Bläddra bland kategorier

Akvarellmåleri

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Måleri

Sommarprojekt

Jag har semester, vad det nu innebär när man styr sin tid själv året om. I praktiken betyder det mest att jag är uppe i stugan i Västerbotten istället för hemma i torpet, och så målar jag lite mindre än vanligt. Man måste ju hinna med lite bad, lek, löpning och bärplockning, sånt som sommaren är till för.

Men jag ägnar mig åt två konstprojekt under vistelsen här också, vid sidan av semesterlättjan. Det ena är kursen jag ska hålla på Bjuröklubb nästa söndag. Den är i princip färdigplanerad; deltagare är anmälda, lunch bokad och innehåll skrivet. Faktiskt finns ett par platser kvar, om du vill anmäla dig snabbt som katten!

Det andra projektet är att måla en stor akvarell.

För något halvår sedan gjorde jag en beskedlig liten sak, med det här motivet från den lilla tjärnen som ligger i byn där jag växte upp. Sedan dess har jag tänkt att jag vill göra det motivet stort, riktigt stort. Lilla, lilla Abbortjärn i monumentalt format.

Nu är jag igång.

Det är svårt. Jag förstår precis varför det normalt sett inte målas akvareller i formatet en gånger två meter. Men det struntar jag i. Jag har så njutbara morgnar vid Abbortjärn. Jag stiger upp halv sex och åker dit, för att vara först på plats. Så att vattnet ligger stilla.

Idag ramlade jag i sjön när jag skulle fota från en komplicerad vinkel. Det var 26 grader i vattnet. Jag överlevde.

6 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min egen verksamhet/ Måleri

Jag ordnar akvarellkurs i Bjuröklubb

"Bråddjup", akvarell av Elisabeth Biström 2018

*** Uppdatering 5/8. Kursen är fullbokad. ***

Bjuröklubb är en speciell plats för mig. Känner du till den? Du kanske har hört om den på sjörapporten i radio, lyssnat på Lalehs låt med samma namn, eller varit där själv och klättrat på klipporna eller gått i vattenbrynet längs Storsand och svalkat dig en het sommardag? Då vet du.

Jag är uppvuxen en mil från Bjuröklubb och åker dit varje sommar. Platsen är en udde som skjuter ut i och reser sig upp ur havet (Bottenviken alltså; vi talar om norra Västerbotten, för dig som inte har mellanstadiegeografin färskt i minne). Längst ut finns en fyr, varifrån man har en oändlig utsikt över havet. Fyren står på ett klippblock, bevuxet med den slags knotiga, strävsamma växtlighet som klarar att klamra sig fast vid en havsklippa. Ner i backen finns en vacker småbåtshamn, strand och en skog full av fornminnen. Ett paradis för en akvarellmålare.

Jag är hemma i Västerbotten i augusti och den 12:e kommer jag arrangera en akvarellkurs i Bjuröklubb. Vill du komma?

Kursen pågår kl. 09.00-17.00. Jag kommer att gå igenom grunderna i akvarellteknik, med särskild fokus på hur vi kan få akvarellfärgernas olika pigmentegenskaper att hjälpa oss i måleriet. Du kan vara nybörjare eller mer erfaren – jag anpassar kursinnehållet så att det passar dig.

Om vädret tillåter målar vi utomhus och vid regn håller vi till i den gamla lotsutkiken vid fyren.

Material tar du med dig själv (dvs färg, penslar, vattenkärl, eventuellt sittunderlag).

Kursavgiften är 1 000 kr. I priset ingår fika och lunch.

Max antal deltagare är 10 personer – först till kvarn!

Anmäl dig till elisabeth.bistrom@gmail.com.
Uppge eventuellt behov av specialkost vid anmälan och hör gärna av dig om du har några frågor.

Tipsa gärna vänner och bekanta som kan vara intresserade!

0 I kategorin Akvarellmåleri

Tematiskt arbete utan stress

En sak som har hänt sedan jag började måla på heltid är att jag får många fler idéer om motiv och teman. Förut, när måleriet var inklämt mellan jobbet och vardagen, då kunde jag sitta och tugga håglöst på penseln och försöka klämma fram ett uppslag. Det krävdes mycket för att få ur mig en bild. Nu går det lätt. Nå, det finms svackor, men grundläget är gott.

Just nu har jag tre olika teman som jag målar efter. I slutändan tänker jag mig att de kan bli tre olika utställningar – eller kanske någon slags böcker? Eller både och. Jag har funnit att det passar mig bra att jobba tematiskt, men samtidigt organiskt. Jag gör ingen tidplan och bestämmer inte i förväg att jag ska måla ditt eller datt den och den dagen, utan jag målar det som intresserar mig mest för tillfället. I nio av tio fall passar bilderna in i något av mina tre teman, och den udda tionde bilden kan jag lägga upp till försäljning i min webbutik. På så sätt blir varje färdigställd målning meningsfull och leder framåt. Utan att jag behöver strama åt tyglarna och arbeta forcerat och pressat. Himla lyckat upplägg.

Undantaget från det här fria förhållningssättet är förstås beställningsmåleriet. När jag har beställningar avsätter jag fasta dagar och tider och målar mer diciplinerat. Det fungerar riktigt bra och blir faktiskt ett skönt komplement till de fria arbetsdagarna – en smula struktur i tillvaron. De senaste par veckorna har jag haft ett rolig uppdrag, som jag kan visa upp resultatet av, så småningom. Jag har annars bestämt mig för att inte visa upp beställda alster. Jag fann att motiven ofta är så personliga, så jag vill se dem som ett förtroende mellan mig och beställaren. Integritet går före uppvisning, även om det säkert är dumt ur någon slags marknadsföringssynpunkt. Jag är noggrann med den där balansen. Kan skriva om det i ett annat inlägg någon gång.

Jag håller även mina tre teman hemliga, som du märker. Jag vet inte riktigt varför, men det känns bäst så. Det kanske har att göra med genans. Jag har alltid tyckt att det känns en smula pinsamt att prata om mitt måleri, om vad det handlar om. Till och med att sätta titlar känns närgånget på något sätt. En självförtroendefråga, kanske?

Men när jag är färdig med ett av temana, då ska jag berätta. Lovar! Tills dess kan vi ha gissningstävling á la barnprogram: vilka hör hemma och vilken ska bort?

Akvarell av Elisabeth Biström

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Hemma på torpet/ Konstnärsliv

Värmer upp målarblicken i majsolens grönska

Akvarell av Elisabeth Biström. Mitt hus i maj.

Idag har jag suttit ute och målat lite i trädgården, som uppvärmning inför arbetsveckan. Jag har en ganska stor trädgård, tomten är på närmare en hektar. Det är en fin blandning av skog, gammal åkermark, lite gräsmatta och en gammal köksträdgård med både ätbart och prydnadsväxter, som jag har börjat rensa och gräva fram som i en arkeologisk utgrävning. En väldigt själavårdande sysselsättning.

Nu har det gått drygt ett år sedan jag och familjen flyttade hit. Det har varit ett år då jag har försökt lära känna huset, trädgården, byn och bygden – ofta med penseln i hand. Jag har åkt runt och målat och fotograferat. Hela förra våren – vi flyttade hit i april 2017 – spenderade jag krypande med kameran längs marken, förundrad över alla vårblommor som dök upp. Det är frodigt här, och våren kommer tidigt. Tycker i alla fall jag som har norra Västerbottens årscykel inpräntad i sinnet från barnsben.

Akvareller av Elisabeth Biström

Så här såg det ut på tomten bara för några veckor sedan.

I år var det en kall vår, men nu har värmen kommit och det är som om alla växter legat i startblocken. Med solen exploderar grönskan. Jag tror att jag är den enda som svär litegrann över det: som akvarellmotiv betraktat är den gråslaskiga våren bättre än det här gröna överflödet. Det blir för ensidigt vackert, nästan vräkigt. Nå. Jag får försöka hitta ett sätt att hantera och balansera det där.

Idag gick jag i alla fall ut en stund och provade att få ner lite av gårdens stora hägg på papper. Det gick inte så bra – jag är uppenbart mycket ringrostig på utomhusmåleri, efter en lång vinter inne i ateljén. Så det är bra att komma ut och komma igång.

Akvarellskiss av Elisabeth Biström.

Utomhusmåleri är svårare men skönare än inomhusdito. Motiv som rör sig, sol som flyttar, skuggar och bländar. Mer att ta in och sålla bort med blicken.

Hägg i blom i Elisabeth Biströms trädgård
Häggen slog ut i förrgår med några blyga blomster, och nu står den i full prakt. Doften, doften!

I fjol gjorde jag nästan ingenting i trädgården, annat än att rensa upp ett befintligt kryddland. Jag ville se vad som växte här, innan jag bestämde om jag skulle försöka mig på att ändra något. Jag är så sugen på att odla, och ganska mycket dessutom! Jag känner mig inspirerad av köksträdgårdsbloggdrottningen Sara Bäckmo, som förmedlar ett uppmuntrande budskap om att det bara är att kavla upp ärmarna och börja. Man lär sig allteftersom. Så jag har börjat med att röja upp på baksidan av huset, och gjort i ordning sex upphöjda bäddar á en gånger två meter, plus ett par spännande skräphögar som kallas hugelbäddar. Det ska bli mycket spännande att se om något har lust att slå rot här! Om några veckor kan jag förhoppningsvis skissa av små nygrodda plantor! Men det blir inte en bildskön odling, för jag följer Sara Bäckmos råd och täcker all jord med gräsklipp, löv, och annat trädgårdsskräp. Inte så snyggt, men förhoppningsvis produktivt.

Jag har snickrat ihop ett jordgubbsland också, ett långsmalt ett. Det är egentligen mest till för att utgöra en barriär mellan gräsmattan och ett eländigt brännässlesnår som växter nedanför en stenkant, där jag föreställer mig att min nyfikna ett-och ett halvåring skulle kunna ramla ner. Nu får han, om allt vill sig väl, mumsa jordgubbar istället för att hamna i snåret.

I Elisabeth Biströms trädgård

Små, små jordgubbsplantor på rad. En planta har fått en blomma! Succé!

I fjol var det kallt nästan hela sommaren, och en köldknäpp drabbade många bärbuskar mitt i blomningen, så vi fick nästan inga vinbär alls. I år ser det mer lovande ut!

Det sades vara ett uselt äppelår i fjol och det känns nästan skrämmande, för jag tyckte att vi fick så himlarns mycket på våra fyra knotiga gamla träd. Det kan bli kämpigt att hinna göra något av alla äpplen, om det blir fler i år! Äppelchutney var den största succén förra hösten, så om skörden blir stor så ska jag minst fördubbla chutneykoket. Sugna läsare kan få receptet – säg till i kommentarsfältet i så fall.

Akvarell av Elisabeth Biström

Lite av fjolårets skörd av transparent blanche.

Så här ser framsidan av huset ut just nu. Skir grönska på väg in i högsommarens djupt gröna nyanser. Paradisiskt.

Akvarell av Elisabeth Biström. Mitt hus i maj.

Snart syns inte huset bakom äppelträden.

Trots det skrala bäråret i fjol fick vi ganska fint med hallon. Det är alldeles vanliga hallon vi har, inte sådana där stora trädgårdshallon, utan den lilla varianten där det är bäst att kika efter mask. Hallonbuskarna stod hopträngda och övervuxna av ett par gamla vinbärsbuskar, som hallonen i sin tur verkade ha tagit död på, så i förhoppningen att ge hallonen bättre förutsättningar har jag rensat och gallrat noga. En del skott flyttade jag, så att det blev som en svängd hallonhäck av det hela. Jag föreställer mig att det kommer att bli fint att sitta och fika i skydd av hallonhäcken, när/om den vuxit till sig.

I Elisabeth Biströms trädgård

Täckodlad hallonhäck. Lagret med nytt och gammalt gräs och löv runt buskarna ska ge näring, bevara fukt och hindra ogräs, är det tänkt. Om ett par månader visar det sig om metoden ger resultat.

En mycket exotisk växt som vi har gott om på tomten är kirskål. Den verkar väcka ungefär lika mycket ilska som mördarsnigeln här i södern – men jag förstår inte vreden. Den är snygg och ger tidig grönska och smakar ju gott! Tricket är att äta de exemplar som inte slagit ut än; de ska vara lite ihopvikta och skrynkliga som den vänstra varianten här:

Akvarellskiss, Elisabeth Biström

Stek di skrynkliga bladen i smör och häll över spaghetti med olivolja och örtsalt. Ojojoj.

Nu är det dags att avsluta uppvärmningen och ta sig an veckans beställningsmåleri. Jag har ett roligt projekt på bordet, som snart är klart för leverans.

Må så gott i försommarsolen!

 

3 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Måleri

Svacka

Otroligt lågt arbetssjälvförtroende nu. Jag tycker inte att jag har fått till någonting bra på veckor. Det blir en självuppfyllande profetia, jag hör som en viskning när jag sätter penseln till papperet: ”det där kommer inte bli bra”. Kämpar med att acceptera läget. Det är min miljonte svacka och de tar alltid slut, till slut. Jag önskar att jag visste hur det går till, så att jag kunde skynda på processen. Nu får jag istället sitta där och måla den ena halvmesyren efter den andra. Vänta på bättre tider.

Varje bild går till såhär: jag startar med påklistrad entusiasm, och den där viskningen i bakgrunden: ”- Det kommer inte bli bra” ”-JODÅ!”. Skissen blir okej. Jag vet att en okej skiss aldrig är okej – en skiss behöver vara riktigt bra för att vara okej. Men energin att göra om fattas. Så jag lurar mig själv att det duger. Första lagret färg funkar hyfsat. Jag prickar inte riktigt in stämningen. Tvekar och velar. Halvvägs in ser det för jäkligt ut, men det gör det alltid. Alla akvareller har en rejält ful fas vid någon tidpunkt, åtminstone mina. Så jag intalar mig att nästa färglager ska råda bot. Det gör det inte, men jag mobiliserar alla mina 25 års träning och kommer till slut ut på andra sidan med något som ser hyggligt ut på håll.

Dag ut och dag in.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Måleri/ Utställning/ Vardagligheter

Utställning och konstprat

Akvareller av Elisabeth Biström

Den här veckan består mindre av målande och mer av… diverse, än mina veckor vanligen gör. Med diverse menar jag sådant som att montera och skicka iväg sålda tavlor, dona i ateljén för att göra plats för stora materialinköp – plats jag inte riktigt har. Jag ser mycket fram emot att så småningom snickra ihop en fristående ateljé i form av en stuga på tomten. Med bättre förvaringsutrymmen än under soffan.

Veckan har också bestått av att välja ut och rama in bilder till årets konstbegivenhet i Rimbo – Lions konstsalong. Jag bor bara en liten bit utanför Rimbo, så det känns kul att vara med på ett hörn av det lokala kulturlivet. Bor du också här i krokarna, så hiva dig då iväg till Vibo friskola mellan 10.00-16.00 nu på lördag eller söndag.

Den sista av de senaste dagarnas arbetsuppgifter har varit att förbereda ett besök på ett äldreboende i Norrtälje, dit jag är inbjuden för att prata om mitt måleri för konstintresserade pensionärer imorgon. Trevligt!

Nästa vecka ska jag viga åt mer regelrätt arbete i ateljén – eller kanske utomhus, om vädret fortsätter vara tillåtande. Jag har satt upp några principer för min tillvaro som konstnär. Själva portalparagrafen är att måleriet ska komma i första hand. Det kanske låter självklart, men det är faktiskt lätt hänt att en massa andra saker smyger sig in i kalendern. Administration och bloggande och gud vet vad. De senaste veckorna har till viss del också bestått av vabbande och förkylningar som vandrat från än den ena familjemedlemmen till den andra. Så nu längtar jag efter att bara måla.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Hemma på torpet/ Konstnärsliv/ Livsfunderingar/ Måleri/ Vardagligheter

Jag improviserar

Elisabeth Biström akvarell

Så här känns min tillvaro som konstnär just nu. En vag skiss i botten, och ett tunt första lager färg, utan någon egentlig förlaga. Jag improviserar mig fram. Det känns inte så väldigt svårt; jag har ju övat länge. På att måla och på att leva. Jag vet vad jag kan och hur jag vill ha det. Slutresultatet återstår att se, men än så länge känns vägen dit bra och rätt.

Med den lilla reflektionen släcker jag lampan i ateljén för dagen. Klockan är halv fyra: dags att hämta mitt barn på förskolan. Livet är gott.

2 I kategorin Akvarellmåleri/ Inlägget innehåller reklam för min konst

Utökat sortiment

Elisabeth Biström gicléetryck av akvarellen "Nattsol på havet"

Jag har länge velat göra konsttryck av några av mina akvareller, för att kunna ha något att sälja till ett pris som fler har råd med. Nu har jag gjort slag i saken. Med hjälp av en duktig grafiker vid namn Åke Westin, har jag gjort så kallade gicléetryck av två motiv. Jag valde att göra dem i väldigt begränsade upplagor, bara 20 exemplar per motiv. När de är slut, så blir det inga fler. Av de här motiven i alla fall. Hoppas ni ska gilla dem. Ta en titt i min webbutik!

Elisabeth Biström, gicléetryck av akvarellen "Oretuscherad tillvaro"

0 I kategorin Akvarellmåleri

Tre nordliga och ett tips

Förra helgen var jag i Luleå. Där låg meterdjup snö och vädret var fint och kommunen har plogat upp isvägar ut i skärgården. Så jag och vännerna jag var och besökte tog en biltur rakt ut på havet och åt våfflor med hjortronsylt i en charmig norrbottensgård på en ö. Jodå, det var mysigt, det var det. Jag skissade av utsikten. Se ovan.

Jag knäppte också lite foton på snöbadande kåkar och dem har jag jobbat med i ateljén nu.

Akvarell av Elisabeth Biström 2018

Akvarell av Elisabeth Biström 2018

Vi åkte även en sväng till Boden, för att ta en titt på länskonsthallen som finns där. De har en aktuell utställning på temat migration, som är resultatet av ett samarbete mellan konsthallar i norra Norge, Sverige, Finland och Ryssland. En fantastiskt välgjord och omskakande utställning. Gå och se den om du är i Bodentrakten de kommande veckorna!

Fotografi av konstverk av Knutte Wester

Fotografiet föreställer ett av konstnären Knutte Westers verk. Det är en gjutform för en av statyerna han skulle göra till utställningen. Kvinnan som stod modell var på flykt och bodde på Migrationsverkets boende i Boden. När Wester kom dit en dag för att arbeta med konstprojektet, var boendet stängt, människorna han hade arbetat med borta och han kunde bara hitta några av gjutformarna han hunnit göra. De är nu utställda istället för de bronsstatyer han skulle ha gjort.

0 I kategorin Akvarellmåleri/ Konstnärsliv/ Utställning/ Vardagligheter

En vecka med högt och lågt

Måndag. Jag målade en båt. Sedan fick jag magsjuka. Fy fan.

Tisdag och onsdag. Var hemma med mitt barn för att inte sprida smitta.

Torsdag. Tillbaka på banan! Firades genom att få en rolig överraskning: inbjudan att ställa ut på Nordiska Akvarellsällskapets och Akvarellkonstföreningen i Finlands jubileumsutställning.

Fredag. Uppskjuten arbetslust resulterade i att jag tog tag i en administrativ surdeg (lättnaden!) och målade tre bilder på en och samma gång. Det ska bli flott att inleda nästa arbetsvecka med att färdigställa dem.

Nu blir det helgledigt med familj och vänner. God fredag på er!