ser i verkligheten eller på fotot du använder som förlaga. Därför får paynes gray återkomma här, även om stenarna på fotoförlagan är mindre blå än vad den är. Den råa umbran tycker jag funkar bra att måla stenarna med, eftersom den granulerar fint och därigenom hjälper till att ge intryck av sträv stenyta.

Jag målar stenarna vått i vått med de två färgerna. De får flyta ihop ganska fritt, men jag försöker genomgående lägga den råa umbran på stenarnas vänstra sida och paynes grey på den högra, eftersom ljuset i bilden kommer från vänster.

Jag målar ganska flödigt, det vill säga med mycket vatten och pigment. Jag vill att stenarna ska ”måla sig själva”, genom att pigmenten får skapa blomningar och kantbitningar. Här och där sparar jag ut konturer av stenar som jag lämnar omålade – de får ta form i nästa steg.

Bildens huvudpersoner målar jag fram med paynes grey spetsat med lite av den svarta färgen neutral tint.

Jag använder även neutral tint till att markera ut de mörkaste skuggorna på och runt stenarna. Fiskarpojkens byxor målar jag med rent vatten och sedan låter jag en droppe paynes grey klättra upp från stövlarna.

När det första färglagret på stenarna har torkat, går jag över dem en gång till och målar de stenar jag tidigare sparade ut. På ett par ställen droppar jag i lite permanent carmine – samma som jag använde till himmel och hav – för att binda ihop bilden färgmässigt.

Några detaljer finputsade och bilden är färdig!

Testa gärna att måla din exempelbild på olika sätt. Du kan till exempel prova vad som händer om du inte vinklar papperet medan du målar bakgrunden – hur rör sig vattnet då och vad händer när färgen torkar? Prova om olika färger med olika pigmentkaraktär är lättare eller svårare att använda till ett sådant här motiv. Prova vad som händer om du pausar målandet mitt i arbetet det första färgskiktet och försöker fortsätta med våt färg i halvtorr färg. Prova att måla hela motivet vått i vått. Experimentera loss och lär känna graden av torrhet och väta.

Hoppsan…

Vatten och pigment är flyktiga saker, ibland dansar de iväg okontrollerat på papperet. Då kan det bli överraskande bra, eller alldeles förstört. Ett vanligt misstag är att man går in med nästa färg för tidigt, innan det förra skiktet hunnit torka helt, med resultatet att istället för de två ytor man ville ha, blandar färgerna sig på ett sätt man inte ville. Då någonting sådant händer, gäller det att rätta till missödet snabbt och så gott det går. Ett sätt är att trycka en tuss hushållspapper på den färgklick du vill ta bort. Tryck rakt ner, så att färgen sugs upp. Om det är mycket färg och lite vatten där du vill korrigera, kan du först försiktigt lägga på mer vatten och vänta några sekunder så att pigmenten löses upp lite mer, innan du trycker med hushållspapperet. Ibland kan du med lätt hand försöka lösa upp färgklicken med penseln innan du trycker till med hushållspapperet. Olika pigment är olika lätta att på det här sättet stämpla eller tvätta ur. En del pigment biter sig snabbt fast och kommer att lämna ett synligt spår, medan andra ger vika och låter sig lyftas bort nästan helt.

  

Prova gärna med dina färger, så att du lär dig att få en känsla för om ett misstag kommer gå att rädda upp eller inte. Ibland får man gilla läget och försöka måla över eller använda misstaget i kompositionen. Var alltid försiktig när du försöker lyfta bort färg från papperet, så att du inte gnuggar och skadar papperets yta.

Lycka till med målandet och skriv gärna en rad i kommentarsfältet om du har frågor eller tips på temat vatten!

1 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskola del två: Pigmentens magiska egenskaper

Jag har genom åren testat olika tekniker, men alltid kommit tillbaka till akvarellmåleriet. En orsak är akvarellpigmentens speciella egenskaper, som gör dem så intressanta att arbeta med. Rätt hanterade svarar akvarellpigmenten dig i måleriet. Du löser upp dem i vatten, för ut dem över ditt torra eller fuktiga papper och de belönar dig genom att åstadkomma olika effekter alldeles på egen hand. Till skillnad från oljefärgen, som vänligt lägger sig tillrätta där du placerat den på duken, kan akvarellfärgen dansa iväg okontrollerbart över papperet – sprida sig i monumentala blomningar, skapa skarpa kanter runt en form eller klumpa ihop sig till en grynig yta.

Precis de egenskaperna är i och för sig också det som kan göra akvarellmåleriet till en frustrerande kärleksaffär. Du har kämpat för att få till en del av din bild, ska bara rätta till formen liiitegrann i ena hörnet… och vips, så blommar stora nebulosor ut över din fina, släta yta, som visst var en gnutta fuktigare än du hade trott.

Som jag skrev tidigare: det är klokt att ha ett förlåtande förhållningssätt till ditt målande. Pigmenten lever sitt eget liv, och ibland kan det verka som om deras vilja är starkare än din. Men lär du dig att dra nytta av deras egenskaper, kan du få mycket ut av ditt målande.

”Ingen tavla har ju blivit bra för att den är gul”

Citatet är Arne Isacssons, modern akvarellkonsts nestor. Han skrev och undervisade om detta med akvarellpigmentens karaktär och egenskaper, och menade att dessa ofta är intressantare än själva kulören på färgen. Vi ska ta en närmare titt på vad han syftade på.

När man ska beskriva en färg berättar man ofta först vilken kulör färgen har. Den är ”blå”. Eller, lite preciserat, ”blå med dragning åt grönt”. En annan egenskap är hur mörk eller ljus färgen är – färgens valör. Men akvarellpigmenten har fler egenskaper än kulör och valör.

Jag föreslår att du nu tar fram dina färger, en pensel och akvarellpapper, så att du kan lära känna din paletts många olika karaktärsdrag.

Måla upp färgerna en efter en. Prova att lägga på mycket färg i ganska lite vatten, och lägg efter en stund till mer vatten och dra ut färgen, så du ser hur den ser ut med både mycket och lite vatten. När färgfläckarna har torkat, undersök vilka egenskaper de har och försök sätta ord på dem.

Är färgen till exempel mycket transparent – släpper igenom ljus – eller är färgen mer opak – tjock och ogenomlyslig? Eller kanske både-och, beroende på hur mycket vatten du ger den?

Känns färgen lätt till sin karaktär, eller tung?

Är färgen en pigmentfördelare, det vill säga sprider den sig lätt över ytan, utan att klumpa ihop sig? Eller är den motsatsen – en pigmantanhopare, som vill sprida sig tunt på en del av ytan och klumpa ihop sig tjockare på en annan plats?

Har du att göra med en riktig blommare, som bildar blomliknande nebulosor om du ”stör” den genom att lägga på lite vatten när den har halvtorkat?

Kan färgen göra konststycket att bilda en kant runtom sig själv, som om du hade dragit en mörk, tunn kontur runt den med en mycket smal pensel? I så fall har du att göra med en kantbitare.

Är det en granulerande färg, som samlar sina pigment i pappersytans håligheter och ger ett grynigt intryck?

Flyter färgen snabbt och flyktigt eller rör den sig trögt över papperet?

Rätt färg till rätt motiv

Det är inte så att vissa pigmentegenskaper är bättre än andra. De är bra eller dåliga beroende på vad du vill använda dem till. Pigmentfördelande färger är härliga att måla släta ytor med. En molnfri himmel över en åker: koboltblå och ljusockra. Pigmentanhoparen å andra sidan, med sin tendens att samla ihop pigmenten, kan nyttjas för att t.ex. få en fin skuggning på en rund form. Ljusa, transparenta färger kan passa till delar av motivet som ligger långt bort, medan tyngre, mer opaka pigment ofta gör sig bra till sådant som ligger i motivets förgrund. Granulerande pigment kan på egen hand skildra ytor som har en grövre struktur. Nyckeln är att släppa pigmenten fria i ganska mycket vatten och att försöka hitta den typ av pigment som gör sig bäst till det motiv du arbetar med.

Öva din akvarellblick

Titta gärna framledes på dina motiv med  pigmentegenskaperna i åtanke. Förutom kulörer och valörer, vilka egenskaper har motivets olika beståndsdelar?

Prova gärna att måla olika varianter av samma motiv, men med färger med olika pigmentegenskaper. Det är lärorikt och kan bli överraskande bra.

Se dig omkring på din omgivning och försök benämna egenskaperna på former och ytor du ser. Om du tittar ut genom fönstret just nu, är himmelen målad i en lätt och flyktig antwerpblå, eller ser du kanske en halvtransparent engelskt röd solnedgång? Ser du några trädkronor? Skulle du använda en grynig, lite disig grönjord för att måla dem, eller är det gyllene, solbelysta löv i nyansen green gold du ser? Du kan öva din akvarellblick, genom att så ofta som möjligt översätta det du ser till ditt akvarellvokabulär.

I takt med att du lär känna dina färgers egenskaper, kan du slippa mycket frustration och istället få till ett fint samarbete med pigmenten. En möjlighet till en ny dimension i målandet. Lycka till!

———–

Undrar du något? Välkommen att fråga i kommentarsfältet!

3 I kategorin Akvarellmåleri/ Elisabeths akvarellskola/ Måleri

Akvarellskola del ett: Den som har flest prylar när han dör vinner

När jag läste till bildlärare hade jag en lärare som hade en t-shirt med texten ”Den som har flest prylar när han dör vinner”. När man går in i en butik för konstnärsmaterial kan man bli lockad att göra det till sitt livsmotto. Det är härligt att botanisera bland färger, papper, penslar och tillbehör. Men det kan också göra det svårt för den som vill börja måla akvarell. Behöver jag spexiga penslar med skaft som går att fylla med vatten? Vad är skillnaden mellan penslar med mårdhår, ekorrhår eller hår av syntetmaterial? Vilket av alla tjogtals olika typer av akvarellpapper ska jag välja?

Mitt svar är: Håll det enkelt.

Det här är vad jag tycker att en akvarellmålare behöver, generellt (har du planer på att måla i jätteformat eller experimentera med att använda morotsblast istället för penslar, så kör hårt! Modifiera för all del inköpslistan på det sätt som passar det du vill göra!):

Penslar

Akvarell är bara ett tjusigt namn för vattenfärg. För att kunna måla med vattenfärg behöver du penslar som dels kan hålla vatten och pigment och som när du drar den över papperet släpper ifrån sig detta på ungefär det sätt du hoppas på. Av det första skälet går styva penslar av borstkaraktär generellt bort. Akvarellpenseln bör vara gjord av mjukt hår. Detta hår kan komma från olika håll: en mårds svanstipp eller från en fabrik där syntetiska penslar av plast tillverkas, till exempel. I min grunduppsättning har jag tre penslar. En cirka två centimeter bred, platt pensel av antingen mårdhår eller syntetmaterial, en mjuk, rund pensel av ekorrhår med cirka en centimeters diameter och en smal rackare att måla små detaljer med.

Papper

Du behöver papper som klarar att bemålas med vatten utan att skrynklas eller gå sönder. Därför är akvarellpapper ganska tjockt. Tjockleken anges i vikt per kvadratmeter. Papperet kan ha olika grov yta – papper med slät yta kallas ha fin gräng, medan ett papper med grov yta har grov gräng.

Jag rekommenderar att du köper papper med en vikt på minst 240 gram/kvadratmeter, gärna 300. Grängen är en smaksak.

Du kan köpa papper i lösa ark eller i block som är klistrade på alla fyra sidor. Om du köper lösa ark bör du klistra upp papperet på en skiva innan du börjar måla, annars blir det lätt ojämnt när du börjar blöta det med vatten och färg. På akvarellblock kan du måla direkt, även om resultatet blir bättre om du tar lös papperet och spänner upp det på en skiva.

Färg

Det finns akvarellfärg av olika kvalitet och i olika prisklasser. Det finns färg i torkad form att köpa i små, små koppar och i våt form att köpa på tub. Kvaliteten delas grovt in i studiekvalitet och konstnärskvalitet. Konstnärsfärgerna innehåller mer och renare pigment, medan studiefärgerna innehåller mer utfyllnadsmedel. Vill du prova på om akvarellmåleri är något för dig, rekommenderar jag att du köper en låda med studiefärger, med förslagsvis de här kulörerna:

Svart – Neutral tint eller Lamp black

Brun – Rå umbra

Blå – Ultramarin och Koboltblå

Grå – Paynes grey

Gul – Cadmium yellow hue och Ljus ockra

Röd – Engelskt röd, Cadmium red hue och Magenta

Grön – Permanent sap green, Green gold

Jag använder både torkade färger och färger på tub. Fördelen med koppar med torkad färg är att de är smidiga att bära med sig när man ska ut på målartur, medan man med tubfärgerna kan få fram färgernas olika egenskaper lite tydligare. Jag återkommer till detta med färgegenskaper i nästa inlägg!

Diverse tillbehör

– Du behöver en palett av något slag. Det finns plastpaletter med urgröpta skålar att köpa på konstnärsbutiker. Konservburkslock funkar också, om du hellre vill använda något du redan har hemma.

– Du kan behöva en skiva att klistra upp ditt papper på, till exempel i plywood eller något annat material som inte deformeras av vatten.

– Klisterremsor av papper att använda när du spänner upp papper på skiva. Eller, ärligt talat, du kan även använda maskeringstejp. Risken finns att den släpper medan du målar och den kan på många års sikt få papperet att gulna i kanterna, men i de flesta fall spelar det knappast någon större roll.

– En burk, skål eller annat kärl att ha vatten i. Hellre stort än litet, så du slipper byta vatten ideligen medan du målar. Jag kör med rostfri bunke av det slag som även funkar bra att blanda till en bulldeg i, eller en urdiskad syltburk.

– Hushålls- eller toapapper att suga upp färg med om det inträffar något oväntat på papperet. Vilket det ofta gör.

– En blyertspenna att skissa med. En vanlig hederlig skolpenna funkar bra. Om du ska köpa en flottare variant, välj en hård penna, så att skissen inte smetar ut sig när du målar över den.


Med den här utrustningen är du redo att kasta dig ut i akvarellmåleriets underbara, frustrerande och kreativt njutbara tillvaro. Vill du få tips om sådant som bildkomposition, färgegenskaper och teknik, är du välkommen att fortsätta följa min akvarellskola. På återseende!