beställ en akvarell

följ mig på instagram

läs min kostnadsfria akvarellskola

    0 I kategorin Akvarellmåleri

    Tematiskt arbete utan stress

    En sak som har hänt sedan jag började måla på heltid är att jag får många fler idéer om motiv och teman. Förut, när måleriet var inklämt mellan jobbet och vardagen, då kunde jag sitta och tugga håglöst på penseln och försöka klämma fram ett uppslag. Det krävdes mycket för att få ur mig en bild. Nu går det lätt. Nå, det finms svackor, men grundläget är gott.

    Just nu har jag tre olika teman som jag målar efter. I slutändan tänker jag mig att de kan bli tre olika utställningar – eller kanske någon slags böcker? Eller både och. Jag har funnit att det passar mig bra att jobba tematiskt, men samtidigt organiskt. Jag gör ingen tidplan och bestämmer inte i förväg att jag ska måla ditt eller datt den och den dagen, utan jag målar det som intresserar mig mest för tillfället. I nio av tio fall passar bilderna in i något av mina tre teman, och den udda tionde bilden kan jag lägga upp till försäljning i min webbutik. På så sätt blir varje färdigställd målning meningsfull och leder framåt. Utan att jag behöver strama åt tyglarna och arbeta forcerat och pressat. Himla lyckat upplägg.

    Undantaget från det här fria förhållningssättet är förstås beställningsmåleriet. När jag har beställningar avsätter jag fasta dagar och tider och målar mer diciplinerat. Det fungerar riktigt bra och blir faktiskt ett skönt komplement till de fria arbetsdagarna – en smula struktur i tillvaron. De senaste par veckorna har jag haft ett rolig uppdrag, som jag kan visa upp resultatet av, så småningom. Jag har annars bestämt mig för att inte visa upp beställda alster. Jag fann att motiven ofta är så personliga, så jag vill se dem som ett förtroende mellan mig och beställaren. Integritet går före uppvisning, även om det säkert är dumt ur någon slags marknadsföringssynpunkt. Jag är noggrann med den där balansen. Kan skriva om det i ett annat inlägg någon gång.

    Jag håller även mina tre teman hemliga, som du märker. Jag vet inte riktigt varför, men det känns bäst så. Det kanske har att göra med genans. Jag har alltid tyckt att det känns en smula pinsamt att prata om mitt måleri, om vad det handlar om. Till och med att sätta titlar känns närgånget på något sätt. En självförtroendefråga, kanske?

    Men när jag är färdig med ett av temana, då ska jag berätta. Lovar! Tills dess kan vi ha gissningstävling á la barnprogram: vilka hör hemma och vilken ska bort?

    Akvarell av Elisabeth Biström